
All förståelse, kära Luvisen
Det är ju bara det att ingenting blir bättre av att man tar upp. Ta upp, i husfridens (den egna

) namn - men sedan då

Vad händer sedan
Absolut ingenting annat än det gamla vanliga - bära, trösta (för vad

) mata, vaka. Igen och igen och igen.
Förr eller senare måste man ju ta vargen vid hornen (

) och kura i vilket fall, om man nu vill hjälpa lilla barnet till den goda, välsignelsebringande, sammanhängande nattsömnen - och, vad "värre" är, om man säger - därför att BARNET förr eller senare kräver den hjälpen.
För små barn orkar inte lika mycket som vi. De orkar faktiskt inte tillnärmelsevis lika mycket som vi vuxna gamla kämpar. Och innerst inne vet vi det allihop :-({|=
Så att ta upp är inte rätta "nödrådet". Det är i så fall att VÄNTA MED KUREN

Att vänta med att fatta Beslutet - och att genomföra Sova hela natten-kuren efter konstens alla regler - tills man är så absolut väl förberedd och så säker på sin sak, att man vet exakt vad man gör och VARFÖR, när det kommer så långt som till själva kurandet.
Kan man inte skriva under på allt det, och just det, då ska man inte kura ("testa"). Då får man lugna sig några hekto

Och välta Sova hela natten-kurens grundprincip i huvudet under tiden: LUGNA BARNET DÄR DET LIGGER.
Sova hela natten-kuren springer inte bort \:D/
Inte de sömnlösa nätterna heller, om man säger

För barnet ber om hjälp att få sova, tryggt, säkert, lugnt och OSTÖRT, som ju vi alla [-o<
O:)
