Hur ska jag hantera dagarna?!

[envisaungarsmamma]

Jag har kanske inte varit fullt påläst även om jag HAR läst men nu har jag lusläst boken igen, så jag hoppas jag kan allt utan och innan.

Och jag hade en dålig dag sist jag skrev. Alla har varit sjuka, Levi gråter och man orkar inte hur mycket som helst. Tack för era svar.

En sak jag i allafall undrar över med det här med dagslurarna är hur jag ska göra när han vaknar och är ledsen. Det är kanske två minuter kvar tills han sovit sina 45 min (jag har kortat fm-luren som ni skrev) och då vaknar han och är ledsen. Han är mycket ledsen nu, även på morgonen. Vet att han är röd i halsen, är snorig och tänderna uppe på G. Ska jag ta upp honom då eller kämpa hur länge som helst för att få honom att somna om för att ta upp honom och kunna göra en glad morgon? Kan jag lägga honom, buffa tills han är lugn och sen ta upp? Nu har jag försökt lugna honom och sen tar jag upp honom. Vad rekommenderar ni? Vill inte ta upp honom när han är ledsen och det ska man väl inte heller? Då tror han väl att han kan gråta så kommer jag. Eller? Hittar inget om detta.

Natten fungerar bra. Han sover om än lite oroligt mellan 19,15-06.30. Jag har sluppit ramsa! Det är dagarna som fortfarande är lite sisådär. Han gråter bara han är påväg ner i sängen. Vad ska man göra då? Jag leker tittut och sånt innan vi ska sova. Nu har han en egen hörna som är avskärmad och tiderna fungerar jätte bra! Han äter mycket bra trots ont i halsen och tänder. Det är bara det här med hur man ska göra om han vaknar innan och är ledsen.

Tacksam för svar.

[LilloppansMamma]

Hej!

Tänk att jag tycker man lär sig nåt nytt varje gång man öppnar både SHN-boken och BB-boken. Vi alla kan ha dåliga dagar, inget fel med det. Ibland behöver man pysa ut, men ibland behöver man tänka efter före man gör det, så att säga.

En sak jag i allafall undrar över med det här med dagslurarna är hur jag ska göra när han vaknar och är ledsen. Det är kanske två minuter kvar tills han sovit sina 45 min (jag har kortat fm-luren som ni skrev) och då vaknar han och är ledsen. Han är mycket ledsen nu, även på morgonen. Vet att han är röd i halsen, är snorig och tänderna uppe på G. Ska jag ta upp honom då eller kämpa hur länge som helst för att få honom att somna om för att ta upp honom och kunna göra en glad morgon? Kan jag lägga honom, buffa tills han är lugn och sen ta upp? Nu har jag försökt lugna honom och sen tar jag upp honom. Vad rekommenderar ni? Vill inte ta upp honom när han är ledsen och det ska man väl inte heller? Då tror han väl att han kan gråta så kommer jag. Eller? Hittar inget om detta.

Om han vaknar 2 minuter innan utsatt tid, så har du marginalkvarten till förfogande. Invänta micropaus av tystnad och då är du så glad, så glad. Även om han är snorig, och röd i halsen etc, så behöver han sin sömn eller hur? Sen hänger jag inte riktigt med i slutet här. Men om jag fattar dig rätt så undrar du om du kan gå in och buffa honom lugn och sedan plocka upp honom när han blivit lugn av buffandet? Nej, är svaret. Då har sakta men säkert att börja desarmera hela SHN- processen. Då betyder krisverktyget buffandet- att jag kommer snart och räddar dig från vargen. Då har du inte längre ett krisvertyg att ta till när det verkligen är KRIS. Låt barnet få reagera. Håll dig på utsidan och håll vakten istället för att trafikera hans rum. Där utanför kan du ramsa om det är nödvändigt eller stötta med husljud. Invänta micropaus inom marginalkvarten, bryter han ihop när du plockar upp honom, så tar du inget extra för det. Du är så glad att se honom, och se vilket underbart väder vi har ute ( eller nja inte här i Göteborg iallfall ), vilken fantastiskt dag som väntar. Tjo och tjim helt enkelt, där du låtsas att du inte märkt av att han har klagat i alla tonarter som finns, alldeles nyss.

Han gråter bara han är påväg ner i sängen. Vad ska man göra då? Jag leker tittut och sånt innan vi ska sova. Nu har han en egen hörna som är avskärmad och tiderna fungerar jätte bra! Han äter mycket bra trots ont i halsen och tänder. Det är bara det här med hur man ska göra om han vaknar innan och är ledsen.

Han har antagligen inte riktigt förstått att det där glada (för ni skrattar väl gott innan läggdags, dagslur som nattsömn?) kommer åter. Genom att själv erfara att det det där glada roliga kommer igen, så kommer han med glädje gå och lägga sig. Det är helt enkelt du som får visa i handling att det roliga kommer igen. DU får skapa inramningen av gladhet så att säga. Tjo och tjim när man lägger sig, och tjo och tjim när man skall upp.

