Första natten så somnade han på 45 minuter. Såhär gick det till.
20.15 Efter välling o tandborstning så läser vi i soffan och sen är det dags för skrattet och sen bums i säng. "Godnatt lampan!" säger vi, släcker och Leon läggs ner på mage och blir stilla direkt. Jag går ut med ramsa efter 10-15 sekunder och han blir hysterisk. Jag är så nervös så jag skakar men försöker dölja det till varje pris när jag ramsar. Jag ramsar från köket en gång innan jag går in igen. Detta upprepas kanske 30 gånger. Lyssnar noga på hur han låter och försöker avvakta så mycket mitt hjärta klarar.
20.20 har jag skrivit: "Tystnar vid ramsa men börjar snabbt igen" och sen "tystnar helt under ramsan men blir helt förstörd mellan" och "tystnar och lyssnar, börjar igen" (detta upprepades 8 ggr).
20.25 gråter lite lugnare, tystnar och börjar gråta igen.
20.45 tystnar kort kort ibland (har alltså hållit på i ett sedan dess) Jag ramsar och ramsar och går in och lägger ner och ramsar ut (så ofta som det känns som att det behövs)
20.55 låter så ledsen så ledsen. Jag går in, lägger ner och ramsar ut.
tystnar, börjar, jag går in, lägger ner och ramsar ut. argarg. Tystnar ibland, slår på sängen. jag påminner två gånger.
20.58 in och lägger ner, ramsar ut och han tystnar.
21.01 jag kvittrar in en bekräftelseramsa. Han sover!!!
Han vaknar 23.00, 00.40 och vid femtiden. Jag behöver bara påminna så somnar han om
Kväll två så går allt på sex minuter. Jag lägger ner honom två gånger, och påminner kanske sex. (för mycket?) Han vaknar fyra gånger och runt 5 är han jätteledsen och jag går och lägger ner honom.
Ikväll var det alltså tredje natten och jag la honom (han klamrade sig fast vid mig) och ramsade ut. Direkt så stod han upp och skrek för full hals så jag kände mig tvungen att gå in och lägga ner honom ganska snabbt. Ramsade ut och han blev jätteledsen så fort jag tystnade. Alltså jätteledsen och nästan panikslagen! Han blir så lättad när jag kommer in och lägger ner honom, men så GÅR jag igen???!?!?!
Jag går in sammanlagt sju gånger och ramsar betydligt fler utifrån. Ramsan tar inte utan han blir bara ännu ledsnare. Han tystnar ibland men börjar snabbt igen. Jag försöker att hålla mig borta från rummet, men det känns omöjligt att låta honom skrika så. Är jag mesig nu? Man ska ju inte låta barn vara olyckliga och övergivna, men jag tycker det är så svårt att höra skillnaden mellan det och andra sorters skrik. Känns som att han omöjligt kan acceptera detta om han får hållas. Ush vad jag är förvirrad!
Det kändes som att han kände sig mycket mer arg och sviken ikväll än igår kväll, och jag undrar om det är något jag behöver tänka på. Ska han verkligen få ligga och skrika för full hals medan man avvaktar i en, två minuter? Det känns så himla länge? Hur ofta eller sällan kan man gå in? Jag är så rädd för att traumatisera honom, eller att sängen ska bli "dum", och att det ska bli fel. Jag har läst på och läst på, men det känns hela tiden som att jag missar något. Jag lyssnar och lyssnar på hans skrik, men jag känner hela tiden att han skriker mig till sig och att han är rädd. Förutom när han blir arg och slår på sängen då. På dagarna är han arg och slåss, och blir snabbt ledsen och klängig. Omutbar dessutom. Såå var det aldrig innan. Idag lyckades jag inte få honom att sova på hela dagen.
Han blir alltid lugn när jag lägger ner honom (även första natten) så jag har ramsat ut ganska snabbt varje gång. Skulle jag solfjädrat längre första gångerna? Med lugn menar jag stilla, men ibland har han andats häftigt och hulkat en del.
Hur ska jag göra imorgon kväll? Köra på som vanligt eller är det något som behöver ändras? Varför känns det så knasigt?
Jättetacksam för svar, och tack för att ni finns