Kurades vid 5 månader och det gick bra.
Till och från har han dock gråtit i sömnen. Han blir alldeles förtvivlad.
Han somnar vid 19.00 och sover i regel gott till ca 23.00
Då brister han ut i gråt, utan att vakna, han kan kasta med armarna och vrida med huvudet.
Han är ganska svårväkt.
Jag har pratat med bvc som säger att han bearbetar saker som hänt underdagen...men att det inte behöver
vara hemska saker. Men det ser ju verkligen ut som om det skulle vara fruktansvärda saker.
Han är aldrig så här på dagen. Inte heller när han sover under dagen blir han så här.
Han är en glad kille, god aptit.
Vi går varken på babysim elelr öppen förskola eller andra "aktiviteter". (Jag har fått frågan om han har för mycket)
Vi har lugna stillsamma dagar. Han träffar samma människor regelbundet och vi hittar på roliga saker, men
vi ser alltid till att ha balans i det och har många dagar bara vi i familjen.
Har nu ringt bvc igen då jag inte alls vet vad jag ska göra!! Jag är så oerhört trött.
Och orolig. De trodde att detta var så kallad nattskräck.
Och tipset jag fick var att vecka honom strax innan det brukar börja, alltså före 23. Hålla honom vaken i 5-10 min i lugn.
Sen låta honom somna igen. Det är tydligen det rådet de ger till de äldre barn som har nattskräck.
Det enda jag funderar på är om det nu är så att han bearbetar (vilket låter rimligt) ska jag då avbryta det??
Måste han inte få bearbeta? Vad händer om han inte få göra det på det sättet han gör nu??
Jag kanske tänker alldeles för mycket!! Men jag behöver verkligen hjälp.
Jag är så väldigt trött och jag behöver stöttning.
Om det bästa för honom är att helt enkelt låta honom skrika och gråta i sömnen så måste jag känna mig trygg i det,
att jag gör rätt. Och i så fall försöka koppla bort och se till att jag får min egen sömn.
Jag vore så tacksam för hjälp från er då jag verkligen känner förtroende för det som Anna Wahlgren lär ut.
Catti
sorry att jag skrev så mycket!!