Kurat i 1 1/2 månad men får fortfarande inte ihop all sovtid

[annawahlgren]

All förståelse, kära Luvisen

Det är ju bara det att ingenting blir bättre av att man tar upp. Ta upp, i husfridens (den egna ) namn - men sedan då Vad händer sedan

Absolut ingenting annat än det gamla vanliga - bära, trösta (för vad ) mata, vaka. Igen och igen och igen.

Förr eller senare måste man ju ta vargen vid hornen ( ) och kura i vilket fall, om man nu vill hjälpa lilla barnet till den goda, välsignelsebringande, sammanhängande nattsömnen - och, vad "värre" är, om man säger - därför att BARNET förr eller senare kräver den hjälpen.

För små barn orkar inte lika mycket som vi. De orkar faktiskt inte tillnärmelsevis lika mycket som vi vuxna gamla kämpar. Och innerst inne vet vi det allihop :-({|=

Så att ta upp är inte rätta "nödrådet". Det är i så fall att VÄNTA MED KUREN Att vänta med att fatta Beslutet - och att genomföra Sova hela natten-kuren efter konstens alla regler - tills man är så absolut väl förberedd och så säker på sin sak, att man vet exakt vad man gör och VARFÖR, när det kommer så långt som till själva kurandet.

Kan man inte skriva under på allt det, och just det, då ska man inte kura ("testa"). Då får man lugna sig några hekto Och välta Sova hela natten-kurens grundprincip i huvudet under tiden: LUGNA BARNET DÄR DET LIGGER.

Sova hela natten-kuren springer inte bort \:D/

Inte de sömnlösa nätterna heller, om man säger För barnet ber om hjälp att få sova, tryggt, säkert, lugnt och OSTÖRT, som ju vi alla [-o<

O:)

[Luvisen]

Det är ju bara det att ingenting blir bättre av att man tar upp. Ta upp, i husfridens (den egna ) namn - men sedan då Vad händer sedan ?

Sedan gick jag till vår säng och lät den lilla människan lugna sig i mörkret och jag själv lugnade mig massvis. Sedan la jag tebax det lilla livet och han somnade omgående och jag med. Sedan sov vi tills det blev morgon i varsin alldeles egna säng. Nästa dag kände jag mig ytterligare stärkt och kunde sortera det hela under en gg, ingen gg. Och fortsatte sedan som vanligt.

Fast det ska sägas att jag egentligen inte kurade då. DVS uppföljningsveckan hade förlänge sedan gått. Det hade nog gått 2½ mån från det att jag startade med kuren när jag gjorde så där. Innan fanns inte på kartan att ta upp.

Men det klart. Det jag skriver kan misstolkas och känns det jobbigt är det ju ALLA gånger bättre att vänta med kuren. Just som du säger, Anna.

DU har så rätt, så rätt. X4
/Luvisen

[Boklusen]

Hej Anna och Luvisen!

Jag förstår det här med att inte ta upp när barnet skriker och har själv inte gjort det. Men jag har under perioder varit så rädd att göra "fel" att jag har dragit hela kurningen till något extremt och har därför skapat en massa onödiga vargar i mig själv. Som Luvisen säger så är det en känslomässig berg och dalbana. Det var bara skönt att höra att om man skulle falla en gång så kommer inget hemskt att hända.

Jag är övertygad om kuren. Jag är övertygad om sömnen. Men även fall jag är övertygad så kan jag vackla när mitt barn är otröstligt kl 2 på natten och man har hållit på i månader. Visst sovkuren handlar inte om mig men jag vill så mycket och min övertygelse är att om mamma mår bra mår barnet bra.

Jag har i alla fall med denna övertygelse och med era uppmuntrande hejarop jobbat vidare. Och jag har slappnat av något enormt efter att ha förstått den mänskliga sidan av saken tack Luvisen för din tråd. Vår lille prins sover hela nätter igen. Kan vara lite ledsen ibland vid läggning vilket vi numer tror hänger till stor del ihop med seperationsångest från sin pappa. Vi har lyckats få honom att sova som en prins även hos mormor och morfar (!). Däremot har dagssoven först fungerat bra igen någon vecka för att sedan gå tillbaka till lite orolig.

