Ny här på forumet, eller nja, ny är jag väl inte för jag tycker jag har lusläst varenda tråd här på Späda barn och små, men det är första gången jag skriver något själv.
Jag har en alldeles underbar liten Oscar som föddes i mitten av juni (42+1) och alltså snart är fyra månader. Vi hade en lite krånglig start då herren i fråga inte riktigt lyckas suga ordentligt, vilket ledde till en hel cirkus av amningsbekymmer. När jag väl fått lite ordning på maten och kunde släppa det till viss del (har fortfarande inte släppt det helt, även om jag jobbar på det.
) så insåg jag att min lilla ängel som sov så fint i början nu plötsligt vaknade efter en halvtimme varje gång han sov på dagen och/eller så fort vagnen slutade rulla. Jag hittade då Barnaboken och när jag läste Annas ord om att det inte finns något problem i en spädis liv som inte mat löser så började jag trycka honom så full av mat som jag tyckte verkade orimligt och han har i princip inte skrikit i vaket tillstånd sen dess. Jag läste även om standardmodellen och hittade hit till forumet, tack för det!
I början siktade jag mot 2-2 och runt tre månader införde jag ett spikat schema. Tycker det funkar bra i mångt och mycket, men jag har ett STORT problem i Oscars skarvar. Jag är duktigt fast i vagningsträsket och längtar sååå efter att få något slags kvitto efter två månaders SM att jag är på rätt väg, men den lille skrutten lär sig inte somna själv på dagslurarna, och framförallt så vaknar han upp efter en halvtimme och somnar inte om själv. Han har sovit några enstaka gånger en och en halv timme på dagen, men i de allra flesta fall vaknar han efter en halvtimme. Det går att söva om honom, men man måste vara med när han börjar skrika, eller allra helst när han bara bökar. På en tvåtimmarslur får jag passa honom mellan halvtimmen och timmen, sen kan han ofta sova vidare en timme till utan att vakna.
På nätterna har vi aldrig haft några större problem, konstigt nog, han sov sin första hela natt, sju till halv sju i varje fall, häromdagen och har som regel bara ett uppvak för amning per natt. Vissa nätter vaknar han oftare, men som regel somnar han om själv efter amning och jag kan lägga tillbaka honom i vagnen. Jag väcker honom inte vid någon speciell tid på nätterna för mat, utan låter honom styra det själv, eftersom han gjort det så bra. Däremot har jag på senare tid börjat vagna honom om jag bedömer att han vaknar "för tidigt". Då somnar han om.
Mina huvudsakliga funderingar är:
Kan det vara möjligt att jag försöker tvinga honom till att sova för mycket? Han är en riktig piggis, och en glad kille. Den enda gången han gråter är i princip när jag ska försöka tvinga honom att sova, och varje gång jag ska lägga honom så undrar jag (för mig själv, fattar att attityden är viktig) om jag borde hålla honom uppe lite till.
Hans schema ser ut som följer:
07.00 Vakna, mat, umgänge m.m.
08.45 sova 45 min
09.30 mat, umgänge m.m.
11.30 sova 2 timmar
13.30 mat umgänge m.m.
15.30 sova 45
16.15 mat umgånge m.m. (nattslurk 18.30)
19.00 sova natt
nån gång under natten får han mat.
De gånger han sovit absolut bäst på natten är de gånger dagslurarna strulat riktigt mycket så att han är skittrött när jag lägger honom på kvällen, vilket jag kan känna tyder på att han kunde klara sig på mindre sömn dagstid, samtidigt vill jag ju gärna att han ska få ett längre pass på dagen för att vila ordentligt, men det är nästan alltid det som strular värst. Jag har löst en del av skarvproblematiken genom att bara ha en lång lur per dag, men skulle så gärna vilja att den funkade...
Min andra, eller egentligen första och största fundering är: Hur sjutton kommer jag ur vagningsträsket och får honom att somna själv, så att han klarar skarvarna själv??? Som det är nu försöker vi backa, och det funkar iofs bättre och bättre, som regel somnar han alltid själv på kvällen, men det gör han verkligen inte på dagarna.
På dagarna lägger jag ner honom när det är dags för lur, på mage med andningslarm, och går och pysslar med något. Hushållsljud. Men han kommer aldrig till ro. Så det brukar bli att jag går och vagnar några tag, slutar, går tillbaka, slutar och försöker låta honom lösa det sista själv. Men jag faller ofta på att jag känner att det tar "för lång tid" för honom att somna, marginalkvarten försvinner liksom. Hur lång tid ska han få på sig att somna egentligen?
Oj, vilken uppsats, och jag skulle kunna skriva minst lika mycket till... Överkoncentrationen är nära, men samtidigt känner jag mig så frustrerad, för det är just det jag vill komma ifrån... Jag har för sjutton hund och katter och en massa annat att ta hand om, jag hinner inte passa honom vid varje lur. Han förtjänar sin goda sömn och jag vill bara veta hur jag ska hjälpa honom få den. Hoppas någon av er erfarna kan hjälpa en vilsen förstgångsmamma
Sömnen: Du har 15,5h sömn på schemat (mindre är ingen bra idé, även om han verkar vara pigg). :thumbsup: Fortsätt med det! 
Sluta därför fråga dig om han inte borde vara vaken lite till, utan lägg honom hellre några minuter för tidigt så han har lite insomningsmarginal, utan att darra på manchetten. Han BEHÖVER ju sova! 
Ska börja ge mig på att lägga ner honom leende. 
Jag tror att det är rester av en förkylning som bråkar, men han har vaknat flera ggr och varit svår att söva om. När han väl somnat vaknar han efter en timme, trots att han orimligtvis kan vara hungrig eftersom han fått både bröst och flaska (brukar vanligtvis klara sig på bara bröst). Jaja, det går väl över... Ett problem som uppkommer när han varit vaken på natten mer än vanligt är ju att han ätit mer än vanligt på natten och därför inte är så hungrig på morgonen. Men det ger väl sig det också.
Inatt sov ängeln t.o.m. från 7-6 och vagnades sen av och till fram till kvart i sju då vi gjorde morgon 
Att han äter precis innan luren 11:30, tycker jag absolut inte gör någonting. Då vet du ju istället att han håller sig mätt när han skall sova! Nattslurken är just en SLURK och man ger ju den för att garantera att liten är mätt inför natten. Den kan ges så tajt som en timme efter kvällsmaten.
Men rätt vad det var stod det där!