Hur bemöta gnäll hos 1-åring?

Samtalsforum med barnen i fokus
Fanny83
Inlägg: 299
Blev medlem: tis 04 aug 2009, 22:05
Ort: Stockholm

Hur bemöta gnäll hos 1-åring?

Inlägg av Fanny83 »

Hej alla!
Prins Charlies har fyllt 15 månader och livet leker. Han sover som en stock, äter som en häst och är en ren fröjd att ha i närheten för det allra mesta.

Det som är mindre trevligt är gnällandet när vi är hemma, både för oss ömma föräldrar, men säkerligen framför allt för den unge herren.

:arrow: Här är ett bra exempel från igår:
Vi ska storstäda och laga mat. Först får C i uppgift att tömma tidningskorgen, vilket han gör med glädje. Sen följer han med mig för att återvinna och får slänga i alla glas och plastburkar i rätt behållare. Mycket trevligt. När vi kommer hem "diskar" han i diskhon i en bra stund medan jag lagar mat. Det är liv och rörelse i hemmet, även fadern städar. När C diskat klart tycker jag att det vore rimligt att kunna begära att han pysslar på egen hand ett tag. Det gör han också. Det finns så mycket att göra i en lägenhet när man är ett år. Man kan titta på gräsklippare i en tidning, man kan köra gåvagnen, man kan dra omkring på pappas gamla gympasko, och så vidare. Men efter inte så lång tid är detta inte kul längre och det är då gnällandet sätter in.

Det är gnäll som sedan eskalerar till tycka synd om sig själv-gråt. Han har tråkigt, han är inte olycklig. Detta gnäll inträffar ENDAST när vi är hemma, för överallt annars är det aldrig tråkigt. Det inträffar också för det mesta när vi är "upptagna".

Nu vill jag ha mycket konkreta tips på hur jag ska agera när han gnäller. Jag vacklar något enormt i min tro här. Antingen betyder gnällandet att han behöver något och då är det min uppgift att se till att han får förutsättningar att inte gnälla, så att säga. Eller så är det ett kommunikationssätt som inte borde uppmuntras. Eller både och, kanske. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.

Det brukar gå till så att jag inte "hör" gnället, ser lugn men kolossalt upptagen ut och fortsätter att pyssla med mitt, men att jag efter en stund får avbryta det jag pysslar med (man kan inte ALLTID ha med en ettåring vid matlagningen) för att bryta gnället. Då får jag försöka hitta på något nytt som han kan ägna sig åt. Och jag förstår att det är så man får göra, och jag gör det så gärna, men här känns det liksom som att han gnäller sig till mig, och det känns inge bra.

Vad kan man begära av en ettåring? Vad kan man begära av en förälder? Jag försöker verkligen ta med honom på allt som jag gör där han kan få någon uppgift, men ibland räcker det inte med att jag flyttar ner arbetet till golvet, till exempel.

Det är inte så mycket att han vill ha MIG och min uppmärksamhet. Han kan tycka att det är kul att leka med mig när jag sätter mig på golvet, men är vi utomhus eller var som helst som inte är hemma så är han stennöjd hela tiden helt för sig själv. Då finns det ju en massa nya spännande saker att pyssla med.

Ensamlek, tänker ni! Men jag tror inte på det. Han sitter inte gärna still i mer än någon minut. Är inte intresserad av att sitta och pyssla eller bygga med klossar eller liknande. Han vill springa runt, den härlige lille pojken. Förutom när han sitter i vasken och diskar, förstås.

Ja, jag vill alltså ha konkreta tips på hur jag kan bemöta gnället och veta vad man kan kräva av föräldrarna. Nu kan det tyvärr ofta kännas lätt stressigt när vi är hemma, som att allt går ut på att C ska vara nöjd UTAN att det verkar som att vi gör allt för att C ska vara nöjd, ungefär. Jag tycker faktiskt att vi gör allt vi kan. Kan det bara vara så att man får acceptera gnället? Eller får man acceptera att man måste "sysselsätta" älsklingen hela tiden?

