Dagis eller dagmamma och när, hur osv

[lillan]

*skratt*
UNGEFÄR så...man måste ta ut FULLT...*suck*
Det är väl därför man snålar som bara den just nu, fast jag har tagit ut lite mera nu i november inför julen då vi ska åka bort en sväng..
INTE utomslands, men det kostar ändå

Ska jobba på min förskola till sommaren 2 veckor, under joren ( hur det nu stavas )
FÖR att spara mera dagar....
Glad sambo som får en lååååååååååång semester...

Ja...man försöker så gott man kan, huvudsaken man mår bra, tyvärr så kommer hon att börja förskolan innan 3 års ålder, fast jag ser det inte så farligt, de andra barnen började mycket tidigare än henne, känns dock skönt att kunna ha förmånen att vara hemma så mycket som möjligt just nu, det hade jag inte då...

MVH lillan

[Tessan]

Oj vilken bra tråd detta blev, massor av inspiritation. Nu bor vi i Sthlm och där är det inte gratis att köpa hus vilket vi nu har gjort som i sin tur betyder amorteringar big time...
Att bo kvar i lägenheten var inget alternativ för området blev på ett par månader ett terrorområde med pedofiler, lägenheterna hyrdes ut till sos så det var bråk och poliser på plats mer eller mindre varje kväll osv.

Men nu ska vi helt klart satsa på att vara hemma till i december 2006 så hon är drygt ett och ett halvt

/Tessan

[father of sons]

. Att jobba 80 % när barnen är små (eller mindre om det går samt chefen går med på det) är Planen.
***
Vi får väl se... Men är det inte så att när barnet fyllt ett år måste man ta ut fem dagar i veckan..? (Allt för att staten skall få barnen till dagis så fort som möjligt! )

Med barn under 8 år har du rätt att jobba 75%. Lagstadgat.
5 dagar i veckan för att behålla SGI:n. Ja.

[anna]

Ja, det var just där jag chansade på att hålla mig frisk... [-o< vilket jag var, som tur var.
Det GÅR alltså att "förhandla sig till" att fortsätta ta ut 3 dagar i veckan efter barnet är 1 år, men man får skylla sig själv ifall man blir sjuk...

kram anna

[elin sofia]

Hej Tessan.

Skulle vilja göra ett inlägg ang Montessori. Min son är ett och halvt och har gått på Montessori-förskola sedan september. Och jag är otroligt nöjd! En av anledningarna är just deras inställning att på förskola går man för att lära. Förskolan ska vara för barnens bästa och inte föräldrarnas. Naturligtvis är nivån anpassad efter småttingarnas förmåga. Men detta innebär att de på förskolan anstränger sig mycket för att låta barnen vara delaktiga och visa dem hur saker och ting går till. Vilket ju också är min AW-inspirerade filosofi. Det handlar om enkla saker som att uppmuntra barnen att äta själv, klä av och på sig själva och kanske använda pottan istället för blöjan. (Just nu är Adam blöjfri på dagis men inte här hemma ) Jag skulle ha väldigt svårt att lämna min son på ett ställe där jag vet att han ständigt möts av en massa NEJ! Nu vet jag att det inte är så, vilket är otroligt skönt.

Vår förskola är ganska liten vilket innebär att på lilla avdelningen (1-3 år) går det bara sex barn på två personal (alltid samma två personer dessutom ). Storleken på gruppen är jätteviktig tycker jag. Priset man som förälder får betala är att de har fasta tider för lämning och hämtning eftersom de har väldigt fasta rutiner. Men det tycker ju jag bara är bra! Vet dock att många föräldrar väljer bort just denna förskola på grund av detta

Nu vet jag inte om det ser ut på detta sätt på alla Montessori-förskolor. Jag tycker dock alternativet är värt att kolla upp ifall det finns en sån förskola i närheten där du bor.

