Liten är här - frågor om SM

[Lobilina]

Förstår att det inte är lätt att hänga med i svängarna här , men sen jag skrev om "några drag med vagnen" så har det förändrats mycket. Ett fåtal drag, ibland mer och ibland mindre, med vagnen funkade prima för några dagar sen, men inte längre. Och om det var SÅ enkelt så skulle jag vara helnöjd 8) .

Men problemet är, sedan några dagar, att det inte räcker. Hon skriker upp sig rejält, även när hon blir vagnad, och jag tycker inte att det känns rätt i magen att vagna när hon panikskriker när hon är så liten. Och ni var ju inne på det också, att hon är för liten för att vagnas, och då antar jag att ni menar att vagnas MYCKET - vilket jag anser att detta handlar om.

[Kalaskakan]

Hej Lobilina!

Jag har läst tillbaka i din tråd, och hittade dessutom din första tråd med/om Elin , och mina tips är:

I mitt tycke, eftersom Klara bara ÄR 1 månad, ännu inte vet hur saker funkar - och det kommer att ta iaf 1 månad till innan en rytm börjar sätta sig, så borde du läsa Susan D's svar till dig, första inlägget i sid2. När du har läst det inlägget fortsätter du till Chokladkaninens och tar till dig av det Blivandemamma skrev, utan att försöka "köra" en Blivandemamma för jag tycker mig läsa en viss stress mellan dina rader.
Jag tycker mig se en önskan om att allt skall sitta NU, det skall funka NU osv osv.

Mitt bästa tips till dig är att tagga ner Lobilina, ty stressen kommer bara att sätta fler och fler käppar i hjulet för dig.
Jag tyckte att dina insikter i din allra första tråd gav dig fantastiska insikter, så när du har läst igenom sid2 här så läs din första tråd

Släpp osäkerheten, rädslan och stressen bejb!
Och jag tror visst att Klara somnar nånstans, hur mycket du än skriver att "det gör hon inte alls det, varken i famn eller i vagn".

Klara är bara 1 månad! , chilla lite nu tycker jag

[Lobilina]

Mm, jag har nogt varit rättså stressad över att få allt att fungera så snabbt som möjligt. Inte minst eftersom jag har varit lockad av att ta bort ett nattmål vid 1 månad, som AW skriver, eftersom jag blir helt knäpp av sömnbristen. Men visst, det låter egentligen vettigt att vänta till 2 månader så om jag bara orkar härda ut så VET jag ju att saker och ting kommer ordna upp sig sen.

Idag har det funkat lite bättre med dagssömnen, kanske för att jag läste ditt inlägg i morse och taggade ner lite . Det blir en del vagnande, men hon har haft lättare att komma till ro idag, och vi försöker vara återhållssamma med vagnandet och bara vagna tills hon är lugn, och en eller några gånger har hon verkligen rätt ut det själv .

Tack för svaret , jag känner mig lungare nu

[hanna-raori]

Hej Lobilina

jättegrattis till lilla Klara! Jag ville bara säga att jag sitter med pretty much the same problems här hemma och jag har följt din tråd och den hjälper mig få ordning på min kille också. Min Emil föddes 26 juni och ligger lite efter, vårat problem är att han har massor med kramper mellan 1,5 timmes målen eftersom jag inte kan rapa honom ordentligt (jag bröt armen i en allvarlig cykelolycka en vecka innan förlossnngen) så jag kämpar på med en högerarm+hand... Kramperna misstolkar jag som hungersskrik, ger honom bröstet som sprutar av mjölk, men som han inte vill ha utan skriker ifrån sig, och så kommer stressen...

Tack för din tråd Labolina, tror att många känner igen sig och tack Susan och alla ni andra kloka och erfarna (och LUGNA mammor) för era kloka svar. Jag hade också massor av strul med mitt första barn, jag förstår precis hur du känner dig Labolina. Det är sjukt lätt att börja stressa och att korthuset börjar falla, men man får ta ett djupt (VÄLDIGT djupt när man fastnat i en-gång-i-timmen-träsket och aldrig får sova) och ta nya friska tag!

