5,5 - 6 mån. - Va?

[Gäst]

ÄR det något speciellt med fem och en halv-sex månaders gränsen som jag har missat?!

1) Jag har ökat på maten - gossen slukar allt - och vaknar ändå 06.15. I morse somnade dock om efter liten stund. Tjo-hoo!

2) Idag/igår/iförrgår när jag lagt honom på dagen - har han gråtit en stund - jag ramsat - och han sjunger sig själv till sömns, alt. somnar bums, men gråt..?

3) Ikväll när min man skulle lägga honom - total panik skrik och stor sorg. VA? Han bråkar aldrig om kvällen, inte om dagarna heller - men har det varit något någon gång, så har det varit på dagen. ALDRIG på kvällen. Inga besked dög, gråten var till sist förtvivlat, och jag övertygad om att nu har han fått öroninflammation eller dylikt. Fick lägga honom i vagnen (då var han lugn) var i han sjöng/knarrade sig till sömns. Nu när han sovit i tio min. flyttade jag honom över till spjälisen.

Men vad-vad-vad är det som händer???

Först matkrångel i någon/några veckor, och nu sömntrassel! Rynkar oförstående på pannan, och gillar inte alls detta att inga besked dög - det brukar det ändå göra!

Planen är att få honom att skratta inför varje läggning - ungefär som en minikur - så får vi se vad som händer...

Annars lär han sig nytt. Nu under förra veckan har han börjat greppa tag på sina leksaker när han ligger på mage - och kan bli väldigt irriterad om han inte lyckas! Snurrar runt 180 grader - och nästan 360 - är också en nyhet...

Socialt delaktig är han. Det enda som jag kan komma på som skilde den här dagen från andra dagar var babysimmet - det har nu varit två veckor då vi inte kunnat gå - men han var glad och nöjd med simmandet, och efteråt också. Vatten i öronen? Nu spekulerar jag hej vilt, så då sätter vi punkt på detta!

[Pia Pojkmamma]

Bästa Päivi,
så här skrev Anna till mej då vi plötsligt hade hamnat i en kaosperiod. Visserligen var vår lilleman bara 3,5 månader då, men själva huvudpoängen i Annas svar gäller för större barn också

"Herr Viktor är en äldre man nu än han var förut. Om man säger. Gud vet, men definitivt inte han själv vad han muttrar för plötsligt, gapar och skriker om. Naturens imperativ bjuder honom att vidareutvecklas och inte stanna kvar på denna trevliga bebisnivå där allt var frid och fröjd (lite "paketmodell") och han är antagligen inte gladare över det än du (tydligen) alla gånger Men det hjälps inte. Igenom vad-det-nu-är ska han

Så ta inte så mycket extra för de här utflykterna i missnöjets rike. Bryt mönstret litegrann i några små detaljer och "låtsas" att han är en STOR pojke. T ex. En nerkortad nattning - håll tvåminutersgränsen. Saklig och lugn (=lugnande) attityd utan spår av oro. Vagning om så behövs, men hastigt och lustigt och rejält och halvhjärtat på en gång, om du kan få ihop den modellen och GÅ. Smygramsa när han just ska somna eller strax efter.
Och invänta bättre tider. De kommer. Och då blir det kolossalt spännande att se vad det var han skulle komma fram till för oprövade talanger. Vända sig kanske. Åla lite mer avancerat, mot ett mål. Gripa och hålla kvar. Inte vet jag. Och som sagt, inte han heller

Och även: små barn kan ha dåliga dagar. Dåliga kvällar. Dåliga morgnar. Dåliga minuter. Dåligt humör. Bästa medicinen brukar bvara att lämna dem i fred så mycket som möjligt då och INTE riva upp ens halva himlen och jorden. Till slut löser de sina arma livskriser själva och vi kan inte, och ska inte försöka, göra det åt dem Hjälpa till lite kanske, ja, men inte tro att vi kan ta bort dem."

[Gäst]

Det är så. När jag inget förstår kommer det en Pia (vanligen då min storasyster, men det här går ju också bra... ) och Förklarar Saker För Mig. Tack-tack-tack-tack-tack!

[Pia Pojkmamma]

Fast för min del är det främst ANNor som gäller. Både vad gäller släktingar och you know who

Berätta sen vad det var Hugo kommit fram till/lärt sig för nytt

[Gäst]

Vi griper. 8) Vi planerar, ålar oss framåt, sträcker fram handen, och griper. 8) Om vi misslyckas blir vi ack så f-baskade, men så, griper vi igen. 8) Och arga blir vi ju, med jämna mellanrum, men nu begriper i alla fall mamma - nästan - vad det handlar om.

Ikväll blev vi rädda för de tre badankorna (...?), och förklarade detta länge och väl. Sedan åt vi helt klart chockerande mycket - och just nu pladdrar vi i sängen, efter lite inledande protester. Protest avläggs vid varje läggning just nu, men det går över så fort mamma lämnar rummet, vilket hon gör mycket snabbt.

Och nästa dag griper vi igen. 8)

Nu skall min sekreterare jaga uggla, eller vad det nu är som fastnat i skorstenen. Rådjur kanske... 8-[