Min son har börjat på senare tid säga att han vill också ha en kompis som bor här hemma som han kan leka med. En sån kompis som (och så beskriver han flera barn med syskon) har.
Jag frågar om han menar syskon, och jo det är det nog han menar. Men Tor kommer tyvärr inte att kunna få några syskon. Vad gör man??? Vad säger man??? Sorgen är ju lika stor för mig som för honom och att förhålla sig sakligt är mycket svårt just nu.
Det jag ägnar energi åt just nu är att istället försöka förankra att skaffa en katt eller två istället. Detta så han i alla fall inte skall känna sig helt ensam, ha någon att leka med, ta hänsyn till och på andra sätt känna gemenskap med.
MEN; vi kommer då inte att ha någon kattvakt då vi är helt ensamma, ingen släkt eller vänner som kan hjälpa till tyvärr. Så att skaffa katt säger mannen nej till. Jag jobbar dock på den fronten att försöka få till det i alla fall.
Har ni några tips, råd hur dels man själv kommer över sorgen att man inte kommer kunna ge sitt barn den finaste av gåvor, syskon.
Samt vad säger/gör jag med sonen som frågar och frågar och gråter ibland?
Alla tankar välkomna, därav kackel!
)
MEN jag tror att den saknaden kan stå för något mer än bara just syskonet i sig. För min del handlade det som föräldrar som inte såg hur det var, en känsla av att inte riktigt få vara sig själv osv. Så saknade var efter någon som förstod, någon som stod på min sida liksom. Och den känslan är ju faktiskt möjlig ändå inom familjen och när man blir större genom riktigt fina vänskapsrelationer. När jag var liten umgicks vi inte med speciellt många och jag saknade någon att slösa lite kärlek på så att säga. Saknaden har också klingat av i och med att livet stabiliserar sig och speciellt nu när jag har en egen liten familj att ta hand om. Jag hör hemma någonstans. Sen har du din egen sorg som är din och som du inte skall blanda ihop med det han uttrycket och känner, även om det kan vara lättare sagt än gjort.Och det jag vill säga är nog mest att jag tror att det bästa man kan göra är att bara finnas, lyssna och visa att liten är älskad och behövd. 
Den där kaninen gjorde allt med mig. Satt i knät och kollade på TV, satt på skrivbordet när jag gjorde läxor, hoppade omkring fritt hemma, gick promenad i koppel... you name it.