Dagis eller dagmamma och när, hur osv

[Tessan]

Hej hej
Jag har redan ångest över att Emma så småningom ska börja på dagis eller hos dagmamma.
Hade räknat med att vara hemma heltid till januari 2007 och sen vara hemma halvtid och pappa halvtid så hon skulle börja när hon var drygt två år i augusti 2007.
Nu ser det ut som att det inte kommer fungera pga olika orsaker men jag har några olika funderingar som jag gärna vill höra era åsikter
Först och främst undrar jag vad som är bäst, dagmamma hemma på gatan eller dagis? Spontant känns det som att dagmamma är bättre då det är mindre grupp, hemmamiljö och jag kan komma överens om tiderna lite mer efter eget önskemål. Barn som går sk 15-timmars veckor här där jag bor måste gå mellan 8-11 .

Är det då bäst att Emma får vara hemma med mig eller pappa helt till och med januari 2007 och då gå ca 30 timmar hos dagmamma
Eller:
Börja hos dagmamma i augusti 2006 och då gå ca 15 timmar hos dagmamma till och med augusti 2007 och efter det gå upp till 30 timmar?

Här är det huggsexa om alla platser hos dagmamma så om Emma ska börja i augusti 2006 så måste jag börja besöka och tjata mig till en plats i februari...

Är det någon här som har erfarenhet av Montessori (osäker på stavningen) Det finns ett sådant dagis här på gatan och är lite nyfiken, ska leta information här på nätet om deras verksamhet men någon av er kanske har barn där nu och vill berätta..

[*frieda*]

Hej Tessan!

Först och främst, inga barn under 3 år behöver pedagogik! Montessori är förskole-pedagogik a priori! När Benjamin, som treåring, började på montessoriförskola sade föreståndarinnan till mig att Montessoriförskolan är barnets första universitet - och det säger sig självt, vilken 1-2 åring har behov av en institution, hur förträffligt spännande och allmänbildande den än är?

Benjamin gick hos dagmamma de två första åren, 6 timmar om dagen! Det var en alldeles utmärkt... nödlösning. Det är just så man skall se på saken, om alla medel om att stanna hemma omintetgörs tar man till med näst bästa exemplet. Naturligtvis är det dagmamma, om man värnar om en "hemmiljö" med små grupper och mindre risk för infektioner. Sätter du lilla Emma på dagis - får du räkna med att vara hemma med sjukt barn en hel del det första halvåret.

Hur mycket och när lilla Emma skall börja hos dagmamma/dagis kanske någon annan kan svara bättre på

O:)

[/LO]

Hej
Dagmamma!
Vera går hos dagmamma 15 timmar per vecka (tre dagar). Från Januari kommer hon att gå 30 timmar (fem dagar).
Det funkar jättebra. Det känns skönt att hon är i hemmiljö. Det är inte så många barn heller.

/LO

[Sarika]

Hej Tessan
Har ingen erfarenhet varken av dagis eller dagmamma men skulle helt klart föredra en dagmamma. Och jag skulle vänta så länge det gick dvs acceptera 30tim i veckan januari 2007 och inte börja tidigare med färre timmar.

[Tessan]

Hej
Tack tack för era svar, då ska vi börja bearbeta kommunen

/Tessan

[Gäst]

...då blandar jag mig också in i den här diskussionen, då jag sitter i ungefär samma båt som Tessan! Alltså: ni som har erfarenhet säger att dagmamma är bäst. Då undrar jag:
hur stora är barngrupperna hos en dagmamma? När min mamma jobbade som en sådan (på åttiotalet) hade hon sju barn. I varierande åldrar.
Hur ser det ut idag?
Vad är vanligt?

Läste på min kommuns hemsida, att man inte kan anmäla sitt barn förrän tidigast fyra månader innan behovet finns. Vi försöker spara så mycket det går på dagarna, och har tänkt oss att Hugo absolut inte ska börja förrän augusti 2007. Då är han lite drygt två år. Det är inte Annas rekommenderade tre år hemma, men vad gör man? Allvarligt? I Finland får man vara ledig från jobbet i tre år för att vårda sina barn hemma utan att riskera förlust av fast anställning. Om jag har förstått det rätt går gränsen här i Sverige vid 1,5 år.

Så alltså: vad gör man? Hur har ni andra gjort, som har lyckats rädda de första tre åren? Jobba hemifrån som grundskollärare är lite svårt.

Nyfiken,nyfiken...

[*frieda*]

När Benjamin gick hos dagmamma var de sju barn i varierande åldrar varav tre var skolbarn - dagbarngrupperna var i regel mellan 5- (max) 8 barn... Men då bodde vi i ett litet samhälle, så jag vet inte hur det ser ut om man bor i en stad... Jag tyckte det var väl fungerande för det lilla barnet, det var tryggt och han mådde bra där!

