När syskon inte är ett alternativ...

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

Min son har börjat på senare tid säga att han vill också ha en kompis som bor här hemma som han kan leka med. En sån kompis som (och så beskriver han flera barn med syskon) har.

Jag frågar om han menar syskon, och jo det är det nog han menar. Men Tor kommer tyvärr inte att kunna få några syskon. Vad gör man??? Vad säger man??? Sorgen är ju lika stor för mig som för honom och att förhålla sig sakligt är mycket svårt just nu.

Det jag ägnar energi åt just nu är att istället försöka förankra att skaffa en katt eller två istället. Detta så han i alla fall inte skall känna sig helt ensam, ha någon att leka med, ta hänsyn till och på andra sätt känna gemenskap med.

MEN; vi kommer då inte att ha någon kattvakt då vi är helt ensamma, ingen släkt eller vänner som kan hjälpa till tyvärr. Så att skaffa katt säger mannen nej till. Jag jobbar dock på den fronten att försöka få till det i alla fall.

Har ni några tips, råd hur dels man själv kommer över sorgen att man inte kommer kunna ge sitt barn den finaste av gåvor, syskon.
Samt vad säger/gör jag med sonen som frågar och frågar och gråter ibland?

Alla tankar välkomna, därav kackel! :wink: :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av miar70 »

En kram först och främst :heart:

Sen en annan fundering: det finns många, många barn som behöver en extrafamilj, endera i form av stödfamilj eller som fosterfamilj. Vi har själva en "extratjej" med lite extrabehov hos oss varannan helg och det är hur kul som helst. Socialtjänsten och LSS skriker efter lämpliga familjer som kan vara ett extrastöd till ett barn, det finns långt många fler behövande barn än familjer som kan ta emot dem.

Ni skulle göra en enorm insats samtidigt som det ger massor tillbaka.

En tanke, bara...

Vad gäller katt (som vi också har :wink: ) så finns alternativet kattpang (pensionat) om man behöver passning när man reser bort. Inte alltför dyrt och säkert rätt många att välja på där ni bor.

Kram igen!

Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av TorsMamma »

Hej fina Mia, tack för kramen! :heart:

Jo, jag tar gärna och är stödfamilj eller foster familj. Men dels säger min man NEJ och sen tror jag inte vi kvalar av skäl jag tyvärr inte kan diskutera här. Tyvärr :cry:

Jo, kattpensionat är det jag också funderar på. Skulle kunna vara ett alternativ... :D
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Bellan
Inlägg: 537
Blev medlem: mån 20 dec 2010, 19:57

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av Bellan »

Hej TorsMamma!
Jag vill också ge en kram först och främst :heart: :heart: :heart:
Själv har jag varit i samma situation som Tor är i och kanske kan ge min lilla reflektion över det. Mina föräldra ville att jag skulle få ett syskon men det blev inget. Det jag kan komma ihåg och det min mamma har berättat för mig, är att jag själv uttalade att jag ville ha ett syskon och att jag lekte att mina dockor var syskon. Men jag kan inte komma ihåg att jag var vidare bekymrad över det, utan bara nått som jag såg att andra hade och som jag därför också ville ha (helt utan förståelse för vad det betydde). Minnena som jag har är nog från 4-6 års åldern.
När jag blev lite äldre, skolåldern, kan jag inte komma ihåg att jag ens frågade om det. Jag var nog upptagen av mig själv, skolan och att leka med kompisar och min bästis :wink: .
Nu har jag ett eget barn och förstå att det måste varit jätte svårt och sorgligt för mina föräldrar när jag sa att jag ville ha ett syskon, så som det är för dig när Tor säger det. Men personligen tog jag det inte så hårt som barn av att önska ett syskon och inte få ett. Som vuxen kan jag väl tycka att det skulle varit kul med ett syskon men det är inget jag saknar. Jag har relationer med underbara människor runt omkring mig där jag kan få stöd och känna en tillhörighet.
Vad du ska säga till honom när han frågar, det kan nog andra ge bättre förslag på. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad mina föräldra sa, tror inte att dom sa att jag inte skulle få ett syskon men jag är inte säker.

