Elias och SM-3:e gången gillt?

[lilla mia]

Hej!

3:e barnet. Denna gången en pojke!
Mina två flickor har båda utvecklat kolik. Jag har inte lyckats stilla överlevnadsångesten. Trots workshop hos AW i vecka 3 med min Selma.
Elias resa har börjat så mycket bättre. Lugn och fin de första två veckorna. Jag har verkligen njutit! Han har ätit ordentligt. Legat vid brösten halvtimmesvis. Gick upp ett halvt kg på en vecka! Inte mycket kräkningar alls. (Flickorna hetsåt från start i max 5 minuter och hade kaskadkräkningar efter varje mål.)

Imorgon blir han tre veckor. Kvällstrasslet har kommit som ett brev på posten sedan 4 dagar tillbaka. De första två kvällarna skrek han och kom inte till ro och somnade förrän kl 23. Hade då varit vaken 4 resp 6 timmar. Har haft orden "mat vid minsta pip" ringandes i öronen sedan han kom men de sista dagarna/kvällarna har känns som jag matat för mycket eftersom han hetsäter när han har ont och får då ännu mer ont. Stressen hos mig blir enorm. Nej, nej ,nej jag vill inte hamna där igen!!!!!!!!!!

Så läste jag på igår igen i bb om SM och kvällsstrul. Åh vad skönt. Det är "bara" kvällsstrul! Med ny attityd gick gårdagskvällen toppen! Behövde aldrig slänga in nån extra lur i sista sm-målet. Vi badade och han orkade precis 2 timmar och somnade! Inte ett skrik eller magont på hela kvällen! Sov toppen bra hela natten. Matade från ett bröst när han vaknade och la sen tillbaka i sin "innevagn" efter rap och han somnade om alldeles själv- hann han ens vakna?! Elias och jag har innan igår natt samsovit i makens och min säng hela nätterna.

Idag har han krånglat. Ont i magen. Vaknat innan en timme ens har gått. Somnar inte om. Startar nytt SM-mål. Känner mig nere på en gång. Känner igen mönstret med utspänd mage och helt hysteriskt skrik. Han har ont! Lägger jag till bröstet som han ändå söker efter så hetsäter han och jag riktigt hör hur han får i sig ännu mer luft. Sätter i halsen och skriker om möjligt ännu mer.

När han inte har ont så äter han så lugnt och fint. Vissa SM-mål fungerar så klockrent. Han ligger till och med nöjd på golvet i upp till 30 minuter!
Har aldrig varit med om det tidigare!

Men jag går här hemma som på nålar. Är så orolig för att trilla dit igen. Kan jag trilla dit igen om jag inte "sköter mig"?

Om jag verkligen satsar på att få till SM-målen och kvällarna i säg tre dagar, sitter det sen då?

Eller är det här ett kontinuerligt projekt ända fram till 2-3 månader då man kan sätta tider?

Har alla "vanliga" barn (icke kolikbarn) bra och dåliga dagar? Dvs en pissdag då det mesta går åt skogen men sen är det bra igen? Eller skapas det ett skrikmönster om man inte lyckas bryta det i tid?

Visst är det så att SM inte ger fasta tider utan det blir lite flytande från dygn till dygn beroende på hur länge barnet är vaket och sover även om jag strävar efter 2-2 nu?

Jag känner mig helt låst. Vill inte åka iväg eller få hem besök för då tappar jag fokus på den lille. Eftersom gästerna gärna vill hålla och titta så tycker jag det är så himla jobbigt att säga nej, nu är det dax för det eller det... nej han ska sova 1 timme till kom tillbaka en annan dag.... Det räcker att jag har resten av familjens rutiner att ta hänsyn till. Vågar knappt gå ut eftersom han sover sämre i utevagnen och då kanske vaknar för tidigt....

Jag är så rädd för att trilla dit igen!

/lilla mia

[SusanD]

Grattis, grattis, jättegrattis till nykomlingen. Lillebröder är så häftiga och helt enkelt underbara på alla sätt och vis. Han är dessutom lyckligt lottad som har två storesystrar som kan pyssla om honom.

Så här ser jag på saker och ting;

Så läste jag på igår igen i bb om SM och kvällsstrul. Åh vad skönt. Det är "bara" kvällsstrul! Med ny attityd gick gårdagskvällen toppen! Behövde aldrig slänga in nån extra lur i sista sm-målet. Vi badade och han orkade precis 2 timmar och somnade! Inte ett skrik eller magont på hela kvällen! Sov toppen bra hela natten. Matade från ett bröst när han vaknade och la sen tillbaka i sin "innevagn" efter rap och han somnade om alldeles själv- hann han ens vakna?! Elias och jag har innan igår natt samsovit i makens och min säng hela nätterna.

Just så, vanligt kvällstrul! Det behöver faktiskt inte vara "värre" än så, eller hur? De fyra första veckorna brukar jag, för det mesta, sova på soffan med bebisen på bröstet halva natten, första halvan brukar det fungera bra att sova i vagnen men sen ska det ammas och ammas och ammas. Dessutom brukar jag ha tv:n på dels för egen underhållning men även för ljudets skull vilket mina småttingar har sovit gott till. Jag vet att det bara är dessa tre, ibland fyra, veckorna detta gäller sen har det hela fallit på plats. Ibland har vi somnat tillsammans i sängen men det tycker jag är lite läskigt, inget larm och så har man bebisen bredvid sig.