Nån annan kanske känner sig manad? 8-[

[anna]

Päivi!
Jag är en av dem som lyckats rädda de första åren.
Clara började dagis i augusti (drygt 4 år) och Ida börjar i januari (blir 3 år i april)
Ja, hur har vi gjort... :-k
Jag tog bara ut 3 dagar föräldrapenning i veckan.
Det kunde jag fortsätta med, tills och förbi det att Ida kom ,för att jag chansade på att jag inte skulle bli sjuk, och det blev jag inte heller...
När Ida blev 2 var jag plötsligt TVUNGEN att ta ut 7 dagar i veckan, för annars skulle pengarna frysa inne Så då fick man spara.

Vi har ärvt mycket kläder av snälla grannar, även köpt begagnade kläder.
Jag har lagat maten själv från bebbe-stadiet.
Ja, små saker, som man sparar mycket på.
Och så har jag drivit mitt lilla, lilla företag (som aldrig går att leva på tyvärr, ) hemifrån under de här åren, lite pengar har det ju dragit in ändå... Jag har även nallat lite på besparingar, tänkt att det är bara nu de är små, denna tiden får man inte igen!

Förutom det, har jag en sambo som tjänar bra... 8) Det är väl det som i det stora hela gjort det möjligt...

kram anna

[Nemi]

Hej,
vår son går på dagis efter att ha börjat gå hos en dagmamma. Jag var helt övertygad om att dagmamma var det bästa alternativet för vårt barn. Vi hade tur och fick en plats hos en dagmamma som verkade bra, men vart efter som tiden gick så blev vi mer och mer missnöjda och mot slutet hade jag ont i magen varje gång jag skulle hämta eller lämna sonen hos henne.

Jag tyckte hon hade dåliga rutiner (eller snarare avsaknad av rutiner) vad gäller mat, sovtider och aktiviteter under dagen. Vi fick ofta höra att han ätit Gorby's piroger (!) eller annat som jag kallar skräpmat, till lunch. Sovtiderna var lite hur som, hände flera gånger att vår son låg och sov när jag kom för att hämta vid 15-15:30. Det ursäktades med att han ville inte somna förrän alldeles nyss. (Han sov alltid middag vid samma tid utan att protestera hemma hos oss.) De var ofta ute och for med bilen till olika ställen, sk utflykter, och vid dessa tillfällen satt vår son inte fastspänd på ett säkert sätt i bilen, fick jag klart för mig alldeles mot slutet. En utflykt kunde vara att åka till McDonalds eller IKEA och äta lunch....
Ja, det var så långt från en lugn hemmamiljö som man kan komma, vilket ju är det som man vill ha hos en dagmamma. De var jämt ute och flängde kändes det som. Jag tror inte att vår son mådde dåligt eller så. Han var ju för liten för att förstå, men min man och jag mådde pyton och knöt näven i fickan.

Till all lycka fick vi plats på ett dagis i närheten och där går vår son nu. Ni kan säkert gissa att vi är nöjda med bytet och det känns som milsvidd skillnad mellan vilken omsorg barnen får på förskolan jämfört med denna dagmamma som vi 'råkade ut' för. Vi skulle naturligtvis inte tagit platsen hos henne utan att ha fått riktigt bra rekommendationer från andra föräldrar och vi skulle ha gjort bättre 'research' för att försöka få reda på vem denna människa var.

Det jag vill säga med detta är att välj en dagmamma som du fått goda rekommendationer på, från personer vars omdömme du litar på. Jag tror nämligen inte att ALLA dagmammor är bättre än ALLA förskolor.

Lycka till med ditt val!

[Gäst]

Hej alla!

Tack för alla svar! Det säger sig självt att man ska och kollar dagmamman noga - nu känner ju inte vi så värst många andra barnfamiljer i just vårt område, men det ska nog gå när det blir aktuellt... 5-8 barn på en vuxen känns ju som rimligt - ifall en del av dessa är lite större. Och ljudmiljön borde också då vara OK. Vi kollar vidare...

När det gäller de första åren så är det väl så: har man ett jobb som går att sköta hemifrån så kanske man kan rädda de där första tre åren. Men som grundskollärare blir det lite svårare att jobba hemifrån. Att säga upp en fast anställning på en bra skola för att få vara hemma med Hugo varken känns eller är ett alternativ - då skulle man ju bli jobbsökande istället - det skulle knappast gynna Hugo! Att som musiklärare ge privatlektioner hemifrån har man ju funderat också på - både piano och sång klarar jag att undervisa - men det faller på att eleverna inte kan ta sig hit! Vi bor i skogen - och bussarna (som går vid stora vägen) åker någon gång och ibland... Inget vill jag hellre än rädda de där första åren - men hur det helt praktiskt skulle gå till vet jag inte. Funderar vidare...

Nu ska jag laga frukost! Det har snöat ser jag - ska bli spännande att introducera begreppet snö för min lille... 8)

[father of sons]

: vad gör man? Hur har ni andra gjort, som har lyckats rädda de första tre åren?

