hallå igen!
först måste jag ju be om ursäkt för att jag inte kommenterat ditt sista svar, bianca! det trodde jag faktiskt ... hur som helst läste jag och begrundade
mycket har hänt sen sist. vi lyckades till slut med dagslurarna. "lyckades" i bemärkelsen att vi fick honom att bli lugn efter en stund och att han sen sover långa perioder av luren. eftersom han tidigare aldrig någonsin sovit längre än en kvart, högst, i egen säng på dagen, var detta ett enormt framsteg och det minns vi fortfarande och kan vara tacksamma över.
men.
det är fortfarande inte bra. några få få gånger har han somnat relativt snabbt och sovit hela luren utan att gnöla allt för mycket, men i stort sett varenda gång är det istället gråt och tandagnisslan en lång stund innan han somnar. när han väl sover blir det oftast 45 minuter i taget, men det tar många minuter att få honom att somna om och han gråter oftast då också. och vi ramsar.
fram tills för några dagar sedan hade vi två lurar. den första var vid 09.00 och han skulle sova 20 min. han var aldrig trött när klockan blev nio och han skrek och gormade ofta hela luren och vi fick ta upp honom utan att han sovit alls när tiden var ute. eller så somnade han efter 15 min, varpå vi gav honom en marginalkvart så att det blev sömn i 20 min iallafall.
nu fyller han ett år om två veckor ungefär och vi beslöt oss att ta bort den där första luren helt. oj, så trött han är framåt halv elva nu! trots att han alltså tidigare inte sovit den där luren vid nio ändå, oftast.
hur som helst, det blir bättre för varje dag, så nu kör vi vidare på det här. han ska alltså sova 2 timmar mitt på dagen istället för 1,5 som förut. gör vi fel?
hur som helst, det jag undrar är vad vi kan göra för att förändra hans dagslurstrassel? vi väntar på den där njutningen, som aldrig kommer.
varken han eller vi njuter. han sover mycket bättre än tidigare, men vi går oftast runt med en klump i magen när vi tänker på hans sömn och procedurerna runt den. både jag och min man tänker ibland att vi vill ge upp alltihop, men samtidigt ser vi inget alternativ. han måste ju sova!
vad kan det vara som vi gör fel?
vi är dåliga på husljud, men har försökt förbättra oss. det har känts så viktigt att kunna höra honom, att man velat göra så tysta saker som möjligt. på kvällen försöker vi nu göra så att en av oss får ha "barnvakten", så diskar den andra (de har flyttat ihop i samma rum nu, efter att storebror "minikurats", så nu får en av oss ledigt från nattningen). vad finns det mer för husljud man kan göra? tips?
ibland undrar jag också om vi varit för dåliga på att verktyga och handla "handgripligen". jag gick benhårt på boken och att man inte skulle vara inne och solfjädra/buffa efter de första dagarna. istället har jag stått och ramsat när han varit ledsen och upprörd. bara. kanske borde jag gått in och solfjädrat mer, för att göra honom trygg?
undrar också om vi kanske ramsar för mycket? jag ska läsa på i boken igen, men skulle gärna vilja få ett svar här också. hur mycket ska man ramsa egentligen? är det meningen att de ska kunna somna om helt själva nu, efter över en månad? dels är vi ju där och ramsar på dagen, när han vaknar, men sen är vi även ganska bra på att ramsa på natten också. särskilt sedan barnen flyttade ihop, eftersom vi är rädda att svante ska väcka storebror om han vaknar "på riktigt".
som det är nu avvaktar vi om det bara är ett enda litet pip/skrik, men om det blir minsta uppföljning är vi där och ramsar. rätt eller fel?
morgonen blir jättetidig! och detta gäller båda barnen. har vi tur sover de till sex båda två (när de sov separat sov de i princip alltid till sex, sen storebror kurats), men de ska gå upp 07.00 då väckarklockan ringer. i vargtimman (fram till sex alltså) ger vi bara en pangramsa och sedan tystnad. men när de sen ligger och avlöser varann i prat, gnöl och ibland lite smågråt, så ramsar vi väldigt mycket ... inte så bra, gissar jag? det känns inte riktigt aktuellt att börja göra husljud då heller, eftersom storebror verkligen verkligen vill komma upp vid det där laget och skulle bli riktigt upprörd om han förstod att vi gått upp.