Eller kanske så här: jag begär inte att jag ska få vara ifred hela tiden, men jag vill slippa en missnöjd Charlie. Lite mer: "mamma, nu har jag tröttnat på att bära omkring på en sko. Har du kanske någon annan trevlig uppgift som jag kan ägna mig åt en stund?" :lol:

Fadern är hemma med C på dagarna och tycker förstås också att det är lite jobbigt att känna att det blir gnälligt hemma och att man måste bege sig hemifrån så fort som möjligt.

Vi är ute både på för- och eftermiddagen och låter Charlie gå loss i stadens alla parker. Han gnäller som sagt endast när vi är hemma, speciellt när vi försöker göra något på egen hand. Han kan förstås springa omkring och ha kul, speciellt efter middagen, men som jag skrev känns det hela tiden som att han närsomhelst kan vända och bli olycklig.

Charlie är alltså världens bästa unge, han sprudlar av livslust och lär sig nya ord varje dag. Jag vill bara veta hur jag ska agera när det gnälls!

Oj, det här blev långt. Härligt. Nu får ni komma med tips!

Tack!



:D
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Luvisen »

Ensamlek, tänker ni! Men jag tror inte på det. Han sitter inte gärna still i mer än någon minut. Är inte intresserad av att sitta och pyssla eller bygga med klossar eller liknande. Han vill springa runt, den härlige lille pojken. Förutom när han sitter i vasken och diskar, förstås.
Det är svårt att införa saker man inte tror på...

Min kille är likadan som din och jag försökte införa ensamleken men gick bet. Jag tror iofs att det hade gått bättre om jag hade förstått att min son helt enkelt intresserar sig för andra ting än dem som föreslogs i BB. JAg införskaffade ett "kit" med de leksaker som föreslogs men inget intresserade honom. Däremot intresserar han sig väldigt mkt för udda ting. När han var stor nog började han dra ut lådor där vi ex gömt mediciner. Denna låda gick han igenom varje morgon nogsamt, utan att göra ett ljud. 40 min kunde han sitta! Detta är killen som far runt i lgh som en orkan.
Han skakade alla förpackningar, öppnade och stängde, tuggade på lock. Ja, jag vet- livsfarligt! Barn ska inte hålla på med mediciner men allt detta gjorde han under sträng uppsikt. Men jag märkte att han aldrig försökte stoppa i sig ngt. Han var inte ute efter att äta mediciner. Han fann bara dessa ting intressanta. Formen, färger, om det lät när man skakade, den lilla texten...

Jag rekommenderar inte att lämna liten med en låda mediciner men vad jag försöker säga att jag nog kunde ha infört ensamleken med helt andra saker än leksaker efter att kontrollerat att de skulle hålla för utforskningar utan att det blev farligt. Annars kan man inte lämna liten ensam.

Jag ger nu min son icke barnvänliga ting när jag har behov av en egen stund och placerar honom intill mig så jag kan kolla honom med ett getöga hela tiden. Jag förstår att det måste vara ganska avancerat. Jag trodde att han skulle ta sönder allt och äta både det ena och det andra. MEN det har han inte gjort. Alls. Hans leksaker är ganska dammiga numera :lol: :? Jag har bara accepterat, han inte tycker inte att de är skoj såvida inte man tar undan dem helt 1-2 v i sträck. DÅ kan han rota bland dem ungefär 20-30 min själv men sen är han klar för den gg. :lol:

En gammal läppsifts hylsa t ex som AW tar som exempel var HELT rätt! Den pillade han med i vagnen. Hade den som muta länge :wink:

Han tar också hand om min mobil- det var inte min favvo, men det har visat sig att han verkligen på helt egen hand lärt sig hantera den. Varsamt och fint. Han har aldrig ätit på den...Mobilen har överlevt i 8 mån. Min systerson däremot tog dö på morfars mobil på 2 röda. Det barnet älskade leksaker när han var liten och hade en enorm fantasi. Barn är olika. Och det mkt tidigare än jag trodde. Man måste försöka observera mer intensivt och se: vad är det för en liten människa? vad roar denna?

Det här blev också långt. Men det är mina tankar iaf...

Kram på er!/Luvisen
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Först svar pà vad du kan kräva av en 1 àring, sà skulle jag nog säga nada, niks och ingenting. Du kan kräva saker av dig själv. Till exempel sà kan du kräva att du ska tillrättalägga arbetet ni utför pà ett sàdant sätt att han kan vara med.

