Nyttan av en ny "dagisdebatt"!

[Manfred10]

Stissigare , tryggare, skulle det stå. Inte tidigare

[Manfred10]

Ni får ursäkta mig ..... inte bra att skriva på telefonen . Otrygga skulle det stå. 8)

[Nat]

Jag funderar på om jag och Åsa Rosenberg läste samma artikel

http://www.newsmill.se/node/25573#comment-289965

[Bellan]

Bara en tanke:
Det skulle ju inte vara så dumt om den här "pedagogiska verksamheten" (dagmammor) skulle kunna gälla sina egen barn, inte bara om man tar in någons annans barn. För det är ju en möjlighet att få vara hemma och bedriva en pedagogisk verksamhet för sitt barn. För mig som är inne på Domans matte- och läsprogram skulle det vara jätte bra.
Men istället får vi trixa med ekonomin och med föräldradagar

En helt annan fråga:
Hur är det med sgi:n egentligen? Vi som inte tog ut nått första året och sen 5 dagar i veckan nu (sen hon fyllde 1 år), hur blir det med min sgi när jag börjar jobba igen? Blir den noll då, tills jag jobbat 6 månader? Vad skulle hända om vi fick ett barn till innan jag jobbat 6 månader? Skulle vi få en urusel sgi då? Nån som vet? Vad händer med min sjukpenning om/när jag måste vabba eller själv vara sjukskriven dom första 6 månaderna?

/Bellan

[Snufsan]

.... Jag hade en tvättäkta gammal lågstadiefröken i skolan, en sån som spelade orgel. Hon sade att hon direkt såg vilka barn som även gått på dagis och inte bara förskoleklass..... (hon sa det inte till oss barn förstås )till det negativa ska tilläggas. Dagisbarn var tidigare och mer oroliga än de som hade varit hemma och bara gått ett år i förskoleklass. Men det var då, verkligheten såg lite annorlunda ut då oxå förstås .

Jenny

Tyvärr har jag (erfarenhet av arbete både i förskoleklass och förskola) motsatta erfarenheter även om mina erfarenheter givetvis inte har kvantitet nog att dra generella slutsatser av.

Mina erfarenheter av att få in barn som varit hemma tills de varit ca 4 år är att de haft svårare att samarbeta med andra barn, svårare att hantera konflikter (slåss, bits osv) på ett adekvat sätt och mer vana vid att alla ska anpassa sig efter dem.

Men som sagt, jag kanske har haft 4-5 sådana barn, så enligt vetenskapen skulle det väl gå under felmarginalen.

Och som jag skrev förut tycker jag absolut det kan gå lika bra att ha barnen hemma, bara man tänker till lite så de får social och annan träning.

Det var mer jag ville kommentera, nu kommer jag inte ihåg allt. Men förskollärartätheten är olika på olika ställen. Där jag arbetat förr har den varit 50-75% vilket jag tyckt varit bra.

[olgis]

Mina erfarenheter av att få in barn som varit hemma tills de varit ca 4 år är att de haft svårare att samarbeta med andra barn, svårare att hantera konflikter (slåss, bits osv) på ett adekvat sätt och mer vana vid att alla ska anpassa sig efter dem.

Hoppsan! Då var de garanterat inte BB-barn. Här hemma är det just bitas, slåss och rivas som vi håller på att sanera bort efter en höst av för mycket dagis. Så ja, jag tror nog att det kan hamna under felmarginalen.

[Snufsan]

Hoppsan! Då var de garanterat inte BB-barn. Här hemma är det just bitas, slåss och rivas som vi håller på att sanera bort efter en höst av för mycket dagis. Så ja, jag tror nog att det kan hamna under felmarginalen.

Nej, de var inte bb-barn vad jag vet. Skilda omständigheter till att de varit hemma.

Det de hade gemensamt var att de inte fått tillräcklig träning i att interagera med andra barn under vuxen överinsyn/hjälp. De var inte vana att turas om, läsa av andra barn eller lösa konflikter på ett konstruktivt sätt.

Konflikter som naturligt uppstår mellan barn. Det är sällan mormor insisterar på att ha den röda leksaksbilen, eller vara just törnrosa i leken.

