Förstagångskurare, tankar och frågor

[Luvisen]

Hmmm....Jag tänker fortfarande. Återkommer!

Värme!/Luvisen

[Manfred10]

Luvisen!

Kram

[Luvisen]

Skriver snabbt så du har ngt med dig.

1)Han har en heltäckande pyjamas. Det säger mig att han inte fryser. Han ligger ovanpå sitt täcke- det gör de flesta barn vill jag våga mig till att säga. Min son också. Har du mer däri än ett täcke? Jag två filtar i bomull förutom täcke: Det kan du också köra med. När du finner din son ovanpå täcket kan du bara diskret ta en flik av närmsta filt och lägga över. Så du inte behöver röra honom alls utan låter honom sova som han själv valt. För vi skulle ju inte lägga oss i.

2) Mer skratt till läggning är inte fel.

Jag kommer tyvärr inte ihåg om vi avhandlat Social Delaktighet. Har han mkt av det? Det hjälper också läggningar till stillsamhet.

Kram tebax! /Luvisen

[Manfred10]

Rapport onsdag natt:

Om jag hade gått ner och skrivit här i natt, som jag tänkte, hade det blivit en svart blogg.... Tänkte höra om det är nån där ute som kan tänka sig att ta sig an min stackars son i en vecka eller så, så han får lära sig sova utan att han mor förstör för honom.... Jag måste vara världens sämsta safarieledare eftersom M inte känner sig trygg med mig och vaknar på natten och tycker att det är skittrist att somna på kvällen.

Läggning och skratt, kul, kul men när jag ramsar ut blir det gormande igen......... efter dammsugning och diverse andra husljud tar jag fram Mozart och efter ca 30 minuter somnar han.

Vaknar 1.30 anledning okänd. Gråter och är arg om vart annat, jag ger en ramsa när jag tycker att han borde ta den, blir argare... tyst efter 15 minuter. kanon tänker jag. Men snart vevar han igång igen........... arg, arg, arg och lite ledsen, tar inte ramsan... till slut blir det Mozart igen. M skriker och tystnar om vart annat men efter totalt 80 minuter är det heltyst och han sover. Först då går jag in och kikar...

Godmorgon klockan 7.00 i vanlig ordning.

Nu känns det som om det aldrig är rätt läge för ramsan utom vid läggningen då, han är så arg när han vaknar och då är det bara Mozart som biter. Det är så förvirrande att läsa i SHN att inga barn ska behöva vara ledsna, men det får ju M vara rätt ofta... Eller arg då men han gråter ju oxå...

[Luvisen]

Är han arg så kan du inte hjälpa honom. Det går inte. När de är förbannade funkar ingenting. Så gör inte ngt. I natt vill jag att du koncentrera dig på dig själv. På riktigt!

OM och jag menar verkligen OM, för det låter som han bara vill vara ifred, ilskan skulle över gå i ledsen gråt... Vi snackar här jättedsen, en klagovisa så skulle jag göra så här:

1) lyssna- okej han är verkligen LEDSEN.
2) gå in och ställ dig vid spjälsängen. Sträcker han sig mot dig med armar och allt så ger du honom en kram UTAN att ta upp. Ditt MÅL är att han ska bli lugn. Det kan ta lååååååång tid. Vänta ut tills han blir tyst. Säg ingenting! När han är tyst väntar du ytterligare en stund och sedan lägger du honom ned. Ha borde ta emot det. Gör han INTE det så får du vänta tills han är lugn igen.
3) När han väl ligger still fokuserar du på NÄSTA MÅL: att han ska bli sömntung. Detta genom att du buffar eller solfjädrar. Bestäm själv.
4) Han sover nästan och du ramsar UT mjuk och betryggande. Startar han sirenen när du är på väg ut eller i anslutning till ramsningen så forts du ramsa mjuk och betryggande tills han blir tyst. När du märker att han tystnar så bakar du in en bekräftelse och sedan är du tyst. GÅ därifrån omgående och lägg dig.

Har du tagit det lugnt och verkligen nått fram till varje del mål så borde han sova gött fram till morgonen. DU borde bara behöva göra det här EN GÅNG. Och sedan låta honom vara.