Han är väldigt förkyld med hosta vilket gör att jag är lite osäker på hur mycket det påverkar dagssoven. Det är återigen oftast förmiddagssoven som krånglar nu en andra gång. Under en veckas tid så utnyttjade han den inte till fullo eller var ännu tröttare efter den än innan han lade sig. Ett par nätter låg han även och babblade en stund och ett par vaknade han 20 minuter för tidigt och har legat och pratat tills vi har kommit in. Detta såg jag som ett tecken och idag har jag börjat att ändra till en dagssov på 2 timmar ( 12+ 2). Hujedamig vad trött han har varit!!!! Han somnade nästan en gång medan jag pratade med honom och en gång vid matbordet. Och hans långsov blev ingen långsov utan ett enda långt gråtande av övertrötthet. Det hela gör mig lite osäker. Är jag för snabb?! Gör jag fel? Jag förstår att jag måste ge det 3 + 7 dagar men tänk om jag har läst av honom fel nu när allt har fungerat så bra och framförallt han har mått så bra. Han blir ju först ett på torsdag så jag kanske inte ska vara så snabb.

Hur är det men 5 minuterssoven? Kan jag ta till den när som helst under schemaändringen eller ska jag undvika den de första dagarna?

Behöver nog lite snabb info. Fram till dess så försöker jag skjuta de nya vargarna

//Linda (boklusen)

[Luvisen]

Hur är det men 5 minuterssoven? Kan jag ta till den när som helst under schemaändringen eller ska jag undvika den de första dagarna?

Det är ditt ess i rockärmen Det kan du ge när helst den lilla människan kroknar.

När det begav sig hände det sig att min son somnade på soffan och då fick han 5 min exempelvis. Eller när vi varit på ngt kalas och han blev övertrött- då la jag honom i vagnen och drog ngt vagntag och lät honom sedan sova där i 5 min.

Det låter hur bra som helst att den lilla människan sover om natten. DÅ blir det snart bra på dagen med.

Värme! /Luvisen

[Boklusen]

Vad skönt att veta. Det var det jag skulle ha gjort idag. Middagssoven blev inte bra på grund av övertrötthet.

Nu på kvällen fortsätter det med lite kaos. Han somnade som vanligt fast med lite gråt. Vid 19.00 vid 19.50 vaknade han och har hållit på sedan dess att skrika - tystna - skrika osv. Nu verkar det som om han har somnat om. Vi gjorde en pangramsa en gång men annars ingenting. Om han vaknar brukar det vara runt 20.00 och igen vid 22-23 och kanske vid 02. Det har alltid varit så.... det är liksom tider som hänger kvar.

Jag hoppas verkligen att vår ändring inte kommer att stöka runt alltför mycket. Jag vill inte utsätta honom för mer jobbigheter. jag vill bara att han ska få sova . Känner fortfarande en viss tveksamhet till vårt beslut. Vet ju inte hur mycket förkylningen påverkar heller, kanske signalerna inte var signaler för just det...äh, jag blir tokig av mitt analyserande. Han sover ju faktiskt fortfarande 14 timmar per dygn jag bara skjuter lite på det. Var är bruksanvisningen? Var är min självkänsla? Och är jag ute och cyklar? Kan någon få tyst på mig...

Sedan har jag en fråga till. Hur länge ungefär håller man på med mörkläggningen. För jag antar att man inte håller på med det i alla år. Eller?

[Anna09]

Hej boklusen. Gällande mörkret. E är över två år o vi har inga planer på att ändra det totala mörkret på nätterna, bara fördelar.
Jag föreslår att du odlar din attityd genom att läsa kap om säkerheten o tryggheten i shn boken igen. Så kan du själv tysta dina ovargar som tycks lida av sjukorna Oro och Otålighet.

[Boklusen]

Hejsan!

Jo, jag försöker jobba med min attityd och oro. Men när Lilleman skriker på natten och kvällen så händer något inuti mig som jag inte kan hantera. Jag mår fruktansvärt dåligt. Det är något som har blivit värre med tiden och kanske det är mer jag som behöver hjälp än Lilleman. Jag vet inte. Därav kanske min otålighet för att jag själv känner att jag inte klarar av det. Jag blir desperat. Jag vill bara att han ska känna sig trygg. Någonstans hoppades jag att när han väl lärt sig att vara trygg i sängen att det alltid skulle förbli så. Att jag inte skulle behöva slåss med hans gråt om nätterna och om igen. Att när han väl lärt sig sova så skulle det vara så. Men nu efter tre månader förstår jag att det inte är rimligt heller. Det underliga i historien är att jag har inga problem med hans gråt dagtid.

Tänkte bara snabbt skriva att det fungerade inte alls att ändra till en dagssov utan vi har fått "ändra tillbaka igen". Det gick ut över nattsoven igen men nu har vi lyckas styra runt det och har kommit tillbaks till gamla rutiner. Vi kommer att vänta några månader till innan vi provar igen.