Nu vaknade 2.5 àringen och vi ska äta mellanmàl, sà jag skickar dig dessa smà tràdar du kan läsa.

Här är en liten gnälltràd, med en tràd i tràden.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=17939
och den här fràn favoriter
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 640#166640


Nyckelord.
:arrow: Social delaktighet pà riktigt.
:arrow: Ensamlek, kanske inte ensamlek som beskrivet i Barnaboken pà morgonkvisten, men ändà ensamlek.
:arrow: Utevistelse.

Detta fixar ni.
Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej en gàng till!

Sorry om mitt förra inlägg verkade hàrt och negativt, det var inte meningen, men ska man fixa havregryn med mjölk och socker nu, sà ska det göras NU! :D Det var ingen tid för spràkslipning, inte nu heller för den delen...

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Fanny83
Inlägg: 299
Blev medlem: tis 04 aug 2009, 22:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Fanny83 »

Hej Miniz!

Tack för ditt svar. Nu känner jag att jag måste förtydliga lite!

:arrow: När jag skrev "kräva av en 1-åring", menar jag förstås inte kräva i ordets rätta bemärkelse. Det hade kanske varit mer korrekt att skriva "förvänta sig" eller kanske till och med "vad är möjligt när det gäller en 1-åring". Jag kräver inget av Charlie, men jag vet att han till exempel kan sova hela natten, somna själv, osv. Många av er på forumet har dessutom barn som leker ensamma i sina sängar i uppåt två timmar varje morgon. Så frågan var om man skulle kunna uppnå en situation i hemmet där 1-åringen inte gnäller när vi är upptagna.

:arrow: Du skriver att nyckelordet är social delaktighet på riktigt. Tycker du inte att det exempel jag skrev var social delaktighet på riktigt? I såfall behöver jag veta mer hur Charlie skulle kunna tas med i "arbetet."

Grejen är ju att det inte alltid finns konkreta uppgifter när man är hemma. Man kan ju inte jobba hela tiden. När det finns en konkret uppgift, som att laga mat, får Charlie mer än gärna vara med och laga.

Kort sagt: jag ser inte hur han skulle kunna vara mer socialt delaktig än vad han är utan att jag själv skulle vara tvungen att arbeta varje vaken stund i hemmet.

:arrow: Om man gör allt "perfekt", gnäller aldrig en 1-åring då?

Du skriver att jag bara kan ställa krav på mig själv, och tro mig, det gör jag! Jag ser bara inte VAD jag kan göra mer än det jag redan gör. Och ändå har jag hela tiden en känsla av att om jag bara gjorde rätt så skulle han inte gnälla. Vilket också förstärks av ditt svar. Ännu mer social delaktighet, ännu mer utevistelse (vi kan knappt vara ute mer än vi är) och så ensamlek, som jag inte ser hur jag ska kunna styra upp. Charlie är som sagt inte lagd åt det hållet att han vill sitta still och pilla någon längre tid. Jag litar på att det inträffar när han är lite större. Fast det jag efterlyser är ju egentligen en variant av ensamlek, fast utanför sängen. Tror jag. Jag känner mig inte så genomtänkt just nu.

Jag rannsakar mig själv hela tiden, jag tänker konstant på vad jag kan göra för att underlätta för Charlie, men jag är beredd att säga att han har alla världens förutsättningar, jag gör allt jag kan. Men nåt fel är det ju, och då kanske det handlar om en dålig vana, att det är så han kommunicerar. Eller jag vet inte...

Det känns i alla fall fel att en enda liten pojk hamnar i sånt enormt fokus. Inbillar mig att denna situation aldrig skulle uppstå om det fanns äldre syskon i hemmet.

Har inte hunnit läsa trådarna än, ska göra det bums.

:arrow: Vill fortfarande ha konkreta tips på hur jag ska agera NÄR han gnäller (även om han inte borde gnälla i en perfekt värld.) Hur ska jag bemöta gnället?

Tack för att ni tar er tid och hjälpa!