LilloppansMamma

[frk Carlsson]

Hej igen,
fint att höra att ni är på banan! Jag instämmer till 100% i det som Lillaloppansmamma har skrivit

[Manfred10]

Jag blir så glad över all klokskap!

Jenny

[envisaungarsmamma]

Hej igen,

Tack för svar.

Jag tycker fortfarande att det är svårt att få dagarna att sitta. Det har gått några veckor nu sen jag började kuren och nätterna är bra även om jag inte riktigt fått bort vargtimmen.

Han sover så oroligt och dåligt på dagarna. Nu la jag honom för em-sussen en kvart tidigare för han var så trött. Jag kämpar med skrattet och det fick jag till men så fort det är ner i sängen så gråter han. Och sen vaknar han hela tiden och gråter. När man tror att han somnat så börjar han ingen. Det blir en kamp i 1,5 timme istället för att han får den sömnen han vill ha. Jag ger ramsan och sitter han upp och bara gråter går jag in och lägger ner honom men då gråter han bara. Han är alltså så ledsen. Han låter inte arg utan bara ledsen. Är det såhär under separationsfasen eller varför är han så ledsen jämt när han ska sova?

Jag har slutat buffa och solfjädern är inte att tänka på för han sätter benen under kroppen och tar i och jag vill inte hålla fast honom hur hårt som helst. Det känns inte naturligt. Så jag ramsar när han är ledsen och sen låter honom vara. Men det är tråkigt att han ska behöva gråta så mycket. Om han sovit en timme istället för en och en halv som han ska på em och vaknar, då ramsar jag och så börjar han gråta. Då blir man osäker på om man gör rätt eller om han kanske är utsövd och vill upp. Jag vet att man ska vara säker och konsekvent och glad och veta bäst, men det är klart man blir osäker som förälder. Är det meningen att ens bebis ska gråta och vara ledsen.

Förstör det inte om man ramsar för att han ska somna om och så märker man att det inte går och väntar på ett kort gråtuppehåll och så tar man upp? Det där med micropaus lät bra men hur kort får den vara och hur tätt inpå ramsan? Man vill ju inte att ramsan ska förlora sin kraft så att säga. Jag är kanske tjatig men jag får ju inte till det. Det har nästan blivit sämre igen tycker jag!

Tack!

[LilloppansMamma]

Hej!

Ni är inne i en period där det inte är så lätt för liten. Hela världen ställs på ända. Tänk nu förutsättningar för sömn. Det är inte så viktigt att de sover varje minut, men de ska ha förutsättningar för det. Mitt tips är att skratta mera. DU måste också ha roligt. Kryp gärna omkring på golvet och lek tittut och killas och gosa, och snurra runt. Din oro och dian negativa förväntningar smittar av sig. Jag kan tänka mig att du blir stel som en pinne så fort du går in i rummet med honom för att lägga honom. Bus ända in till sängen. Och lägg ner med attityd, jag andas HÖGT och lugnt och tänker LUGN i huvudet. Jag har ett utmärkt exempel på detta: I förmiddags vart jag så irriterad över mitt internet som strula, jag skrattar med Loppan innan hennes lur, men jag är inte riktig där, om du förstår vad jag menar. Bus in till sängen, men jag menar det inte riktigt, för jag är själv lite irriterad. Hon börjar gnälla när jag lägger henne Har ju inte hänt på evigheter. - Liksom, mamma du skrattade inte på riktigt det märkte jag! Nu på middagsluren så skrattade både jag och Loppan ända från magen och se där, hon somnade som en gris. Så SS behöver sina riktiga skratt med mamma/pappa de med. Alla medel tillåtna!

Hur hade ni det med den sociala delaktigheten och utevistelsen? Det är ett måste i dessa tider för din lille kille. (när det regnar och är trist väder så kan man känna sig minst sagt omotiverad att gå ut. Men då går jag ut i ren självbevarelsedrift. För husefriden och Lilloppans skull) . Vi hade mycket social delaktighet på golvet under 8-månadersångesten. Jag var mycket på golvet överhuvudtaget under en period. ( vi har precis kommit ur 8-månadersångesten, som inte blev så intensiv, tack vare förebyggande arbete). På golvet satt jag bara, läste bok, tittade på tv. Jag låg rätt och slätt ner på golvet med en kudde under huvudet. Loppan kom och tankade och kröp iväg snabbt igen.

Jag ger ramsan och sitter han upp och bara gråter går jag in och lägger ner honom men då gråter han bara. Han är alltså så ledsen. Han låter inte arg utan bara ledsen. Är det såhär under separationsfasen eller varför är han så ledsen jämt när han ska sova?

