Är SHN något för oss??

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Tusseliten
Inlägg: 8
Blev medlem: mån 04 apr 2011, 21:29

Re: Är SHN något för oss??

Inlägg av Tusseliten »

Å så skönt. I går kväll tog nattningen bara 10 min. Gjorde tillrättaläggandet och tre omgångar buffningar sen en kort solfjäder på ca 5 sek. Sen ramsade jag ut. Behövde ta till en påminnelseramsa innan bekräftelsen det var allt. Känner mig väldigt nöjd. Inser att jag (och lillkillen) har en hel del kvar att lära men känns ändå bra att få till ett så bra avslut på dagen. Såg i morse att båda framtänderna i överkäken är på väg att bryta igenom. Och ändå går kurandet något så när åt rätt håll. Känns lite bra för självförtroendet.
Tack MatildaD för dina kommentarer. Roligt att höra från någon annan som precis satt igång kurandet. Det är det som är så bra med det här forumet, att man kan få lite nya infallsvinklar genom att läsa andras berättelser. Alltid finns det något man kan ta till sig från andra. Hoppas bara att du inte missförstod mitt förra inlägg. Jag lät honom självklart inte gråta själv i 40 minuter utan gick med jämna mellanrum in och buffade och ramsade utanför dörren. Tyvärr kändes det som om detta inte gav någon effekt då han fortsatte att gråta lika mycket så fort jag gått ut ur rummet igen alternativt slutat ramsa. Det var väl därför det tog 40 min att natta honom.
Kan också meddela att jag just läst i boken (medan jag väntade på att lillkillen skulle somna enligt Lilla Mias råd) att sambon kan ha sina egna ramsor om han vill så den frågan behöver ni inte hjälpa mig med. Men frågan om tillrättaläggandet i vagnen skulle jag gärna vilja ha svar på. Dessutom har jag sett att många här på forumet använder sig av uttrycket ”pangramsa”. Jag är lite osäker på vad det betyder. Är det när man sätter in en ramsa genast barnet börjar låta för att förhindra att barnet hinner skrika upp sig? Frk Carlsson skrev något om att städa och diska i stället för att ramsa. Hänger det ihop med den sk pangramsan? Har lite svårt att få ihop det tänket då man å ena sidan ska förmedla budskapet ”På natten händer ingenting” samtidigt som man ska föra oväsen utanför dörren. Då händer ju bevisligen något. Jag skulle gärna få detta begrepp förklarat lite tydligare.
Dagslurarna är fortfarande ganska svåra. Idag var jag tvungen att vagna honom två gånger då han bara grät och grät. Men efter det verkade han lyssna bra på ramsorna. Problemet bestod nog delvis i att jag tabbade mig. Kom på mitt i ramsandet att jag gav nattramsan i stället för dagramsan. Började snubbla på orden innan jag skärpte till mig. Kom sen ihåg att det stått i boken att det är bättre att göra fel på ett övertygande sätt än att göra helt rätt på ett osäkert sätt. Om jag är osäker, varför ska då lillkillen lita på att jag har kontroll? Jag ska skärpa mig. Eftermiddagsluren nu gick ganska bra. Halverade tiden från tidigare dagar från 40 min till 17! Och ingen extra buffning alls. :)
En fråga angående vargtimmen. I går morse vaknade lillkillen kl 6. Är helt nöjd så jag lät honom vara. Ger en påminnelse när han börjar bli ledsen vid 6.40. Då blir han tyst men somnar inte om. Kl 7 gör jag glad morgon. Men läste i boken att man ska ramsa ganska snabbt under vargtimmarna för att få dem att somna om så att de inte tror att det är morgon. Så idag när han vaknade kl 6.10 ramsade jag direkt. Sen fick jag ramsa 6 ggr till då han ibland tystnade efter ramsan för att efter bara några minuter fortsätta snyfta eller mumla. Han var alltså inte helt missnöjd men sov ju inte heller. Frågan är alltså: Ska jag ramsa när han vaknar i vargtimmen fram tills väckning oavsett om han är glad/ledsen/nöjd eller missnöjd?
En sista fråga för denna gång. Nu ska jag kunna dra ihop påminnelse och bekräftelse enligt boken. När jag gör det, dvs går ner i tonfall på sista versen i ett försök att ge beröm och säkerställa att jag har läget under kontroll, blir han märkbart lugnare men tystnar inte alltid helt. Ligger och mummlar för sig själv, bökar omkring i sängen för att efter några minuter tystna. Sak jag ge bekräftelsen igen då? Måste det alltid vara helt tyst efteråt för att bekräftelsen skall gälla?

