Hemska badstunder!

[cecgus]

Hej på er!
Här hemma har vår tjej precis fyllt 3 år. Hon trotsar en del, men tack vare forumet så löser vi de flesta situationer. Tack för det.
Nu till mitt/vårt problem.
För ett par månader sedan började våra, tidigare så trevliga, badstunder att spåra ur. Det visade sig tex. genom att hon plötsligt inte ville tvätta håret, utan var rädd för att få vatten i ögonen, något som inte bekommit henne tidigare... Hon började försöka förhandla bort badningen, något hon aldrig lyckades med osv. Här hemma badar och tvättar Hanna håret 2 ggr/vecka. Detta beteende har förvärrats och numer är badstunden bara en hemsk upplevelse för alla inblandade.

Numer börjar jag redan dagen innan att förbereda Hanna på att det är dags för bad. (Nånstans har jag läst att det är bra om barnet får gott om tid på sig att förbereda sig på vad som skall hända). Vi talar om det på morgonen och sedan talar vi om det när vi kommer hem från förskolan. Hanna får själv välja om hon vill bada före eller efter maten, oftas blir det efter... , och sedan börjar då helvetet!
Hanna skriker som en tok innan vi ens kommit ner i Badkaret Sen accelererar det och väl nere i badkaret/duchen så sprutar tårarna, hon skakar, skriker efter pappa om jag badar och efter mig om pappa badar. HELT CRASY! Vi har försökt med att leka, bada dockorna, ducha tillsammans (fungerade en gång) men nu börjar jag och Hannas pappa känna att det bara blir värre och värre. Känns som att vi misshandlar henne.

Vid ett tillfälle passade vi på att ta en dusch hemma hos mormor, då badade syrran henne, jag höll mig undan. INGA SOM HELST PROBLEM [-o< Skratt och skoj hela vägen. Syrran fick tom. borsta håret på henne efteråt ( något jag aldrig lyckats med).
Jag inser ju att detta är en situation som jag och pappa på nått sätt försatt oss i själva genom att agera på fel sätt, men hur skall vi göra för att bryta och hitta tillbaka till våra mysiga badstunder igen.

Känner mig förtvivlad.

//Cilla

[Luvisen]

Hej Cilla!

Hua! Låter ju jättetrist för alla. Skickar klapp på axel.

Min lille har alltid älskat att bada men nu när han är 2 så blev det jätteläbbigt att få håret tvättat.

Först blev jag ställd och det tror jag han kände av för då blev det ännu värre skrik och tårar. Sedan skulle jag skölja bort löddret och typ bara gjorde det och hade en handduk snabbt till hands men då blev det just hysteriskt.

Alltså jag tror det kommer an på attityden här. Jag har inte tvingat min son att bada utan satt mig på huk och sagt "Bada" i vanlig röst. Inga långa förklaringar eller vädjanden. Detta har jag upprepat säkert 20ggr som en skiva med hack i. Inte minsta lilla irritation i rösten eller stress. Jag har väntat ut honom så att säga och det funkade för oss. Han tog mig tillsist i hand och tassade med och nu älskar han att bada igen. Vi har slutat bada tillsammans med honom sen han blev 1,5 år. Det verkar som han uppskattar att få ordentligt med plats. Sedan själv urskölningen av håret gör jag så att jag inget säger förrän det är dags. Då tar jag en bunke med vatten , så det går fort, och precis innan säger jag. " Nu sköljer vi håret. 1, 2, 3!" Och så häller jag. Sedan säger jag genast "Färdigt!" \:D/ , hjälper till att fösa bort vattnet fr ögonen och därefter börjar jag babbla om annat. Och vips! Inga tårar.

Det låter på ditt inlägg som allt ni försöker blir till bensin som eldar upp situationen än mer. Kanske tona ner det hela kan vara en väg ut?

Typ: Följ med. Kan du sätta på vattnet? Och så gör hon det säger vi och så pratar ni inte om det utan bara gör i lugn och ro? Kan det vara ngt? Kanske kan ni snacka om allt annat än badet?

Sedan är jag ju hur nyfiken som helst på vad syrran sa eller inte sa när hon skulle bada älsklingen. Kommer du ihåg?

Jag bara tänker högt här. Du kommer säkert få ngt bra svar snart fr andra.

Värme!/Luvisen

[LillaVargen]

Ni kanske grejat det här redan, men vi hade också en sån här period och det som fungerade för oss var att innan badet tala om hur vi skulle göra när vi tvättade håret. Dvs. blunda och luta huvudet bakåt medans jag tvättar med hand-duschen. När det då var dags att tvätta håret så gick vi igenom det igen precis innan hur man gjorde, lugnt och sansat. Mycket beröm efteråt =D>
Sen fick pojken ett par simglasögon i 3-års present och det har varit spännande att ha dem på också.

Jag minns faktiskt själv att ha skrikit som en gris när håret skulle tvättas. Jag var så rädd att få schampo i ögonen och man såg ingenting och det var vatten överallt. Min mamma körde med att man fick en våt tvättlapp att hålla för ögonen så länge.