prematurförvirring

[norna]

Hej igen,

Det verkar helt rätt ang slurk i slutet av tvåtimmarspass, ska genast sluta med det. 8) Idag har det liksom gett sig av sig självt, för han har inte orkat vara vaken så länge... Det fick bli ett femte vakenpass här på kvällen istället för att få ihop våra 7,5 timmar. Och det var verkligen med näppe. Nu sitter pappsen och serverar utpumpad dagmjölk som sista kvällsmat. Vet inte om jag inbillar mig, men brösten känns liksom tomma nu på kvällen. Är själv så himla trött ikväll, så kroppen kanske inte orkar?

Ang magläget - När han inte fick luft fick vi veta att det förmodligen var dykreflexen som slog till, dvs struplocket som täppte till strupen. Efteråt läste jag på nätet. Någon påstod att de barn som har lättretad dykreflex skulle vara mer disponibla för PSD. Jag har ingen aning om detta är en nätskröna eller om det är värdefull info. Han kan iaf lyfta på huvudet och vända det. Han har vid ett enstaka tillfälle t o m vänt sig från mage till rygg. Jag vet också att detta inte behöver betyda att magläge är safe. Dykreflexen ska bebisen tydligen kunna lösa upp själv, men det visste vi ju inte då. Och jag tror att det var själva chocken som avskräckt mig, även om jag kan resonera mig till att det inte går till på samma sätt osv. Vi utvärderar saken här hemma. Storasyster sov på mage, vi var inte lika skrajsna då, utan tyckte att larmet gav viss trygghet.

[blivandemamma]

Hej Norna!

Visst är det så att många upplever att brösten är tomma på kvällen. Tror det är viktigt att man tillåter sig att vila (brösten också ) för att de skall fyllas på och för att man själv skall orka! Tycker det är klokt av dig att ge lite flaska på kvällen. Viktigt att du tänker på din egen ork och tar hand om dig själv

När det gäller andningslarm och magläge så har jag full respekt för din känsla och oro, verkligen. Jag för min del har alltid varit väldigt trygg med mitt andningslarm. Med andra barnet så gick larmet, mitt i natten. Det var en otäck upplevelse, när vi kom in i rummet började sonen skrika. Vi tror att han har haft ett längre andningsuppehåll (larmet reagerar ju även på när det inte är tillräckligt många andetag under en viss tid), men att han själv kanske reagerat på ljudet av andningslarmet (som ju är väldigt högt). Vad vet vi egentligen? Det jag vill ha sagt är att jag är väldigt glad att vi köpte det där larmet. Och det råder jag alla att göra, oavsett om man lägger barnet på rygg eller mage. Där kan man ju börja. Att tänka att man skall lita på att larmet skyddar en viss del. Inte från allt som man vill skydda sina barn från (då hade man ju själv fått sitta och bevaka barnet runt), men så pass mycket att man kanske kan lägga lite av oron ifrån sig? För börjar man där, tror jag att magläget inte är så långt bort. Speciellt inte när man vet av erfarenhet vilken sömnfrämjare det är ellerhur?!



Anna

[norna]

Jag vill rapportera om att jag tycker att det går rätt bra för oss.

Pojkdockan sover på mage numera! Vi tog en resonerare en kväll och tyckte att vi kan lita på larmet och ffa att jag behöver få lite lugnare dagar (lite mindre skarvar och vagning eller allra helst lite längre sovisar och piggare bebis) och mer sömn på natten. (Tyvärr slutar jag nämligen sova helt om jag blir för trött, och det börjar brännas nu.) Och han sover absolut bättre. Inga jättekliv till åtta timmar i ett streck, men färre uppvak helt klart. Dagsovisarna är numera nästan alla två timmar långa.

Vakentid på dagarna hade vi först 1,5 x 5 i en uppstyrningstid ett antal dagar/en vecka, men mer och mer gled han över i att orka mer i takt med att sömnen på dagtid förlängdes, så nu är vi ungefär på 1,5 + 2 + 2 + 2, med modifikation (ofta blir nr 2 lite kortare och sista kvällsvaket lite längre med en nattslurk på slutet - med eller utan powernap innan.)

