
Kära ni alla, som begått årets SHN-kurs i Gastsjön
Lite försenat (p g a oväntat sjukvårdsbesök - ingen fara

) vill jag tacka er alla och ge vad jag kan av summering av den Sova hela natten-kurs - och kur

- som nu gått av stapeln

3- 7 juni (inte juli, haha, Susan D - vad mobbad du blev

Men vi är fler som lider av Lightheimers

)
TACK, ni kära små barn

Unge herr R, 4 mån, en liten dröm till SM-Skräp som bara tacksamt tog för sig av den sköna fröjden att få sova i ICKE lugn och ro, dvs i ett kackalorum av wienermusik, dammsugning, "husljud" bevars (tack för att det blev så fint överallt

) och ramsande i alla tonarter, högt och ljudligt, ibland VÄLDIGT högt. Och ljudligt. Tyckte Mr R var toppen, liksom allt kacklande mellan en uppsjö damer som stundom inte kunde hålla sig för slkratt (och varför skulle de

) och som diskuterade hej vilt det mesta. Mr R kunde möjligen uttrycka viss förvirring vid Tystnad. Förstår man

Men sov som en gud. (Och fick sig ett hov

)

Unga fröken S, 5 mån, en SM-dröm hon också. Från läggningar på cirkus 4 tim gick hon raskt till 5 min, tackade så mycket och sov som en gris, med magen full av rejäla måltider (i stället för försiktiga små "smakisar") och lärde sig på nolltid - med lite lämplig aptit i bagaget - att glufsa mammas bröst, plastbefriat, om man säger. Vacker är hon, den lilla, smart - och lättad blev hon, alldeles uppenbarligen

Unge herr L, 7 mån, en monseigneur som av någon anöledning (känd för många herrar) lärt sig slå dövörat till. ("Älskling, vill du skiljas? Varför sa du ingenting förrän det var försent

) Fjärde och sista natten började han LYSSNA också på mamma

Jag föreslår att han öppnar kurs i den konsten. Nu kan han

En förkrossande söt liten optimist. Nu blir det vargtimmen som ska begås så fint och ledas vägen genom. Mamma, you fix

Unge herr M som i mohikan, 9 mån, oemotståndlig och mycket självständig, om man säger (till herr L:s lätta fasa - som Mr L INTE ska "räddas" ifrån - han ska bara bekräftas modell "Ingenting är farligt eller fel") hade sina magproblem, ojoj

MEN somnade om på mammas ramsa - det kallar jag förtroende =D> "Jaha, säger du att allt är lugnt, så är det väl det, då..." Snark
Det har gått strålande, alltsammans. Vilket inte betyder att saken är klar - uppföljningsveckan pågår nu, och det är under den de små barnen börjar sova sina tolvtimmarsn ätter (eller elva och en halv, vad man nu har schemalagt), trygga och lugna. Aptiten kommer, livsglädjen strålar, mamma blir zombie och går in i väggen (temporärt

) och möjligen - ofta - blir lilla barnet sjukt i någon krämpa som kan ha legat latent och som barnet nu i tilltagande kraft får ork att ta hand om. Men allting vänder. Under uppföljningsveckan sker mirakel. De började ske här i Gastsjön, på tredje dagen redan. Rosor steg på de små kinderna. Inte hetsigt, febrigt knallröda utan ljuva, lugna, milda, välmående. Blicken klarnade. Ansiktsfärgen gick från blekvit till vackert barnarosa. Svaga, visserligen, men dock skuggor under ögonen, försvann. Styrkan i de små kropparna blev flagrant. Nu skulle det liggas på mage och arbetas

Och det gjordes det. Med den äran. Där börjar rörelsen FRAMÅT, som är människans - och hela mänsklighetens