Idag har han krånglat. Ont i magen. Vaknat innan en timme ens har gått. Somnar inte om. Startar nytt SM-mål. Känner mig nere på en gång. Känner igen mönstret med utspänd mage och helt hysteriskt skrik. Han har ont! Lägger jag till bröstet som han ändå söker efter så hetsäter han och jag riktigt hör hur han får i sig ännu mer luft. Sätter i halsen och skriker om möjligt ännu mer.

Man får "krångla" utan att det betyder ständigt elände. Så är är livet i början även för "icke ont-i-magen-barn", upp och ner. Fungerar det att tutta i mer mat om du tar upp honom i sovande tillstånd?

När han inte har ont så äter han så lugnt och fint. Vissa SM-mål fungerar så klockrent. Han ligger till och med nöjd på golvet i upp till 30 minuter!
Har aldrig varit med om det tidigare!

Se där, skriv upp detta på en lapp och sätt på kylskåpet och så tittar du på det när du känner att det barkar utför. Det gäller att komma ihåg det positiva, att se det som fungerar. Läs lappen och inspireras, öka på attityden och självförtroendet och förtroendet för lilla barnet. Njut av det.

Men jag går här hemma som på nålar. Är så orolig för att trilla dit igen. Kan jag trilla dit igen om jag inte "sköter mig"?

Om du "sköter dig" så kommer allt gå bra, men jag är helt säker på att ju fler "nålar" du kan slänga ju bättre går det. Så gör ditt bästa, det är gott nog.

Om jag verkligen satsar på att få till SM-målen och kvällarna i säg tre dagar, sitter det sen då?

När man är en sån här liten man så är det inte alltid så enkelt att det tar tre dagar att vända på saker och ting. Ibland fungerar det två dagar, sen kommer en skitdag och sen fungerar det kanske fem dagar innan man dyker en liten stund igen. Upp och ner tills det hela stabiliserar sig och de bra dagarna tar överhand. Men när det kommer en skitdag betyder det ju inte att det alltid kommer vara så, nästa dag kan det gå uppåt igen.

Eller är det här ett kontinuerligt projekt ända fram till 2-3 månader då man kan sätta tider?

Hela livet är ett pågående projekt det gäller att hänga med, att sträva efter 2 tim vaken och 2 tim sömn, att mata, mata och mata. Och inte minst, att ta hand om sig själv, du vet - vila, äta, få en egen stund ibland.

Har alla "vanliga" barn (icke kolikbarn) bra och dåliga dagar? Dvs en pissdag då det mesta går åt skogen men sen är det bra igen? Eller skapas det ett skrikmönster om man inte lyckas bryta det i tid?

Ja, alla har bra och "dåliga" dagar. Men jag ser mest "dåliga dagar" som - oj då idag blev det inte riktigt som vi tänkt oss och sen stryker jag ett streck över den dagen och ser fram emot nästa. Mycket handlar ju om hur vi tänker, det styr vårt handlande och mycket av vårt känsloliv också.

Visst är det så att SM inte ger fasta tider utan det blir lite flytande från dygn till dygn beroende på hur länge barnet är vaket och sover även om jag strävar efter 2-2 nu?

Sträva, sträva, sträva efter 2-2 men se det inte som ett måste, se det inte som ett misslyckande när det inte blir som du tänkt dig. Det kommer falla på plats men det är ett helt nytt projekt lillebror har påbörjat - livet - och det tar tid att få grepp om det hela.

Jag känner mig helt låst. Vill inte åka iväg eller få hem besök för då tappar jag fokus på den lille. Eftersom gästerna gärna vill hålla och titta så tycker jag det är så himla jobbigt att säga nej, nu är det dax för det eller det... nej han ska sova 1 timme till kom tillbaka en annan dag.... Det räcker att jag har resten av familjens rutiner att ta hänsyn till. Vågar knappt gå ut eftersom han sover sämre i utevagnen och då kanske vaknar för tidigt....

Men måste du gå ut och träffa en massa folk då? Det hinner ni med sen, ha inte så bråttom. Det är ju så nytt för er alla, ni har fått en lillebror och han har fått er - smält det i lugn och ro. Att få barn på hösten är ju toppen för då kan man ju verkligen få sitta hemma i lugn och ro och bara ta hand om bebisen och syskonen, bara se till deras och ens egna behov. Byt synsätt, inte låst utan bara hemma och har det bra med barnen.

Jag är så rädd för att trilla dit igen!

Och visst kan du trilla dit igen, visst. MEN du behöver ju inte göra det, eller hur?

Jag låter säkert som en besserwisser i mångt och mycket men det mesta hänger på vad vi förväntar oss och hur vi tänker på saker och ting. Själv är jag ju världens lataste så jag orkar inte ens oroa mig, det är sant. Det mesta löser sig ju ändå och om jag strävar efter 2-2 och matar min bebis så faller det på plats när det är dags för det.