Kämpa på, du är inte ensam, vi fixar detta!!!!!

Kram Hanna

[Lobilina]

hanna-raori: Skönt att höra att vi är flera... man känner sig rätt ensam ibland. Kul om min tråd kan hjälpa andra också .

Sedan jag lugnade ner mig en smula har saker och ting fungerat bättre, och sömnen har varit ok, dock lite trassligt med 45-min-uppvak men jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig för det heller, ibland tar jag upp efter 45 och påbörjar ny matning och ibland vagnar jag ett tag och ser om det biter - ibland gör det det, ibland inte - och då tar jag upp.

Dilemmat just nu är nätterna, och då särskilt småtimmarna efter kl 04.00. Tösen sover bra fram till 04, oftast två pass om 2-2,5 timme vardera, helt ok för mammas sömnbehov, det klarar jag mig på . Men sen kommer alltså trasslet efter 04. Hon sover bara EN timme till 05, äter liiiite, sover EN timme till 06, äter liiiiite, sover EN timme till 07 och då bestämmer jag att det är morgon . Varför i hela världen måste hon sova så lite när jag är som tröttast, jag blir helt knäpp av sömnbristen på småtimmarna .

Frågan jag ställer mig är om jag ens borde bry mig om detta nu? Kanske är det bäst att fortsätta konstatera att hon fortfarande är liten och att tiderna ger sig så småningom bara jag härdar ut? Eller kan det finnas något jag kan göra för att få henne att sova i åtminstone 2-timmarspass även efter 04? Inte minst för mitt goda humörs skull och mina egna förutsättningar att vara en god mor under dagtid .

[Kalaskakan]

Mitt svar blir; sluta inte att bry dig men börja inte överfokusera.
Många är de bebisar som beter sig exakt så där efter 04.00 på morgonen. Man matar utav bara den sen hjälper man till ro, det tar för en del bebisar, flera veckor (aj aj inte så rolig läsning men fokusera på "veckor" och få det inte till "evighet") innan polletten trillar ner och sen sover de som små söta grisar

Småtimmarna känns tunga men de ger med sig om man ger sig på det, lovar!

Vad är det hon gör när hon vaknar vid 05.00? Gnölar, småtjattrar, knorrar? Det får man och det behöver inte åtgärdas även om man är snabb som blixten med handen på vagnen i ren rädsla att de skall vakna till mer.

Vad jag gjorde var ihärda. Vagnade, visste att hon inte var hungrig där efter 04.00 målet, mörkla till tusan och efter några veckor la jag mig helt sonika i ett annat rum. Då var Smulan närmare 8-9 veckor. Hon grejade de där morgontimmarna alldeles själv utan en massa "hjälp". Hjälpen, visande, lärandet och ledandet pysslade jag med i 8-9 veckor.

En sak i taget, en sak i sänder, allt sätter sig inte omedelbart.
Pepp hepp pepp hepp pepp hepp

[Lobilina]

Ja vad pysslar hon med egentligen där på småtimmarna? Stånkar, bökar, stökar, gruffar, småskriker...

Jag försöker verkligen INTE vagna, utan avvakta, men eftersom hon äter så himla lite på nattmålen så gnager ju känslan av att hon är hungrig, vilket hon ofta är när jag tar upp och erbjuder liten extraslurk (med betoning på LITEN eftersom hon inte äter mycket då HELLER). Men stånkandet och stökandet upphör inte för det, hon fortsätter, och jag vagnar lite, hon fortsätter, jag vagnar igen.... Tillslut somnar hon, men som sagt, sover bara en timme till nästa omgång av stök och bök .

De enstaka gånger hon äter ordentligt på natten, då sover hon också bättre efter 04. Så kruxet verkar ju vara att få i henne ordentligt med mat även på natten, men som jag skrivit förut, jag vill ju inte ställa till med massa bök för den sakens skull eftersom jag vill markera att det är NATT.

