Kurstart för lillebror fredag natt.Nu sablar ska här sovas!

[Manfred10]

Nattningen idag gick dåligt kändes det som... Tog nästan en timme för honom att komma till ro. Han var mycket ledsen, nästan hysterisk och hulkade.

Så kan det vara ibland. Oroa dig inte för det. Behåll ledningen och håll vargarna utanför rummet! Jobba med mycket husljud! och ingen överdriven hjälp för då talar du bara om för liten att "detta fixar du tydligen inte själv, mamma ska hjälpa" Husljud och betryggande ramsa.

Angående magen... försök stoppa i en hel burk plommon om dagen, eller gör egen puré. Superenkelt, lägg katrinplommon i blöt några timmar och mixa med en stavmixer sen, blir lite sötare än burken. Och på med mycket rapsolja i maten det hjälper till med glidet i tarmarna! 8)

Se framåt nu och var stolt över ditt fina arbete! läs i boken där hittar du något nytt varje gång!

Jenny

[Mamma75]

Tack för din feedback, återigen. Jättevärdefull!

Natten som gick (4:e) kändes sådär (liksom nattningen). Kanske det var det som gjorde att resten av natten också blev "sådär"... (note to self: läsa Säkerheten, om igen!). Han vaknade 3 gånger tror jag. Första gången lyckades han somna om själv genom mina husljud. De andra gångerna gick jag in.

Minuslistan:
*Känner mig dum men jag tvekar ibland och tvivlar fortfarande emellanåt. VILL verkligen att det här ska funka, är så trött på att vara trött. Måste läsa ännu mer för att bli ännu mer övertygad. Har tänkt för mycket på vad omgivningen tycker om att man låter ungen "ligga o skrika" (fast de har ju inte läst boken så de fattar ju inte att det är ett kontrollerat skrik som finns där av en anledning)
*Jag buffar för lättvindligt, vill vara restriktivare med det i fortsättningen.
*Gång nummer två natten som gick gick jag in utan att ramsa. Det var fel.

Pluslistan:
*Har pallat att gå igenom detta själv hittills, utan min sambo, men med hjälp av mormor och farmor.
*Han har slutat amma på nätterna.
*Han har gjort framsteg på matfronten dagtid. Inga enorma, men ändock.
*Han har inte haft napp sen kurstart.
*Dagvilorna har varit i princip utan problem.
*Han HAR somnat om vid flera tillfällen utan mitt ingripande (inte ens ramsning).
*Jag har följt mat och sovtiderna slaviskt.
*Han somnade på 25 minuter idag mot 50 igår, trots att vi förflyttat oss till vår lägenhet från mamma.

[LilloppansMamma]

Hej!

Du är mycket klok, tycker jag. Du har verkligen en levande dialog med dig själv. Den dialogen är guld värd. Låt nu detta får ta lite tid, det är ju så tidigt in i kuren. Det är lätt att bli för ivrig och het på gröten, så att säga.

Känner igen mig i det du skriver om omgivningens reaktioner. Jag genomförde Loppans kur hos mina föräldrar. Första natten (eller ja, kvällen när föräldrarna fortfarande var vakna) höll jag på att strypa nån av dem. " Men hon låter ju därinne?Ska hon bli tyst av dedäringa ramsorna?"Mmmm svarade jag- ut med er till TV-rummet, TACK! Tredje nattens läggning hörde jag att pappa pratade i telefon med en av hans bästa vänner. - " Ja lilltösen är här och ska lära sin lilla tjej att sova. Du vet den där Anna Walhgren- hon med alla ongarna, hennes metod vettu. Nappen är borta- nä ungarna behöver ju ingen napp seru. Vet du detta fungerar- man säger en godnattramsa så sover dom." Man får helt enkelt visa omgivningen att det fungerar ( eller så skiter man högaktingsfullt i dem, det går bra det med. )

Fortsätt fint och försiktigt! Det här går fin fint!

LilloppansMamma

[Mamma75]

Haha, nu fick DU mig att både skratta och gråta! Tack för peppen och uppmuntran!

Ja man är ju liksom orolig för omgivningens reaktion samtidigt som alla vet hur jobbigt det här med sömnbristen har varit! Så det får som du säger tycka vad de vill. Det här gör jag för mitt barn och min skull! Eller som min syrra sade: om du inte kör kuren, vad har du för alternativ? Öh... inget!