Ps. Idag har det rullat på här i hemmet, vi har varit ute två gånger redan och C har inte gnällt en sekund. Så det är ju inte så att han gnäller hela tiden när vi är hemma. Långt ifrån. ds.
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej Fanny!

Vad bra att du förtydligade! :D Det är bra att ni har social delaktighet med gossen. Fràgan är om det kan vara mera. Alltid när det gnälls här hemma är det för att jag slarvar med social delaktighet!

Har du försökt bara sätta dig ner och bjuda pà den tomma tiden när han kommer gnällande?
Här har AW skrivit om att sätta sig ner. I samma tràd har Nancy skrivit om "storstilade återseende".
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22752

Och i tràdarna du redan fàtt finns mànga bra tips.
Fanny83 skrev: Så frågan var om man skulle kunna uppnå en situation i hemmet där 1-åringen inte gnäller när vi är upptagna.
Vilka situationer handlar det om? När är ni upptagna?

Nu ska smàkillarna kolla pà datorn.
Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
helamig
Inlägg: 849
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 18:48

Inlägg av helamig »

Hej!

Jag tycker ni ska ge ensamleken en chans. Jag tror att det ger mer goda effekter än man kan tro. Börja med tio minuter. Försök som Luvisen skrev tänka ut något som kan intressera din son. Det handlar ju också om vana. Att han vänjer sig vid att roa sig själv, att inte alltid räkna med att ni finns där för att greja eller tillfredsställa honom utan ibland finns det faktiskt ingen där och han får själv se till att roa sig. Som sagt börja med tio minuter. Sätt på musik, lämna honom genom att säga hejdå, kommer snart. Gå in inte in förrän efter tio minuter och då glatt trots att han verkar missnöjd. Vänta dock med att gå in vid ett tillfälle som han är mer nöjd. Testa en vecka och se vad som händer, såklart med en positiv attityd och tro på att det blir bra och funkar :wink: Jag har också en väldigt livlig tjej men just på morgonen tror jag att både hon och jag uppskattar att pyssla lite själv.

Känner som du att jag ofta måste greja mest hela dagen för att hon ska bli nöjd. Hon blir lätt gnällig när det inte händer nåt. Ute är vi mycket och det är skönt för då kan jag passa på att vila lite medan hon roar sig. :D

:heart: :heart: :heart:
T född 090917
S född 110118
A född 130328
F född 141123
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Luvisen »

Jag tror eran social delaktighet har blivit mer av lek. Typ: Här! Roa dig en stund med detta! :P Funkar ju en stund som du märkt men inte värst länge.

Min liten skulle jag inte sätta i diskhon om inte JAG ska diska. Du lät din son "diska" medans du lagar mat... Då är han ju inte riktigt MED om man säger.

När du diskar på riktigt och han kommer trasslande- ner med han i hon.

När du lagar mat och han kommer trasslande - upp på diskbänken för smakprov och grejande med slevar.

När du damsugar och han kommer trasslande- låt honom ta över damsugaren.

Charlie signalerar att han vill vara med genom att komma och gnälla när du gör ngt. DÅ tar man upp liten med ett :P Kom här! Var med!

Nöje i största allmänhet behöver inte serveras, de initierar själva,bara man ger dem tid. Sitt still på mattan. Kommer han och sitter hos dig behöver du inte leka med honom. Bara vänta. Då kommer han börja agera och desto mer han initierar själv desto mer kommer du se att han kör lite ensamlek här och var.

Du ska inte känna att du måste göra en massa eller hänga ute hela dagen för att barnet ska vara nöjt. Då tror jag det lätt blir en överfokusering på barnet. Tänk mer: Vad måste VI få gjort idag? Vad vill VI göra idag för det är trevligt? Sedan låter man det lilla barnet hänga med på sitt vis i det som är ERAT liv.

Värme!/Luvisen
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Kalaskakan

Inlägg av Kalaskakan »

Hej Fanny! Kul att se dig igen, så länge sen :D

Jag kastar mig in här med kanske helt tvärtom-råd än de du redan har fått.
Charlie och Smulan skulle nog trvis bra ihop tror jag, de skulle få lösa varandras dilemman eftersom det verkar som om det bara är de som förstår dilemman'en.
*Skämt åsido*

Jag är helt med på hur/vad du menar med Social Delaktighet och med jobben som finns att sköta där hemma. Ett tag tänkte jag "Ska jag behöva hitta PÅ nya grejer hela tiden?" tills jag insåg att det vore att driva SD till absurdum.

