HEjsan,

Det har varit många bra dagar och nätter, men igår sket det sig. VI är borta och sover alla i samma rum och ramsandet funkade inte och jag föll till föga och tog upp henne. Helt snorig var hon och täppt i näsan, men hon verkar inte sjuk med nån feber eller så så egentligen är det säkert ingen fara.

Jag tog som sagt
upp henne kl 01, och hade förstås inga medel och verktyg för att få henne att somna om själv. Ammade (min dummer) och hon var gnällig och ville inte somna bredvid mig. Satt till slut med henne i famnen och mitt finger i hennes mun, och sen kunde hon somna om.
Vi är bortresta och jag har varit tvungen att ta upp henne runt 5-6 tiden 2 dagar i rad p.g.a att jag inte VILL jobba på vargtimmen nu när vi är bortresta (väcker alla, svårt med borta miljö etc). Jag har ammat och sen har vi somnat om i sängen en timme igen. Jag vill INTE tillbaka till amningsträsket och måste hålla stången denna natt. 2 timmar tog det i natt innan jag kunde somna om.

Om hon krånglar vid vargtimmen och jag helt enkelt VILL/MåSTE ta upp henne, är det bättre att göra morgon då istället för att amma i mörkret och somna om. Kanske tror hon att det är så man ska göra på natten då? Om jag tar upp henne kl halv sex - sex och gör morgon (kl 7 egentligen) så blir hon å andra sidan outhärdligt trött innan det är dags för förmiddagsluren.

Inatt skall jag gå ut ur rummet och ramsa utifrån, det blir lättare för mig, och kanske mindre förvirrande för henne. Kan det vara bra tror ni?

Hon är hes lilla fröken, och hjärtat mitt går i bitar av att höra henne ligga i sängen och gråta utan att nätan få fram nån röst. Hon har säkert blivit hes av sitt skrikande de senaste veckorna och även om jag vet att det är hennes "frågor" så tär det på mitt moderliga sinne. Det känns helst enkelt inte bra. Jag vet att attityden måste vara där, men den sviktar när man bor lite trångt och hon är lite gnälligare och snuvigare än vanligt. Vet dock att jag MÅSTE fixa detta, och behöver lite peppning och stöd, samt konkreta tips.

Kan man solfjädra? Det känns som om hon blir mer förbannad ju närmare henne jag är, men jag VILL INTE lämna henne i sängen ensam snyftandes, då är jag tillbaka till fem-minuters-metoden och det vill jag INTE. Hon snor runt i sängen och hamnar ibland under täcket så jag behöver ibland tillrättalägga. Eller ska jag strunta i det? Är rädd att hon inte får luft (fast det hör jag ju att hon får eftersom hon skriker... ).
Nu ska jag kämpa på rätt inställning!! Vällingdags, vi hörs...
/Helena