För mycket trafik. Minska den, odla ramsan även på dagen. En unge som kan sätta sig upp kan också lägga sig ner igen. Uppenbarligen bad han dig inte om hjälp, eftersom han strax därefter började sin klagosång igen. Tror du inte det kan låta ledset av den banala anledningen att han är trött. Hjälp honom att sova, och det gör du inte genom att ränna in i rummet! Var på utsidan istället tycker jag och ta dina diskussioner med herren och stötta med husljud.

Jag har slutat buffa och solfjädern är inte att tänka på för han sätter benen under kroppen och tar i och jag vill inte hålla fast honom hur hårt som helst. Det känns inte naturligt. Så jag ramsar när han är ledsen och sen låter honom vara. Men det är tråkigt att han ska behöva gråta så mycket. Om han sovit en timme istället för en och en halv som han ska på em och vaknar, då ramsar jag och så börjar han gråta. Då blir man osäker på om man gör rätt eller om han kanske är utsövd och vill upp. Jag vet att man ska vara säker och konsekvent och glad och veta bäst, men det är klart man blir osäker som förälder. Är det meningen att ens bebis ska gråta och vara ledsen.

Nej, det är verkligen inte meningen att ens bebis ska gråta och vara ledsen. Men du, LYSSNA. Hör du nyanser i hans skrikande? Upp, ner, av till? Mer intensivt, går ner sig till gnäll osv? Du ramsar honom när han ber om hjälp, inte när han är förbannad över tillvaron. Då får man lyssna på husljud som får en att börja tänka på annat, som kan bryta det trista, sura. Avvakta innan du ramsar. Ramsa gör man inte på måfå, utan ramsan använder man också sparsamt, dvs när den behövs. Här i citatet har du också svaret till era problem: "men det är klart att man blir osäker som förälder" Ja, visst kan vi bli det. Men den får du dölja inför sonen, om han märker att du inte vet vad du pysslar med, då kommer han undra vem det är som ska ha kollen här egentligen? Fake it-until you make it!

Förstör det inte om man ramsar för att han ska somna om och så märker man att det inte går och väntar på ett kort gråtuppehåll och så tar man upp? Det där med micropaus lät bra men hur kort får den vara och hur tätt inpå ramsan? Man vill ju inte att ramsan ska förlora sin kraft så att säga. Jag är kanske tjatig men jag får ju inte till det. Det har nästan blivit sämre igen tycker jag!

Minst så lång tid som det nyss tog dig att ramsa. Micropausen kan vara otroligt kort, i en inandning för nya svärdomar. SHN är verkligen en process två steg fram ett steg bak. Se inte bakåt eller åt sidorna- se framåt för det är dit ni ska!

LilloppansMamma

[Manfred10]

Hej!
Det du skrev om solfjädern och hålla fast....

Se det som en kram, ibland när liten är ledsen och arg kanske man får krama en motsträvig unge ett tag innan han/hon lugnar sig och slappnar av. Andas lugnt själv och se det lite som en kram fast längre bort från kroppen. Du breder liksom ut lite lugn och trygghet över honom.

kram Jenny

[envisaungarsmamma]

Vad glad jag blev över LilloppansMammas svar. Tack för att du förstår mig så bra och tack för alla snabba svar. Tack vare en bra natt (sov 8 timmar. Första gånger på måånga månader) så klarade jag dagen. Jag känner mig otroligt träffad av det du skrev om att bli stel som en pinne när jag går in för att lägga Levi på dagen. Även på kvällen och därför får nu min sambo göra det
Jag har t.o.m. ont i magen när jag går in och det är säkert så att han känner något på sig. Nu ska jag börja att leka loss! Kan man leka lite efter man stoppat ner han i sängen eller ska man göra ett ordentligt tillrättaläggande och gå ut? Och jag ska bli bättre på att busa överhuvudtaget!

Jag känner att jag fått ett himla bra stöd och imorgon ska jag självsäkert och skojfriskt ladda för nya dagslurar. :thumbsup:

[frk Carlsson]

Kloka Lillalopansmamma och det du skrev om Solfjäderna Manfred var oxå fint

Jaghejjar på dig envisaungarsmamma :thumbsup: =D>

[Manfred10]

Hej igen!

Kan man leka lite efter man stoppat ner han i sängen eller ska man göra ett ordentligt tillrättaläggande och gå ut? Och jag ska bli bättre på att busa överhuvudtaget!

Det kan du! Jag var en stel pinne länge, men vi busade hela vägen ner i sängen, min son grät också mycket i början när jag lade honom. Man måste verkligen busa på riktigt! Börja en bra stund innan ni går in i rummet med ÄKTA skratt och bus, killa och busa i sängen och LEEEE hela tiden "troll spricker i solsken". Du ska givetvis inte hålla på i evinnerlighet.... men när du känner att han är med dig i skrattet, lägger du tillrätta (fortfarande leende! ) och trycker till med en bred, varm härlig solfjäder, vänder dig mot dörren och ramsar uuuut.

Jenny