Men ok, uthärda försöker jag göra, och hoppas att det liksom ger sig lite av sig självt.

[blivandemamma]

Hur går det för er?

Kalasis skriver så bra om knölande bebisar här ovan. Man kan inte göra så mycket.

Jag hade en liten bebis som verkligen BÖKADE på nätterna. Utan att det var nåt särskilt han ville. Han bara LÄT. Bökade, korvade, gnydde lite och höll mig vaken

Jag satte hans vagn utanför sovrummet och sen sov vi Så hörde jag liksom om det var nåt han ville men inte när han hade sina knöltimmar



Anna

[Lobilina]

Tackar som frågar , ja hur går det här egentligen , lite blandat kan man väl säga .

Vi börjar med det som går bra . Två nätter i rad har tösen valt att dra ihop två 1-timmarspass till ett långt på hela två timmar . Vad gäller gnölandet så var det också positivt i natt - efter matning vid 05.30 började hon som vanligt åma och kråma i vagnen, men jag låtsades att jag inte hörde 8) och somnade själv. När jag vaknade till efter ca 5-10 minuter är det tyst i rummet och hon sover så fridfullt .

Och så det som går riktigt dåligt, för att inte säga helt åt skogen . Dagslurarna. Det skarvas förfärligt här hemma, och inte bara på 45 längre, utan på 30 och 20 också. Strategin är så klart MERA MAT men det är så himla svårt att truga i mer mat när man kommer in i den däriga onda cirkeln när det sovs för lite och Liten så klart är för trött för att äta bra och inte heller tillräckligt hungrig. Och så den här tropiska hettan på alltihopa, som kan få både mammor och bebisar ur balans . Men jag fortsätter samma strategi (eller??!!) och hoppas på bättring imorgon.

[blivandemamma]

:thumbsup: yes! Det låter ju som en ökningsperiod, tycker jag. Sen är det ju viktigt att DU vilar också, och dricker mycket. Annars ökar inte mjölken, speciellt inte i den här värmen. Ta hand om dig, glöm inte det!



Anna

[Lobilina]

Hm, ökningsperiod igen? Tyckte just vi var förbi den förra... Men det kanske kan bero på att vi har bytt ersättning (sedan någon vecka ger vi 100 procent ersättning sedan amningen helt havererat) eller nåt, vi bytte från NAN HA till Semper Lemolac sedan magen krånglat rejält och sedan dess upplever jag att hon är mer hungrig. Kanske en tillfällighet, jag vet inte, eller så har vi redan kommit till nästa ökningsperiod helt enkelt. En annan tanke jag hade var att medicinen mot torsk på tungan som hon fick igår kanske påverkade, att hon mådde illa möjligen? För idag är sömnen - så här långt - betydligt bättre. Hon har redan avverkat ett sömnpass på 2,5 timme, och nu sover hon stabilt igen (dock inte förbi de ödesdigra 45, men ändå). Och idag ger jag ingen medicin.

En annan fråga mitt i allt; magläget. Jag skrev om det förut också, att jag tyckte hon hade svårare att komma till ro där. Så vi har fortsatt lägga på sidan, men varje gång hon sover illa så undrar jag om vi borde lägga på mage istället... Det som talar emot är att hon så snart hon landar i vagnen lyfter lilla huvudet som om hon näst intill skulle kika över kanten, och att lägga tillrätta är ju ingen idé att ens försöka. Så vagnandet blir så konstigt då, jag vågar inte riktigt ta i med vagnen eftersom huvudet ligger så fel. Men det kanske är så för de flesta?? Ska man vagna av bara tusan ändå?

[Elle]

En ökningsperiod brukar komma runt v 7-8. Vad skönt att ni fått ordning på lilla magen och torsk.

Jag rekommenderar magläget både under vaken- och sömntid. Vagna kort som besked vid behov el endast "skak i handtag" och låt henne sedan ligga och böka och komma till ro. Det hör ju till utvecklingen att vilja komma uppåt och framåt .