[Lenamari]

När det gäller Dagmamma eller Dagis. Precis som nämnts ovan beror det ju HELT på vilken Dagmamma man får, alt vilket Dagis man får, liksom på ens eget barn. Numera lämnar de flesta barnen sina Dagmammor vid fyllda 4 för att gå på Dagis och spara pengar, och då kan en liten 4 eller 5åring bli sittande hos en Dagmamma med 4 ettåringar som sällskap. Iochförsig inget fel i det, men inte speciellt stimulerande och det stora barnet hamnar lätt på sidan när Dagmamman har fullt upp med de pyttesmå.
Vi har en jättefin Dagmamma, men jag vet att inte alla har det...!

[nilam]

Päivi!

Ang det du skrev om att i Finland får man vara tjänstledig upp till 3 år.
Har bestämt för mig att jag har hör att om man är anställd i Gbg's kommun (eller alla kommuner vet ej) har man rätt att vara tjänstledig i 2 el 3 år.Lite diffusa uppgifter Men om det skulle vara intressant kan du ju kolla upp det mer, tror att jag läst att du bor lite söder om, med kanske jobbar i Götet.

//N

[Susanne*]

Hej
Jag har väldigt goda erfarenheter av dagmamma. Dagis före 4-5 år har aldrig varit ett alternativ för mig.

Det bästa är att samla in så mycket information du kan få om dagmammorna. Prata med kommunen (eller privata) och fråga så mycket du kan komma på. Be om deras telefonnummer och ring och fråga dem direkt samt be att få besöka dem. Av dagmammorna brukar det vara mycket uppskattat. Tveka inte heller att be att få träffa dem privat och även att byta mellan dem om det inte känns "rätt".

Efter lite letande fick jag tips av kommunen som var så enormt stolta över deras dagmammor i grannorten. Fyra dagmammor som i många år arbetat tillsammans och verkligen jobbar med barnen i fokus - och gör det med stolthet och glädje. De bedriver en uteverksamhet, helt i egen regi - trots att de är kommunala. Varje morgon kommer barnen till sin dagmamma, får leka lugnt och hjälpa till att laga maten. Allt packas med och sedan är man ute resten av dagen i olika delar av orten, skogen eller på stranden. Deras filosofi är att barnen inte ska sitta instängda bakom ett staket utan få vistas i samhället och se hur man lever och träffa folk.

Låter det bekant...

Min dagmamma har totalt 5 barn, varav mitt barn är den enda som har en arbetande förälder...övriga är föräldralediga. Intressant... I alla fall innebär det en oberhört lugn miljö för mitt barn och hon har blivit som en extramormor.

Lycka till

[MarieH]

Hej!
Man kan spara lite till på dagarna om det går att byta av med den andra föräldern. Alla har sin SGI lagstadgat skyddad de första tre månaderna efter att man slutat arbeta (oavsett om det är pga arbetslöshet, barn eller annat). Om då den förälder som först varit hemma jobbar minst sex månader, så är SGIn skyddad igen, och då kan man byta av återigen och spara tre månaders föräldradagar osv. (Sök på SGI så finns det trådar med mer fakta.)

Vad gäller amorteringar så går de flesta banker, vad jag vet, med på att man lägger lånen amorteringsfritt under en period - det kan ge en enorm lättnad i det ekonomiska utrymmet! Om man betalar av lånen på tre år mindre än planerat ger rimligtvis inte så stor påverkan på amorteringen, men att slippa den under tre år kan betyda skillnaden mellan att kunna vara hemma och inte.

Ingen erfarenhet av vare sig dagis eller dagmamma...

Lycka till!
/Marie

[/LO]

Vår dagmamma har nu fyra barn. Det är riktigt mysigt och Vera pratar dagligen om Max, Isac och Tova.
Vi har fått bestämma sovtid och hon lagar mat tillsammans med barnen ca kl 12 varje dag.
Vera har fått hjälpa till mycket, typ vattna blommor och kratta löv i trädgården.
Vi har fått en fullträff känns det som och jag skulle inte vilja byta.
Det kanske är som att svära i kyrkan, men jag är inte säker på att jag skulle vilja byta mot att hon fick vara hemma hela dagarna. Däremot skulle jag inte tveka på det om det fanns andra barn runt omkring här som var hemma, som vi skulle kunna träffa. Det har ju blivit resultatet av att alla barn är på dagis/dagmamma. Det finns inga barn ute på dagarna. Nu är vi hemma var sin dag i veckan och vi är alltid ute varje dag. Dessutom bor vi så att vi har utsikt över lekparken, men det är sällan någon där.
Hon har säkert inget behov av att leka med/runt/intill andra barn, men det är ingen tvekan om att hon älskar att göra det.