Och hur var det med den sociala delaktigheten? Så ni kan få lugna läggningar framöver.

Styrkekram! /Luvisen

[Manfred10]

hej hallå och tack för styrkan!

Social delaktighet har han hela dagen.... är med på olika sätt i köket, på golvet, hänger tvätt osv. Menar du vid själva läggningen är det kanske lite sämre... han går/klättrar alltid uppför trappan själv och kryper dirket in till sitt rum där vi busar lite mer, jag brukar hjälpa honom att släcka taklampan men så mycket mer gör han inte själv. Under dagen har han också stunder av ensamlek ca 20-25 min åt gången, 2 gånger om dagen i sin säng med lite olika leksaker, vi brukar spela en barnkammarskiva samtidigt.

Tack för dina konkreta tips, ska prova det. Jag tycker att det är så svårt att höra när han är riktigt ledsen! Tycker gråten är jobbig, när barn gråter ska man ju trösta dem... som min pappa talade om för mig då när vi sov hos mina föräldrar....

I lilla SHN-boken i fråge-svardelen, längst bak, finns ett svar till signaturen vad gör vi för fel? Där står att skrikandet ska man kunna få tyst på med ramsan.... menas det då att (när han ledsen-skriker och inte arg-skriker...) ska jag ramsa om och om igen i 10-20 minuter om så krävs för att han ska bli tyst?

Vad är skillnaden på att barnet skriker mig till sig och ifrån sig? Och när ska jag agera? Det känns ju som om det vore på till sig skriket men av texten i boken känns det som om det är ifrån sig skriket som jag ska agera på??!!


I natt ska jag köra på dina tips, har du andra sociala delaktighetstips just vid läggningen?

[miar70]

Hej

Du har fått jättefina råd av Luvisen :thumbsup: jag vill bara komma med en liten grej som vi tjatar så mycket om härinne... Attityden, du vet. En fälla vi som föräldrar ofta hamnar i är att vi felsöker och analyserar oss blå, och med det kommer tvivel och funderingar som ett brev på posten. Ett ovälkommet brev...

Om du känner dig helt trygg med kuren, du vet i själ och hjärta att det här är rätt för er och lille M och inte har ett dugg tvivel då känner M det också. Jag vet hur lätt det är att påverkas av omgivningen, speciellt då det inte går så bra och fulvargarna dreglar runt benen. Det viktiga är inte vad du gör, utan det viktiga är att det du gör gör du med en fullständigt självklar attityd av säkerhet! Jag vet att många blir hjälpta av att rent fysiskt sträcka på kroppen, LE stort och gå med starka, bestämda steg! På så sätt kan man lura lilla tvivlemonstret i hjärnan och då kommer attityden automatiskt.

Direkt när du hör och känner de här tviveltankarna komma så sträck på dig och välj bort dem och agera! Stå inte tvekande och lyssna utan gör något, vad du gör är av mindre betydelse. Väljer du att gå in, ja då gör du det rejält liksom, väljer du att ramsa, ja då jäklar ska det ramsas. Är det disken eller dammsugaren som får sig en omgång så ska det baske mig diskas och dammsugas som om det vore det sista du gjorde 8) .

Jag brukar inte uppmana till det här (tvärtom, faktiskt!) men jag tycker du ska lägga bort boken nu ett tag. Ta kuren till dig i hjärtat nu, lita till dina egna fantastiska förmågor och gör kuren till er egen .

Hoppas du inte tycker jag låter alldeles för klämkäck, det är inte min mening. Men kuren får inte bli enskilda, separata verktyg utan ett sätt att leva, ett förhållingssätt! Du kan, det VET jag. Och att M kan tvivlar jag inte en sekund på

Kram Mia

[Manfred10]

god natt [-o<

[Manfred10]

Rapport torsdag natt:

Maken skötte läggningen då jag var borta på kvällen, enligt honom somnade M efter 15 minuter och lite dammsugning.

