Hej!
Ville bara klämma mig in här och ge lite stöttning jag också! Så många gånger som jag har suttit i samma sits och så mycket som jag har funderat fram och tillbaka. Jag vet att jag gör rätt, jag vet att jag aldrig någonsin kommer att ångra detta beslut, men svaga dagar får de mig att funderar och undra ...
Men saken är ju den, att jag vill ju själv fostra mina små underverk, jag vill vara den som skapar grunden för de ljuvliga människor de är och kommer att bli. Jag vill vara med så länge det bara går och se varje framsteg och njuta av varje liten utveckling.
Åren är så få, innan de tycker att det är dags att skaffa sig andra att vara med, att se upp till och berätta hemlisar för. Jag vill njuta av varje liten stund jag kan få. Inte ge bort det till andra, som inte ens kommer att se det i mängden och röran.
Jag vill ge mina barn en stark grund, varje stund och dag visa dem hur värdefulla, speciella och underbara just DE är, var för sig. Jag anser att det är min plikt som deras mamma, som den de förlitar sig på, att ge dem det. Och jag älskar det, det är fantastiskt att vara med dem.
Det är en ära att få följa dem, och som sagt, det tänker jag inte missa.
Det finns inget så viktigt för ett barn som sin förälders kärlek, och deras svar om att dagis skulle vara lösningen, den tror jag inte på. Min son är inte tidig med sitt tal, vi har varit hos en talpedagog och resultatet hos henne gjorde mig ännu starkare. (Då väldigt många har påpekat att lösningen på tal"problemet" skulle vara dagis.)
Hon sa, då jag frågade om det skulle hjälpa att sätta in honom, att det skulle med all säkerhet få motsatt effekt i stället och att hon absolut inte rekommenderar det. Hemma har han stöd och förståelse hos mig, medans han får kämpa lite för att göra sig förstådd hos sin mindre lyhörde far. Med andra ord, så får han motstånd och får anstränga sig hemma också. Däremot på dagis skulle det förmodligen skapa en frustration hos honom att inte bli förstådd på samma sätt, som han skulle må dåligt av. Vilket skulle kanske kunna försämra läget.
Min prins gör stora framsteg med talet och han är enormt duktigt - det berättar vi varje dag här hemma
Stor kram
Mojan
Stolt mamma till buskillen 070126
och tokfia 081028
8) 
*Det är svårt, mycket svårt, att få stöd och hjälp av omgivningen när man som mor eller far själv tvekar. 