eller tänker jag helt fel? jag börjar jobba nu (idag egentligen, men har fått halsfluss!) och kommer att behöva gå upp tidigare än sju ... kanske lika bra att testa att låta lite mer (som det är nu smyyyyger jag när jag har varit tvungen att gå upp tidigare).
jag har bläddrat mig runt på forumet lite efter att hitta andra dagsstrulare. hittade bl.a. den här tråden;
http://www.annawahlgren.com/phpBB3/view ... 23&t=17779
där jag främst fastnat för detta svaret, av TorpSara:
2. Daglurarna måste vi få bukt med. Jag valde den här strategin då vi hade trassel, inte helt efter boken, men daglurastrassel och större barn är svårt: ALLA förutsättningar uppfyllda. MASSA utevistelse på förmiddagen, han fick gå själv i timmar. Kan man inte gå får man krypa, motion ska man ha. Ge melliset utomhus. Social delaktighet, livet måste vara meningsfullt också. Ordentligt mörkt och svalt rum. Slarva inte med någon av dessa delar, även om det spöregnar. Du vet hur man själv känner sig efter en dag i skidbacken eller skidspåret? Precis så ska det vara för henne. Trött i kroppen och lugn i knoppen.
Vi körde två dagar solfjäder, i stort sett ända in i sömnen. Ramsa ut. Ordentligt hög, men lugn klassisk musik på utanför. Samma agerande vid skarvning, även om man behöver stå sovtiden ut. Signalen ska vara att man ska ligga still. Väckarklocka som berättar när luren är slut. Väckning som på morgonen, med buller och bång.
Dag tre backade jag. Solfjädrade bestämt intill avslappning, ramsade och lät musiken ta hand om eventuella protester. Han hörde inte sig själv och han hörde att jag inte hörde, då är det lättare att komma till ro och låta musiken lugna, det gör den. Musiken stod sedan på hela sovtiden. På en vecka hade vi löst vår fnurra, och den har faktiskt aldrig återkommit.
just nu har vi (vi är två hemma just nu, eftersom jag som sagt är sjuk och pappan föräldraledig) haft svante ute i pulka på förmiddagen och till middagsluren nu satte vi på bachs air utanför dörren (ska man sätta på det innan eller efter att man varit inne och lagt honom? vi satte på det innan). vi körde det vanliga skrattet till gonattet (och som vanligt blev han inte nöjd när han förstod att vi skulle släcka) och la ned honom. han har aldrig varit ett fan av solfjädern och vrider sig som en ål när man gör den, men jag bestämde mig för att göra den ändå (buffning känns inte ok, lätt att fastna i gissar jag). till slut efter låååångt skrik lugnade han ned sig och somnade nästan. då gick jag ut och ramsade. sen dess har han faktiskt sovit och jag har suttit här och surfat på forumet och skrivit på detta.
hoppsan! tänker jag ... är det musiken som gör det? den rullar fortfarande på här ... och om det nu är så att musiken hjälper till - hur länge måste man ha den på utanför? inte per lur nu alltså, utan i tiden framöver? ska man behöva spela musik varje gång, eller kan man ta bort den såsmåningom? känner mig själv lite knäpp redan
puh ... det här blev långt. hoppas att mina frågor inte verkar väldigt röriga. det vi vill ha hjälp med är alltså tips för dagslurarna och sen även råd om hur vi ska hantera de tidiga mornarna.
tack på förhand, ni bästa hjärtebarnskontrollanter!
Maria - mamma till Åke född aug -08 (kurstart 2 januari 2011) och Svante född jan -10 (kurstart 22 november 2010)
några gånger trodde jag att han hade somnat och bekräftade, men varenda gång vaknade han och blev arg, så när han väl blev tyst på riktigt vågade jag inte ramsa. hans sömn kändes för viktig. var det dumt?? 
