Svårt att få till rutinerna och allt för lite sömntimmar

[mamma petra]

Hej!

Runt tre-fyra månader har jag (och många här) helammat/ flaskmatat helt. Vid tre månaders ålder har jag börjat med majsvälling på kvällen och risgröt nån sked på eftermiddagen.

Så med andra ord kan vi snart introducera lite "fastare" föda. Tycker herrn krånglar så mycket med amningen numera också - suger tag, börjar gråta, släpper, spänner kroppen i en båge bakåt - suger tag och så vidare. Vet inte varför det har blivit så, tidigare har amningen fungerat väldigt bra och han har fått äta i princip så ofta han har visat tecken på hunger. Numera tackar han allt som oftast nej till andra omgången och bröst nr 2 varje mål... Och iband är det riktigt, riktigt krångligt att få till lugnet att äta redan med bröst nr 1. Kanske det blir bättre så småningom.

Men vet ni, som med så mycket annat, ATTITYDEN. Både i går och i dag har min lilla älskling klämt två timmar mitt på dagen. I skrivande stund sover han fortfarande, efter att han vaknat och somnat om några gånger där vid 45 min-skarven. Underbart! Även om det kräver sitt tålamod att vagna en god stund och om och om igen då det krävs. Tack för uppmaningen att inte ta upp honom för snabbt! Kanske, kanske löser han sovpasset själv när han "lär sig" hur länge han ska sova. Jag följer nu TorsMammas schema för en tremånaders och det fungerar nästan ypperligt. Någon kvart hit eller tid kommer jag att justera men annars passar det oss perfekt. Och här har jag suttit och gjort egna - icke fungerande - scheman gång på annan. Det bli nog bra det här. Igen, tack för att ni finns!

[aso]

Både i går och i dag har min lilla älskling klämt två timmar mitt på dagen.

!

För vissa börjar ammningen krångla när de små börjar bli mer medvetna om omvärlden, de har liksom en del annat de ska kolla in och hinna med och inte alltid är mat deras högsta prioritet . Kan hjälpa att amma i ett stilla rum utan annan spännande aktivitet, kanske till och med med en sjal som lite extra skydd.
Och så blir de små allt effektivare på att få i sig den mat de behöver i raskt tempo .

[mamma petra]

Hej fina ni!

Senaste natt sov min lilla guldklimp, prick tre månader nu, ända till halv sex utan matning! Och inte nog med det - jag är övertygad om att lillen hade somnat om av sig själv om det inte vore för hunden som vaknade i samma veva och började tassa omkring och föra oväsen i tron att det var morgon. Så, herrn vaknade, åt och somnade om. Inga problem.

Men tankarna väcktes. Kan det vara så att han är redo för tolv timmars natt redan nu? Eller kan sådana här undantagsnätter dyka upp? Hur har era småttingars nätter utvecklats i tre och fyra månadersåldern?

[Sarisparis]

Hej mamma petra

Jag klistrade ihop din frâga med din gamla trâd, en trâd för samma barn!

Vad skönt med hel natt! :-({|= Tacka och ta emot! Samma sak hände hos oss, strax innan tre mânader. Vi hade dâ tre-fyra nätter i rad dâ lilleman sov som en stock hela natten vill jag minnas (första natten var jag inne och kollade läget vid femtiden dâ mina bröst höll pâ att sprängas). Pâ fjärde (?) natten blev det ett nattmâl vid fyrasnâret, och sen dess har vi inte haft nâgra fler nattmâl. Däremot en vändningscirkus lite längre fram men det är ju en annan sak.

Var noga med att verkligen fylla dagarna med allt man behöver vad gäller mat sâ att man inte behöver be om en liten pâfyllning nattetid.

[mamma petra]

Sarisparis - Tyvärr tror jag natten var en engångsföreteelse, vi är tillbaka på matning klockan 4. Å andra sidan är jag hemskt trött om kvällarna och kommer därför för det mesta i säng redan vid 22, och närmare sex timmar på raken är inte fy skam. Jag försöker verkligen mata mata mata dagtid, men ofta vill han inte ha bröstet och börjar gråta o blir olycklig då jag trugar. Som det är nu äter han bra direkt efter att ha vaknat, men knappt alls efter rapen och absolut inte efter en stund ur bröst nummer 2. Detta får jag säkert acceptera, han borde ju kunna styra sin hunger och sitt matintag själv.