Precis när jag skulle skriva detta inlägg såg jag Anna Wahlgrens kommentar. Jag hoppas att det blivit ett missförstånd här för annars blir jag ritigt ledsen. Mitt tidigare inlägg du citerar står att han gråter 1h i stäck. Det jag menar är att han aldrig på den tiden blir riktigt lugn och tyst och kan sova. Självklart försökte jag buffa, solfjädra och ramsa för att lugna honom. Och när jag gjorde det blev han lugn, men fortsatte att vara ledsen så fort jag slutade. Notera att detta inlägg gjordes första dagen. Allt var nytt både för honom och mig. Mycket har hänt sen dess. Nu tycker i alla fall jag att det går det mycket bättre. Läggning på natten och förmiddagsluren tar max 10 min. Eftermiddagsluren tog idag 17 min i stället för 40 tidigare dagar. Så jag känner absolut att jag och min lille skrutt börjat förstå varandra och denna metod bättre. Jag försöker lyssna av hans tonläge och variera tonläget på ramsan. Vi har börjat en (inte alltid så lätt) dialog. Att jag skulle göra mitt barn illa blir jag uppriktigt ledsen av att läsa. Varför skulle jag vilja det? Jag vill ge honom den trygghet och det lugn han behöver för att kunna sova gott. Visst gråter han vid läggning, men inte uppgivet och inte längre hysteriskt. Gråter inte de andras barn? Jag tycker att det känns tryggt att jag kan få honom att sova utan att behöva gå in och buffa. Det räcker med mina ord genom dörrspringan. Känns som om han börjat lite på mig, lite mer för varje sovpass. Hoppas som sagt att detta rört sig om en misstolkning annars vet jag inte vad jag ska göra. :(
Tänkt kurstart 10/4. Mamma till två söner, en på 10 månader och en på 2,4 år.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Är SHN något för oss??

Inlägg av annawahlgren »

Tusseliten skrev:Känner mig väldigt nöjd. Inser att jag (och lillkillen) har en hel del kvar att lära men känns ändå bra att få till ett så bra avslut på dagen. Såg i morse att båda framtänderna i överkäken är på väg att bryta igenom. Och ändå går kurandet något så när åt rätt håll. Känns lite bra för självförtroendet.
:D Och självförtroendet växer i samma takt som du fortsätter arbetet lugnt och fint och får din lilla gosses bekräftelse på att han mår bra och allt bättre och till slut bäst :wink: :lol: (Tandsprickingningen stör inte små barn det minsta, barn som får sin sömn.)