Nu har Smulans period börjat ebba ut (hoppas och tror jag). Vad jag gjorde:
Jag skötte allt som vanligt med en touch av övertydlighet i allt jag gjorde, med både ord och handling.
Jag försökte förekomma Smulan när jag såg att hon var på väg mot en mission impossible grej, visade, lärde och allt det där.
Satte upp pektavlor som visar saker hon kanske kunde vilja göra och som jag kanske inte fattade. (Inte för att hon än idag pekar mot bilderna för att visa vad hon vill men de sitter uppe).

Faktiskt Fanny, bara uthärda, är mitt ord.
Vi kan inte lösa allt åt dem, gnället/ljudet driver en nuts ibland ja men well, de finns där ändå.
Frustrationen kan vi inte ta ifrån dem och min åsikt är att vi inte skall det hela tiden heller. Så funkar inte livet, däremot är jag till 100% för att hjälpa dem ta hand om sin frustration. Ligger en skillnad däri.

I mitt tycke gör du redan allt rätt så jag har faktiskt inga lösningar mer än att försök att finslipa - utan att driva det till absurdum - det som går att finslipa.
Hjälp C att ta hand om sin frustration. Bemöt gnället med ett leende på läpparna om du kan, bemöt gnället med ditt sätt att vara, med hela din attityd av självklarhet men vrid inte ut och in på dig själv för du kommer aldrig att kunna lösa allt åt Charlie.
I övrigt, härda ut, var precis som vanligt för det GÅR över. Världen må gunga ibland men ordningen är den samma, förstår du hur jag menar?

:arrow: Man får ha långtråkigt, det är aaaastråkigt och även vi vuxna gnäller när det blir så, men vad gör vi då?

Sen vet jag inte om ensamleken skulle lösa så mycket, jag har svårt att tro att det hela står och faller med just _ensamleken_. Även om det ÄR toppen.

You go girl!
helamig
Inlägg: 849
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 18:48

Inlägg av helamig »

Härligt med olika tips och råd :D Ja ensamleken är verkligen kanon :heart: Skön start på dagen!
T född 090917
S född 110118
A född 130328
F född 141123
Fanny83
Inlägg: 299
Blev medlem: tis 04 aug 2009, 22:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Fanny83 »

Tack, alla fina!
Nu när jag läser era svar blir det mer och mer tydligt att jag har "rätt" SD-tänk och gör så gott jag kan.

Och här kommer tidernas längsta svar:

:arrow: Jag tror jag går på Kalaskakans linje för att undvika att allt blir ett enda stort SD-helvete, helt onaturligt och så långt ifrån det jag vill uppnå - en vardag där saker och ting flyter på och där alla tas i användning på ett så naturligt sätt som möjligt.

:arrow: Att inte kunna sätta Charlie i diskhon för att "diska" när jag står bredvid och lagar mat förstår jag inte. Diskhon är enda stället han är säker i och jag kan inte välja vad han pysslar med där, jag kan bara ge honom lite förutsättningar. Inte ens när han diskar diskar han, han sitter ju mest och pillar och pysslar.

:arrow: Jag vet inte hur era 1-åringar fungerar, men när jag säger till Charlie att gurkan måste skäras och ger honom verktyg pillar han i någon sekund, äter upp gurkan och ägnar sig sedan åt någon annat kul på diskbänken. Visst kan vi låtsas att han hjälper till med maten, men jag ser inga problem i att han pillar med sitt så länge han är nöjd. Så där tänker jag inte hitta något nytt problem.

När han visar att han kan vara med "på riktigt" är jag den första att uppmuntra detta. I dagsläget är det faktiskt så att Charlie leker och utforskar på egen hand, bredvid mig snarare än med mig.

:arrow: Hans SD liknar lek för att det ÄR lek för honom. Kan jag göra mer än att låtsas att vi arbetar hårt och hela tiden säga att nu får vi allt ta tag i det här viktiga och tack tack för att du finns och hjälper till?