Vaknade 4.20 och fick en pangramsa.... var ändå arg i ytterligare 20 minuter, men då stoppade jag bomull i öronen och låg och LOG i sängen , ingen Mozart :-({|= . Efteråt lät det som om han låg och småpratade ett tag i sängen, när det varit helt tyst ett tag gick jag in och bredde över honom filten...

God morgon klockan 7.00

Idag ska jag inte läsa i boken ska kanske låta mamma ta över den ett tag i stället

till er änglar som stöttar/ jenny

[Luvisen]

Störtskönt Jenny! =D> /Luvisen

[Manfred10]

SHN-boken är överlämnad till mamma.

rapport fredag natt:

Somnar snabbt vid läggning, M är trött.

SOVER HELA NATTEN utan pip

Vaknar (dock) 6.15 men är inte ledsen utan ligger och pratar ömsom som han är tyst tills jag gör godmorgon!

Dagluren krånglar, vi har 30 minusgrader ute och M kan inte ligga i vagnen..... M är superarg, provar både med vagn i garaget och att lägga honom uppe i spjälsängen. Efter 40 minuter av vakentid med skrik, provar jag vagnen igen och nu går det bra och M somnar.

[Manfred10]

Rapport lördag natt:

läggning superduper, M somnar direkt.

Vaknar 23.00 men somnar snabbt om själv.

1.10 vaknar, gråter, småpratar, gråter, blir ledsen...

1.30 ger jag en ramsa, gråter och är arg...

2.00 går in, lägger till rätta.... M lika arg...

2.10 sätter på musik....... M arg och ledsen

3.30 skivan har spelat färdigt för andra gången, M fortfarande arg och ledsen, väntar ytterligare 10 minuter...

3.40 går in igen, solfjädrar en låååååååång stund, ramsar ut, M vaknar till och jämrar sig, jag står kvar vid dörren och ramsar lugnt tills han är tyst.

3.55 tyst,

7.15 godmorgon med marginalkvart (både till min och Ms fördel hoppas jag)

Betraktelse...... jag blir helt knäckt när detta händer på nattetid, en del kan jag väl skylla på graviditetshormonerna förstås.... Jag ser liksom inget slut på eländet. Till slut är jag förbannad både på mig själv och M, för att han inte kan somna och för att jag ligger och bölar. Ännu mer dåligt samvete... och vi som ska ha en till.... fan, fan, fan. Gråten skär i mig som knivar och jag vill bara bort. Sen kommer jag på mig själv, jag kan ju inte ge upp, jag ska ju ansvara för M och hans goda sömn och fostran... samtidigt sparkar jag lite på maken som snarkar lite förnöjt bredvid mig.

Jag känner mig som Indiana Jones på en sån där rephängbro, med ruttna brädor som bara går av och rasar bakom och framför mig. Jag står mitt på bron och bakåt är det ingen som helst mening att gå, där finns inget att hämta, framåt finns några enstaka brädor som fortfarnade är hela och jag måste försöka att via dem ta mig över till andra sidan.

Jag VET att det inte finns något alternativ för Manfreds sömn, att bära och vyssja, klappa osv funkar inte! Det VET jag. Men i dessa lägen fungerar inga verktyg för mig heller, förutom en låååång solfjäder när han är mogen för det. Och att han argt gråter sig till sömns tar kål på mig fullständigt. Jag har inga tvivel angående SHN, men något känns väldigt fel. Jag skickar antingen fel signaler eller också är M en mycket envis och "svårövertygad" liten person om att på natten sover man... Och VARFÖR vaknar han överhuvudtaget???? Han är mätt och belåten det VET jag och roligt har han haft på dagen oxå...

Jag har bestämt mig för att förskansa mig på nedervåningen i några nätter, maken får ta hand om vakentiden om det blir någon, förmodligen inte, för han stör nog inte M lika mycket som jag tydligen gör fast jag försöker förhålla mig till alla bra råd och tips jag får av er här på forumet.

Ska försöka hålla mig till detta;
Vaknar M före 3.30 är jag/vi tysta och jag ska bita i kudden fast han gråter. Hör jag att han är LEDSEN provar jag att ramsa men annars måste jag göra en solfjäder för det är det enda som känns som om det funkar nu...