Nätterna: det börjar etablera sig ett mönster med att han av sig själv vaknar runt 1, 4 och 5.30. Börjar sedan dagen mellan 7 - 7.30. Jag erbjuder tutte vid varje tillfälle, sen sitter jag ett tag med honom om han inte bara slocknar direkt av sig själv innan jag lägger ned honom igen.

Inatt när jag tog upp honom vid dessa tider, åt han bara ytterst lite. Det kändes varje gång lite onödigt att vi båda kvicknade till, eftersom han knappt åt nåt. Vid 5.30 åt han dock lite mer. Det är ursvårt att truga i mer på natten, han är oväckbar när han väl sugit tre gånger och somnat om.
Jag undrar om han börjar bli redo för längre sovperiod på natten? Inatt tog jag upp honom när han hade börjat knorra, så han var inte helt klarvaken. Eventuellt behöver jag inte förekomma honom längre, utan vaka lite mindre på ljuden och plocka upp först när han säger till på riktigt. Nån natt sov jag faktiskt med öronproppar och då åt han lustigt nog mer när han väl var uppe... Kan tänka mig att jag blivit lite överkoncentrerad av alla våra turer under våren... Han har ju varit såå liten och försvarslös, min plutt.

[Nancy]

Hej norna

Jag tycker att ni är fantastiskt duktiga. Det går ju jättebra för er

Jag tycker att du är på rätt spår i detta:

Eventuellt behöver jag inte förekomma honom längre, utan vaka lite mindre på ljuden och plocka upp först när han säger till på riktigt.

Prematurfödda har ofta mer ljud för sig på nätterna i början. De låter, knorrar och har sig precis som många födda inom normaltid men prematurer tar längre tid på sig att upphöra med detta.

Öronproppar har jag själv aldrig använt men jag är inte särskilt lättväckt. Jag har dock alltid hört när det varit hungrigt på allvar och inte bara lite bök och stök.

Många tycker det känns bra att förekomma nattetid (finns inga rätt eller fel) men själv har jag mest satsat på att få väcka dagtid. Har haft fasta mattider istället för fasta sovtider och har alltså väckt när det varit dags för mat. Töserna mina har sovit över nattmålen av sig själva och jag har låtit det ta den tid det tar. Jag har satsat krutet på dagarna och då har nätterna ordnat sig de också.

Jag hoppas att ni får en fin helg tillsammans

Kram från Nancy

[norna]

Prematurfödda har ofta mer ljud för sig på nätterna i början. De låter, knorrar och har sig precis som många födda inom normaltid men prematurer tar längre tid på sig att upphöra med detta.

Det stämmer verkligen. Han har så mycket olika ljud för sig både på dagen och natten. Och det tog ett tag innan han fick ett skrik.

Jag tycker att ni är fantastiskt duktiga. Det går ju jättebra för er

Tack! Och tack för råd och stöd!

[norna]

Hej!

Nu tycker iaf jag att det börjar bli dags att få bort det här tidiga morgonmålet vid 5.30. I princip äter han väldigt lite då, jag är inte säker på att det är en matfråga egentligen. Eftersom han numera nästan alltid sover 2 timmar men inte orkar vara vaken i 2 timmar är dygnet fortfarande "för kort". Dvs vi har närmare en 1,5 - 2 timmars fördelning mellan vaken och sova. Jag försöker "förlänga" dygnet genom att låta tröttisen sova 20 min på kvällen och sedan äta en omgång till, för att samtidigt bli riktigt fullmatad inför natten. Vi brukar hamna på en läggning inför natten omkring 20 - 21.

I morse vaknade han klockan 6 istället för 5.30. Och då hade jag lyckats dra ut på läggningen ända till 21.00 igår, så jag tänker att man kanske skulle tjäna på att försöka förskjuta läggningen ett tag till.

När vi väl är framme vid ett schema skulle jag vilja att dagen började vid 7.30 men än så länge kan den få börja tidigare, men 5.30 tycker jag är lite för tidigt...

Nu måste jag avbryta, för han vaknar! Postar det här som det är...

[chokladkaninen]

Hej norna!

Hur har du det med mörkläggningen? Om han vaknar utan att vara hungrig så är det värt att kolla om du inte kan få rummet lite mörkare - dagsljuset kan lätt väcka dem i en vargtimmesskarv!

