HJÄLP- aggressioner!

[anna]

Hej!

Tack för ytterligare klargörande Mammut!

Idag fick hon sin första förvisning a´la AW:s senaste rekommendationer om "Kom när du är färdig".
Dörren öppnade hon direkt, och jag sa förvånat "Jaså, var du redan färdig, då ska vi..." Men hon övverröstade mig med "DUMMA MAMMA!" Jag sade då, "-Jaså, du var inte färdig, då får du komma när du är klar", stängde dörren igen. Samma igen blixtsnabba öppning 4 gånger, men den sista gången var hon lugn igen.
Var detta rätt? Gjorde jag som man skulle?

kram anna

[Gäst]

Absolut! Toppen! Se på resultatet!

[anna]

Hej!
Nu har det gått en knapp månad, och VILKA FRAMSTEG!!!!
Min lilla goa Clara är tillbaka!!

Jag hade ett litet samtal med henne om att nu när hon är så STOR så skulle hon få en alldeles EGEN uppgift att göra SJÄLV varje dag.
Vad tyckte hon själv att hon skulle vilja göra måntro :-k
"-Diska" kom det blixtsnabbt!
Så det gör hon nu. Varenda dag! Och det blir BRA det hon gör!
Inte en enda gång har hon sagt att hon inte vill! (jo en, men då flinade hon i smyg )
Vi har ju diskmaskin, men det blir ju alltid någon gryta, skärbräda, vällingflaska, ja ni vet

Varje gång då vi lägger Ida att sova middag står hon och riktigt HOPPAR av förväntan "-Vad ska vi jobba med idag när Ida sover mamma"?
Och så jobbar vi. Först disken, sedan hänga tvätt (hennes ansvar är småtvätten) och så något annat nyttigt gemensamt jobb för flocken.

Inga vredesutbrott över bagateller längre!
Visst blir hon arg, men då är det för mer "befogade" saker.
Humöret är jämnt och glatt för det allra mesta.
Ida har hon lugnat ner sig mot, men där behövs det jobbas lite mer.
Snabbförvisningarna funkar, men jag har inte behövt ta till dem så ofta

Visst var det även så att jag sett henne som mindre än hon är... Herregud, det går ju att ha långa diskussioner med lilla fröken om känslor och tankar om allt möjligt!
Tänk vad det låser sig ibland!
Tur att det finns ett forum som detta!!

kram anna

[Gäst]

Härlig berättelse - TACK! Bra tänkt och gjort !

[Jennie]

Hej anna!

Duktigt! Tänk vilka resultat det kan bli när man får hjälp av proffsen!

[Mindy]

Härlig läsning! Toppen att spara i favoriter för vi som är "yngre".

[Tommy]

Hej! Det är lätt att ibland fastna i verbala metoder och då samtidigt glömma bort att man på fler sätt kan försöka stävja eller uppmuntra andra sätt att kommunicera på.
Jag personligen har haft bra resultat när jag dragit in på förmåner och uppmuntrat "bra" beteende. Sen tackar jag alltid när mina barn har gjort något jag bett dom om och har alltid gjort så..Sen får man ju titta på och fråga om det är saker i deras "space" som dom bekymrar sig över. Detta gör man ju lämpligtvis inte när dom är arga utan när dom är lugna och mottagliga för kommunikation.
Sen gör man barnen en tjänst genom att vara konsekvent. man säger inte A och sen gör B. Man står för det man sagt i handling och visar barnen att man är stabil och inte "förhandlingsbar" genom skrik, vansinnesutbrott osv.
Dvs om detta är "metoder" som barnen använder för att komma dit dom vill så måste man visa dom att det är dåliga metoder och att det finns bättre och mer effektiva sätt att göra sig förstådd på. Barn "slåss" för sitt självbestämmande och det är ok, man måste dock visa att gap och skrik är dåliga metoder för att vinna mark på. Men naturligtvis måste man ju först utesluta ifall barnen mår dåligt av något särskilt skäl. Jag menar bara om detta är ett återkommande "överlevnadsmönster" att skrika och vara vresig då bör man se till att barnet inte tjänar något på detta utan klart och tydligt visa att detta är beteende man förlorar på samtidigt som man mer uppmuntrar ett harmoniskt beteende. Att bekräfta barn när dom sköter sig får man inte glömma,man kan bekräfta dom för att dom var tysta medans man pratade i telefon, eller för att dom plockade av tallriken efter sig osv. Små saker som är lätt att ta för givna och därigenom lätta att glömma bort att uppmuntra. Jag gjorde upp mål tillsammans med min son. Om han "skötte sig" och inte gapade och skrek som ett kommunikationsmedel utan uttryckte det han tänkte och tyckte på ett acceptabelt sätt så kunde vi gå på Skansen eller något om han klarade det i en hel vecka. Jag gjorde ett "game" av det som han lärde sig att uppskatta jättemycket.Det lärde honom också att det fanns bra sätt att uttrycka sig på och följdaktligen också sämre. Han lärde sig med tiden vilket som gynnade honom och även resten av familjen och det gjorde all skillnad i världen. Han slapp se en trött och sliten farsa och han fick personligen uppleva mer roliga saker på detta sätt.Ska också nämna att min son var diagnostiserad som ADHD, vars begrepp och orsak jag aldrig ställt upp på men han hade ett ganska kraftfullt beteende som dock gick att råda bot på med tiden.
Sen får ADHD förespråkarna tycka vad dom vill om det, I couldn't care less. :lol: Lycka till!