Så även om det inte är det lättaste att sluta oroa sig, speciellt inte när du har haft det tufft med töserna, så försök göra det. Var i nuet och se det som fungerar speciellt när du känner dig nere.

Kram Susan

[Sarisparis]

Hej lilla mia och Grattis till lillebror

Läs och lär av SusanD :thumbsup:

Bredvid första lappen pâ kylskâpet tycker jag att du ska sätta upp en "Slänga nâlar" lapp

SusanD skrev:

Om du "sköter dig" så kommer allt gå bra, men jag är helt säker på att ju fler "nålar" du kan slänga ju bättre går det. Så gör ditt bästa, det är gott nog.

[lilla mia]

tack susan!!!

inte en besserwisser. en snäll mamma och medmänniska som orkar ta sig tid och förklara saker och ting för mig! trots långa inlägg. TACK!

här kommer ett till.

jag ska försöka se ljusare på de stunder som faktiskt funkar. och nu när du skriver det så känns det ju självklart att det inte bara ska lösa sig på tre dagar. han är ju så liten. men man vill ju så gärna att det bara ska funka. quick fix med sm och aw liksom.

men jag har förstått att det inte är så nu. vi får kämpa på- det är tufft med spädisar. fast dem är ljuvliga i sina lugna stunder och luktar ju så gott!!!

natten fungerade bra efter 2 timmars skrik igår kväll. maken tog till slut över och då kom han till ro. från midnatt så har han sovit fint fram till imorse. några pass i vagnen och nått i min säng.

har nu listat ut vad mitt problem är. jag får honom inte att somna. lite magskrik kan jag stå ut med. oftast släpper det ju när han väl fått upp rapen eller bajsat men han hinner bli övertrött i princip varenda sm-mål.

här är morgonen/fm sm-pass:

vaknar 7.45 då sovit dryga två timmar.
plockar upp. matar bröst ett, 15 min. rap. matar igen 10 min.
byter blöja, morgonskötning. ligger på golvet i storasystrarnas rum 10 min. börjar gnälla.
matar bröst två. rap.
mormor och morfar kommer och hämtar tjejerna som ska åka på utflykt till junibacken. (mamma ska få lite egentid).
mormor håller en stund. söker bröstet igen. gnäller. matar bröst 2 igen.
kl är 9.15. jag tänker det blir lagom att han somnar nu.
rapar. lägger ner i vagnen. gnäller direkt. försöker vagna ett par drag. börjar jaga upp sig. tar upp. går runt med honom i famnen och sjunger. han gnäller och pickar efter bröstet som en fågelunge.
sätter mig igen och ammar fortfarande bröst två. 10 minuter till.
rap. bebis blundar- vill sova. gnyr. så fort han känner min hud eller ansikte mot sitt börjar han söka. provar lägga honom på golvet. börjar skrika ännu mer. erbjuder bröstet igen. grimarserar- verkar inte vilja ha. lyfter upp honom och går runt för att lugna eftersom han börjat spänna sig och få ont i magen.
bebis skriker mer och mer. lägger till bröstet igen, bröst 2. han tar det hetsigt och sväljer luft men lugnar sig och ligger 20 minuter med slutna ögon.
jag drar till slut ut bröstet för han verkar sova. sover några minuter i amningsposition medan jag överväger om jag ska rapa honom (med risk för att han vaknar) eller försöka lägga honom ändå. väljer att rapa.
lägger ner honom i vagnen han sover 1 minut. skriker upp sig trots vagning.
tar upp, vandrar runt, sjunger. bebis har nu ont igen. söker efter tutten.
kl är 10.15.
sätter mig igen och ammar. han protesterar först men hugger tag och suger igen i 10 min. han får sedan ligga i min famn för att verkligen somna. vaknar efter ett par minuter viftar med sina armar och gallskriker.
jag vandrar runt igen. försöker lägga ner i min säng och buffa. han viftar och viftar med armarna magen står rakt ut.
lägger på skötbordet. lugnar sig efter en stund. byter. en nästan tom blöja.
klär på overallen och lägger pojken i bilbarnstolen som jag kånkar runt på i fem minuter. pojken vaken. börjar åter igen skrika. överväger att ringa hem maken från jobbet. elias verkar somna bättre i hans famn. han doftar ju inte mjölk...
sätter mig i soffan och ammar. denna gång från bröst ett igen. slår på tvn.
efter 15 minuter släpper lillkillen och sover fridfullt.
kl är 11. han har varit vaken i 3 timmar och en kvart!
läger upp honom på bröstet där han får ligga i 20 minuter innan jag vågar lägga över honom i vagnen. nu har han sovit en timme!

så här blir oftast våra pass. han letar tutten när han behöver rapa och när han inte kommer till ro. jag serverar mer mat och han får ont. som ni ser blir det oftast 4,5 eller till och med 6 omgångar påfyllning innan han däckar av övertrötthet.

hur ska jag få honom att somna?
försöker förstås med nappen till och från men han bara spottar ut den. har även tankarna på flaskan och ersättning om det skulle mätta honom mer?

KRAM!

[SusanD]

Hej igen,

tack susan!!!
inte en besserwisser. en snäll mamma och medmänniska som orkar ta sig tid och förklara saker och ting för mig! trots långa inlägg. TACK!