[norna]

Just det, det höll vi på med massor förra gången, det är ju ganska svårt att få mörkt så här års. Vi har rullgardin och extra tyg framför och det kommer ju ändå in ljus... Men jag ska absolut kolla om jag kan få det mörkare på nåt sätt.

Vi har tredje kvällen i rad nu med ganska kraftigt kvällstrassel, han är helt klart trött så här dags! Sista sovisen blir alltid något kort, de andra fungerar bra nu. Just nu avnjuter han en 20-minutare i vagnen.

[norna]

Lillebror slog nytt sovrekord inatt - 5,5 timmar.
Jag känner mig som en ny människa.

Jag smög in när han hade somnat och tryckte för springan mellan rullgardin och vägg med bärsjalen. Han åt även 20 ml ersättning på kvällen, innan tuttmjölken. Vi var även ganska ihärdiga igår med att hålla tröttis vaken, med kvällstrassel till följd, men jag hoppas att det ska vända nu när han hittat lite längre nattsömn.

Den tidiga morgonen blev också bättre. Han vaknade först 6.50 - även det nytt rekord. Jag vagnade lite. Då flög sjalen ned, så att somna om blev det ju inte, men han tyckte det var ok att vänta till 7.15 innan han kom upp.

[Elle]

Härligt!

Elle

[norna]

Nu behöver jag lite coachning...

Efter vår härliga natt som jag skrev om här ovan, då han bara vaknade en gång och sedan för dagen kl 6.50, så har vi haft tre nätter nu med två uppvak. Det är ju trots allt ett färre än förut, så jag har försökt hålla huvet kallt. 8)

Men det som händer är att dagen stegvis även tidigareläggs, så att vi i morse vaknade kl 5 igen. Han kan inte somna om, kommer inte till ro.

Vi har mörklagt så gott det går, ska göra en sak till som jag låg och tänkte på i morse.

När han vaknar kl 5 ger jag mat, sen lägger jag honom igen. Han är inte arg utan kan helt enkelt inte komma till ro. Vi vagnar tills det är morgondags, men inte hela tiden utan det blir lite till och från. Han somnar om i små korta stunder, så han är nog lite piggare än vad vi är, men det är ju väldigt upphackat för honom.

Jag matar så mycket det går i och toppar med ersättning på kvällen. Är det ändå maten, tro?

[Kalaskakan]

Hej Norna!

Jag minns hur det var med Smulan, exakt samma sak tills dess att hon lärde sig/lärdes att somna om själv/somna om helt enkelt.
Tills dess var det vagna som gällde. Stora trösten i det hela är att ju mer tiden går ju mer lär sig Plutt där hemma och en vacker morgon sover han rätt av till riktig morgondags.

Alltså blir mitt svar: Ihärda

[norna]

Idag har allting känts urjobbigt och jag känner mig som en bottenlöst dålig förälder för jag har så svårt att lugna mitt barn när han skriker som han gjort idag. Han har varit jättetrött sen i fredags och vi har minskat vakentiden, men utöver lite vanligt kvällstrassel har jag idag fått lägga honom till feminutare varje vakenpass, trots nedkortning.

Det verkar (vid en snabb analys) som att han sover sig igenom sociala evenemang, som midsommar, för att sedan skrika av övertrötthet i flera dagar efteråt. Det är ett upprepat mönster.

Jag har idag urbota dåligt samvete för att han är för tidigt född. Jag tror nämligen att han är det för att jag var deprimerad i början av graviditeten. Ingen infektion fanns när vattnet gick. Idag när han skrek otröstligt grät jag ikapp med honom. Det lugnade förstås varken honom eller mig. Men allt bara kom! Vi har haft en så hysterisk vår, eller nej, höst och vinter med.

Nya tag, tänker jag och vill lämna den här dagen bakom mig.

[Nancy]

norna,

jag oroade mig igenom hela graviditet nr två. Trodde att Lussi skulle födas för tidigt hon också. Stressade på jobbet och försökte hinna med heltidsjobb på en halvtid... Lussi stannade lugnt kvar i magen tills det var dags för kejsarsnitt och vi brukar skoja om att hade hon inte plockats ut hade hon gärna legat kvar där än

Graviditet nr tre fick jag diabetes och fick stressa och fightas med sjukvården om rätten att få kostbehandla istället för att ta insulin. Detta var en ofantlig stress, att känna sig så misstrodd. Dessutom tog jag körkort under graviditeten och grät mig igenom de första tio lektionerna. Sista månaden svullnade mina ben upp med 7 kg vatten och jag började fundera på om man kunde göra kejsarsnitt på sig själv... Lani stannade lugnt kvar i magen till v.38.

