Dagis eller dagmamma och när, hur osv

[Gäst]

Hej!

Jag förstår precis hur du resonerar Hella, och upprörd är jag inte. Jag tycker att diskussionen är mycket intressant. Däremot menar jag, att riktigt så enkelt är det alla gånger inte. Att exempelvis ta ett annat jobb, måste ju innebära då ett jobb som man kan sköta hemifrån. Annars är det ju ingen större mening med att byta. Måste jag bege mig hemifrån, måste jag fortfarande lämna barnet ifrån mig, eller hur? Så det handlar ju inte alls om att man inte kan - för några år - tänka sig ett annat jobb, Det handlar ju om att hitta ett, som man då kan sköta från hemmet - det är väl ändå själva vitsen med bytet? Och där måste jag också få tillägga, att ex. lärare (använder mig själv som exempel) inte alltid har så lätt att hitta ett jobb - om man nu sagt upp sig från den man har - och efter några år letar på ett nytt som lärare. Det beror lite på vilken ämneskombination man har...

Och vad jag gäller exemplet om förorterna, så står jag fast vid det jag säger: skillnaden i boendekostnad blir inte så stor att det skulle utgöra just någon skillnad - i allafall i Gbg med närområden - ifall man funderar på hus vs lägenhet. OM man då inte bossätter sig i ett område där hyran ÄR mycket billigare just för att man vill locka dit folk. Och då snackar vi tyvärr om områden som kanske inte alla gånger är så väldigt barnvänliga. Tro mig, vi kollade upp detta mycket noga...Enligt mitt synsätt gäller det att se till barnets hela uppväxt, inte bara de första tre åren...

[Tessan]

Hej hej
Jag är av den sortens föräldrar som inte kommer att sälja huset och byta jobb etc.
Förhoppningsvis kommer Emma att klara sig bra här i livet ändå med vetskapen om ett tryggt hem osv!
Jag skulle kunna sälja huset och flytta in i en mindre lägenhet och säga upp mig för att ta ett annat jobb men då skulle inte jag må bra.
Näe, jag trivs för bra med mitt jobb och boende så istället kommer vi att pussla vi så Emma slipper gå mer än 15 timmar i månaden!

Precis som du säger Hella så stampar du på en öm tå men samtidigt så tycker jag att alla vi måste få göra det som känns rätt för oss. Felicia som är mitt bonusbarn är ett levande exempel på att man kan bli en väldigt bra, omtänksam, glad tjej även fast man har gått på dagis sen tidig ålder och relativt långa dagar.
Nu tycker jag inte att små barn ska gå så länge på dagarna men hon gjorde det och är en toppentjej som jag inte tror har några psykiska men över att hon började tidigt...

Kramar Tessan

[father of sons]

Hej!

VIlken spännande diskussion

Visst handlar det om dynamik!
Hem - ekonomi - arbete - självförverkligande - fritid...

Ett pussel med många bitar.

"Alla får göra som de vill". (Självklart!)
Det är oss förunnat. Barnen får inte (alltid) det.

Som Mammut brukar säga (typ); ...att utveckling kräver sitt motstånd.
Det ÄR nyttigt att bli konfronterad - kanske lite provocerad.
Jag tvingas ta ställning och motivera mitt val (för mig själv).

Ingen vet hur 15 eller 30 eller 40 timmar i förskola kommer att påverka en liten älskling. Helt klart är att allt påverkar.

Jag tycker Hella har en spännande tanke:
"Stanna hemma med barnen fungerar inte med mitt arbete" (barnet som ett hinder)
Tänk (tvärt-)om:
"Det här arbetet funkar inte om jag vill vara hemma med mina barn" (arbetet som ett hinder)

Jag tror att tankens kraft är stor och att hur vi tänker påverkar vårt liv.

Dynamik...

[Gäst]

..ska kanske också tillägga, att jag har väninnor med familj som hyr lägenhet i Göteborg. Inte i centrala staden, utan just i förorter. Och inte då förorter, som har något särskilt rykte om sig, utan helt vanliga förorter. Och jämför man vad de har i hyra, mot vad min man och jag lägger undan varje månad i boendekostnader, så blir alltså inte skillnaden just någon skillnad. Det var alltså detta jag menade, inte att man måste bo i en orolig stadsdel, ifall man väljer att bo i lägenhet. Så. Kanske lite klarare nu...

[MarieH]

Vill bara hålla med dig lite Paivihy, det blir inte per automatik billigare om man flyttar till lägenhet eller ut på landet. Vi bor också i Göteborg, och för vår del är huset vi byggde det i särklass billigaste alternativet. Det går att köpa billigare hus om man vill flytta till Rävlanda eller liknande, men då blir det istället skyhöga reskostnader, och hyperlånga restider.

Gott att ni jobbar på att rädda de första åren, ni hittar säkert någon kreativ lösning!

Kram,
Marie

[Gäst]

Se där. Någon, som på ett par meningar kan uttrycka det, som det tog mig tre långa inlägg att säga! Det var just detta jag också menade, och ville ha sagt...

[Gäst]

Hej Hella c/o! 8)

Det är mycket, mycket bra med sådana här trådar, ber jag att få meddela. För nu, ser ni, har ni sparkat igång min tankeverksamhet på riktigt, och jag har en Plan... 8) Eller i allafall sklettet till en plan! Detaljerna får jag ta reda på eftersom. Men det mest underbara är, att sklettet inte innebär flytt från ett hus vi precis byggt. Vi får väl se, om det är genomförbart...

Tack alla,som sparkar till mig, och får mig att tänka på mer än "Ååh, vilken söt gosse jag har!"