Nattning gick som sagt okej. Han vaknade vid 21:30 första gången. Då tänkte jag att nu ska jag banne mig inte gå in och buffa. Han vet att jag är här om jag husljudar och ramsar. Han kommer inte dö av att inte bli buffad.
Tog cirkus 7 minuter av hårtorkande, vattenspolande, diskinplockande, skåpdörrssmällande, radiospelande och en liten ramsa på det och sen sov killen! Kände mig sjukt stolt! Han vaknade sen igen runt tolv. En liten vattenspolning på det och han somnade på 30 sek. Ingen ramsa! Sen sov han till sin morgontid 0730, då jag fick VÄCKA honom! Jippie! Nu fick jag mer luft under vingarna! Weehoo! Kändes så bra att det gick så pass bra TROTS att vi flyttat till "ny" miljö och trots min eventuella påverkan av bakslaget i förrgår.

Nu blickar jag framåt och kämpar på i kampen om vår sömn!
Tack återigen!

[hottitotta]

=D> :thumbsup:
Bra jobbat!! Precis så Attityden är på plats 8)

[Manfred10]

Husljud är toppen!

[Mamma75]

Nattning gick på 20 minuter igår. Har ett buffningserkännande att göra... men vill försvara mig med att det var INTE det han till slut somnade till, utan av utan husljud och ramsor.

Killen sov sen utan avbrott till 07:30 då han vaknade som en klocka och låg och snackade. Eufori!

Detta är alltså dag två på uppföljningsveckan. Men jag fortsätter i samma anda. Lugnt och metodiskt mot målet! SÖMN FÖR OSS BÅDA!

Mycket kärlek och repekt till Anna Wahlgren och alla ni andra här inne!

[LilloppansMamma]

Hej!

En gång är ingen gång, eller hur? Härlig natt ni fick!
Tycker det låter mycket vettigt att det ta det lugnt framåt.

LilloppansMamma

[Mamma75]

Nu behöver jag lite tips och råd...

Allt flyter på. Schemat följs. Har kopierat Laura (8 månader) sid 129 i boken. Min pojke blir 9 månader om cirka 2 veckor. Han är 3 veckor för tidigt född.

Maten har kommit igång ordentligt! Varje dag var en kamp (innan jag startade kuren) vid matningen. Han ville BARA amma. Men var antagligen inte tillräckligt hungrig dagtid eftersom det snuttades nätterna igenom. Ändring på det nu tack vare kuren. Känns kanon!

Han har sovit några nätter 12 h (senast i natt). Glad för det!

Men undrar nu:
Tycker nattningen tar lång tid! Ikväll nästan 45 minuter. Två kvällar på raken innan, 20 minuter (mkt bättre). Ikväll var han snackig första 15 minutrarna, sen grät han resten. Somnade till slut.

Jag kör "skrattet" lägger tillrätta, solfjädrar lite lätt, ramsar mig ut. Sen gör jag big time husljud inne på toaletten som ligger precis i anslutning till det rum han sover. Spolar i kranen, hårfönar etc. Han gråter och gråter och gråter. Jag ramsar när jag tycker att det blir för eskalerad gråt. ÄNDÅ tar det så "lång" tid!

Detta var tredje natten på uppföljningsveckan.
Kan någon ge mig råd kring läggningen?
*Är det för tidigt att tro att det kan ta kortare tid än 20-45 minuter att lägga honom?
*Ska jag ramsa ÄNNU mer? (Husljudar nonstop typ, med pauser för ramsningar, kanske blev * 4, fem-sex gånger ikväll, läggningsramsa och bekräftelseramsa inte inräknat)
*Vet att man inte ska göra justeringar i schemat under uppföljningsveckan, men kan det vara så att han inte behöver fullt så mycket dagsvila (45+1,5+20)? Så att han är tröttare vid läggning tänker jag? Gör i så fall justering efter uppf-veckan.
*Tycker det är så svårt att avgöra NÄR man ska dra bekräftelsen. Svårt höra när han är på väg in i sömnen...?

Tacksam för svar!

[LilloppansMamma]

Hej igen!

Härligt att maten kommit igång så bra. Med en mätt mage så sover man gott.

Du ska inte behöva bekräfta separat längre. Baka du ihop bekräftelseramsan med påminnelsen, 3+1. Tycker att du gör helt rätt som gör REJÄLA husljud. Kör gärna med extra skratt innan läggningen- gärna en kvart innan. Vi har alltid utevistelse på förmiddagen och eftermiddagen. Ungarna måste ju ta ut sig lite också ( de skall också få vara med och arbeta, med lust och iver ) .

Vi hade också trenden att läggningarna tog längre och längre tid. Men du står pall och visar att allt är tryggt och säkert- det är bara till att somna- mamma vaktar. Att ramsa mera förmedlar inte detta- snarare tvärtom. Då börjar du att ställa frågorna istället.

LilloppansMamma

[Trollsa]

Hej!