:arrow: Kan det inte vara så att det finns olika personligheter hos de små? Vissa som gärna sitter på diskbänken, tittar noga på vad mamma gör, lyssnar och försöker själv, och andra som inte kan uppbåda den koncentrationen vid ett års ålder och bara pallar någon minut av ett visst arbete innan man tröttnar? Eller?

Jag inbillar mig att det blir tusen gånger enklare när han är lite äldre och förstår vad det är han gör. I ärlighetens namn tror jag inte att han gör det nu. (Och jag vet att ni nu vill skriva att han förstår mer än vad vi tror ...)
Faktum är att jag skulle vilja ha med Charlie mycket mer, men även om han sitter bredvid mig känns det ändå som att han är i sin egen lilla värld. Han är aldrig intresserad av det jag gör. I dagsläget känns det rätt ofta som att jag "tjatar" för att få honom att "hjälpa till", och det känns ju inte heller kul. Så att försöka få till ÄNNU mer av det där känns inte görbart.

(Ex: vi går ner i tvättstugan och jag visar hur man lägger i strumporna i tvättmaskinen. Här, lägg strumpan där! Och kan du lägga den här strumpan i maskinen också? Ja, så gör han det några gånger, tröttnar och går loss på sopborsten istället. Han har ALLA möjligheter att vara med och bidra, men jag tänker liksom inte tvinga honom att jobba med tvätten när han hellre sopar. Men pratet är förstås hela tiden att nu är vi nere och tvättar och är så duktiga. Och när han sitter i vasken och pysslar med vatten och redskap pratar jag ju hela tiden med honom som om att vi diskar tillsammans, oj vad fint det blir nu, TACK för hjälpen!)

:arrow: Nu har jag glömt hur man citerar, men så här skriver Luvisen:
"När du diskar på riktigt och han kommer trasslande- ner med han i hon.
När du lagar mat och han kommer trasslande - upp på diskbänken för smakprov och grejande med slevar.
När du damsugar och han kommer trasslande- låt honom ta över damsugaren. Charlie signalerar att han vill vara med genom att komma och gnälla när du gör ngt. DÅ tar man upp liten med ett Razz Kom här! Var med! "


Det är så jag gör. Eller snarare så hämtar jag Charlie när jag ska göra något så är han med från början. Förutom att han absolut inte kan sitta på diskbänken, han sitter som sagt inte still. Så fort jag har något att göra är han med, problemet uppstår alltså när jag gör något som han inte kan vara med på.

:arrow: Miniz, du frågar vad "När vi är upptagna" betyder. Det kan vara allt från att man ska sminka sig, klä på dig eller bara gå på toa. Eller ja faktiskt, när jag ska fixa fram lunch och det inte funkar att sätta ner Charlie i diskhon (för att han redan suttit där en halvtimme eller för att det inte hinns att klä av eller liknande). Ibland har man inte möjlighet att tänka ut något smart sätt att få med honom.

:arrow: Luvisen:
Du ska inte känna att du måste göra en massa eller hänga ute hela dagen för att barnet ska vara nöjt. Då tror jag det lätt blir en överfokusering på barnet. Tänk mer: Vad måste VI få gjort idag? Vad vill VI göra idag för det är trevligt? Sedan låter man det lilla barnet hänga med på sitt vis i det som är ERAT liv.

Ja, och det är så vi tänker och så vi försöker ha det, och det är gå Charlie gnäller. Det är det här jag behöver hjälp med, att kunna verka normalt i mitt eget hem utan att behöva känna att jag hela tiden måste hitta på en uppgift som Charlie ska vara med på. Typ nu ska jag sminka mig, hur kan Charlie vara med på detta? Kan jag kanske lyfta upp honom till spegeln med ena handen och försöka sminka så gott det går med andra? Så kan jag inte ha det och så tror jag inte heller att det ska vara.

:arrow: Allt verkar så lätt när ni tipsar, och ni skriver saker som jag redan gör och tänker på hela tiden. Och i sanningens namn blir det hela lite dubbelt också: ansträng dig MER för att han ska vara med, men det får för guds skull inte bli någon överfokusering på barnet, tänk på vad NI behöver göra. Hur ska det gå ihop?

