Tack MatildaD för dina kommentarer. Roligt att höra från någon annan som precis satt igång kurandet. Det är det som är så bra med det här forumet, att man kan få lite nya infallsvinklar genom att läsa andras berättelser. Alltid finns det något man kan ta till sig från andra. Hoppas bara att du inte missförstod mitt förra inlägg. Jag lät honom självklart inte gråta själv i 40 minuter utan gick med jämna mellanrum in och buffade och ramsade utanför dörren. Tyvärr kändes det som om detta inte gav någon effekt då han fortsatte att gråta lika mycket så fort jag gått ut ur rummet igen alternativt slutat ramsa. Det var väl därför det tog 40 min att natta honom.
Kan också meddela att jag just läst i boken (medan jag väntade på att lillkillen skulle somna enligt Lilla Mias råd) att sambon kan ha sina egna ramsor om han vill så den frågan behöver ni inte hjälpa mig med. Men frågan om tillrättaläggandet i vagnen skulle jag gärna vilja ha svar på. Dessutom har jag sett att många här på forumet använder sig av uttrycket ”pangramsa”. Jag är lite osäker på vad det betyder. Är det när man sätter in en ramsa genast barnet börjar låta för att förhindra att barnet hinner skrika upp sig? Frk Carlsson skrev något om att städa och diska i stället för att ramsa. Hänger det ihop med den sk pangramsan? Har lite svårt att få ihop det tänket då man å ena sidan ska förmedla budskapet ”På natten händer ingenting” samtidigt som man ska föra oväsen utanför dörren. Då händer ju bevisligen något. Jag skulle gärna få detta begrepp förklarat lite tydligare.
Dagslurarna är fortfarande ganska svåra. Idag var jag tvungen att vagna honom två gånger då han bara grät och grät. Men efter det verkade han lyssna bra på ramsorna. Problemet bestod nog delvis i att jag tabbade mig. Kom på mitt i ramsandet att jag gav nattramsan i stället för dagramsan. Började snubbla på orden innan jag skärpte till mig. Kom sen ihåg att det stått i boken att det är bättre att göra fel på ett övertygande sätt än att göra helt rätt på ett osäkert sätt. Om jag är osäker, varför ska då lillkillen lita på att jag har kontroll? Jag ska skärpa mig. Eftermiddagsluren nu gick ganska bra. Halverade tiden från tidigare dagar från 40 min till 17! Och ingen extra buffning alls.
En fråga angående vargtimmen. I går morse vaknade lillkillen kl 6. Är helt nöjd så jag lät honom vara. Ger en påminnelse när han börjar bli ledsen vid 6.40. Då blir han tyst men somnar inte om. Kl 7 gör jag glad morgon. Men läste i boken att man ska ramsa ganska snabbt under vargtimmarna för att få dem att somna om så att de inte tror att det är morgon. Så idag när han vaknade kl 6.10 ramsade jag direkt. Sen fick jag ramsa 6 ggr till då han ibland tystnade efter ramsan för att efter bara några minuter fortsätta snyfta eller mumla. Han var alltså inte helt missnöjd men sov ju inte heller. Frågan är alltså: Ska jag ramsa när han vaknar i vargtimmen fram tills väckning oavsett om han är glad/ledsen/nöjd eller missnöjd?
En sista fråga för denna gång. Nu ska jag kunna dra ihop påminnelse och bekräftelse enligt boken. När jag gör det, dvs går ner i tonfall på sista versen i ett försök att ge beröm och säkerställa att jag har läget under kontroll, blir han märkbart lugnare men tystnar inte alltid helt. Ligger och mummlar för sig själv, bökar omkring i sängen för att efter några minuter tystna. Sak jag ge bekräftelsen igen då? Måste det alltid vara helt tyst efteråt för att bekräftelsen skall gälla?
Precis när jag skulle skriva detta inlägg såg jag Anna Wahlgrens kommentar. Jag hoppas att det blivit ett missförstånd här för annars blir jag ritigt ledsen. Mitt tidigare inlägg du citerar står att han gråter 1h i stäck. Det jag menar är att han aldrig på den tiden blir riktigt lugn och tyst och kan sova. Självklart försökte jag buffa, solfjädra och ramsa för att lugna honom. Och när jag gjorde det blev han lugn, men fortsatte att vara ledsen så fort jag slutade. Notera att detta inlägg gjordes första dagen. Allt var nytt både för honom och mig. Mycket har hänt sen dess. Nu tycker i alla fall jag att det går det mycket bättre. Läggning på natten och förmiddagsluren tar max 10 min. Eftermiddagsluren tog idag 17 min i stället för 40 tidigare dagar. Så jag känner absolut att jag och min lille skrutt börjat förstå varandra och denna metod bättre. Jag försöker lyssna av hans tonläge och variera tonläget på ramsan. Vi har börjat en (inte alltid så lätt) dialog. Att jag skulle göra mitt barn illa blir jag uppriktigt ledsen av att läsa. Varför skulle jag vilja det? Jag vill ge honom den trygghet och det lugn han behöver för att kunna sova gott. Visst gråter han vid läggning, men inte uppgivet och inte längre hysteriskt. Gråter inte de andras barn? Jag tycker att det känns tryggt att jag kan få honom att sova utan att behöva gå in och buffa. Det räcker med mina ord genom dörrspringan. Känns som om han börjat lite på mig, lite mer för varje sovpass. Hoppas som sagt att detta rört sig om en misstolkning annars vet jag inte vad jag ska göra.
Och självförtroendet växer i samma takt som du fortsätter arbetet lugnt och fint och får din lilla gosses bekräftelse på att han mår bra och allt bättre och till slut bäst 
"På natten händer ingenting" för BARNET, får du alltså fylla i för dig själv 
Det står i Barnaboken. Gäller det mesta i samröret med små barn 