Jag tycker du verkar kämpa på strålande =D> . Jag började kura min lilla tjej i slutet av oktober. Mellanbror som vi kurade för några år sedan sov som en gris redan efter tre nätter. Så jag trodde nog att det skulle bli lika lätt med lillsyrran. Men icke.

Jag känner igen din situation. Min lilltös har skrikigt länge innan hon somnat vissa dagar. Och jag har själv undrat - vad gör jag för fel? Men sedan har jag läst om och om igen. Varit på väg ner i några buffningsträsk på vägen. Men de senaste dagarna har äntligen det mesta börjat att sitta som en smäck . Och visst hon protesterar eller gnölar en liten stund innan hon somnar. Men oftast väldigt kort.

Och nu har vi haft fina sovstunder både på dagarna och nätterna.

Hade jag varit dig hade jag nog justerat schemat så dagsvilan blir lite kortare precis som du tänkt själv. Annars är det nog bara att dra på sig attityden och tänka att snart släpper det. För det är jag övertygad om att det kommer göra för er.

Keep up the good work!

// Charlotta

[Mamma75]

Tack återigen LilloppansMamma för värdefulla råd. Guld värt!

Jag har varit sjuk de senaste dagarna så har hållt mig inne en hel del. Kanske därför han har haft lite svårt att komma till ro, för lite ute-tid helt enkelt? Ska råda bot på det så fort jag själv mår bättre (i natt var jag vaken från 02 och till morgonen, skulle behövt lite buffning och solfjäder för egen del! förresten, typiskt att man själv inte kan sova när ungarna sover som grisar, men hellre det iofs!)
Tycker du jag ska göra någon schema-justering efter uppf-veckan ändå? Ska jag ta bort em-vilan på 20 minuter eller korta ner fm-vilan från 45 till 20?

Inatt vaknade han 04:00, jag hostade plus spolade i kran vilket ledde till insomning inom 3 minuter! Han var ej ledsen när han vaknade men hörde att han hade vaknat. Visst är det en bekräftelse på att han faktiskt känner sig trygg när han kan somna om bara genom lite husljud?

Tycker han är ledsen varje gång jag väcker honom, morgonen såväl som efter dagsvilorna. Känns som han liksom blir skrämd av den plötsliga väckningen.
Hur kan jag göra för att han ska vara gladare när jag väcker honom? Ska man göra det mjukt eller liksom stimmigt?
Ska man vänta med att plocka upp tills han är glad igen?

Imorse vaknade han 45 minuter innan han "ska". Låg och snackade/var tyst/sög på fingarna i 15 minuter. Jag gjorde ingenting, låg kvar i sängen, gjorde inga ljud. MEN, sen började han gråta och gala och skrika (lät lite som han hade gjort illa sig, för det kom så plötsligt). Jag försökte då husljuda och körde även en ramsa gånger 4. Ingen respons. Avvaktade lite till. Sen gjorde jag något väldigt icke SHN-mässigt och gick till sängen och plockade upp honom, trots att det var cirka 20 minuter kvar till uppvak. Visste i ärlighetens namn inte vad jag skulle göra. Insåg att det var fel både tidsmässigt och att jag plockade upp när han skrek och var ledsen.
Vad skulle jag gjort i detta fall?
Använt mig av marginalkvarten och gjort morgon precis 15 minuter innan egentligt uppvak?
Vad skulle jag gjort under tiden fram tills dess? Ramsa, husljuda?

Jättetacksam om någon som har tid och möjlighet kan svara!

[Mamma75]

Tack Charlotta, all pepp och bekräftelse är jättevälkommen!

Skönt att höra att andra också varit i samma situation och att det faktiskt också ger med sig! Det gav mig den uppmuntran jag så väl behövde nu! Tack!

Ska nog kanske göra en schemajustering efter uppföljningsveckan, som du säger.

Tack och bock återigen!

[Trollsa]

Hej!

Om jag förstått boken rätt så är det okej att utnyttja marginalkvarten och ta upp lite tidigare.

Men någon enstaka gång har jag faktiskt tagit upp halv sju (vi har väckning sju). Vet att det inte är att rekommendera.

Vi hade problem med vargtimmarna ett bra tag - men peppar, peppar senaste dagarna har hon sovit fram till kvart eller tio i sju .

Vet att det finns bra länkar under favoriterna som handlar om vargtimmen (vet inte själv hur man gör när man skickar med en länk).

Vi valde att säga ramsan men sedan att låta det vara tyst. Har större syskon som jag gärna inte ville väcka med dammsugning eller kastrulljud.

Ha det bra!

MVH // Charlotta

[Mamma75]

OK, tack för din input Charlotta!

Ha en trevlig helg!