Hej

!
Jag har precis läst igenom hela er tråd - så roligt att läsa om ert målmedvetna fina arbete,
vilken härligt strålande start för er lille son =D> . Och jag blev lite extra glad för att ni kallar er "freddan", så skoj med pappa/par här på forumet!
Ja kör på med smakisar så kan mycket väl nattmålet falla bort av sig självt. Och fega inte med att öka på portionerna så fort han fått in snitsen på ätandet och magen hänger med.
Väldigt ofta tror jag att föräldrarna behöver nappen mer än lilla barnet

, eller kanske tror att den löser en massa problem som egentligen inte finns

. Vid minsta antydan till gnällighet hjälper mer mat, social delaktighet och frisk luft, och då ska liten få ligga i gräset och känna på höstlöven och klappa träd

.
När vi fick in riktig mat på menyn så blev vår son riktigt nöjd med tillvaron, mätt å go med ett bra schema ska det mycket till för att det ska gnällas under vakentiden - och det tror jag gäller för de flesta SM barn

.
Med ett undantag...bilåkning

.
Sarisparis har skrivit mycket om Barnboksbarn och bilåkning med slutsatsen att barn som är vana att få röra sig mycket, åla, ligga på mage, vara ute i gräset helt enkelt inte är särskilt förtjusta i att sitta fastspända.
Det stämmer för vår del, men det blir bättre ju äldre han blir

.
Kör på magläge, rätt som det är kommer han på att det är kul. Vi hade ingen aning om att det var viktigt för utvecklingen, jag fick en riktig AHA-upplevelse när jag läste följande länk:
”Tillbaks på mage” (krönika om barns utveckling och magläget.)
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... onika-2007.
Vi satte igång att öva på ålning och hade jättekul under processen då läste vi: "Hur uppmuntra till att åla framåt"
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11592.
Kram aso