I frågan om katt skulle jag bara skaffa katt om hela familjen vill ha en katt och om de är en katt ni vill ha. Jag tror inte att det går att ha en katt istället för ett syskon :cry: . Men att lära sig att ta hänsyn till, ta hand om och leka med kan man ha en katt till :D Jag hade katt när jag var liten :wink: , (undra om mina föräldrar tänkte på liknande sätt :?)

Kram igen :heart:
/Bellan
Lillan - 10, Kurad och sover gott sen -11
En ängel som kom och vände - 16
Liten, nyår -18
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av TorsMamma »

Tack fina Bellisen! :heart:

Jo så klart har du rätt, en katt kan inte ersätta ett syskon. Jag växte upp med både syskon och husdjur och tycker att båda är lika självklara i en familj. Men nu blir det inte så.

jag är också helt införstådd med att saknaden förmodligen är mera min än sonens. så klart!
Men läser man BB och INTE vill ge sitt barn syskon så måste man vara hjärtlös, för det som BB skriver är ju underbart. :heart:

Men tillbaka till verkligheten, inga syskon och inga fosterbarn lär det bli. Men jodå, JAG vill ha katt och sonen vill säkert. Men inte mannen. Hur gör man då? :wink:

Sen önskar jag tips på vad man säger till sitt barn som saknar syskon? Men det var skönt och höra att du Bellisen har haft det så bra.
Andra jag pratar med som är ensambarn beskriver saknaden efter ett syskon som det största i deras liv. :cry:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Tetz
Inlägg: 1148
Blev medlem: mån 16 feb 2009, 14:49

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av Tetz »

TorsMamma :heart:
TorsMamma skrev:Sen önskar jag tips på vad man säger till sitt barn som saknar syskon?
Jag tror dessvärre inte att man kan säga så mycket. Bara lyssna och förstå, och svara på frågor så bra som möjligt. Jag tänker i stil med att man motiverar en separation med att pappa fick sån hosta av att bo här i huset. Alltså något praktiskt som en liten människa kan greppa, och där det inte är någons fel.
TorsMamma skrev:jag är också helt införstådd med att saknaden förmodligen är mera min än sonens. så klart!
Men läser man BB och INTE vill ge sitt barn syskon så måste man vara hjärtlös, för det som BB skriver är ju underbart. :heart:
Barnaboken är det vackraste jag har läst och jag håller helt med om allt som står i den. Jag kan få dåligt samvete för att jag inte vill vara hemma med barnen tills det är dags för skolan, trots att det skulle vara bäst för dem. Men jag är bäst som mamma när jag har balans i livet och jag älskar mitt jobb.

Om DU, som verkligen lever enligt Barnaboken, bestämt att det inte blir fler barn. Ja, då tror jag att du har goda anledningar. Jag vet inte vilka de är, men det spelar inte så stor roll. Det måste vara så viktigt att du inte skulle vara en lika bra mamma till Tor om du går emot de anledningarna. Genom att sätta dig själv främst, sätter du Tor främst.

Lite svamligt, men jag hoppas du förstår mitt resonemang.

Kram på dig :heart:
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av videunge »

Hej :D

Jag förstår vad du menar med att ensambarn kan beskriva att saknaden efter ett syskon kan vara något av det största, för så har det varit för mig och kan vara ibland fortfarande. :( MEN jag tror att den saknaden kan stå för något mer än bara just syskonet i sig. För min del handlade det som föräldrar som inte såg hur det var, en känsla av att inte riktigt få vara sig själv osv. Så saknade var efter någon som förstod, någon som stod på min sida liksom. Och den känslan är ju faktiskt möjlig ändå inom familjen och när man blir större genom riktigt fina vänskapsrelationer. När jag var liten umgicks vi inte med speciellt många och jag saknade någon att slösa lite kärlek på så att säga. Saknaden har också klingat av i och med att livet stabiliserar sig och speciellt nu när jag har en egen liten familj att ta hand om. Jag hör hemma någonstans. Sen har du din egen sorg som är din och som du inte skall blanda ihop med det han uttrycket och känner, även om det kan vara lättare sagt än gjort.Och det jag vill säga är nog mest att jag tror att det bästa man kan göra är att bara finnas, lyssna och visa att liten är älskad och behövd. :heart: MEn det tror jag lille Tor får veta eller hur? :wink:

Stor kram till er :heart:
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av TorsMamma »

Jo anledningen till icke fler syskon är ju väldigt "konkret". Jag var jättesjuk under hela graviditeten och länge efteråt också. Ca 6 år har det tagit att bara få min "sjukdoms situation" i någorlunda shack.