Men! Då en sak börjar fungera allt bättre (rutinerna och sömnen dagtid) verkar ett annat bekymmer dyka upp. Vet att jag nämnde tidigare dessa matningsbekymmer, hur lilla älsklingen gråter och spänner kroppen bakåt i en båge då han inte vill äta. Denna reaktion har vi fått VARJE KVÄLL den senaste veckan. Det är alltså det sista målet innan nattning som trilskas. Han sover en stund mellan fem, halv sex för att orka med kvällspasset. Då han vaknar äter han bra och intensivt (ur ena bröstet alltså). Men vid halv åtta vägrar han äta. Jag gungar och går runt och avbryter och skojar och bär och tittar i spegeln och pratar och jollrar och sitter i mörkret och ja... allt. Men nä - han gråter tröstlöst då flaskan närmar sig munnen. Bröstet är absolut otänkbart denna tid. Till sist har han ändå uttröttad ätit, halvt i sömnen, och sedan har jag lagt honom. DÅ har han vaknat till och tagit god tid på sig att somna, upp till en halvtimme. I går kväll tog jag upp honom när han efter 20 minuter vaken och nöjd i sin säng började gråta. Han var klarvaken - och alldeles nöjd med att mumsa lite ut mammas bröst. Efter det somnade han äntligen alldeles på egen hand i sin säng. Lilla hjärtat.

Kan det vara något som är fel? Eller har vi utvecklad en ovana med kvällsmatningen? Borde jag helt kallt lägga honom omatad ett par nätter för att avveckla beteendet? Grejen är ju att han är nöjd innan jag börjar mata, men så fort flaskan kommer i munnen blir lillkillen alldeles olycklig. Det är inte alls roligt att försöka "tvinga" i honom mat när han gråter och är olycklig, men samtidigt tänker jag att matningen är viktig för nattsömnen. Vad skulle ni ha gjort?

[SaraMilana]

Hej mamma petra!

Ibland är det ett steg fram och två steg tillbaka, som du märkt. Men då gäller det att ha tungan rätt i munnen och siktet inställt på att hitta tillbaka igen!

sex timmar på raken är inte fy skam.

Verkligen inte! Det finns säkert väldigt många där ute som är avundsjuka på dig! Men när man vet vad som är möjligt att uppnå får man något högre krav.

Jag försöker verkligen mata mata mata dagtid, men ofta vill han inte ha bröstet och börjar gråta o blir olycklig då jag trugar. Som det är nu äter han bra direkt efter att ha vaknat, men knappt alls efter rapen och absolut inte efter en stund ur bröst nummer 2. Detta får jag säkert acceptera, han borde ju kunna styra sin hunger och sitt matintag själv.

Jag märker direkt när jag har trugat för mycket. Vissa barn verkar man kunna truga med hur mycket som helst, men inte med min lilla tjej. Vi har haft jättestora flaskproblem, hon tar den bara i nyvaket tillstånd, om ens det. Se till att det går 3,5-4 timmar mellan målen, så att han är riktigt hungrig, så har du gett honom de bästa förutsättningarna att äta ordentligt.

Till sist har han ändå uttröttad ätit, halvt i sömnen, och sedan har jag lagt honom. DÅ har han vaknat till och tagit god tid på sig att somna, upp till en halvtimme. I går kväll tog jag upp honom när han efter 20 minuter vaken och nöjd i sin säng började gråta. Han var klarvaken - och alldeles nöjd med att mumsa lite ut mammas bröst. Efter det somnade han äntligen alldeles på egen hand i sin säng. Lilla hjärtat.

När det börjar närma sig natt kan det vara så jobbigt att äta! Jag tycker inte att du ska ta bort nattslurken, den behövs för att orka med natten. Vi hade en period där nattslurken totalvägrades, men det gick såklart inte att somna utan mat i magen. Så vi erbjöd nattslurk som nobbades, gjorde natt i sängen, tog upp efter ett tag (i en lugn stund) och då gick hela flaskan i. Jättekonstigt. Det höll på så fram tills vi började med gröt istället för ersättning som nattslurk. Skulle det kunna hjälpa med en liten 5-minuterslur mitt i kvällspasset för att orka äta?

[mamma petra]

SaraMilana - Tack för dina tankar! Skönt ändå att höra att det finns andra barn som funkar lite som vår lilla älskling!

Jag ska försöka bli än mer konsekvent med timmarna mellan målen, problemet där är ju det uppenbara - korta sovlurar (tre per dag + en långlur) genererar flera vakenpass. Och en liten skrutt som vill äta varje gång han vaknar. Fast åtminstone tre timmar mellan ska nog gå!

