Inatt har jag haft en katastrofnatt. Celeste har bara sovit i sex timmar och jag har sovit i noll.
Det hela började med att det är en stor grävskopa som har grävt här utanför med en väldigt högt ljud. Hon har blivit rädd för den, att den ska köra in i hennes rum. Igår kväll gick jag in vid första mammaropet och vi pratade lite om att vi skulle gå och fråga gubben som kör om vi fick titta på grävskopan och så. Hon blev rätt lugn med det, och ropade en gång till efter jag hade gått och jag gick in och gav henn snytpapper och så. Sen sov hon sex timmar. Sen ropade hon igen, jag var inne igen. Grejen är att hon kan öppna dörren från sängen och men jag har flyttat den nu.
Då var det grävskopan igen. Vi pratade lite till och var och kissade. Sen gick det säkert två timmar då hon varje femte minut ropade kommer du snart? Och ramsan bemötes med MEN MAMMA INTE SJUNGA NU, JAG FRÅGAR JU?
Jag sa att nu svarar jag inte jag mer, jag var inne och sa till henne och lägga sig ner och sova, jag besvarade varje fråga med sov. Men tillslut orkade jag inte och gick in och lyfte över henne till min säng.
Frågan är då inatt. Hon MÅSTE återgå till sovrutinen annars orkar inte jag med mitt liv.
Jag tror att faktum att hon KAN öppna dörren är ett stressmoment. Tror hon får för mycket information eller vad man ska säga när den är öppen. Jag har flyttat sängen nu.
Men vad ska jag göra ikväll? Ramsa, besvarar man såhär stor barns frågor med andra svar undrar jag? Totalt ovan vid det här.