[Hella]

WOW! Så ska det låta!
Och jag är mycket väl medveten om att det i vissa fall kan gå jämt upp med att bo i lägenhet och att bo i hus,helt och hållet beroende på var man bor osv.
I övrigt behöver man inte arbeta hemifrån för att kunna bespara barnen från dagis.
Man kan även skiftarbeta,som vi gjorde. .Och är man ensamstående kan man gå ihop med en annan familj och passa varandras barn osv.
Och vem har sagt att en lärare måste vara lärare jämt. Både innom restaurang,vård och butiksvärden finns yrken långt före och efter ordinarie arbetstider.
Hade det inte varit för att jag har en son som går i skolan hade jag på studs sökt ett jobb jag såg där man arbetade mellan kl 15 och 22. Det var i en kiosk.
Hade varit super ur lillans perspektiv men mindre kul för sonen som då hade kommit lagom från skolan när det var dags för mig att gå....

Annars kan man ju alltid flytta till Nacka utanför stockholm,kommunen som trotsat regeringen och numer betalar ut vårdnadsbidrag till de föräldrar som vill vara hemma med sina barn! Tror iofs inte att det finns några bostäder alls över där,hmm undrar hur det skulle vara att bo i husvagn ett par år......

[Gäst]

Nej, du har helt rätt, i mycket, Hella. Inte måste man jobba som lärare hela sitt liv bara för att man är utbildad till det. Periodvis i sitt liv kan man mycket väl göra annat - exempelvis när barnen är små. Det som jag måste ha i beaktande är att

1) Studielånen till CSN måste betalas ovasett vad jag jobbar som

2) Att jag inte vill gå ner i lön så mycket med det andra jobbet att vi riskerar flytt härifrån - för det är ingen romersk villa med små söta statyetter utanför vi snackar om när jag säger hus - om du förstår. Så för att verkligen, verkligen få ett billigare boende skulle vi exempelvis få skippa bilägande. Och det innebär fungerande kollektivtrafik. Och kollar man då var i Göteborg de lägsta hyrorna finns, samt fungerande kollektivtrafik, så, ja, då hamnar vi där jag inte vill hamna - igen. Men det är ett dött spår, så varför följa den?

Det går att uppfylla dessa mina villkor utan att vi behöver fundera på flytt - tror jag i allafall! Det är så sant att det inte lönar sig att fundera: det här kan jag inte jobba som ifall jag vill rädda Hugos första år. Det som lönar sig är: vad kan jag jobba med för att kunna rädda Hugos första år samt slippa flytt?

Så jag spinner vidare på min Plan... 8) ... och rapporterar när det blir aktuellt.

[MarieH]

Lycka till!
/Marie

[father of sons]

Spännande Päivi!

[Tessan]

Jag hejar på dig Päivi! {|=

/Tessan

[Tessan]

Ha ha!
Nu har jag räknat, räknat och kollat med mitt gamla rostiga extrajobb där min man jobbar, jag kommer att säga upp mig från mitt nuvarande jobb som ligger en timmes bilpendling härifrån.
Jobba varannan helg från och med nyår vilket gör att jag bara behöver ta ut 2-3 dagar i månaden \:D/ \:D/ \:D/ som i sig gör att jag kan vara hemma till i januari 2007 i alla fall så får vi se sen. Men hur är det där med SGI efter fyllda 1 år? Beräknas den på föregående års inkomst?
Hrm, tänka tänka :-k :-k

/Tessan

[Mindy]

Anna har någon gång här nämnt att vi är fullt i stånd att göra alla möjliga prioriteringar när det handlar om kärlek, en ny sådan t ex som gör att vi kan packa ihop oss i en enrummare och tycka att livet är fullkomligt om så skulle behövas... När det kommer till våra egna känslor och behov.
Det där har etsat sig fast i mig, och vi har verkligen tänkt till över hur vi ska lyckas ha Simon hemma så länge det bara går.
Vi är båda medelinkomsttagare men så här har vi hittills gjort.
Förhandlat till oss amorteringsfritt på huslånet en bra bit av föräldraledigheten
Slopat lyxförsäkringar (typ en sjukvårdsförsäkring som vi hade tidigare), prenumerationer och eget sparande. Även sålt lite fonder och sånt som fått prioriteras bort
Slutat äta ute flera gånger per månad
Lånar barnsaker av bekanta, köper en del på second-hand
Har mycket givmilda svärföräldrar
Försökt jobba lite extra hemifrån parallellt med fp, vi har hittills lyckats med att ta ut 3 dgr per vecka, men vi har max 1000 kr var i fickpengar varje månad. MAX
Bytte förälder innan ettårsdagen för att slippa ta ut fullt

Jämfört med tidigare så lever vi på ingenting. Jag kan redan nu säga att vi kommer att häpna över "hur det gick" när vi ser tillbaka...Nu ska vi också ha förrådsloppis.

Utöver dessa åtgärder så hoppas vi 1) på att det kommer ett syskon inom kort som kan förskjuta problemet 8) (naturligtvis SKAFFAR vi inte syskon därför) till dess att vi 2) lyckats vinna storvinsten på V75 och når full handlingsfrihet

[Gäst]

...äta ute flera gånger/månad eller öht - vad är det..?

Och tack och lov har herr Hugo många kusiner i 1-2 års ålder, så vi får massvis med både leksaker och kläder!

Jo, våra listor ser rätt så lika ut, kan jag meddela... men: vad var nu detta om att byta förälder innan 1-årsgränsen för att slippa ta fullt ut? Har aldrig hört talas om! Kan du berätta fler detaljer?