Jag ska testa ert knep i kväll, kanske funkar det för oss också. I går fick han vaccin, som omkullkastade hela kvällen, natten och även morgonen i dag, så jag kan tänka mig att ett knep kan behövas för att få till det i kväll...

Annars fungerar det mesta ganska bra nu. Han gråter fortfarande hjärtskärande ibland, men allt mindre blir det. Det är svårt att säga om magen fortfarande, åtminstone tidvis, plågar honom eller om det är något annat (trötthet?). Klart det är jobbigt då han kan skrika sig genom en hel bilresa och vara genomsvettig då vi kommer fram, men det blir också allt mera sällan. Så länge han är pigg då vi åker så är han också glad...

Jag vet ju inte hur "det ska vara" med små barn, och därför har jag heller ingen aning om hur mycket gråt som är "normalt". Men jag älskar tanken att jag VET att han får allt han behöver, mat, umgänge, torr blöja och vila så jag litar på att det är okej att han är ledsen ibland. Eller arg till och med, och det får man kanske vara.

Han är en kille som vill vara med, nära, upptäcka och se sig omkring. Att ligga på golvet funkar bra korta stunder, men helst ska vi gå runt och titta i spegeln, på lamporna, på hunden, på tavlor och så vidare. Fast vet ni... Min nya hobby (scrapbooking som kom till eftersom Anna säger att en sån måste man ha ) är perfekt för att hålla hans uppmärksamhet vid liv. Det är mycket färger, foton och papper och senaste dagarna ligger han bredvid mig på bordet och TITTAR med djupt rynkad panna och funderar på vad det riktigt ska bli till. Då jag sen visar undan för undan vad mamma håller på med så lyser han upp i det vackraste, bredaste, tandlösa, hjärtstoppande leende. Och jag smälter. Sväljer en tår och fortsätter med en känsla i hjärtat som är alldeles ny.

[SaraMilana]

Åh, jag sitter här med ett stort leende! Vad fint du skriver, tack för att du delar med dig!

Är du säker på att han vill ha mat så fort han vaknar? Min lilla brukar se hungrig ut (äter på fingrarna och kan vara lite smågnällig) direkt när hon vaknat, men så fort hon vaknat till glömmer hon bort det och är sitt vanliga glada jag. Och ju längre tid det går mellan målen desto bättre äter hon.

Alla knep är tillåtna i krig och kärlek. Men använd vårt "knep" att mata efter läggningen som en sista utväg. Jag tycker det är bättre att arbeta förebyggande, kanske med en liten 5-minuterslur för att orka äta, än att invänta krisen så att säga. Hos oss var det inte görligt, men ni lyckas säkert bättre!!

Barn låter olika mycket. Min lilla säger ifrån när något är fel och det ser jag som enbart positivt. I U-länder är det sådana barn som överlever, eftersom de får sina behov tillfredställda på de tysta barnens bekostnad. Gamla tanter frågar ofta om min dotter är snäll. Snäll? Javisst är hon snäll säger jag! Att hon är mer.. verbal, tycker jag är en annan sak. Kan man säga ifrån tror jag att man kan gå långt i livet!

Arg får man vara, har jag tex väntat för länge med maten och får en rejäl utskällning tycker jag det är med all rätt! Men ledsen ska man på inga villkor vara. Det kan vara lite småknepigt att höra skillnaden, öva dig i att lyssna. Det finns många variationer i "skriket", som kan betyda allt från ledsen till uttråkad till hungrig till arg osv.

[mamma petra]

Är du säker på att han vill ha mat så fort han vaknar?

Nja, det kanske han inte vill... Det har mest blivit en vana (ovana?) att ge bröstet ganska snart efter att han vaknar. Vad dumt, att jag inte testat att vänta tidigare. Någon enstaka gång har matningen kanske dragit ut på tiden, men aldrig sådär medvetet för att verkligen upptäcka hunger eller ej.

Alla knep är tillåtna i krig och kärlek. Men använd vårt "knep" att mata efter läggningen som en sista utväg. Jag tycker det är bättre att arbeta förebyggande, kanske med en liten 5-minuterslur för att orka äta, än att invänta krisen så att säga

Ok, så gör jag. Är bara liiite rädd att luren ska fungera som powerpowerpowernap och dra ut på läggningen sen. Sådana tendenser har vi nämligen sett tidigare... Vet inte hur snabbt man märker mammas eller pappas egenskaper på barnet, men jag undrar om det inte är en liten minipappa vi har fått gällande läggningen. Helst vill man ju inte sova alls, även om man är trött, så trött.