Nu har det gått 3 månader sedan vi startade kurandet och vilken skillnad det är mot när vi började!! Tack!! Det är inte perfekt men det är väl OK. Han har under lång tid vaknat om nätterna 2-3 gånger i veckan en gång per natt då han skriker från 10 minuter till 2 timmar. Men däremellan så går det jättebra. Vi använder verktygen varje gång och jag antar att det är något som man kommer att få hålla på med. Han är återigen ledsen när vi lagt honom och skriker i ca 5 minuter. Det har alltid varit ett problem med läggningen och har egentligen bara fungerat några veckor trots att vi kämpar på med skratt till gonatt. Men så är det just nu. Att sova någon annanstans fungerar sådär och att någon annan lägger inte alls, vilket är lite tråkigt för jag och min man har inte gjort något ensamma ihop sedan han föddes. Men vi har våra kvällar och det räcker gott. Det här jämfört med att gå upp 15 ggr per natt är drömmen jämfört och vi är tacksamma.

//Linda

[Luvisen]

Hej hallå!

Men när Lilleman skriker på natten och kvällen så händer något inuti mig som jag inte kan hantera. Jag mår fruktansvärt dåligt.

Det du inte ensam om. Jag hade också så där. Blä! Det går bort. Jag lovar. Jobba fint med dig själv och din Attityd av Självklarhet.

Sover du i närheten av din älsking? I så fall hitta ngn plats i hemmet som ligger lååååångt bort och sova där tex. När det begav sig så brukade jag rusa upp och gå bort och ställa mig i tamburen och hålla för öronen och tänka positiva tankar. Nästan som affirmation/självprat. Hur bra som helst! Prova vetja!

Jag brukade mumla för mig själv " Jag vet att du kan sova. Du vet precis hur man gör. Jag tror på dig. Du tar lilla filten och så gosar du in dig. Ja, just preciiis. Du kan det här." etc etc. Och jag koncentrerade mig på mitt mummel och inte älsklingen och visp så hade han somnat. Din desperation gör att lillen sniffar fara och det skulle han ju inte.... Därför måste du gå bort fr den lilla människan.

Du ska sluta verktyga sönder älsklingen och som sagt jobba med dig själv. Vad helst som får dig att bli lugn.

Sedan är det här en process som ser olika ut. Skrik i natten slutade min lille med efter måååånga månader att tålmodigt arbete. ( med mig själv då mest, tystnaden är också ett besked ) Det behöver inte bli så för er men om det blir så är det inget fel med det. Så jag lovar. Det kommer bli tyst.

Sen har ju små mardrömmar ibland precis som du och jag men du kommer märka hur den lilla människan skriker i sömnen och sedan när han vaknar så kommer han dra en lättnades suck och somna om. Hur sött som helst. Och vad lugn man själv blir, till sist....

Jobba på. Ni är på väg till njutningen. 8)
Kram och extra värme!/Luvisen

[Boklusen]

Tack återigen för ett underbart svar.

Jag brukar lägga kudden över huvudet när det känns extra jobbigt. Tyvärr så är inte lägenheten så stor att jag kan "gömma" mig någonstans inte ens en lång hall. Men det få lösa sig. Det stora testet kommer att bli i sommar. Vi har inte våra föräldrar i närheten och för att de ska få se honom så får vi åka en bra bit. Så denna sommaren kommer vi att tillbringa några veckor i norra Sverige med farföräldrar, massa kusiner, mostrar och fastrar. Jag har lobbat för att vi ska låna en stuga så får de andra åka dit istället för att vi åker från hem till hem vilket förra gången gjorde att vår son nästan inte sov någonting till sist.

Har ni några tips för resor? Vi kommer att ha en resesäng med oss och vi kommer nog att göra resan i två etapper denna gången. Jag har letat lite på forumet men det är nästan så att man skulle vilja ha en liten lista med tips då jag kan tycka att det är ibland svårt att hitta i forumet.

//Linda

[annawahlgren]

Kära, kära du. Lyss till Luvisen

Men framför allt, lyss till ditt barn.

På något vis ligger du själv - din oro - i vägen för hans lugna, sköna, icke ifrågasatta nätter.

Jag saknar en kommuniktion mellan er, en god dialog, en av ömsesidigt förtroende.

Och jag saknar skrattet till go'nattet - för er båda

Varför inte hugga in på Internationella Sova hela natten igen, och som från början, med nya ögon

Oro är den värsta skurken i all barnavård. Jag önskar jag kunde skicka dig 17 ungar till och 18 kor som måste mjölkas, NU. Bara så där. Pronto Så att du inte hann, eller ens orkade tänka på, att oroa dig för en liten unge som har det alldeles förträffligt bra.

Det är inte synd om honom ett dugg Tvärtom. Det är en förmån att få sova, för barnet likaväl som för dig För ALLA

Läs, jag ber dig. Läs igen, från början till slut, bli lite lätt på handen och ta dig samman kring detta grundläggande väsentliga:

Små barn ska njutas - och njuta själva