Så ja. Du har övertygat mig. Du har slutat gnälla :oops: :cry: :oops: Nu vill jag ge dig pris och beröm :-({|=
Tusseliten skrev:Frk carlsson skrev något om att städa och diska i stället för att ramsa. Hänger det ihop med den sk pangramsan? Har lite svårt att få ihop det tänket då man å ena sidan ska förmedla budskapet ”På natten händer ingenting” samtidigt som man ska föra oväsen utanför dörren. Då händer ju bevisligen något.
Ja, det hänger ihop med den sk pangramsan, som man också kan kalla upplysningsramsa (gör jag). Den ger man i vargtimmen (4-6) och direkt barnet vaknar, glatt och nytert - som för att bara precis tala om att BARNETS morgon inte kommit än. Husljuden utanför fungerar betryggande för den lilla älskling som undrar hur det är med kollen på vargen :shock: "På natten händer ingenting" för BARNET, får du alltså fylla i för dig själv :wink:
Tusseliten skrev:Kom sen ihåg att det stått i boken att det är bättre att göra fel på ett övertygande sätt än att göra helt rätt på ett osäkert sätt. Om jag är osäker, varför ska då lillkillen lita på att jag har kontroll?
Precis :mrgreen: Det står i Barnaboken. Gäller det mesta i samröret med små barn :roll:
Tusseliten skrev:... läste i boken att man ska ramsa ganska snabbt under vargtimmarna för att få dem att somna om så att de inte tror att det är morgon. Så idag när han vaknade kl 6.10 ramsade jag direkt. Sen fick jag ramsa 6 ggr till då han ibland tystnade efter ramsan för att efter bara några minuter fortsätta snyfta eller mumla. Han var alltså inte helt missnöjd men sov ju inte heller. Frågan är alltså: Ska jag ramsa när han vaknar i vargtimmen fram tills väckning oavsett om han är glad/ledsen/nöjd eller missnöjd?
Nej, det ska du inte - se ovan. Pangramsan eller upplysningsramsan direkt, EN gång x 4 - glad, hurtig nästan, hög nog men väldigt saklig - och sedan ingenting mer. Annat än husljud, Mozart, whatever som INTE har med lilla barnet att göra, dvs kontakten mellan er. Den får anstå till glada morgonen med klang och jubel :wink: :lol:

Tänk inte att det är så vansinnigt viktigt att han sover varje minut han "ska". Det viktigaste är att han har förutsättningarna. Så ge honom dem, utan att störa så förtvivlat (eller störa alls). Ramsar du femtioelva gånger eller ännu värre, går in och härjar med honom i vargtimmen, kan han ju inte tro annat än att 1) morgonen har kommit, 2) vargen är där och han måste räddas, NU! Ingetdera är ju särskilt sant, om man säger. Vi vill inte luras :shock:
Tusseliten skrev:Nu ska jag kunna dra ihop påminnelse och bekräftelse enligt boken. När jag gör det, dvs går ner i tonfall på sista versen i ett försök att ge beröm och säkerställa att jag har läget under kontroll, blir han märkbart lugnare men tystnar inte alltid helt. Ligger och mumlar för sig själv, bökar omkring i sängen för att efter några minuter tystna. Ska jag ge bekräftelsen igen då? Måste det alltid vara helt tyst efteråt för att bekräftelsen skall gälla?
Nej, absolut inte. Du gör helt rätt. Det handlar om att LYSSNA, inte till varje pris tysta.
Tusseliten skrev:Precis när jag skulle skriva detta inlägg såg jag Anna Wahlgrens kommentar. Jag hoppas att det blivit ett missförstånd här för annars blir jag riktigt ledsen. Mitt tidigare inlägg du citerar står att han gråter 1h i sträck. Det jag menar är att han aldrig på den tiden blir riktigt lugn och tyst och kan sova. Självklart försökte jag buffa, solfjädra och ramsa för att lugna honom. Och när jag gjorde det blev han lugn, men fortsatte att vara ledsen så fort jag slutade.
Bra. Jag ger mig :wink: :lol:

För mig får inga små barn skrika alls. Svära, ja visst, muttra och gnöla, reagera och kommunicera - men inte vara olyckliga så att man hör hur de ber om hjälp och gråter av förtvivlan, ledsna på riktigt. För mig för inga små barn känna sig övergivna en sekund [-X (Därför blir jag VANSINNIG när folk tror att det är jag som ligger bakom den gräsliga, hjärtlösa femminutersmetoden, som bygger just på det: låt ungen betrygga sig själv, bäst det går :shock: Vilket ju per definition är en omöjlighet.)