/LO

[Hella]

Så här har vi prioriterat; När Föräldrapengen för Rurik tog slut så började jag arbeta i storkök. Då började jag kl 5 och slutade 11. Min man bytte arbete och tog jobb innom äldrevården för att kunna gå på chema och aldrig börja innan jag kom hem. Så räddade vi tiden fram till 2,5. Sen var mitt vick slut och för att inte missa A-kasse ersättningen så visste jag att jag var TVUNGEN att ta det arbete som erbjöds. Vi levde redan innan en bit under socialbidragsnormen och sådana saker som ni andra dragit in på hade vi aldrig haft råd med från första början. Här talar vi havregrynsgröt och burkbönor till middag för att överleva.
Nåväl,jag lyckas få ett nytt arbete som personlig assistent,där jag också går på chema. Passen är tolvtimmars,vilket betyder att jag aldrig behöver vara borta mer än tre dagar/nätter per vecka på en heltid. Så mannen som kan pussla,mer än jag kan tar bara pass när jag inte arbetar. och byter fasta anställningen mot timvik. Visst ibland blir det inget arb alls för honom ,men för det mesta så har vi med min nya heltid något mer pengar än innan. Vi firar med en utflykt till skansen/museéum per vecka .
Sen gick tyvärr mannen in i väggen nåt drygt halvår senare och blev heltidsjukskriven. Han var här även för dålig för att ta hand om Rurik som nu hunnit bli dryga 3år. Så DÅ blev det dagis. Men aldrig mer än Två-Tre gr /vecka,beroende på hur jag arbetade.
Det gick bra både vi och Rurik var nöjda med dagiset. 3 peronal på 15 barn,kändes ok. Sen har jag succesivt när folk slutat på mitt arb,bett att få byta med deras pass och tillslut haft samma dagar per vecka samt två helger i månaden. Nu går rurik i skolan och har en liten syster på 14mån samt ett nytt syskon väntas komma i mars. Här har jag tur att med mitt tunga arb få havandeskapspeng de två sista mån innan förlossning. Och så arbetade jag som en galärslav(natt,natt ,natt) i sommras när maken hade semester.(Han mår bra idag,men blev tyvärr arbetslös för ett litet tag sen,snacka om olägligt . På så vis har vi dragit ut på F-pengen.Även hoppat in helger så fort det gått. Nu har jag sett till att knyta mycket kontakter i mammagrupp odyl. Och fantastiskt nog hittat en annan familj som är redo att prioritera. med den familjen skulle jag senare när det behövs kunna pussla. Vi kan passa varandras barn osv. Den mamman och jag ska förresten på föredrag idag om att starta eget. Fungerar inget av ovanstående så ska jag se till att bara ta helg och natt arb,eftersom mannen inte bör börja arbeta innom vården igen. Så Jag kommer kunna rädda de första åren. PUNKT. Annars blir det burkbönor igen Önska oss lycka till ! Och alla ni där ute,vill man så går det. Använd fantasin! Annars sälj huset!

[Gäst]

...Hej! Intressant berättelse - och spännande att läsa! Men: visst, prioriteringar handlar allt i livet om - men att sälja att hus som man precis byggt och fått färdigt - är faktiskt inget alternativ. Varför? Tja, bland annat däeför, att så mycket billigare (om alls) skulle det inte bli att bo i staden, i hyreslägenhet, och pendla till våra respektive jobb därifrån. Högre bensinkostnader - bla och mm - skulle leda till ungefär samma utgifter. Och vi tycker att sonen mår bättre av att växa upp här - på landet, än i stan. Sälja huset som vi precis byggt? Nej. Och den prioriteringen står jag för.