Så skönt, då fortsätter jag att ösa ur mig visdom Du får ta till dig det du vill och förkasta resten. Sorteringen får du stå för själv.

jag ska försöka se ljusare på de stunder som faktiskt funkar. och nu när du skriver det så känns det ju självklart att det inte bara ska lösa sig på tre dagar. han är ju så liten. men man vill ju så gärna att det bara ska funka. quick fix med sm och aw liksom.

men jag har förstått att det inte är så nu. vi får kämpa på- det är tufft med spädisar. fast dem är ljuvliga i sina lugna stunder och luktar ju så gott!!!

Bra att du insett att det inte är någon quick fix, livet är ju lite mer komplicerat än så speciellt när man är nybörjar på det som lillebror ju faktiskt är. Tänk dig själv in i hans situation, helt ny, fattar inte hur något ska gå till - vad skulle du då önska dig mest av allt? Antagligen en som håller en i handen och leder en lugnt och metodiskt vidare i livets alla, ibland lite krångliga, gångar. Se dig som en vägledare, en vänlig stadig och lite bestämd typ som leder med mycket kärlek. Och visst är nykomlingar ljuvliga och visst luktar de gott - skönt att du kan känna det för då är ni på rätt väg.

natten fungerade bra efter 2 timmars skrik igår kväll. maken tog till slut över och då kom han till ro. från midnatt så har han sovit fint fram till imorse. några pass i vagnen och nått i min säng.

Tänk nu på att det BARA är tre veckor sedan han föddes, en stor omställning för honom och för DIG. Det är helt ok och att lämna över till pappan, gör det så ofta du kan - du behöver lite utrymme, lite vila och så behöver hormonerna komma i balans igen i lugn och ro. Skriv nu upp på lappen på kylskåpet att han sov gott från midnatt till morgonkvisten!

har nu listat ut vad mitt problem är. jag får honom inte att somna. lite magskrik kan jag stå ut med. oftast släpper det ju när han väl fått upp rapen eller bajsat men han hinner bli övertrött i princip varenda sm-mål.

Hur sover han? På mage med larm antar jag men sover han i vagn eller säng?

här är morgonen/fm sm-pass:

vaknar 7.45 då sovit dryga två timmar.
plockar upp. matar bröst ett, 15 min. rap. matar igen 10 min.
byter blöja, morgonskötning. ligger på golvet i storasystrarnas rum 10 min. börjar gnälla.
matar bröst två. rap.
mormor och morfar kommer och hämtar tjejerna som ska åka på utflykt till junibacken. (mamma ska få lite egentid).
mormor håller en stund. söker bröstet igen. gnäller. matar bröst 2 igen.
kl är 9.15. jag tänker det blir lagom att han somnar nu.
rapar. lägger ner i vagnen. gnäller direkt. försöker vagna ett par drag. börjar jaga upp sig. tar upp. går runt med honom i famnen och sjunger. han gnäller och pickar efter bröstet som en fågelunge.
sätter mig igen och ammar fortfarande bröst två. 10 minuter till.
rap. bebis blundar- vill sova. gnyr. så fort han känner min hud eller ansikte mot sitt börjar han söka. provar lägga honom på golvet. börjar skrika ännu mer. erbjuder bröstet igen. grimarserar- verkar inte vilja ha. lyfter upp honom och går runt för att lugna eftersom han börjat spänna sig och få ont i magen.
bebis skriker mer och mer. lägger till bröstet igen, bröst 2. han tar det hetsigt och sväljer luft men lugnar sig och ligger 20 minuter med slutna ögon.
jag drar till slut ut bröstet för han verkar sova. sover några minuter i amningsposition medan jag överväger om jag ska rapa honom (med risk för att han vaknar) eller försöka lägga honom ändå. väljer att rapa.
lägger ner honom i vagnen han sover 1 minut. skriker upp sig trots vagning.
tar upp, vandrar runt, sjunger. bebis har nu ont igen. söker efter tutten.
kl är 10.15.
sätter mig igen och ammar. han protesterar först men hugger tag och suger igen i 10 min. han får sedan ligga i min famn för att verkligen somna. vaknar efter ett par minuter viftar med sina armar och gallskriker.
jag vandrar runt igen. försöker lägga ner i min säng och buffa. han viftar och viftar med armarna magen står rakt ut.
lägger på skötbordet. lugnar sig efter en stund. byter. en nästan tom blöja.
klär på overallen och lägger pojken i bilbarnstolen som jag kånkar runt på i fem minuter. pojken vaken. börjar åter igen skrika. överväger att ringa hem maken från jobbet. elias verkar somna bättre i hans famn. han doftar ju inte mjölk...
sätter mig i soffan och ammar. denna gång från bröst ett igen. slår på tvn.
efter 15 minuter släpper lillkillen och sover fridfullt.
kl är 11. han har varit vaken i 3 timmar och en kvart!
läger upp honom på bröstet där han får ligga i 20 minuter innan jag vågar lägga över honom i vagnen. nu har han sovit en timme!

