Det här med napp

[Tyllan]

Hej alla kloka människor på det här forumet!

Jag behöver hjälp med ett dilemma. Vi har precis (i midsommarhelgen)kurat vår 6 mån lilla prins och det har gått bra tycker jag. Sover i princip hela nätterna, med ett el två uppvak om 10 min men har i regel somnat om på ramsa, några få gånger har jag få ta till buffning och solfjäder för att skapa lugn. Dock, till vårt problem, lillkillen har ett enormt snuttbehov och har alls inte glömt nappen efter första natten. Nätterna har, som sagt gått bra (jag märker vid läggning att han är lite orolig och försöker snutta på kudde och gosedjur, men somnar ändå bra och sover lugnt) men dagarna är helt kaos (innan kuren funkade dagarna relativt bra, med sömn i vagnen), han sover max 45 min i sträck och är helt uppriven när han vaknar, jag har försökt vagna det hjälper inte. Jag ser att han söker efter ngt att snutta på och jag gjorde precis ngt dumt... nämligen gav honom nappen och han lugnade sig direkt och somnade om.

Naturligtvis ångrade jag mig direkt, och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra i em och ikväll...

Vi kurade vår äldste son (nu 3 år) när han var 8 mån och då var det inga problem att ta bort nappen, men denna lilla kille verkar ha ett större snuttbehov. Kan det vara så att detta behov inte riktigt har försvunnit än? Detta måste ju vara individuellt, det kanske inte avtar vid 4 mån för alla? Kan vi köra på med SHN fast med napp och sedan ta bort den lite senare? Tror ni vi kan köra napp på dagen och utan på natten? Eller förvirrar vi vår stackars liten alldeles då? Eller ska vi helt enkelt ta tjuren vid hornen?

Tacksam om någon kan ta sig an mina frågor.

mvh,
Tyllan

[annawahlgren]

Välkommen är du

Nappen är en väldigt konstig uppfinning. Om du tänker efter Om han inte glömt nappen på en natt, vilket jag helt sakligt utlovar så är det för att hans bekymrade mams inte gjort det. Ligger han verkligen på mage I så fall hittar han på nolltid sin lilla hand, eller båda, att slurpa på och suga på och känna på och smaka på, vilket sätter tre av de fem sinnena i väldigt trevligt arbete

Ju äldre barnet blir, desto mer bekymmer med "proppen" får du.

Det finns fina gosesaker med "lappar" eller band som man kan vira om lilla fingret medan man suger på ett annat finger... till exempel. Det finns alla möjliga andra lösningar för ett eventuellt kvardröjande sugbehov än en stum och död plastpropp att ingenting annat göra med än förlora.

[chokladkaninen]

Bonustips: jag skulle ha gissat på att en 6-månaders som är snuttig behöver mer mat. Jag vet ju inte vad han äter idag, men som huvudregel kan 5-6-månaders äta mer än man förställer sig är möjligt.... En del har verkligen ingen botten överhuvudtaget! Så spola nappen och langa fram några extra bananer istället.

Här är en favorittråd om en 5-månaders med daglursskarv som åt sig ur dem problemen, låt dig inspireras!
http://php5.web-3.crystone.se/annawahlg ... fd4973bb5f

[frk Carlsson]

Hej Tyllan,

vill bara instämma med Anna. Släng bort napparna NU så att ni inte frestas igen Min son började suga på tummen ganska snart efter att vi kurat honom. Min mellandotter, som kurades 2009, hon brydde sig inte alls och valde att helt vara utan ngt att snutta på.

Jag upplevde oxå med mitt andra kurbarn (vår nr 3 som kurades i november) att han hade andra behov än det första ...och jag blev så förvånad över att det gick så snårigt den här andra gången, det var trassel i nästan 2 månader innan han blev en säker sovare... första barnet vi kurade, då gick det som en dans - inga frågor alls från min sida, vi bara tutade på.