Men igår så satt vi på soffan typ i en timme helt passivt och kollade när Charlie sprang fram och tillbaka med sin gåvagn och hade show. Så han kan ju helt klart roa sig själv när han är på rätt humör. Och som jag sagt en massa gånger så är han överlag en GLAD pojke som kan gnälla ibland. Och det var alltså när de situationerna inträffade som jag ville veta hur jag ska agera.

:arrow: Ensamlek med musik i tio minuter, det kan absolut vara värt att provas!

Tusen tack ALLA ni som svarar! Synd bara att jag inte ser hur jag ska komma tillrätta med det hela. Men som sagt, det lutar åt att uthärda de gnälliga stunderna! Och även om detta lilla problem får väldigt mycket utrymme i den här tråden är det som sagt långt ifrån ett jätteproblem.

:heart:


Ps. Jag låter så negativ när jag hela tiden skriver "ja, så gör jag men det FUNKAR ju inte" och liknande, så förlåt för det! Jag är en glad tjej och en glad mamma, bara så ni vet! :D
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Kalaskakan

Inlägg av Kalaskakan »

Hej Fanny!

Jag har lite tajt om tid så har överseende om jag inte läste alla dina ord noggrant här nu och svarar lite flummigt och hipp som happ i oordning gentemot din ordning ovanför.

När/att Charlie gnäller när du t.ex. sminkar dig; kiddon har tråkigt. Det är tråkigt när morsan sminkar sig. Ja, än sen då? Vad skall Charlie göra åt det? -För att använda oss av syskonmentaliteten när de träter om en och samma sak :lol:
Nej men ärligt, jag måste bajsa 1 gång om dagen, Smulan gnäller då. Inte mitt problem för jag måste faktiskt bajsa och jag bara vägrar underhålla henne då, det får hon faktiskt göra själv för det FINNS förutsättningar här hemma för det.
-Är du med på mitt tänkande?

I mitt tycke så får Charlie gnälla då tills han kommer till den punkten att han inser att det är ena tråkigt att gnälla och roligare att käka toapapper medan du sminkar dig/klär på dig/häller över kokt vatten i kastrullen eller what ever. Vi måste inte alls udnerhålla dem hela hela hela tiden. (Jag blir trött vid bara tanken och dessutom tycker jag att det blir "Jag leker åt mitt barn"-varning på det).

Vara med och diska, nej de här småskruttarna vi har måste inte alls göra allt á punkt som vi. Huvudsaken är att _de får hålla diskborsten_. Den principen. Åter igen, ge förutsättningarna.
Jag ha sen länge slutat sätta Smulan i hon, hon får faktiskt stå och balansera på pallen endera ensam eller tillsammans med Klimp.
IS i magen min vän, de lär sig att balansera snabbare än vi hinner blinka och kanske är jag djärv men jag resonerar att:
1. Fallhöjden är inte så stor
2. Ramlar gör hon kanske ett par gånger men hur annars lära sig att inte ramla?

Genom att "bara" ha dem med vid sidan om så lär vi dem hur man gör. Gurkan och kniven, nej förvänta dig inte att C ska skära gurkorna. Han skär på sitt vis sen är det ditt problem om du inte gillar hans sätt, hans sätt kanske är det bästa :lol: :heart:
Smulan skalar potatis på samma vis som Charlie skär gurkor by the way!

Jag tycker inte att du skall göra mer än låtsas. Ni gör som ni gör. Ni gör. Far fler är de som inte ens gör det :roll: Tacka ALLTID; precis som du redan gör!
En minuts arbete är gediget hårt arbete tycker jag. Om du inte redan har märkt det så kommer du så smått att märka att han kommer att hitta på egna sysslor, lovar.
Smulans egna syssla är att plocka dammkorn än här och än där och gå till papperskorgen med dem. Jag antar att hon länge iakttog mig, plockandes på Smulor och slängandes dem.

Ibland tror jag att vi snöar in på att vi måste göra en massa, som jag menar i absurdum, men många gånger räcker det vi gör. Jag misstänker att ni inte sitter på soffan dagarna i ända eller hur? Nej, då så. Du gör, han iakttar och memorerar och endera dagen gör han också.