I stället för "...men fortsatte att vara ledsen så fort jag slutade" kan du kanske tänka: "...men ställde nya frågor så fort jag slutade". Du är på väg att lära dig besvara hans frågor nu, eller hur - betryggande, i ordets rätta bemärkelse - något som ingenting alls har med tröst och tycka-synd-om att göra utan med fysisk och faktisk säkerhet för liv och lem :!:
Tusseliten skrev:Så jag känner absolut att jag och min lille skrutt börjat förstå varandra och denna metod bättre. Jag försöker lyssna av hans tonläge och variera tonläget på ramsan. Vi har börjat en (inte alltid så lätt) dialog. --- Jag vill ge honom den trygghet och det lugn han behöver för att kunna sova gott.
That's my girl. Bra, bra =D>
Tusseliten skrev:Jag tycker att det känns tryggt att jag kan få honom att sova utan att behöva gå in och buffa. Det räcker med mina ord genom dörrspringan. Känns som om han börjat lita på mig, lite mer för varje sovpass.
Så ska det låta =D> Jag är stolt över dig. (Ger röst åt lilla älsklingen här :!: )


O:) :heart: :sleep:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
lilla mia
Inlägg: 675
Blev medlem: ons 23 aug 2006, 20:41
Ort: Västerås

Re: Är SHN något för oss??

Inlägg av lilla mia »

hej!

vad roligt att det går så bra för er!

ville egentligen bara säga det. du har ju fått så många bra svar av anna. jag skrev lite om hur vi gör när vi lägger vår kille i vagnen på rygg i mitt förra svar på sidan ett.

hoppas ni får en fin natt!

kram
Linnéa 30 okt -05 (40+1), kurad vid 10 månader. Ett litet hjärta.
Selma 18 okt -08 (39+3), SM från början. Ett litet gryn.
Elias 17 okt -10 (39+4), SM tänk från start men ändå kurad vid 6 månader. Ett litet hjärtegryn!
Viktor 18 mars -13 (39+0). Alldeles ljuvlig!

- Efter regn kommer solsken! -
Tusseliten
Inlägg: 8
Blev medlem: mån 04 apr 2011, 21:29

Re: Är SHN något för oss??

Inlägg av Tusseliten »

Idag går jag in i uppföljningsveckan och känner att det är dags för lite reflektion. Det mesta har bara rullat på fram tills nu. Känner att jag kommit en bit på väg men är långt ifrån varm i kläderna. Igår gick det dessutom lite sämre med samtliga läggningar och jag blev jättestressad. Och hela tiden dyker nya frågor upp. Gör jag rätt, kunde jag gjort på något annat sätt från början osv. Jag vet, älta inte gårdagen utan fokusera på i morgon men när allt går lite åt skogen är det inte så lätt.
Mest funderar jag kring det här med gråten. Jag vill verkligen inte höra mitt barn gråta. Jag vill kunna ge mitt barn trygghet och lugn. Och visst, nattningarna går betydligt snabbare nu än första dagen. Men jag känner ändå att jag inte riktigt nått dit jag vill. Lillkillen gråter fortfarande en stund vid varje läggning. Tycker fortfarande det är otroligt svårt att avgöra hur länge jag ska avvakta när han är ledsen innan jag sätter in en åtgärd, antingen ramsa eller i värsta fall solfjädra. Jag har försökt tänka på det du skrev Anna, att jag ska se barnets gråt så fort jag slutat ramsa som nya frågor som skall ha svar. Inte frestas av att se det hela som en utmattningskamp mellan mig och barnet. Men det är inte alltid så lätt. Innan varje ramsa tänker jag snabbt ut vad jag vill säga med ramsan. Ska jag vara lugn stryker jag lätt med handen på dörren samtidigt som jag ramsar, ska jag vara glad ler jag (fast han såklart inte kan se det genom dörren) och ska jag vara bestämd tittar jag mig stint i ögonen i spegeln på väggen samtidigt som jag ramsar. Försöker alltså känna den känsla jag vill förmedla, tror att det lyser igenom i rösten. Och visst tycker jag att han börjat lyssna på mina ramsor. Men inte alltid. Ibland tar det ganska lång tid med mycket gråt innan han somnar och då känns det lite olustigt. Så idag provade jag något nytt. Fick tips från en annan tråd att jag i först hand ska fokusera på att få honom lugn, inte att han ska sova. Först när han är lugn kan han ju slappna av och somna. Så det var det jag gjorde. När han blev ledsen när jag ramsat honom i vagnen gick jag tillbaka och gjorde en längre solfjäder tills han blev lugn och tung i kroppen. Sen ramsade jag igen medan jag gick bort från vagnen. Fick en liten miniprotest på ett halv andetag när jag gick, sen suckade han djupt och somnade! Tanken med detta är att han nästa gång ska förknippa vagnen med en mysig sovstund och inte med massa gråt. Självklart ska jag inte solfjädra så här varje gång men kände att det var dags att påminna både honom och mig om varför vi gör detta, för att han ska få det mysigt. Bort med alla kamptankar. Samma teknik fungerade inte lika bra på eftermiddagsluren men där testade jag något annat. När han vaknade upp efter bara ca 30 min ramsade jag första och satte sen på klassik musik ganska högt. Och han somnade om utan protest! När han vaknade till igen höjde jag musiken ett snäpp och han somnade om igen, utan ramsa. Så nu känner jag mig ganska nöjd. Oron från igår har börjat lägga sig och jag känner att jag åter börjar få lite kontroll.

