Vi säger NEJ! Om vi sedan tar bort honom från situationen blir han naturligtvis jättearg. Då säger vi "nu ser jag att du blir JÄTTEARG och det får man bli, men du kan skada dig om du gör si eller så" (eller vad det nu kan gälla). Omfaming följer med "ja, oj vad arg du blev nu". Sen brukar utbrottet vara över efter lite gos eller om vi går och tittar på något annat spännande. Är det OK att göra så här? Eller är han för liten för att "samtalas" tillrätta?
Det är ju bara så svårt att undvika ordet "nej"!!
/Mamma till buskille på 15 mån