Det här morgonpasset var ju en riktig långkörare, vilket det kan bli ibland men det ska ju inte bli någon vana. Mycket tror jag handlar om din egen oro och dina tolkningar av lilla barnet. Mat och mat och mat är det som gäller med så små men det är helt ok att vagna lite för att hjälpa sömnen på väg och då kan man vagna tills han somnar. Men det gäller att ha lite attityd för att göra det, inte försöka utan genomföra och om det DÅ inte går så är det mer tuttemjölk som behövs. Att försöka hitta den optimala tiden för att hjälpa honom till sömns tar tid, att lägga honom innan han blivit övertrött.

så här blir oftast våra pass. han letar tutten när han behöver rapa och när han inte kommer till ro. jag serverar mer mat och han får ont. som ni ser blir det oftast 4,5 eller till och med 6 omgångar påfyllning innan han däckar av övertrötthet.

Hur fungerar det att få honom att rapa? Hissa upp honom på axeln och buffa i rumpan, stadig och bestämt eller sätt honom upprätt på ditt ben och hoppa lite med benet, det kan också få upp rapar som satt sig på tvären.

hur ska jag få honom att somna?
försöker förstås med nappen till och från men han bara spottar ut den. har även tankarna på flaskan och ersättning om det skulle mätta honom mer?

Jag har matat till alla mina småttingar med ersättning på flaska, dels för att vissa av dem varit hungrigare än andra men också för att det rinner lättare ur en flaska så de inte behöver kämpa så mycket om de är ena tröttisar. För min del har det inte påverkat amningen negativt ett dugg, när barnen närmat sig tre månaders ålder har mjölken räckt till och de har ratat flaskan.
Ju mer man oroar sig, stressar, ja du vet - då minskar mjölkmängden och den tunnas ut. Så mata gärna på med ersättning, det kan ha en positiv effekt både på dig och lillebror. [/quote]

Och du, ge honom en puss på näsan från mig och säg till att han ska skärpa sig lite.

Kram Susan

[lilla mia]

tack!

många pussar blir det!

jag ska sätta upp en lapp. direkt efter detta inlägg. har inte gjort det än. ska skriva att han sov natten som var samt att em/kvällen här hemma gått riktigt bra!

han sover på mage med larm i en gammal rutig briovagn med bra gung!

misstänker att hans svårighet att komma till ro också kan ha att göra med att han är förkyld. blev det vid en veckas ålder och har varit det sedan dess. har använt koksalt och näsfrida. ikväll gav jag faktiskt näsdroppar. det står från en månad på förpackningen- men en vecka hit eller dit??? en liten droppe gör så mycket! och vem vill sova på mage med täppt näsa?

min nya spaciga dubbelvagn (babytravel-city select) som jag har ute är helt värdelös att vagna i. och trång liggkorg. men praktisk när tvååringen ska med på promenad.... hoppas jag. har inte vågat mig ut så värst många gånger ännu.

raparna sätter sig ibland på tvären men allra oftast kommer 2 rapar på rad och ibland lite kräks med dem. och då märks skillnad. han lugnar sig.

tack för stöd! och grattis till bebis i magen! njut lite extra av magen. för snart sitter du här.

tack för stöd!

[SusanD]

Hej, hur går det för er?

Här hemma växer magen och jag njuter verkligen av den men nu längtar hela familjen efter att få träffa skräpet som döljer sig däri.

Och då kommer jag starta en röd tråd så får du läsa om de äventyren. Som tur är är jag lat till min natur så det brukar gå bra med små skräp.

Kram Susan

[lilla mia]

hej.

idag har det brustit. det hela började med att efter en stressig morgon och dagislämning så tyckte BVC-sköterskan att en läkare skulle titta på honom pga den långdragna förkylningen och att han är snabbandad. läkaren skickade mig vidare till barnakuten för att utesluta rs-virus.
någonstans där började tröttheten komma ifatt. han hade en skrikperiod mellan 22-01 natten som var.

fast dagen igår var han lugn och fin som en filbunke- det har jag skrivit upp!!!!

på väg till akuten blir jag påkörd bakifrån. inget allvarligt men det räckte för att jag skulle brista i gråt. blev jätterädd för att elias skulle fått nån nackskada. men det tror jag inte. han sov lugnt och fint även efter "krocken".
det verkade inte vara nått rs iaf. fick tillstånd att använda nezeril och då blir han mycket bättre.

elias var orolig nu på em också. hann inte laga middag till tjejerna utan maken fick göra det när han kom hem. började gråta igen. jag hinner ingenting.

tänker nu att jag ska försöka mata inom en timme och efter det bara försöka få honom att somna när han blir gnällig. inte slänga dit bröstet som tröst. eftersom jag upplever att detta hets och småätande ger magsmärtorna.

har även bestämt att testa ersättning för att se om det mättar bättre. han sög i sig 90 ml jättefint i pappas famn för en timme sedan. jag började gråta igen. en lättnad att han faktiskt tar flaskan men samtidigt leden för jag vill ju amma... känner mig så misslyckad och kluven.

hur gör man om man ska både amma och ge flaska? kanske kan jag ge flaskan först och sen fylla på med bröstet efter det? alla mål eller bara vissa? vilka i så fall?

flickorna har jag helammat så jag är verkligen helt novis i flask- och ersättningsvärlden. hur mycket är rimligt att ge vid ett mål? enl förpackningen på nan1 stod det 80-150 ml i hans ålder. så 90 ml kanske är rimligt eftersom jag vill få plats med lite bröstmjölk efter.

kram.