Graviditet nr fyra kändes orolig den med. Ryggbedövningen hade inte tagit ordentligt under förlossning nr tre så jag hade fått akutsövas mitt under pågående operation. Tankarna på detta stressade mig dag och natt. Trots detta stannade Leonor lugnt kvar i magen till v.37 då hon förlöstes med planerat snitt. Det tidiga datumet pga att det var mitt fjärde snitt och därmed ökade risker ifall ett värkarbete skulle hinna startas.

Snälla, rara norna, det är INTE ditt fel att din son ville ut för tidigt. Det bara blev så, precis som för min Leia. Försök om du kan att istället vara glad över att han hann passera v.34, det är mycket, mycket bra att få vara i magen tills dess.

Sen gör det inget om ni gråter en skvätt ihop sonen och du. Sitt med honom i famnen och gråt en stund så kan ni trösta varandra Du kommer att hitta så många andra lugnare stunder där du kan vara den där stabila mamman som man vill vara. Jag lovar att han inte tar skada av lite mammatårar emellanåt.

Angående dagarna så skulle jag faktiskt försöka strunta i femminutarna om det går. Jag tror (och det här är min egen teori) att de i ert fall gör med skada än nytta. Prematurfödda barn har (enligt sköterskorna på Neonatal) lite lättare att hamna i snutt- och dutt. Jag skulle försöka ha lite mer ordning på torpet. När man äter så äter man, när man är vaken så småslumrar man inte och sen skall man sova.

Om han t.ex inte klarar mer än en timma vissa pass så må så vara. Min Lani orkade t.ex inte mer en en timmes vakentid efter långluren långt upp i ålder. Då kompenserade jag det genom ökat fokus på vakentid andra stunder på dagen. Sträva efter 7,5-8 tim vakentid. Om vakenpassen är olika långa gör det inget.

En dag i taget, ok Njut av de små stunderna. Det räcker.

Stor, stor kram från Nancy

[norna]

tack Nancy!
Och vilken oerhörd historia du har, med dina graviditeter!

Dagen började oerhört hattigt här, men efter lunch gav jag mig inte när det gällde sovtiden, utan uthärdade i vagning. Vakenperioden efter det blev också rikgit bra!

Det som händer när det "spårar ur" är att han äter, från tutte 1 och sen vill han inte ha mer. Trugar jag så skriker han. Så då trugar jag inte och plötsligt slår han över i övertrött/överhungrig i ett slag och då går ingenting.

Och det är i de lägena jag har gett fem minuter. Oftast kan han då äta efteråt, och sen lägger jag honom igen. Det har varit endast i krislägen, men tyvärr var det många sådana igår. Jag har inte vetat hur jag ska göra annars, han måste ju få i sig lite mer så att han sover, tänker jag.

Idag har jag struntat i femminutrar och krispåfyllningar. Det tog fram till eftermiddagen, och jag fick vagna sovisen igenom i princip. Vid ett tillfälle tog jag tom upp honom och lugnade, han var så upprörd. Men efter det åt han! Jag kom på att med Nosen (storasyster) fick jag ungefär vid den här åldern, börja mata båda tuttarna i ett svep, utan paus, för påfyllningsläget spårade ur annars med henne med. Inte lika mycket, men det fanns en tendens. Så nu gjorde jag så med Pojkdockan. Och då gick det vägen. Sedan låg vi bredvid varandra på sängen och kollade in varandra och snackade lite. Så fort mungiporna började söka sig nedåt gav jag lite påfyllning, sen trugade jag inget mer på hela vakenperioden. Jag hoppas att det ska ge utdelning nu. Nu sover han.

I övrigt försöker jag hålla huvudet kallt med hjälp av glass idag 8)
Jag ska läsa igen och försöka få det att sjunka in att det inte är mitt fel att han kom tidigt.