han är heelt hysterisk och jätte ledsen... Jag ramsar på med verkar inte få någon reaktion och om jag får det verkar den i ca. 5 sek.Och om han somnar efter "bara" 20 min, ska jag då ta tid från då och 45 min framåt? Isåfall blir ju hela schemat fördröjt med 20 min..
Jag har vart med om samma sak som du och jag vet hur det känns. Börja med att ta ett djupt andetag och vet att du inte är ensam! 
Sätta igång en tvätt eller diska, alla tänkbara husljud. Min dotter brukar lugnas när jag sitter utanför och pratar i låg samtalston i telefonen. Testa dig fram och se vad just ditt barn "gillar". Ibland glömmer man bort att allt börjar med det berömda Lugnet. Innan lugnet infinner sig kan man se sig om i stjärnorna efter sömn. Så din uppgift är att förmedla lugnet så att ditt barn får förutsättningarna att själv kunna sova, du kan inte sova åt honom. Lurarna strular fortfarande här och det har jag förstått att de kan göra ett tag, men Rom byggdes ju inte på en dag så sant som det är sagt. Med tiden kommer ditt barn att lära sig att vara lugn även när han är vaken under sin utsatta sovtid, det kommer inte skrikas konstant forever, bara vi håller oss lugna.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. 
Strålande, MammaMary TACK =D> Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn 
Men som tur är så lär man sig hela tiden. Jag vet också hur det känns när man fastnar och det känns som att allt man läser låter så enkelt men i praktiken men ändå så kör man fast. Men då får man bara trycka på stoppknappen, andas, och tänka igenom nästa drag, ingenting blir bra av att man handlar i stress. MammaMary skrev:Jag fick själv en liten uppenbarelse när allt strulade som mest här hemma och gråtkalasen kändes eviga. Till slut hade jag en klump i halsen hela tiden när jag insåg att jag var tvungen att ta tag i mig själv för jag kunde sannerligen inte hjälpa min dotter i det här skicket hur bra kuren än är. --- Man får se det som vilket samtal som helst. Om jag samtalar med en annan människa men jag babblar nästan hela tiden och de få stunder när den andra arma människan får en syl i vädret så står jag bara och funderar på vad jag ska säga härnäst för att få fram min poäng, vad händer då? Jo mest troligt så går ingenting jag säger fram för den andra parten slutar lyssna och blir säkert ganska irriterad på mig dessutom. Dessutom så kan jag inte höra vad den andre säger för jag tänker bara på mina egna tankar och känslor. Samma sak tror jag gäller när vi ska kommunicera med de små. Man måste lyssna, verkligen lyssna på den respons som de ger på det man säger (ramsan), låta dem reagera och sen SVARA dem, inte prata om nåt helt annat, utan svara på det som de gett uttryck för. --- Men när jag bestämde mig för att endast fokusera på att ge henne lugn lugn lugn och sen strunta fullständigt om hon somnade eller inte så släppte det mer och mer. Jag insåg att vi måste börja där. Så när gråten stegrade och hon skrek upp sig rejält så la jag det här med sömnen åt sidan för ett tag och fokuserade bara på att hon skulle bli lugn, inget annat. Det hjälpte oss. Jag vet ju att jag som mamma kan lugna mitt barn.
Återigen TACK, MammaMary 
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Välkommen är du, Nathalie Ragnarsson, ska jag också säga Man får bedriva lite matematik. Säg att han "ska" sova 12-12.45. Du har en marginalkvart, till 13.00. Han somnar först 12.20, säger vi. Sover han då sina tänkta 45 min, hamnar du på 13.05, alltså förbi marginalkvarten. Då påverkas resten av schemat. Det kommer i olag och barnet blir förvirrat. Man kan tycka att fem minuter extra hit eller dit inte skulle spela någon roll, men det tycker tydligen de små barnen att det görNathalie Ragnarsson skrev:Och om han somnar efter "bara" 20 min, ska jag då ta tid från då och 45 min framåt? Isåfall blir ju hela schemat fördröjt med 20 min...
) - tänk att det viktigaste inte är att han sover varenda minut han "ska". Det viktigaste är att han har förutsättningarna. Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn och jag vill tacka MammaMary och alla andra såklart för svaret, känns som att du/ni förstår precis hur det är känns skönt! nätterna går super bra 
känns ju fel att ta upp honom då utan att han sovit alls, eller bara typ 10-15 min.. Prova att plocka fram en pocketbok och sätt dig utanför hans dörr och läs när han skriker. Inte överdrivet högt utan lugnt och behagligt. Jag tror att det är effektivt dels för att det är behagligt för barnet men också för att det distraherar den ömma moderns panik från att blossa upp Man koncentrerar sig på att läsa bokstäverna och det blir lite monotont skönt att lyssna till, det är min egen analys. Alltid värt att testa Annars har du ju det där med alla husljuden att tillgå. Gör upp en plan för hur du ska hantera dessa situationer. Men jag är helt säker på att skrikandet kommer att ge med sig. Vår lilla dam skrek en hel del också men efter snart en månads kurande så har det avtagit nästan helt, de kommer på hur skönt och tryggt det är i sängen så länge vi behåller lugnet! Lycka till!