[lilla mia]

eller ska jag amma först och sen fylla upp med flaskan? kanske mindre risk att han ratar brösten då och bara vill ha flaska...

[SusanD]

Jag måste bara börja det här inlägget med några riktigt glada gubbar. Såna här dagar kan man bara skratta åt, efteråt, för det är liksom som så att ska det gå åt skogen så ska det tydligen göra det riktigt ordentligt. Men då kan man ju också räkna med att livet håller sig på spåret en tid efteråt, eller hur?

idag har det brustit. det hela började med att efter en stressig morgon och dagislämning så tyckte BVC-sköterskan att en läkare skulle titta på honom pga den långdragna förkylningen och att han är snabbandad. läkaren skickade mig vidare till barnakuten för att utesluta rs-virus.
någonstans där började tröttheten komma ifatt. han hade en skrikperiod mellan 22-01 natten som var.

Vad sa läkarvetenskapen då? Och självklart blir man sur och skrikig när dagen inte blir som man tänkt sig när man är en liten lillebror. Helt normalt skulle jag säga. 8)

fast dagen igår var han lugn och fin som en filbunke- det har jag skrivit upp!!!!

:thumbsup:

på väg till akuten blir jag påkörd bakifrån. inget allvarligt men det räckte för att jag skulle brista i gråt. blev jätterädd för att elias skulle fått nån nackskada. men det tror jag inte. han sov lugnt och fint även efter "krocken".
det verkade inte vara nått rs iaf. fick tillstånd att använda nezeril och då blir han mycket bättre.

Okej här kom jag ifatt, inget rs-virus i alla fall. Skönt. Då blir det näsdroppar som bot på förkylningen. Se där, det är positivt, eller hur?
Men så typiskt att bli påkörd bakifrån just en sån här pissig dag, men det är väl "bättre" än att bli det en bra dag. Hur mår du? Gick det bra med dig så du inte skadat nacken?

elias var orolig nu på em också. hann inte laga middag till tjejerna utan maken fick göra det när han kom hem. började gråta igen. jag hinner ingenting.

tänker nu att jag ska försöka mata inom en timme och efter det bara försöka få honom att somna när han blir gnällig. inte slänga dit bröstet som tröst. eftersom jag upplever att detta hets och småätande ger magsmärtorna.

Jag tycker du hunnit med jättemycket idag. Här hemma skulle barnen bara bli överlyckliga om Pappan lagade middag för han är en bättre kock än mig. Du har dessutom hunnit med att gråta flera liter tårar också och det tar sin lilla tid det också.

har även bestämt att testa ersättning för att se om det mättar bättre. han sög i sig 90 ml jättefint i pappas famn för en timme sedan. jag började gråta igen. en lättnad att han faktiskt tar flaskan men samtidigt leden för jag vill ju amma... känner mig så misslyckad och kluven.

Misslyckad och kluven, jo, jo men det kommer gå över. Känn dig eländig och när du är klar går du vidare och är tacksam över att lillebror äter och mår bra. Det är så dubbelt det där med amning och matning av småttingar, jag hade själv jättesvårt att sluta amma Mika för jag var ju inte säker på att jag någonsin skulle få amma ett litet skräp igen. Själv resonerar jag som så att det är helt ok att få känna så, kräla lite i skiten och sen resa sig och må bra igen.

hur gör man om man ska både amma och ge flaska? kanske kan jag ge flaskan först och sen fylla på med bröstet efter det? alla mål eller bara vissa? vilka i så fall?

Här kan du välja den variant som du känner passar dig och lillebror bäst. Jag har ibland ammat först och efterjagat med flaskan för att sen vända på myntet och tratta i med flaskan först och ammat sen. Antalet mål väljer du själv. Jag har valt att mata mer med flaskan ju tröttare barnet varit för det kommer lättare ur flaskan än om man ammar. Du får testa vad som passar er helt enkelt.

flickorna har jag helammat så jag är verkligen helt novis i flask- och ersättningsvärlden. hur mycket är rimligt att ge vid ett mål? enl förpackningen på nan1 stod det 80-150 ml i hans ålder. så 90 ml kanske är rimligt eftersom jag vill få plats med lite bröstmjölk efter.

Här hemma har vi nog till viss del följt mängderna på Nan 1 kartongen och sen ammat upptill. Ibland har det gått ner mer och ibland har det gått ner mindre ersättning. Det går ju ändå inte att hålla reda på några mililiter eftersom man fyller på med amningen. Så snöa nu inte in på antalet mililiter är du snäll. [-X

Slång nu den här dagen över axeln, du kommer kunna skratta åt den lite längre fram för den var verkligen heltokig. Njut nu av din lapp på kylskåpet och ta lite extra väl hand om dig själv.

Kram Susan

[Nemita]

Hej!