Det handlar helt klart om prioriteringar. Hur provocerande det än kan låta.
Sedan vi fick barn har den ömma modern inte jobbat alls utanför hemmet (dvs ingen inkomst bredvid ev. FP) och jag har gått ner i arbetstid (50, 64, 75%) för att investera i familjen. Föräldradagarna har vi varit sparsamma med.
Trots detta så sparar vi pengar.
Det kan påpekas att både jag och modern jobbar (vanligtvis) inom skola/barnomsorg.
Ingen av oss tjänar mycket pengar. Vi är medelinkomsttagare.
Annars vore det lätt för mig att tala om prioriteringar,, om jag själv lyfte 40,000/månaden. Så är inte fallet. #-o

Ibland kan det vara så att man har så mycket skulder sedan innan som måste betalas (Lån på bil. båt, hus, sommarstuga). Då kan det vara svårt ekonomiskt.
Jag skattar mig lycklig att vi inte har andra lån än studielån.
Det gäller att se över hur man lever. Det är lätt att tro att man som familj kan behålla gamla vanor.


VI har:
Ingen "egna" pengar, ingen fickpeng eller månadspeng. Den som vill köpa något (ett par jeans, en tröja, en tidning) uttrycker det och får önskan uppfylld inom sin tid, dvs när ekonomin tillåter.
Inga förnyade prenumerationer på tidningar
Slutat snusa (8000;-/år)
slutat köpa vin/öl/läsk
inte prioriterat att bygga om sovrummet NU. Det kan vänta.
INTE prioriterat att åka utomlands NU. Det kan vänta.
slutat äta ute varje helg.
inte köpt en större lägenhet.
slutat köpa dagstidningar
INTE dragit in på mat. Den får kosta.

Det låter säkert präktigt .
Men det går att prioritera om man verkligen, verkligen vill.
Gå till din bank och berätta era önskemål, de kan hjälpa till med en ekonomisk översikt.

Man kan göra som Anna, chansa att man inte blir sjuk och ta ut mindre dagar. Eller spara på dagarna. Du har rätt att vara henna tills barnet är 18 månader. Sen kan du vara hemma på FP. 22-23 dagar i månaden "räcker" för att behålla SGI:n.
Eller föda fler barn

[Gäst]

Father of a son - du är en källa till inspiration, onekligen! Jo, jag fattar vad du menar... men, så kommer jag med ett ytterligare men: då måste båda vara överrens om att det är så livet ser ut just nu.

Och: vi byggde hus för två år sedan. Det är inget jag tänker rodna för. Så ser läget ut. Det var innan vi fick barn. Och så studieskulder, båda två naturligtvis. Jag försöker inte ursäkta mig. Alls. Men så ser verkligeheten ut, och jag tänker så det knakar! Det kanske inte går, för att vi prioriterade annat innan vi fick barn. Och kanske så får jag en snilleblixt, och hittar en lösning. Under tiden låter jag mig inspireras av er alla - som faktiskt har genomfört detta!

Tycker om er...

[Gäst]

P.S. Mycket av det du har på listan över saker ni inte gör finns inte på kartan hos oss heller... D.S.

[lillan]

Hej paivihyv!

jag är som i samma situation, vi köpte hus för snart 1,5 år sedan, då hade jag "bara" de stora barnen som går hem efter skolan när de slutar osv.

Och så kom det lilla grynet i familjen...*suck*...lån har jag med, hus studielån m.m

Fast vi kämpar, tar ut så lite dagar som möjligt, köpt julklappar sen i somras..*ler*

Och när jag går tillbaka och jobbar tar hennes pappa sina 60 dagar och fördelar dem såååååååååååååå vi hoppas att de räcker till dec-06.

Sen hade jag inte tänkt jobba heltid, ev. 80% efter det hon börjat på förskola/dagmamma.
Vara ledig en dag i veckan + alla lov...såååååååååå då känns det inte lika hemskt.

Mvh lillan

[Gäst]

Ha - vi tänker rätt så lika! Jag tar bara tre dagar i veckan nu - lever på existensminimum - och fadern betalar räkningarna... ungefär. Jobba 100% med smått hemma?! NEJ tack. Det vore ju som att prioritera andras barn före mina egna! Att jobba 80 % när barnen är små (eller mindre om det går samt chefen går med på det) är Planen. Mot slutet av graviditeten fick jag foglossning och var då för första gången i mitt liv - delvis sjukskriven. Jobbade 75%, och hade ett drömschema, helt plötsligt. istället för att vara ledig en dag i veckan jobbade jag havla dagar tre dagar i veckan -då jag slutade efter de två första lektionerna i princip - och så hade jag två hela dagar. Det vore rätt så underbart om man fick önska sig ett sådant schema! Då skulle man kunna hämta herr Hugo rätt så tidigt de flesta dagar!

Vi får väl se... Men är det inte så att när barnet fyllt ett år måste man ta ut fem dagar i veckan..? (Allt för att staten skall få barnen till dagis så fort som möjligt! )