Om jag blir gravid igen är chansen jättestor att jag kan bli rullstolsbunden eller ha kryckor resten av livet. Och det faktum att Tor har en mamma som aldrig förmodligen kommer att bli 100% frisk utan alltid vara "liiiiiteeee" sjuk är ju svårt nog.
Tetz skrev:Om DU, som verkligen lever enligt Barnaboken, bestämt att det inte blir fler barn. Ja, då tror jag att du har goda anledningar. Jag vet inte vilka de är, men det spelar inte så stor roll.
Jo, att behandla Tor som om han hade 5 syskon är en del av hur jag tänker. Han skall behandlas som en del av en flock även om nu flocken är väldans liten i vårt fall.
Anledningarna är många och ett av de största är det jag skrivit lite om ovan.
Kram och tack för dina fina ord! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av TorsMamma »

videunge skrev: För min del handlade det som föräldrar som inte såg hur det var, en känsla av att inte riktigt få vara sig själv osv. Så saknade var efter någon som förstod, någon som stod på min sida liksom. Och den känslan är ju faktiskt möjlig ändå inom familjen och när man blir större genom riktigt fina vänskapsrelationer.

Saknaden har också klingat av i och med att livet stabiliserar sig och speciellt nu när jag har en egen liten familj att ta hand om. Jag hör hemma någonstans.
Detta var jag också med om TROTS syskon, så visst är inte syskon svaret på allt. Har man en "dålig" förälder så kan de splittra syskon mer än de för dem samman. Så var det hemma hos oss.
Jag växte upp och letade hela livet efter en "NY" familj som ville ha ett barn som jag.

Måtte jag aldrig få min son att känna så. Det är därför jag älskar BB. Ett annat sätt att vara förälder än det man själv fick.

Jag kan också hålla med att saknade blev bättre och känns bättre med egen familj. MEN; ett syskon vore ännu bättre. :P :cry:

Kram på dig Videunge! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Bellan
Inlägg: 537
Blev medlem: mån 20 dec 2010, 19:57

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av Bellan »

Funderade lite igår på det där med katt :wink: Kanske kan ni ta en katt och vara fodervärd ett tag, eller vara jourhem till katter som inte kan vara på katthem? Jag vet inte, en tanke bara ;)
/Bellan
Lillan - 10, Kurad och sover gott sen -11
En ängel som kom och vände - 16
Liten, nyår -18
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av TorsMamma »

Efter vissa förhandlingar här hemma är nu en "Devon Rex" katt förmodligen välkommen. De är extremt sociala och oftast inga utekatter. Hårar minimalt. Perfekt för oss. Nu gäller bara att flytta upp svärfar hit först så vi har en kattvakt. :P

Tack alla för ert fina stöd! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av Susanne* »

Hej rara du :heart:
Kramar i massor. :heart:

Vår stora var "ensambarn" i 7 år så jag känner väl igen dina tankar. Oron och sorgen var dock min, inte hennes, och det var det som jag behövde fokusera på och jobba med. Jag utgick ifrån att hon skulle behandlas som en bland de 17 korna etc etc och såg till att ha sociala relationer där hon kunde möta andra barn och familjer. Få uppleva barn i många olika åldrar. Djur är ju same same but diffrent typ. :wink: Jag tror deras frågor väcker en sorg som de sedan känner "att något saknas" och därmed ledsenhet. Bästa är att hantera det sakligt "vissa får ett barn, andra två, andra fem och andra ingen. Det är livets gång.

Det är en sorg som måste hanteras och förhoppningsvis kunna vila i en lugn tacksamhet och vetskap att livet inte alltid blir som man önskar, men det blir bra på andra sätt. Det rymmer andra möjligheter.

Nu fick ju vår stora två syskon till. Jag har dock aldrig innan, eller efter, känt att hon varit ett typiskt ensambarn med allt det negativa det sägs innebära.