Och ja. Jag vet inte hur många gånger vi har fått frågan om han är "snäll". Jag gör som du, svarar "o ja, alldeles underbar" och känner jag för att berätta lite mera kan jag ju säga att han har haft lite besvär med att få igång matsmältningen... Sen får tanterna (hmmm, ofta kan tanterna vara riktigt unga också...) ta det som de vill.

Men alltså. Jag MÅSTE lära mig skillnaden på skrik och skrik. Jag har försökt tyda skriken många, många gånger, men det är inte alls lätt. Uttråkan har jag koll på i alla fall. Kanske övertröttheten också. Men vilket är ledsenskriket? Det är ingen fråga till er, mina vänner, men till mig själv. Jag förstår tanken att han inte ska få vara ledsen och jag hoppar mer än gärna på det tåget. Tror inte heller att han är ledsen fast jag skrev så tidigare, kanske snarare arg eller upprörd. Fast vad vet jag.

Är det inte tokigt att det ibland känns som en hel vetenskap detta med barn, även om det är så naturligt som det bara kan bli.

[aso]

Och jag smälter. Sväljer en tår och fortsätter med en känsla i hjärtat som är alldeles ny.

ja det är en obeskrivlig känsla.

[Sarisparis]

hej mamma petra

Tack frân hjärtat för att du delar med dig, det är verkligen roligt att läsa.

Men alltså. Jag MÅSTE lära mig skillnaden på skrik och skrik. Jag har försökt tyda skriken många, många gånger, men det är inte alls lätt. Uttråkan har jag koll på i alla fall. Kanske övertröttheten också. Men vilket är ledsenskriket? Det är ingen fråga till er, mina vänner, men till mig själv. Jag förstår tanken att han inte ska få vara ledsen och jag hoppar mer än gärna på det tåget. Tror inte heller att han är ledsen fast jag skrev så tidigare, kanske snarare arg eller upprörd. Fast vad vet jag.

Ja, det är inte alltid lätt. Man mâste ocksâ ge sig tid att lära sig just sin egen bebis skrik, alla är ju individer och de lâter ju lite olika har lite olika sätt att uttrycka sig pâ. Det tar lite tid att lära känna varandra ordentligt. Självklart gâr det inte att beskriva hur ett bebisskrik lâter i text, men just det ledsna tycker jag är just det som är omöjligt att stâ emot. Det där riktigt ynkliga som gör att man som mamma är beredd till alla möjliga och omöjliga uppoffringar, det gâr helt enkelt inte att inte gripa in. Ilskan tycker jag blir lättare att "känna igen" ju större barnet blir. Nu när min lille Nils är sex mânader (ok, imorgon ) sâ är det riktigt intressant att lyssna pâ hans svordomar. Han kan verkligen ligga och skälla ut madrassen och täcket och hela baletten och det är verkligen inget ledset alls sâ lângt örat nâr. Och om han nâgon gâng är ledsen sâ finns det inte en chans att man missar det. Sâ, tâlamod, det kommer och du gör redan ett jättejobb som vet vad du lyssnar efter. Vissa (ytterst fâ forumister dock ) fastnar ju i ett tänk där vartenda skrik betyder "mamma kom och ge mig en kram" och dâ bäddar man för ju diverse träsk. Men dit är ni inte pâ väg, var trygg i det.

[mamma petra]

Fina ni. Livet med en ny familjemedlem blir bara bättre och bättre och till stor del är det tack vare er! Vi har skapat oss en rutin som funkar (nästan, så när som på långa luren mitt på dagen) och en glad och välmående kille.

Herrn ogillar som bekant att lämnas ensam alltför långa stunder, med med lite sällskap på upptäcksfärd bjuder han på de ljuvligaste reaktonerna. Han ler, skrattar, jollrar och vet nästan inte vart han ska ta vägen när han bli så till sig. Han vill bli pratad med och helst ska det pågå en hel massa runtomkring. Visst kan han vara kinkig och sur och arg och upprörd, men det tar jag. Det kan jag också vara.

Han vänder sig från både mage och rygg och jag tycker mig redan ana kryprörelser i armbågar och ben. Han kan absolut inte ligga stilla och lilla filten på golvet har förstorats, eftersom man aldrig vet var lilla huvudet kan landa...