I efterhand kan jag se att det var JAG som trasslade,
pg a olika omständigheter i mitt eget liv som just då gjorde mig trött och stressad och inte alls lika säker som jag var när vi kurade vårt mellanbarn som är vårt första kurbarn.

Jag säger bara så för att inflika ett litet annat perspektiv, nämligen det att i 99.9% av fallen är det vår egen oro och stress el ngt annat som styr och regerar... Barnen, de väntar bara på att bli vägledda helt enkelt .

Stor kram till dig som kämpar på! :thumbsup:

/Sanna

[annawahlgren]

Tack, frk carlsson

Och tack, chokladkaninen Det här var precis vad jag gick in nu för att tillägga - peståss Och så hade du just skrivit detta så grundläggande viktiga:

Bonustips: jag skulle ha gissat på att en 6-månaders som är snuttig behöver mer mat.

O:)

[Tyllan]

Hej igen alla!

Och stort tack för snabba och kloka svar!

Innan jag svarar måste jag bara skriva detta till Anna, medan jag sas "har dig på tråden" (dålig ordvits, jag vet ): Som så många andra är jag dig evigt tacksam för att du har delat med dig av SHN och din filosofi när det gäller små barn! Ditt sätt att skriva och beskriva de små och deras värld rymmer en sådan respekt och reflekterande att jag emellanåt nästan blir rörd till tårar (jo, jag är lite mjäkig av mig). Ingen annanstans hittar jag barnets (och de kämpande föräldrarnas) perspektiv beskrivet på detta kärleksfulla sätt! Många till dig, för ditt idoga arbete!

Och så måste jag berätta två roliga saker vad gäller BVC och barnläkare. Vår minsting (som vi kurar nu) har sovit i egen säng och på magen sedan dag 3 i hans liv och många gånger på BVC har de sagt att han är så stadig i nacken för att vara så liten. Till slut kunde jag inte hålla mig, utan sa att han sover på magen med larm och att vi, och framför allt lilla A, känner oss/sig tillfreds med det. Svaret jag fick var inte alls det jag väntade utan: "Ja vad bra, då har ni tagit ställning till det". Inget moraliserande eller försök till övertalning att ta till ryggläge! Andra gången jag blev positivt överaskad var när vi var inne på akuten med lillen när han var 3 mån och den undersökande barnläkaren säger samma sak som på BVC - att han är väldigt stark i nacken och att mamma måste ha tränat honom mycket på dagarna. Åter igen "avslöjar" vår "hemlighet" och läkaren säger lugnt: "Ja, enligt Anna Wahlgren så ska de ju sova på magen"

Oj, vad långt skrivet, hoppas ni orkar läsa till slutet för här kommer så till sist mitt inlägg i nappfrågan:
Lillebror sover på magen i sängen (och nätterna funkar jättebra, ingen napp och i natt bara ett uppvak där han somnade om på ramsa efter 10 min ), men på dagarna vill jag gärna att han skall sova i vagnen och han börjar bli för stor för liggdelen vilken gör att han måste sova på "rygg" i sittdelen. Kanske kan det här vara "nyckeln", han är väldigt rörlig i sin säng och vill ändra ställning ofta, vilket han ju inte kan göra i "sittvagnen"...

Han har börjat med mat till alla målen och jag försöker proppa i honom så mycket som möjligt, men ska kanske böra truga ytterligare lite till!

Tack för trådtipset! Jag ska kolla in det som skrivs där!

Liten rapport då, så här på slutet: dagens första lur i vagnen pågår just nu, utan napp, och har gått ok. Lite protester vid insomning, men jag vagnade honom lugn och så somnade han. Har nu sovit i ca 40 min och jag har varit där och ryckt lite vagnen när han har sträkt på sig och verka velat vända sig på mage i sömnen vilket lugnade honom. Får se nu om han sover i 20 min till, sedan är det dags att gå upp och äta (mycket)mellis/lunch!

