Sedan storebror fyllde 6 år (ca 2 veckor sedan) har jag märkt mer och mer att han är en klockren
6-åring enl. beskrivningen i BB. Han frågar ofta om jag älskar honom och framförallt om jag gör det lika mycket som lillasyster men han verkar inte nöjd med min försäkran om att jag gör det. Vi har även en del diskussioner om att han ska sköta vissa saker, klä på sig på morgonen och äta frukost i lugn och ro ex. Han går (ibland) på förskolan 15 h/vecka men han ville ex. vara hemma när lillasyster föddes så då var han hemma i 6 veckor. Så fort han är det minsta krasslig är han också hemma naturligtvis. Det är inte alls viktigt för mig att han går dit utan jag gillar att ha honom hemma. Oavsett om han är hemma eller på frskl vill jag styra ändå upp dagen lite nu när lillasyster är större. Det har varit dåligt med det tidigare av olika skäl. 
Nu tycker han att jag verkar arg på honom ofta (jag får ofta säga samma sak många gggr då han är i sin egen värld och oerhört fokuserad på det han gör ex. när han leker med lego). Så det har varit en del tjafs på sistone. Det kanske är fel tid att ställa "krav" nu när världen är så osäker för honom? Vi var nyligen på besök på skolan där han ska gå i höst och det märks att det är något han funderar mycket på så jag förstår att han har det lite kämpigt med sig själv. Men hur bemöter jag honom bäst i det?Dessutom så är han rädd och orolig när han ska lägga sig. "Jag tänker på spöken" säger han. "Jag kan inte styra min hjärna så att jag slutar tänka på det" fortsätter han när jag försöker ge honom strategier som att aktivt tänka på något trevligt så att det inte finns plats för otäckheter. Om spökena bodde under hans säng kunde vi gemensamt gå på spökjakt men det fungerar ju inte när de finns i huvudet?? Han ser mer sällan på TV idag och absolut inga läskiga saker (ex. Scooby Doo som ju har många spöken och monster). Vi läser en mysig saga innan läggdags. Det är också nytt att jag läser den i soffan på nv istället för i hans säng (enl. SHN). Kan den förändringen också vara onödig att göra just nu? Syftet var bl.a att han skulle kissa så sent som möjligt innan blöjan åker på och det blir läggdags.
Han har aldrig varit i närheten av att vara torr på natten men efter en hel del krångel och läckage hittade jag en bra blöja: Huggies Nitepants för killar (den förra blev ju alltid full framtill). Den har fungerat ganska bra men ibland läcker det så klart. Men den senaste veckan har det läckt 5 ggr!! Det är ju jobbigt för oss båda med det "stök" som blir för att byta pyjamas mm. Jag har tidigare bett om hjälp från BVC men det finns (naturligtvis) ingen att få. Hans hormoner verkar inte alls göra skillnad på dag och natt som det ska vara.
Även om jag eg. inte gillar att ingripa i naturens ordning så verkar ju detta inte fungera hos honom? Jag förstår också att tiden kommer lösa det hela men kan jag göra något för att underlätta nu? Har någon ett tips om en bättre blöja? Eller något annat tips hur jag kan hjälpa honom? Han har i perioder varit orolig för att sova borta (har bara sovit hos mormor 3-4 ggr men på resa har han ju sovit på hotell mm) för han är orolig för att det ska läcka. Är jag med går det ganska bra för han vet att jag tvättar och inte gör någon stor affär av det, framförallt inte blir sur. Men, jag måste erkänna att jag har börjat sucka på natten när jag blir väckt (ibland kan jag ha blivit väckt av lillasyster eller något annat och precis somnat om men det kan ju inte han rå för..) och jag vill ju inte att han ska känna att han ställer till besvär.Vi har hamnat i ett lite tråkigt läge och jag tänker varje dag att nu ska jag vara gladare men, det är inte alltid så lätt. Har någon ett tips på hur vi kan komma vidare i denna oroliga tid för honom och hur jag kan stötta honom på bästa sätt i det blir jag jätteglad!
Jag vill bara tillägga att vi har det mysigt också: varje dag plockar han blommor åt mig och ofta vill han ge mig dem som en brudbukett och vi ska leka att vi gifter oss. Mitt lilla hjärtegull!!
Vi kramas och pussas ofta och det tänker jag göra så länge jag får. En vacker dag är det väl inte mamma som får alla hans ömhetsbetygelser längre...
) så jag har tyvärr inte så mycket att komma med där. Hoppas någon annan kan ge lite input?!
Om du bor nära gränsen kan du fara till ett grannland!
för de andra funderingarna jag har passar nog mer där. Jag är medveten om att jag har gjort fel som inte har tagit honom i bruk tidigare på ett mer regelmässigt sätt. Det finns olika orsaker till det som är en lång historia. Men, jag tror verkligen på den tanken och jag vill att det ska fungera. Därför har jag börjat involvera honom mer i olika göromål. Dels så är han ju så stor nu så det är rimligt att han gör mer själv (jag vet ju att han kan - det är viljan det hänger på) men framförallt vill jag att han verkligen ska känna att han behövs. Han frågar ofta om jag älskar honom och i så fall mer än lillasyster eller kanske mer än pappa? 
Jag vet att det är ett uttryck för det han går igenom och eftersom han har varit ganska tajt med mig (pappa arbetar MYCKET och på annan ort) så kanske reaktionen blir häftigare gentemot mig? (Jag tror inte att han är avundsjuk på lillasyster för en goare storebror har jag aldrig sett!) Det har gjort att vi alltid har haft en väldigt bra kontakt och kommunikation men nu har kommunikationen blivit sämre. Jag vet inte hur jag ska få honom att känna sig delaktig och viktig (på riktigt) i familjen. Han vet nog att han är älskad eg. och att han hör till. Han är noga med att säga att "vi är en familj" och sådana saker men jag vill att han också ska känna sig behövd. Särskilt som jag märker att han tycker det är svårt att inte gå på frskl som kompisarna gör (och han också gjorde innan lillasyster föddes) och att han är lite utanför nu. Jag vet att han gillar att vara hemma, det säger han ofta men jag vill gärna betona extra just nu att han ju är hemma inte bara för att han har fått en lillasyster utan för att han behövs här och att jag vill ha honom hemma på samma sätt som jag vill ha lillasyster hemma 
. Men, igår sa han bl.a att du pratar till mig som en vuxen, det får du inte göra. Om du gör det en gång till är du inte min mamma mer! 