[father of sons]

När Föräldrapengen för Rurik tog slut så började jag arbeta i storkök. Då började jag kl 5 och slutade 11. Min man bytte arbete och tog jobb innom äldrevården för att kunna gå på chema och aldrig börja innan jag kom hem. Så räddade vi tiden fram till 2,5.
***
Önska oss lycka till ! Och alla ni där ute,vill man så går det. Använd fantasin! Annars sälj huset!

Av hjärtat lycka till!
Vilka fria människor ni är (Förstå mig!?)
"Stolta ägare av sitt liv"
Jag imponeras till mitt innersta - Verkligen.

[Gäst]

Jag igen...

Nu blev jag lite irriterad innan jag hann tänka efter - igen - och eftersom jag vet hur det låter - jaHA, ni prioriterar HUSET före SONEN, så tror jag nog att svarar mig själv, först.

När vi - för två år sedan bestämde oss för att bygga - hade vi varit ute på boendemarknaden i 1,5 år. Jämfört, räknat och funderat. Vi gick och tittade på boende i olika stadsdelar. Vi gick och tittade på begagnade hus och funderade på att köpa och renovera. Och till vår stora förvåning kom vi fram till, att skillnaden mellan att hyra och att köpa/betala själv inte var så stor - om man inte köper hus vid havet eller så. Då betalar man för tomten, inte huset.

OM vi skulle valt att bo i lägnhet och verkligen, verkligen få en såpas mycket lägre hyra att det skulle kännts och märkts av, så skulle det varit att välja en sk orolig stadsdel. Där är hyrorna billigare. Men då var det jag som sade: det är inget alternativ. Jag vet precis hur provokativt det låter. Men, ser ni, jag växte upp - bodde i 16 år - i en sådan stadsdel, och följande hade jag då i huvudet när jag sade mitt nej:

Innan jag var fyra, så visste jag...

1) Var snifaren bodde

2) Var blottaren bodde (han stod i sin trädgård vår som vinter och gjorde vad, ska jag kanske inte säga...)

3) Var pyromanen bodde (enkelt, vår trappuppgång, där brann det ofta)

4) Var alkoholisterna hängde

och kunde följdaktligen välja min väg, när jag skulle någonstans.

När jag var sju, kände jag presonligen flickan som hade blivit knivmördad på gatan, en vanlig onsdag.

Också när jag var sju, valde jag inte den röda jackan, som både mamma och jag tyckte var fin, för att den skulle ju herregud synas som ett utropstecken i både grässlänten och i skogen, om jag var tvungen att gömma mig snabbt. Så jag var Förnuftig, och valde den gröna. Som en soldat, som kan sin terräng. Och så vidare och så vidare.

Skolan? Jag tror inte vi går in på det, jag blir så arg.

Som de flesta andra som tillbringat sin barndom med att Överleva Området, önskar jag något annat för mina barn. Så jag prioriterar både området vi bor i, och huset. Hugo skall inte växa upp som jag!

[Hella]

Alltså,just "sälj huset!" var menat som ett exempel. Jag hade lika gärna kunnat skriva "Byt jobb!". Lösningar finns alltid,det tror jag och måste tro. Eller "vill man så går det"
Att exempelvis säga att "Stanna hemma med barnen fungerar inte med mitt arbete!" Låter som en ursäkt i mina öron. Det personen menar är " Jag kan inte tänka mig att för ett par år BYTA mitt jobb mot nåt som JAG kanske inte vill arbeta med för att vara hemma med mina barn"
Och att bara se hemskaste förorten ELLER att bo i hus på landet som enda alternativ är väl också rätt inskränkt? Väldigt få hyreslägesområden är SÅÅ förskräckliga som ovanstående talare beskriver(och det vet nog hon också!).
Jag förstår att jag med mina inlägg gör många upprörda,och jag vet också varför; jag trycker på den för alla föräldrar mycket känsliga punkten; "kunde jag gjort/göra mer för mina barn"