Vi fortsätter kämpa på utan napp och ser hur det går. Jag kommer säkert återkomma till er för fler tips och råd vad det lider.

Tack åter igen alla!
/Tyllan

[annawahlgren]

Som så många andra är jag dig evigt tacksam för att du har delat med dig av SHN och din filosofi när det gäller små barn! Ditt sätt att skriva och beskriva de små och deras värld rymmer en sådan respekt och reflekterande att jag emellanåt nästan blir rörd till tårar (jo, jag är lite mjäkig av mig). Ingen annanstans hittar jag barnets (och de kämpande föräldrarnas) perspektiv beskrivet på detta kärleksfulla sätt! Många till dig, för ditt idoga arbete!

Kära, rara du Buhuuuu TACK Det där var ord som gick rakt in i hjärtat. Och där behåller jag dem

... barnläkaren säger --- att han är väldigt stark i nacken och att mamma måste ha tränat honom mycket på dagarna. Åter igen "avslöjar" jag vår "hemlighet" och läkaren säger lugnt: "Ja, enligt Anna Wahlgren så ska de ju sova på magen"

Que Fantastiskt Och du hade inte nämnt mitt namn, han gjorde det alldeles själv utan - hm - "barnläkarnas kritik" Det var väldigt väldigt trevligt att höra. Tänker osökt på talesättet "If you can't beat them, join them" - kanske är vi redan där

Måste i sammanhanget tissla om hur det var på neonatalen, när mitt näst yngsta lilla barnbarn föddes för 2 år sedan (5 juli), fem veckor före BF och hamnade där. Även mig gavs i och för sig förbjudet tillträde, snällt nog. Det är ju inte direkt herrar doktorer som vårdar de små barnen utan fantastiska sköterskor. Och där gällde minsann schema från första början: mat varannan timme först. sedan var tredje, och klart uppehåll på natten. Vad mera är - givetvis övervakades andningen (så varför ljuger herrar doktorer om att de slutat med andningslarm på sjukhusen "för länge sedan" ). Och så fort de små barnen kunde syresätta sig tillfredsställande själva, så att de inte mer behövde någon "syreslang", LAS DE PÅ MAGE. När barnets far, min svärson, undrade varför de skulle ligga på mage, fick han svaret:

"Det underlättar andningen." SIC

* * * * *

... han börjar bli för stor för liggdelen vilken gör att han måste sova på "rygg" i sittdelen. Kanske kan det här vara "nyckeln", han är väldigt rörlig i sin säng och vill ändra ställning ofta, vilket han ju inte kan göra i "sittvagnen"...

Ja, här är absolut "nyckeln". Nu är det svårt att ändra på barnet, kapa en del i båda ändar och halvförlama honom över lurarna så varför inte ändra på sådant som GÅR att ändra på? Du kurar ju just - kan han inte få ta sina lurar i sängen tills sömnen / tiderna sitter (och nappen är väck, saknad av ingen)? Kan han få en större, flat och rymlig vagn att sova på mage i? (Man kan ha en speciell för ändamålet, finns billiga begagnade.) När han nu ÄR en magsovare, från första början, och försöker vända sig och uppenbarligen inte finner sig tillrätta särskilt bra på rygg, varför ska då en sådan icke-ändamålsenlig sovställning gälla

Det är så lätt att glömma i dessa utrustningshysteriska tider för dyra pengar vad alla dessa prylar, vagnar, klädesplagg etc är till för (eller BORDE vara till för): att underlätta bebistillvaron, inte komplicera den. Det är inte barnet som ska anpassa sig efter prylarna utan tvärtom

Förresten såg jag, när ett föräldrapar kom på spädbarnsvårdskurs hos mig, att BuggaBoo (hur det nu stavas) tydligen har hittat på en betydligt rymligare, stadigare och längre liggdel än de hade förut Och då lär de andra tillverkarna följa efter. Med magläget i täten =D>


O:) O:)