Kvällsätandet funkar fint igen, liksom nattsömnen. Vi har haft ett par hela nätter (med tidiga morgnar dock) redan och jag hoppas vi går mot allt längre obruten nattsömn. Senaste natt somnade lilla klimpen själv strax efter åtta, för att vakna o be om en slurk vid sex och sen somna om till kvart före åtta. Inte direkt vad jag föreställde mig livet med en tre månaders med alla goda råd "sov nu innan bebisen kommer, sen är det slut med nattsömnen" i ryggen.

Och vet ni - i kväll ska min man och jag gå på bio! Middagen prioriteras tyvärr bort till förmån för lite julklappshandel, men det är smällar man får ta... Lilleman ska vara hos mormor och morfar och jag VET att det kommer att gå bra.

Så - vi jobbar vidare på långa dagluren. Den som ännu inte funkar. Den som helst bara skulle vara 45 minuter lång om herrn själv fick bestämma. Jag har verkligen testat allt. Tvättmaskin, dammsugare, musik, ute, inne, i sängen, i vagnen, påklädd, avklädd och så vidare. Enda sättet är att vagga vagnen/vagna i skarven tills sömnen åter infinner sig. Och det skulle vara helt okej om det inte vore för att jag kan få stå uppemot en halvtimme. Men, vi jobbar vidare. Det ska gå!

[Tetz]

Ljuvlig läsning!

Herrn ogillar som bekant att lämnas ensam alltför långa stunder, med med lite sällskap på upptäcksfärd bjuder han på de ljuvligaste reaktonerna. Han ler, skrattar, jollrar och vet nästan inte vart han ska ta vägen när han bli så till sig. Han vill bli pratad med och helst ska det pågå en hel massa runtomkring.

Åhå, har du en liten minglare? En av mina vänner har två barn varav det första drar sig undan när det blir lite för mycket folk, medan det andra trivs bäst på kalas. Vi kallar honom Mingelprinsen

Han vänder sig från både mage och rygg och jag tycker mig redan ana kryprörelser i armbågar och ben. Han kan absolut inte ligga stilla och lilla filten på golvet har förstorats, eftersom man aldrig vet var lilla huvudet kan landa...

Testa att lägga honom direkt på golvet utan strumpor. De är mer försiktiga med sina huvuden än man tror Utan filten är det lättare att få bra grepp med tårna för att försöka åla sig framåt.

Så - vi jobbar vidare på långa dagluren. Den som ännu inte funkar. Den som helst bara skulle vara 45 minuter lång om herrn själv fick bestämma. Jag har verkligen testat allt. Tvättmaskin, dammsugare, musik, ute, inne, i sängen, i vagnen, påklädd, avklädd och så vidare. Enda sättet är att vagga vagnen/vagna i skarven tills sömnen åter infinner sig. Och det skulle vara helt okej om det inte vore för att jag kan få stå uppemot en halvtimme. Men, vi jobbar vidare. Det ska gå!

Samma här, vi har kämpat oss blå med långluren. Lösningen var att fylla på ordentligt med gröt precis innan läggning. Proppmätt kan hon sova över skarven själv på någon minut, men så fort det saknas minsta lilla mat så strular det.

[mamma petra]

Hej Tetz!

Jag har stora förhoppningar om mindre krångel med långluren när jag introducerar lite fastare föda så småningom. I dag gick det inte alls, TROTS 180 ml ersättning strax innan. Är inte det lite märkligt ändå? Att det ska vara så svårt att sova längre än 45 min dagtid, men sen är det inga problem att klämma tio timmar på raken då det blir natt. Och det är ju underbart att nattsömnen funkar!

Mingelprinsen tycker jag annars är något av de finaste smeknamnen jag hört!

Testa att lägga honom direkt på golvet utan strumpor. De är mer försiktiga med sina huvuden än man tror Utan filten är det lättare att få bra grepp med tårna för att försöka åla sig framåt.

Mitt lilla hjärta fick alltså prova på lite direktkontakt med golvet för första gången i dag och mycket riktigt. Herrn ålade sig bakåt tio centimeter på nolltid. Sen tröttnade han och beställde lite umgänge med spegeln...

[SaraMilana]

Hej mamma petra!

Tack för din gulliga kommentar i min tråd!

Min lilla satte 12-timmarsnätter ett bra tag innan första gången hon sov över skarven i långluren. Med riktig mat i magen skarvar hon fortfarande ibland, fast nu somnar hon om själv utan att jag behöver göra nåt. Märkligt det där...

Mera magläge åt småfolket! Lästips: Tillbaks på mage!