Du är inte ensam om att sörja amningen när det inte fungerar så som man skulle vilja. Du kan läsa lite i min tråd på Kackelforum om det om du vill.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22918

Kram

[lilla mia]

hej!

mår bättre idag! och det är ingen fara med mig efter krocken.
kändes lite som en vändpunkt i och med gårdagen. har även hunnit smälta att flaskan ska tas till när brösten inte räcker.

han har fått nån liten skvätt ersättning idag. har inte haft något ordentligt skrikpass på hela dagen!

han har även börjat acceptera vagningen. det går att hålla honom lugn med vagning och även få honom att somna! verkligen något som underlättar! min lilla älskling. tänk vad man kan lära sig på bara en månad!

men dagen har ändå varit halvdann. han är inte kry. förkylningen eller snarare nästäppan har faktiskt blivit sämre upplever jag. den stör både amningen och sömnen för honom. nezerilen håller fria luftvägar i ca 3-4 timmar. sen är det jättejobbigt för honom igen. har fått tillstånd från barnläkaren att ge näsdroppar var 6:e timme i två dygn. finns det nått annat man kan göra för att underlätta??
han hade lite feber ikväll med 37,7. tror mycket av strulet vi har/har haft beror på förkylningen. hoppas så att han får bli frisk snart.

hoppas nu på en lugn helg- så skönt att ha maken hemma i två dagar!

kram.

[Nemita]

finns det nått annat man kan göra för att underlätta??
han hade lite feber ikväll med 37,7. tror mycket av strulet vi har/har haft beror på förkylningen. hoppas så att han får bli frisk snart.

Lägg en planka eller något annat lagom högt och rulla upp vagnens framhjul på den (om jag förstod det rätt så sover han i vagn) så han ligger i ett litet uppförslut. Då rinner snoret lättare ut ur näsan. Hacka sen lök (gärna rödlök, det är lite mildare doft) i stora bitar, lägg i en skål och ställ på golvet. Häll sen kokande vatten i skålen. Löklukten gör att det produceras mer tårvätska och då blir snoret mer lättflytande. Många ställer in i rummet en stund innan läggning och tar ut sen, men om det är ett stort rum brukar jag låta det stå kvar. I små utrymmen kan det bli ganska stark lukt.

Jag tycker att det brukar räcka långt dessa två åtgärder, i samband med näsdroppar/nässpray. Hoppas det hjälper er!

[lilla mia]

hej hopp!

den här veckan som varit har det vänt för oss! hoppas det håller i sig. mina farhågor om ett nytt kolikbarn är borta! tror att skrikperioderna han hade till viss del bestod i övertrötthet och mat för ofta. nu rullar dagarna på. hans känns så mycket mer pålitlig och stabil. jag börjar se ljust på tillvaron igen.

dock påverkar hans förkylning oss väldigt mycket. 4 veckor nu har han varit täppt. inte rinnit utan bara täppt längre bak. barnakuten friade ju oss från rs men på bvc igår så dem att det kunde vara det iaf eftersom det är så långdraget. det togs aldrig några prover på honom. nu börjar jag bli stressad över nezerilanvändningen. max tio dagar står det ju och han är nu inne på 8:e dagen.
har tid hos barnläkaren på måndag igen. sömnen påverkas också av täppan. han har en andnigsfrekvens på säkert 40 andetag per minut 5 timmar efter det att näsdropparna givits senast och då ska vi ju helst vänta 3 timmar till innan nästa dos- vilket i dagsläget är omöjligt.

nattpassen krånglar. natten som var undvek jag ett vakenpass- det mellan ca 22-24 genom att inte ha gått och lagt mig innan och köra som ett vanligt sm-mål dagtid. han somnade så fint vid midnatt och sov till 03. och jag gick också och lade mig glad!

när börjar de vilja göra natt, passet innan? jag minns inte när de börjar bli
kvällströtta.

sen var han vaken från 03 och dryga 2 timmar framåt.
jag plockar upp när han börjar böka i vagnen. ger mat från ett bröst. han släpper och är sömntung bredvid mig. jag plockar upp för att rapa. provar igen att ge bröstet men han vill oftast inte ha. lägger honom i vagnen varpå han vaknar och börjar söka efter tutten. försöker vagna men han skriker upp sig. lägger till bröstet igen men han skriker och vill inte. sen är det igång. vi håller på så här fram och tillbaka i två timmar. hans förkylning förbättrar ju inte situationen. oftast har han fått näsdroppar vid midnatt vilket innebär att det är dem jobbigaste timmarna som infaller just runt 4 på natten eftersom det är för tidigt att ge droppar igen. ibland tar maken över eftersom han tycker jag hanterar situationen på fel sätt. han går upp och går med lillpojken. runt runt i huset i 20-30 minuter och så somnar han. men jag bara vägrar. tycker han borde somna som på dagtid antingen i vagnen eller på mitt bröst i upprätt position- vilket underlättar andningen. men uppenbarligen funkar det inte. det slutar alltid med (om inte maken tagit över) att han till slut tar det andra bröstet och ligger och suger i 30 minuter innan jag får ta bort honom. så sover han bredvid mig oroligt, till morgonen- utan rap.

min strategi är att försöka utöka vakenpassen dagtid.

några andra tips? borde jag göra som maken och promenera runt med honom. det går ju onekligen fortare... men jag tycker bara det känns så fel.