Innan barnen har lärt sig kanske de drämmer leksaksbilen i huvudet på kompisen. Då finns en vuxen där och förklarar hur de ska göra istället (turas om). Till slut har barnen lärt sig att själv lösa konflikterna, att samspela med andra, vilket främjar samarbete och konfliktlösning även framöver under uppväxten.

Yngre barn kan även lära sig av äldre som redan kan. Dels som förebilder hur de agerar och dels att barnen griper in och medlar om det behövs. Men det gäller att det finns engagerade pedagoger som använder barngruppen som en positiv resurs. Man kan förstås inte bara lämna dem att klara sig bäst de vill.

Nu har jag inte sagt att just förskolan är nödvändig för att lära sig detta. Dessutom skulle det helst vara barngrupper så de vuxna hinner vara med överallt där de behövs.

[Manfred10]

Det är sällan mormor insisterar på att ha den röda leksaksbilen, eller vara just törnrosa i leken.

Nej men Lillebror eller storasyster kanske!

[olgis]

Det är sällan mormor insisterar på att ha den röda leksaksbilen, eller vara just törnrosa i leken.

Nej men Lillebror eller storasyster kanske!

Ja exakt. Jag tänkte också så. Men det kanske var ensambarn du tänkte på Snufsan?

Turtagning är inte heller någonting man enbart lär sig på förskolan. Även ensambarn har möjlighet att lära sig att turas om på andra arenor än förskolan.

Det finns fortfarande öppna förskolor, lekparker, lekland etc.

Det finns fortfarande föräldrar som, lika bra som vilken pedagog i världen, kan lära sitt barn turtagning.

Sen tänker jag på detta som du skriver:

Det de hade gemensamt var att de inte fått tillräcklig träning i att interagera med andra barn under vuxen överinsyn/hjälp. De var inte vana att turas om, läsa av andra barn eller lösa konflikter på ett konstruktivt sätt.

Det finns barn, och inte så få heller, statistik pekar på bortåt 10% av alla barn, som trots att det gått på dagis sen späd ålder inte klarar av just detta med att "turas om, läsa av andra barn eller lösa konflikter på ett konstruktivt sätt".

Dessa barn hamnar i facket "BIBAS"-barn: "Barn i behov av särskilt stöd". Det kan vara underbara barn, på tu man hand eller i smågrupp, men små "monster" i alla större sammanhang. De är oftast inte ointelligenta, alls, tvärtom visar de prov på fantastiska kunskaper. Barn med potential i allra högsta grad.

Men de ses som problem eftersom de visar med hela sitt lilla väsen att det inte orkar med gruppen. I alla fall inte den konstruerade grupp som består av 20 barn på fyra vuxna.

De här barnen får inte sällan en "diagnos" senare i livet, ofta i sex-sju års åldern då de börjar i skolan. Inte sällan en ADHD-diagnos.

10% av alla barn är en ganska stor siffra. Jag tror ju personligen inte att 10% av mänskligheten är defekt. Däremot tror jag att vi har alldeles för höga sociala krav på små barn.

Jag kan inte alls hålla med dig om att social kompetens är någonting unikt för barn som går på förskola. Lika lite som jag tycker att det är särskilt viktigt att barn på ca 4 år måste klara av turtagning i en grupp om 20 barn.

Vi har för höga sociala krav på våra små barn. I sinom tid kommer det att dyka upp flera larmande vetenskapliga rapporter om detta. Om det inte redan har dykt upp vill säga.

ADHD-diagnosciteringar står som spön i backen. Med det är det inte sagt att ADHD inte existerar, men jag är övertygad om att överdiagnosciteringen är skyhög.

[Snufsan]

Nu hinner jag bara titta in som hastigast men som jag har skrivit flera gånger tror jag att barn kan få dessa färdigheter på andra sätt än förskolan också.

Det finns många barn med "särskilda behov" nu. Som jag ser det beror det en del på barngruppernas storlek. När jag var nyutbildad hann man med barnen på ett annat sätt, även de som krävde lite mer. Då behövde man inte ansöka om resurs för de man nu skulle behöva det för så att säga.

Jag tycker som du det blir för höga krav på barnen med stora barngrupper. Det är lättare för alla barn men särskilt de som ligger i gränslandet till att få problem, när tempot är lägre och det inte finns så många runt ikring.