PS.Tack Anna W för dina vänliga och uppmuntrande kommentarer sist. Jag har läst och grunnat och funderat mycket efter det. Lite av det som kom fram återger jag i reflektionen ovan.
Tänkt kurstart 10/4. Mamma till två söner, en på 10 månader och en på 2,4 år.
Tusseliten
Inlägg: 8
Blev medlem: mån 04 apr 2011, 21:29

Re: Är SHN något för oss??

Inlägg av Tusseliten »

Jag gör en helomvändning efter att ha läst Mammamarys tråd. Med reservation för att jag kan ha misstolkat något :wink: . Hon höll också på med solfjädern då hon, precis som jag, kände att ramsan inte riktigt tog. Ville inte heller ha ett gråtande barn. Hon snappade upp rådet att inte nöja sig med några få omgångar av ramsan utan att fortsätta ramsa och ramsa tills budskapet når fram till den lilla. Jag har också max ramsat *8 och det är nog för kort tid när barnet är riktigt ledsen. Stärkt av självförtroende gick hon in i nattningen med ambitionen att ramsa och ramsa och ramsa… Till sin förvåning behövdes det dock inte då barnet somnade efter bara en ramsa! Det jag tror hände var att hon genom att lita stenhårt på att hon kunde trösta sin lilla bebis med hjälp av ramsan så var det just det hon kunde. Attityden av självklarhet. Det blir en god spiral. Genom en effektiv ramsa (som kan bli ganska lång för att verkligen sjunka in) slipper barnet känna oro och gråter därför mindre/kortare stund om ens alls. Och genom att veta att jag kan trösta min bebis blir jag inte lika orolig vid gråt utan kan säkert bemöta den med en trovärdig ramsa. Detta gör nog att ramsan kan levereras med ytterligare självklarhet osv i en positiv spiral. Det gäller helt enkelt att lita på att jag kan, jag har ett fullgott redskap att trösta min illa kille. Jag inser att jag omedvetet fastnat i vargarnas grepp. Jag har fokuserat på vad jag ska göra när han gråter otröstligt. Då har jag ju förutsatt att jag kommer att misslyckas, att jag inte kan trösta honom. Den utgångspunkten har genererat osäkerhet hos mig vilket jag förmedlat vidare till min lille kille. Därav att jag ännu inte uppnått mina mål för nattning. Så lärdomen inför imorgon! Ramsa, ramsa, ramsa.

Sov så gott alla tappra mammor och pappor.
Tänkt kurstart 10/4. Mamma till två söner, en på 10 månader och en på 2,4 år.
Emma80
Inlägg: 1751
Blev medlem: ons 27 jun 2007, 13:08
Ort: Stockholm

Re: Är SHN något för oss??

Inlägg av Emma80 »

:thumbsup:
:heart: Emil född 070510 :heart:
:heart: Elias född 081005 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"