Vargtimmen, pangramsa och sen ingenting, i med propparna, ska försöka skippa Mozart oxå.... Det är ju dumt att göra olika olika gånger förstår jag.
Förr eller senare måste M bli övertygad om att man sover HELA natten. Och jag kanske blir övertygad om att M klarar det...........

Begreppet husmoderssemester, finns det kvar? Och var kan man få åka då? Nån som har nåt tips?

[Luvisen]

Det går bakåt men det går också frammåt. Så är det. Inte är de små robotar inte. [-X Här gäller tålamod och målmedvetenhet.

Jag tror att du agerade för fort med ramsan om natten som du beskrev. Jag skulle inte ramsat kl 1.30 utan gått in direkt och gett honom solfjädern tills han tog den och sedan ramsat ut tills han blev tyst. Sedan fort som attan gått och lagt mig.

Att du flyttar ned och bort fr M är en jättebra idé! :thumbsup:

Där kan du stanna länge. 8) Min saboterande partner sov på soffan i ett par månader ett tag nu på hösten när min son hade sömnfnurrror. Det gick jättebra och är ett enkelt "knep".

Vaknar gör de även framöver ngn gg då och då. Liksom du och jag när man drömmer ngt otäckt. Skillnaden är att du inte gör ngt ALLS. De klarar av det där själva. Mestadels skriker de i sömnen och det är inte ngt mummel utan de GASTAR verkligen ibland. En gg skrek min son så jag tänkte att ngn måste stå där inne och hota honom till livet. Det var verkligen ett otäckt skri mitt i natten så jag rusade ju in där förstås och till min förvåning SOV den lilla människan och forts smågorma i sömnen. . Jag gick och la mig och jag bankade återigen in "Ifrågasätt INTE sömnen! Människa!" #-o

Med tiden lär man sig som mamma att få mer "elefanthud" så deras skrik inte skär så där otäckt i en. Det kommer, jag lovar! Du kommer ha det störtskönt med nr 2! Oroa dig inte.

Styrkekram! /Luvisen

[Manfred10]

Tack för pepp!

Det blev inte nedervåningen för mig........ men väl musik i headseatet till mobilen! Funkade bra och igår fällde jag inte en tår.

rapport söndag natt:
Läggning ok, gnölar lite men somnar på 7 minuter.

23.45 vaknar.... arg, ledsen, gråter... jag pluggar in musiken till mig.... lyssnar förstås på M med jämna mellanrum ändå...

00.15 gråten tilltar jag går in och solfjädrar, M står upp, tar ca 10 min, ramsar ut när han är lugn och sömntung men ej sovande, jämrar sig när jag går ut, jag ramsar tills han är tyst och avslutar med bekräftelse. M fortsätter att gråta ömsom vara tyst, inte lika kraftigt som tidigare.

00.50 stegras det igen, sätter då på musik, M bli lugnare men är fortfarande ledsen, jag går in, M står upp, gör en solfjäder till, kanske 7-8 minuter, ramsar ut tills det är tyst, några gnöl... dämpar musiken till minimum så fort han lugnat ner sig.

1.15 tyst ligger kvar i läget jag lade honom i solfjädern

7.00 god morgon

Fundering: Undrar när jag ska skriva i tråden "livet efter kuren..."? Finns verkligen de där ungarna som på fjärde kurnatten sover sina 12 timmar utan knussel för att sen fortsätta med det tills deras sömnbehov ånyo minskar :-k Och om det skulle vakna, får de en ramsa från sovrummet, lägger ner huvudet och somnar bums

Det blev lite Mozart i alla fall ... Kändes som om han behövde något annat att lyssna på än sig själv.... tycker att han fick mycket egen tid att försöka somna på... eller var det för lite i alla fall? Hur lång tid ska man ge? Har han väl blivit riktigt arg eller ledsen är det svårt för honom att själv slappna av.

[Manfred10]

rapport måndag natt:

Fortfarande arg vid läggning men somnar oftast på 7-10 minuter.



Vaknar 6.30 och pratar för sig själv, ledsnar vid 6.50 och blir arg i stället.

7.00 god morgon