"NEJ"?

[malinls]

Har lite funderingar på det här med att säga "nej" eller inte. Vår aktive lille buse på 15 månader har en järnvilja. Han är dessutom lite för modig för sitt eget bästa och skulle gärna kasta sig ut för stup om han bara fick . Att avleda honom när forskarlusten eller äventyrslusten faller på är helt verkningslöst. Vår metod har i stället blivit följande (i de fall vi misslyckas med att förekomma honom):
Vi säger NEJ! Om vi sedan tar bort honom från situationen blir han naturligtvis jättearg. Då säger vi "nu ser jag att du blir JÄTTEARG och det får man bli, men du kan skada dig om du gör si eller så" (eller vad det nu kan gälla). Omfaming följer med "ja, oj vad arg du blev nu". Sen brukar utbrottet vara över efter lite gos eller om vi går och tittar på något annat spännande. Är det OK att göra så här? Eller är han för liten för att "samtalas" tillrätta?
Det är ju bara så svårt att undvika ordet "nej"!!
/Mamma till buskille på 15 mån

[kokos]

Ja han är för liten för att diskuteras med. Låt honom hållas tills något blir farligt och flytta bara bort honom helt sonika om det är livsfarligt. Stå beredd - han kanske inte alls har tänkt att göra något tokigt. Man får helt enkelt följa med på äventyren och vakta, hjälpa, visa, avleda. Ge honom alternativ till det som är farligt: du får inte slänga dig utför trappan men här på madrassen får du slänga dig. Visa tydligt vad du menar med kroppsspråket.

Vår kille är också modig och var tidig motoriskt. En extremt äventyrslysten liten kille som gärna klättrar på allt som är farligt. Vi ser till att han får ett alternativ till det farliga så långt det går. Hittar vi inget alternativ plockar vi helt sonika bort honom från det som är farligt och sen tar vi bort alla sura miner med HUMOR. Kittlar, busar, gör grimaser, sjunger, dansar.

Vi undviker ordet nej - även nu när han är 18 månader och det är lite mer ok att säga nej - men vi säger fortfarande aldrig nej utan att ge ett alternativ eller visa hur man gör.

[/LO]

Hej

Här är mina reflektioner:
Utgångspunkten är ju att hindra bara om livsfara hotar. Verklig livsfara.

Försök att i varje situation visa hur man gör. Han kan faktiskt mer än ni tror. Klättrar han upp någonstans så vakta på honom så att han inte trillar ner och hjälp honom att lära sig att klättra ner också. Tar ni något ifrån honom så ha alltid något i beredskap att ge honom istället (underskatta inte en muta, tex äpple eller skorpa).

"Oj, då" är bra ersättning för "nej". Det ger någon sekunds möjlighet till att fundera på hur ni ska reda ut situationen.

Att förklara för honom betyder inget för honom. Det är bara ord. Det är bättre att visa, visa och visa - och om nödvändigt avleda genom att fysiskt leda honom till något annat, inte säga att han ska titta på något annat.

/LO

[malinls]

tack för tipsen! "Oj då" i stället för "nej" var ju ett jättebra alternativ! Ska prova det. Känner bara att jag vill visa buskillen att det ÄR ok att bli arg och frustrerad - det blir alla människor, men det finns kanske lämpligare tillfällen att visa det på än när vi hindrar honom i hans äventyrslystnad? Ska försöka ingjuta mod i mig själv när han balanserar på "farans rand" och ge honom mer förtroende... .
/Mamma till äventyrskillen nr 1

[malinls]

tack för tipsen! "Oj då" i stället för "nej" var ju ett jättebra alternativ! Ska prova det. Känner bara att jag vill visa buskillen att det ÄR ok att bli arg och frustrerad - det blir alla människor, men det finns kanske lämpligare tillfällen att visa det på än när vi hindrar honom i hans äventyrslystnad? Ska försöka ingjuta mod i mig själv när han balanserar på "farans rand" och ge honom mer förtroende... .
/Mamma till äventyrskillen nr 1

[annawahlgren]

Du har just tagit körkort och på gatan står din nya bil, världens present!

Men då hindrar jag och min man dig från att köra. Vi vill inte att du ska sätta dig bakom ratten.

Vi säger NEJ! Om vi sedan tar bort dig från situationen blir du naturligtvis jättearg. Då säger vi "nu ser jag att du blir JÄTTEARG och det får man bli, men du kan skada dig om du kör den här bilen, för du har just fått körkortet och då kan man skada sig väldigt lätt, statistiken säger att..." etc. "Så NEJ, du får inte köra!" Omfamning följer med "ja, oj vad arg du blev nu".

Sen brukar utbrottet vara över efter lite gos eller om vi tar dig med och tittar på något annat spännande.

Är det OK att göra så här? Eller är du för stor att "samtalas" tillrätta

[beccisen]

he he Klockrent svar Anna W!! Jag förstår Malinls fråga så bra eftersom jag har samma "problem" själv, men ditt svar Anna W var oslagbart...

[annawahlgren]

Å, tack, jag var så rädd att någon skulle ta illa upp

Men ofta är det ju genom att "översätta" de små barnens sits till motsvarande vuxensituation som vi kan förstå hur j-a frustrerade de måste känna sig hundra gånger om dagen dvs vid vartenda NEJ som inte visar någon annan väg ut än ordbajs, ursäkta, och "tröst".

Tack, pust

Lite humor skadar ju inte heller