Stor kram du rara.

:heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av TorsMamma »

Tack fina Susanne, jo sorgen är ju MIN, det är helt klart.

Men även Tor verkar som du säger känna en liten sorg, eller saknad.

Kram tillbaka. :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
lilla mia
Inlägg: 675
Blev medlem: ons 23 aug 2006, 20:41
Ort: Västerås

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av lilla mia »

hej!

vi har katt. en vanlig bondkatt som är väldigt sällskaplig och både ute och inne. ville ni inte ha utekatt?

vi har satt i en kattlucka i altandörren. hon går ut och in som hon vill. han har en liten magnet som sitter på hennes halsband vilket gör att kattluckan bara öppnas för henne. smidigt. så kan inte grannkatterna komma in. det enda vi behöver serva med är att se till att det finns mat. torrfoder och vatten finns jämt och så ger vi mjukmat en gång om dagen. är vi borta mer än en natt så ber vi en granne om hjälp att lägga upp mat. väldigt smidigt.

synd att det inte funkar för er att vara stödfamilj. men kanske kommer ni på nån annan idé?!

kramar!
Linnéa 30 okt -05 (40+1), kurad vid 10 månader. Ett litet hjärta.
Selma 18 okt -08 (39+3), SM från början. Ett litet gryn.
Elias 17 okt -10 (39+4), SM tänk från start men ändå kurad vid 6 månader. Ett litet hjärtegryn!
Viktor 18 mars -13 (39+0). Alldeles ljuvlig!

- Efter regn kommer solsken! -
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Re: När syskon inte är ett alternativ...

Inlägg av Luvisen »

Kram fr mig med! :heart:

Jag har själv en stora syster så jag borde ju ha varit till freds när det gäller "syskongrejen". Tyvärr skapade våra unga föräldrar i okunskap en konkurrens situation som heter duga mellan oss så det blev inge bra. Allls. :cry:

Iaf, jag känner igen en del av det du skriver om Tor.

När jag var liten så gick jag omkring och önskade mig en lillebror i flr år. Jag var väldigt bedrövad över att det inte kom en till. Jag pratade med min mamma om det minns jag. Jag kom ihåg hur jag tom ibland gick förbi dagis efter skolan och låtsades hämta min lillebror och gick sen med honom hand i hand hela vägen hem. :( :heart:

Min mamma sa till mig att hon också var ledsen att det inte kom någe mer barn men att hennes kropp inte kunde. Det gick inte. Och det tog jag till mig. Jag var fortf ledsen men det var mer konkret för mig att jag inte behövde gå och undra varför det inte kom ngn mer. Jag behövde inte undra om mina föräldrar kanske inte ville ha fler barn. Jag förstod nu att det inte hade ngt med vilja att göra utan att det helt enkelt inte gick. Efter ett tag så släppte jag den tanken och bad istället att få ett husdjur. :wink: Katt helst då. :lol: MEEEEN det ville INTE min pappa, så det blev en kanin. Lätt att ta med och att hitta ngn som kunde passa den om vi skulle åka bort långt. :idea: Den där kaninen gjorde allt med mig. Satt i knät och kollade på TV, satt på skrivbordet när jag gjorde läxor, hoppade omkring fritt hemma, gick promenad i koppel... you name it. :lol: 8)

Jag tror att det inte är helt fel att pakta kring detta. Ni är ju faktiskt båda ledsna över att det inte kan bli en till. Sen är det ju heller inte fel att få veta att kroppen inte alltid klarar flera graviditeter, det är ju fakta (tänker på Doman här... :wink: )

Och sedan fokusera på Devon Rex (störtsköna missar! Glöm inte att sticka katten en liten tröja då, det är ju kallt i Sverige!) eller annat trevligt djur.

Tor kommer bli mer än ok, oroa dig inte. Han har ju värsta supermamman! Proppa honom full av go självkänsla så kommer det gå jättebra tror jag. Men som sagt, det kan ta tid för honom innan han släpper tanken, liksom du, och det är ngt som du får vänta ut. Tänker jag.

Sen är det husdjuret som gäller! :P \:D/
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"