Nej, jag säger tvärtom, ansträng dig inte alls mer såvida DU inte tycker det. Det låter så himla mycket i skrift det vi gör, men sprid ut det på hela dagen Fanny, eller på 2 dagar.

Ställ dig frågan "Varför får inte/skall inte Charlie (få) gnälla?" "Vad är du så rädd för?", finns svaret inom dig själv och agera därefter.

Jag tror också att vi i mångt och mycket är så himla rädda för deras gnäll, så rädda för att göra fel att vi nästa leker åt dem, fixar allt åt dem. Och det min vän anser jag är farligt, för endera dagen måste vi faktiskt sluta med det och vad har vi då skapat för individer?

Nu skall jag bege mig på dagens löprunda och tillåt mig att dra en anekdot.
Här om dagen hörde jag maken ropa "Kalaskakan, Klimp är på väg ut med dina löparskor på sig!"
Löparskorna var splittnya och det var småblött ute så jag rusade efter för att få fatt på - skorna. Väl där ute har Klimp hunnit ut på gatan, han hade tagit på sig min gamla avlagda pulsklocka, står mitt på gatan och "ställer in" den varpå han drar iväg på en löprunda.

Jag kan säga att jag gav blanka f*n i att skorna var nya och bla bla bla, det var bara så COOLT att se Klimp göra exakt som jag!
Vart hade han lärt sig det då?!

Kram Fanny, fortsätt som du gör tycker jag, utan att slå knut på dig själv :heart:
Fanny83
Inlägg: 299
Blev medlem: tis 04 aug 2009, 22:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Fanny83 »

Halleluja! Jag håller med ALLT! Jag är bäst! Tack!

:D
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Fanny83
Inlägg: 299
Blev medlem: tis 04 aug 2009, 22:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Fanny83 »

Ps. Klimp alltså, vilken hjälte!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Fanny! Du är bäst!
Fanny83 skrev: :arrow: Jag vet inte hur era 1-åringar fungerar, men när jag säger till Charlie att gurkan måste skäras och ger honom verktyg pillar han i någon sekund, äter upp gurkan och ägnar sig sedan åt någon annat kul på diskbänken. Visst kan vi låtsas att han hjälper till med maten, men jag ser inga problem i att han pillar med sitt så länge han är nöjd. Så där tänker jag inte hitta något nytt problem.
Men det är ju det jag försöker förmedla. Han arbetar hàrt i typ 4-45 sekunder, sedan har han andra viktigare saker att göra. Och du tackar för hjälpen. Och ni arbetar vidare, var för er.

Fanny83 skrev::arrow: Hans SD liknar lek för att det ÄR lek för honom. Kan jag göra mer än att låtsas att vi arbetar hårt och hela tiden säga att nu får vi allt ta tag i det här viktiga och tack tack för att du finns och hjälper till?
Precis!
Fanny83 skrev: (Ex: vi går ner i tvättstugan och jag visar hur man lägger i strumporna i tvättmaskinen. Här, lägg strumpan där! Och kan du lägga den här strumpan i maskinen också? Ja, så gör han det några gånger, tröttnar och går loss på sopborsten istället. Han har ALLA möjligheter att vara med och bidra, men jag tänker liksom inte tvinga honom att jobba med tvätten när han hellre sopar.
Social delaktighet pà hög nivà!
Fanny83 skrev::arrow: Miniz, du frågar vad "När vi är upptagna" betyder. Det kan vara allt från att man ska sminka sig, klä på dig eller bara gå på toa. Eller ja faktiskt, när jag ska fixa fram lunch och det inte funkar att sätta ner Charlie i diskhon (för att han redan suttit där en halvtimme eller för att det inte hinns att klä av eller liknande). Ibland har man inte möjlighet att tänka ut något smart sätt att få med honom.
Nej, nàgon gàng är man upptagen och det är bara sà.

Jag tror ocksà du är en glad mamma och Charlie är en glad liten sak.
Har du läst gnälltràdarna förresten och hittade du nàgot intressant där?

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Låst

Återgå till "Barnafostran"