Hej Ullet,
det verkar som 8 månaders ångesten slagit till. Det är en kämpig period för både små och stora Men ni vet att det går över, alltså kan ni stå pall. Eller hur?
Läs på i Barnaboken och under Favoriter (står högst upp i listan när du kommer in på Späda och Små, skrolla ner en bit så hittar du trådar om 8 månaders ångest)
Mina bästa råd är:

Lugn och Stadig hand. Ni behöver inte kura om, hon kan det här men ni behöver svara lugnt. Jobba med ramsan, lugna vid behov men ha lite is i magen.

massor av skratt! Inte bara vid läggning, ta varje chans till bus under dagen också.

massor av utevistelse dagtid! Torpsara här på forumet myntade uttrycket "skidbacketrött" dvs åka ner men Gå upp hela dagen (och Massor av mat på det) Skogen, en stor park eller en backe utanför spelar ingen roll så länge det får vara jobbigt.

inga stora utflykter just nu, inga nya barnvakter etc utan Rutiner med fast hand.

social delaktighet? Hur har ni det med den? Hög tid om inte förr. Jobba är viktigt för välmåendet - att behövas efter förmåga

. Dammsuga? Putsa lister? Ha en liten hink med vatten och trasa i så man kan skrubba? Hålla i träsleven åt mamma medans hon fixar något annat? Hålla i ett äppel i affären kan vara en ovärderlig hjälp

? Och kom ihåg att tacka ordentligt och berömma för väl utfört arbete.
Perioderna kommer och går. 3 åringen här hemma påminner mig om jag glömmer att berömma (när han är i behov av det

) "Mamma, du måste säga, jag skulle aldrig klarat det här utan dig". Svaret är förstås: Älskling jag hade aldrig klarat det här utan dig. Med eftertryck. Och ögonkontakt! Sånt gör susen för en åttamånaders också

i övrigt undrar jag hur ni har det med maten? Vad äter hon?
Clara