Elle

[Lobilina]

Jag tvivlar egentligen på att det är ökningsperiod vi är inne i igen. För de senaste dagarna har aptiten snarare minskat än ökat . Igår var värsta dagen hittills, där jag fick kämpa för att få i henne 120, vilket har varit MINIMUM på senaste tiden (vi har varit uppe i 130-160 per mål).

Min tanke är att det är redan på natten - eller oftast de tidiga morgontimmarna - som det knasar till sig, med följden att hela förmiddagen (och ibland hela dagen) blir kass med den onda cirkeln för-trött-för-att-äta-för-hungrig-för-att-sova som följd.

Så här såg det ut i natt:

22.00 Somnade (hade bara ätit 80 ml)
00.00 Vaknade, åt 60 ml, somnade snabbt igen
02.00 Vaknade, åt 60 ml, somnade men vaknade efter 20 minuter och åt 40 ml till. Somnade vid 03.00 efter vagnande från och till.
05.00 Vaknade, åt 40 ml
06.30 Vaknade (jag gjorde morgon). Tog upp jättetrött tjej som bara ville äta 20 ml. Uselt morgonhumör med skrik och gnäll. Jag la ner i vagnen två omgångar men tog upp igen eftersom jag kände på mig att hon måste vara hungrig, då åt hon sammanlagt ca 80 ml till. Somnade 8.30.

Det blir ju väldigt snuttigt med ätandet där under tidiga morgonen, och vid 7-tiden är hon sällan riktigt hungrig, och man får kämpa för att komma upp i en ordentlig portion. När jag lägger henne är jag fortfarande osäker på om hon verkligen är mätt, så när hon vaknar 45 min senare (vilket är mer regel än undantag) känns det fel att vagna. Men när jag tar upp och ger mat vill hon sällan äta särskilt mycket... Alltså fortfarande rättså mätt egentligen, och jag ångrar att jag tog upp . Plus att humöret fortfarande är riktigt dåligt med mest gnäll. Och försöker jag mata mer så skriks det ordentligt. Jag drar ut på matningen för att få henne hungrig men då blir hon övertrött istället och skriker för DET.

Suck, vet inte hur vi ska ta oss ur detta, men min tanke är som sagt att det är natten som ställer till det. Kanske behöver hon inte ens äta på natten längre (i alla fall inte så många mål), hon är ju trots allt 7,5 vecka och borde snart klara 8 timmar utan mat? Men å andra sidan, då MÅSTE jag ju få ordning på dagarna först, så att jag vet att jag ger henne tillräckligt med mat då, för att hon ska klara natten. Men där är ju problemet, tror jag. Att så länge nätterna strular så strular dagarna och då får jag ingen ordning på dagarna, och då får jag ingen ordning på nätterna heller. Blä.

Eller tänker jag helt fel?

[Nancy]

Vet inte om frågan varit uppe förut men jag undrar vilken storlek ni har på flasknappen Tolkar jag rätt i att du flaskmatar

Det står t.ex på Dr Browns förpackningar att napp 1 är 0-3 mån och napp 2 är 3-6 mån.

Jag har bytt till napp 2 redan vid 1 mån.

Kram från Nancy

[Lobilina]

Ibland räcker det att skriva av sig här så får man styr på skutan igen . Idag har det funkat betydligt bättre, både med mat och sömn. Sömnpass på ca två timmar och de flesta matningar på 120 ml eller mer.

Nyckeln var nog att jag trots allt lyckades få i henne tillräckligt med mat på morgonen, för sen sov hon i två timmar och hade god aptit när hon vaknade. Därefter har det flutit på i samma goda anda . Men jag bekymrar mig fortfarande över den bristande aptiten på morgnarna, och tror att natten är boven i dramat, hon är helt enkelt inte tillräckligt hungrig på morgonen, och sen är det svårt att komma rätt under dagen.

Nancy, jag har funderat på det här med större napphål, och ska försöka fixa det imorgon.