- absoluta imperativ :-({|= Där börjar också kommunikationen med världen, på riktigt, och med alla de fem sinnena.
De små barnen gjorde sina fantastiska genombrott. De fick smak på den goda, sammanhängande tolvtimmarsnatten, den små barn bara kan ta sig om de känner sig SÄKRA till liv och lem - och verkligen tar sig (på mätt mage) när deras ömma överlevnadsgaranter lyckats övertyga dem om att "vargen" (faran för livet) INTE kommer och tar dem. Kära kurmammor, ni gjorde ett famntastiskt arbete, inte minst i det ni lärt er att Sova hela natten-kuren alls inte bara är en fråga om teknik, verktyg, handgripliga metoder utan en fråga om just SÄKERHET. Med därav följande beytryggande Attityd av Självklarhet

Pris och beröm åt er :-({|= Fortsätt nu arbetet lugnt och fint och skjut alla orosvargar, som - naturligt nog - hotar att sabotera allt vackert ni gjort och gör, som är i BARNETS intresse först och främst, och som är en gåva för livet - god sömn

(Att man sedan får sova själv också, på kuppen - när man väl har fattat att man kan räkna med lugna nätter - gör inte saken sämre, om man säger. Det brukar ofta nog "göra" annat... Säger inte vad...

)

Kära Diplomater =D> TACK för att ni kom. TACK för det vackra arbete ni gjorde. TACK för stoltheten när ni fick era välförtjänta diplom =D> Det var en ära för mig att få fylla i annas vackra diplom och förära er dem, kära Bluna, kära LenaKöhn, kära mammahanna, kära Mrs Green, kära Nya mamman, kära TinasDag. Jag vet att ni för arbetet vidare, vackert och tåligt och entusiastiskt, till hjälp för de små barnen som behöver det (och de är många). Ljuset strålade om er. Ljuset av välvilja, kunskap och engagemang - och av skicklighet

Kära Kurledare - SusanD, Elle, Miar70, Hönsmamma, /LO, TorsMamma - jag har inte ord. (Det hade ni

)
Det är bara att konstatera: utan er ingen kurs. Med er en alldeles strålande kurs. Här sprakade kunskap och värme och tvättäkta kärlek, till de små barnen och till alla som hade vägarna förbi, vilket vi hade

Jag kan bara säga ett djupt känt TACK =D>

=D>
Kom tillbaka, mina älskade darlings. Kom tillbaka till Gastsjön

Jag är så imponerad att jag är stum. Av hänförelse och beundran

Och personlig tacksamhet, peståss. Detta har blivit en alldeles fantastisk liten institution. Varje år har vi sagt oss att just den här SHN-kuren var den bästa... Men det blir ju bara bättre och bättre

Hur det nu är möjligt. Och det är det =D>
Kära alla. Även ni saknade: Ilindstrom, Susanne*, Jannika, Tessan, Sussi. Var vissa om att vi har tänkt på er och trott att ni ändå, trots allt, på något vis, skulle hänga där kring köksbordet eller ligga i något hörn för en kort nattlur med öronen på spänn. All min kärlek till er alla

TACK för suverän planering, TACK för suveränt genomförande av SHN-kursen. TACK för de små barnens goda sömn O:)
Ett skriveri kommer att göras. Vi hade för första gången en journalist här (tro mig, jag har portat alla andra genom åren, jag behövde inte mer "kritik" om man säger [-( ) Publiceringen lär dröja lite, men bilder har tagtis så det står härliga till

Sista natten kom jag på ett bevingat ord, om man säger

som jag borde ha kommit på för länge sedan. För journalisten måste ju höra sig för om KRITIKEN

Och jag vecklar in mig i en massa motkritik och tjafs, men det tänker jag sluta med nu. Här är mitt statement, en gång för alla:

Jag gör inte det jag gör för att behaga etablissemanget. Jag gör det för att hjälpa de små barnen, och BARNENS kritik lyser med sin frånvaro
Och TACK, kära älskade Bibbsen

Utan dig - platt intet.