Även skolan (och även högskola samt arbetsliv) är svårare nu för barn med problematik på sätt och vis. Det ställs höga krav på eget ansvar och samarbete på olika sätt. Det kan kännas otryggt och rörigt för ett barn med behov av tydliga anvisningar på vad som ska göras.

[olgis]

Nu hinner jag bara titta in som hastigast men som jag har skrivit flera gånger tror jag att barn kan få dessa färdigheter på andra sätt än förskolan också.

Jo jag har förstått det.

Jag tycker att du har en bra poäng i att grupperna är för stora. Att arbetet med barnen förmodligen skulle vara mycket enklare, roligare, mer utvecklande och mer inkluderande på barnens egna villkor om barngrupperna var mindre.

Jag tycker att det är bra att du är med i diskussionen här, förskollärare som du är.

Jag står fast vid mina synpunkter som jag skulle vilja sammanfatta:

Förskolan är inte en nödvändighet utan en möjlighet, bland flera.

Barn under tre år trivs bäst hemma. Är inte det möjligt kan familjedaghem eller en liten småbarnsavdelning med "hemkänsla" vara ett alternativ.

En förskola kan vara stimulerande och bra för ett barn. Men stora barngrupper kombinerat med stor personalomsättning kan bidra till ett sämre dagisklimat. En förskola bör man därför välja med omsorg och lägga ned litet detektivarbete på innan man slutligen väljer att placera sitt barn där.

Idag finns det flera profiler på förskolorna. Om det är möjligt: Välj en profil som du tror passar ditt barn. Själv har jag exempelvis haft min stora pojke på montessoriförskola/skola. Medan mellantjejen går på "Ur och skur". Det finns speciella förskolor med små grupper för barn som inte alls orkar med stora grupper. Se till barnet

Gör ditt bästa för att hålla dagisdagarna så lagom långa som möjligt. Förskolan är arbetsam och en, ibland 10-timmars "arbetsdag" för ett litet barn är hänsynslöst mot barnet. Du vill inte jobba så länge. Då ska inte ditt barn behöva göra det heller.

Summan av kardemumman: Det finns ingenting som heter "Förskoleplikt". Var kritisk, välj med omsorg! Låt barn få vara barn i den mån det är möjligt.

[olgis]

Jag funderar på om jag och Åsa Rosenberg läste samma artikel

http://www.newsmill.se/node/25573#comment-289965

Ursäkta mig Nat. Jag såg inte ditt inlägg förrän nu.

Man trampar alltid någon på tårna när man diskuterar dagis i bemärkelsen "Dess nödvändighet?". Den här damen missade tydligen hela poängen med att artikeln avhandlade 15-timmars (snart Gud förbjude 30-timmars) barnen.

[Manfred10]

Den här damen missade tydligen hela poängen med att artikeln avhandlade 15-timmars (snart Gud förbjude 30-timmars) barnen.

Jag tror den här damen missar en hel del annars oxå.......... "Han var 2,5 år när HON kom......." Det är lillasyster hon menar vad jag kan förstå.....

Jenny

[olgis]

Och Snufsan: För att bekräfta att jag har hört dig helt och hållet.

Du skriver så här:

Yngre barn kan även lära sig av äldre som redan kan.

Vygotskijs "stolar" ja Även dessa går att applicera i hemmet bland syskon. Stora syskon lär små syskon. Det ser jag varje dag här hemma.

Men jag är skeptisk till syskongrupper (i stora barngrupper) på förskolan eftersom min erfarenhet är att omsorgen om de små brister i syskongruppen. Likaväl upplever jag det som att många större barn inte får det utrymme det behöver. Jag vet inte hur många pärlplattor som åkte i golvet och hur många tårar som fälldes över dessa när småbarnen gick bärsärkagång och drog konstverken i golvet.

Det kan vara lagom för barn att förhålla sig till sina egna småsyskon, men det blir lätt för mycket när andra småbarn "förstör".

[olgis]

Den här damen missade tydligen hela poängen med att artikeln avhandlade 15-timmars (snart Gud förbjude 30-timmars) barnen.

Jag tror den här damen missar en hel del annars oxå.......... "Han var 2,5 år när HON kom......." Det är lillasyster hon menar vad jag kan förstå.....

Jenny

Och vad hade det i så fall att göra med att hon inte var försörjd av en man.