KRAM.

[SusanD]

Hej igen, härlig läsning överlag tycker jag

Den här veckan som varit har det vänt för oss! hoppas det håller i sig. mina farhågor om ett nytt kolikbarn är borta! tror att skrikperioderna han hade till viss del bestod i övertrötthet och mat för ofta. nu rullar dagarna på. hans känns så mycket mer pålitlig och stabil. jag börjar se ljust på tillvaron igen.

Härligt! Det tar ju ett litet tag innan småttingarna får grepp om själva livet och på den lilla tiden hinner vi ömma föräldrar oroa oss för det mesta. Oftast helt i onödan dessutom. Så fortsätt nu på samma spår med samma attityd och njutning. Orden pålitlig och stabil borde du också skriva upp på kylskåpslappen.

dock påverkar hans förkylning oss väldigt mycket. 4 veckor nu har han varit täppt. inte rinnit utan bara täppt längre bak. barnakuten friade ju oss från rs men på bvc igår så dem att det kunde vara det iaf eftersom det är så långdraget. det togs aldrig några prover på honom. nu börjar jag bli stressad över nezerilanvändningen. max tio dagar står det ju och han är nu inne på 8:e dagen.
har tid hos barnläkaren på måndag igen. sömnen påverkas också av täppan. han har en andnigsfrekvens på säkert 40 andetag per minut 5 timmar efter det att näsdropparna givits senast och då ska vi ju helst vänta 3 timmar till innan nästa dos- vilket i dagsläget är omöjligt.

Skönt att ni ska tillbaka till läkaren och kolla upp nästäppan. Själv blir jag helttokig när jag är täppt i näsan och kan omöjligt sova så jag kan inte annat än beundra Elias som ändå lyckas få många timmars sömn.

nattpassen krånglar. natten som var undvek jag ett vakenpass- det mellan ca 22-24 genom att inte ha gått och lagt mig innan och köra som ett vanligt sm-mål dagtid. han somnade så fint vid midnatt och sov till 03. och jag gick också och lade mig glad!

Glad var ordet! Skriv upp det på kylskåpslappen.

när börjar de vilja göra natt, passet innan? jag minns inte när de börjar bli kvällströtta.

Nu har ju inte jag bara begåvats med lathet utan också med otroligt selektivt minne, men det känns som om allt stabiliserar sig kring två månader, att de vill sova tidigare och sen vid tre månader har allt fallit på sin plats för att vid fyra månder bli en 12-tim natt utan några nattmål alls.

sen var han vaken från 03 och dryga 2 timmar framåt.
jag plockar upp när han börjar böka i vagnen. ger mat från ett bröst. han släpper och är sömntung bredvid mig. jag plockar upp för att rapa. provar igen att ge bröstet men han vill oftast inte ha. lägger honom i vagnen varpå han vaknar och börjar söka efter tutten. försöker vagna men han skriker upp sig. lägger till bröstet igen men han skriker och vill inte. sen är det igång. vi håller på så här fram och tillbaka i två timmar. hans förkylning förbättrar ju inte situationen. oftast har han fått näsdroppar vid midnatt vilket innebär att det är dem jobbigaste timmarna som infaller just runt 4 på natten eftersom det är för tidigt att ge droppar igen. ibland tar maken över eftersom han tycker jag hanterar situationen på fel sätt. han går upp och går med lillpojken. runt runt i huset i 20-30 minuter och så somnar han. men jag bara vägrar. tycker han borde somna som på dagtid antingen i vagnen eller på mitt bröst i upprätt position- vilket underlättar andningen. men uppenbarligen funkar det inte. det slutar alltid med (om inte maken tagit över) att han till slut tar det andra bröstet och ligger och suger i 30 minuter innan jag får ta bort honom. så sover han bredvid mig oroligt, till morgonen- utan rap.

Jag hade gett näsdroppar en gång till även om det är "för tidigt", det blir ju inte många dagar eftersom ni ska tillbaka till läkaren på måndag. Själv hade jag inte heller orkat gå en meter mitt i natten, men det är ju jag det.
När det är natt har jag bara tagit upp, tuttat på och lagt ner i vagnen igen. Jag har aldrig trugat från andra bröstet, inte ens erbjudit det faktiskt och jag har aldrig rapat barnet på natten. Om det har varit någon rap på väg har den kommit upp när de legat på mage i vagnen.
Men jag vet att du har haft barn med ont i magen tidigare och då vill du säkert ha upp alla eventuella rapar för att inte oroa dig i onödan. Men det låter som om det blir lite för mycket aktivitet mitt i natten.

min strategi är att försöka utöka vakenpassen dagtid.

Bra strategi men ha inte för bråttom.

några andra tips? borde jag göra som maken och promenera runt med honom. det går ju onekligen fortare... men jag tycker bara det känns så fel.

Har inga fler tips just nu, måste lägga mig på soffan och vila fogarna lite medans Mika sover och killarna leker ute i snön på baksidan. 8) Jo det snöar faktiskt i Skåne idag och då gäller det att passa på att vara ute.
Men vill du inte upp och gå så låt gubben göra det tills ni har kollat upp lillgrabben hos doktorn igen.

Kram Susan