
Tack för alla underbara tillrop
Jag återkommer med det utlovade skvallret

8)
Vill bara citera ett inlägg i Gästboken, innan det försvinner ner och bort

Signaturen Ninna - jag hjälpte henne med första barnet

en gång i tiden, och det blev två barn till

- ställer en synnerligen berättigad fråga (samma som programledaren Anders Kraft förgäves försökte få Lars H Gustafsson att besvara i TV).
Ur Ninnas inlägg:

*Och jag blir fullkomligt galen på dr Gustafsson. "Det finns sätt, det finns sätt, det finns sätt". VILKA DÅ FÖR h-e??? --- Och om han nu tar avstånd från bvc:s huvudråd, dvs 5-min metoden och medicinering, då kanske han som läkare skulle ta och arbeta för att introducera de råd han enligt egen utsago ger i sin bok, på just bvc? *
Jag har läst Lars H Gustafssons bok "Växa - inte lyda" mycket, mycket noga från pärm till pärm inför mötet i Nyhetsmorgon. Så jag kan besvara den rättmätiga frågan:
*Metoder - eller tillvägagångssätt?* - heter det kapitel i boken där Gustafsson "pekar på alternativ" han "menar är bättre". Här är de:

"Tillsammans med bvc-sköterskan sitter jag och talar med ett föräldrapar om sömn. De har en tio månader gammal flicka som har svårt att komma till ro på natten. Hon somnar ofta i lagom tid, men efter ett par timmar vaknar hon och gråter. Helst vill hon ha mat - mamman ammar fortfarande morgon och kväll, men flickan vill ha extramål på natten. Hon kan vakna varannan timme på samma sätt. --- Vi sitter en timme och talar om detta. Jag försöker komma bort från metodtänkandet, men det är inte alldeles lätt. Vi talar i stället om sömnomsorg, om sovplats och samsovningens för- och nackdelar, om föräldrarnas arbetssituation, om möjligheterna att hjälpas åt så att båda föräldrarna ibland får sova en hel natt, om amningen och bästa tidpunkt för eventuell avvänjning - en hel del annat hinner vi också med. Den sista kvarten börjar vi sammanfatta. Föräldrarna har kommit med flera uppslag som de vill höra vår uppfattning om, och vi har också en del att bidra med. Till slut enas vi om en plan, skräddarsydd för just denna familj i just denna situation. Vi bestämmer oss för ett uppföljande samtal en månad senare för att se hur det går. --- Här bestämde vi oss för ett tillvägagångssätt, en enkel plan för hur föräldrarna skulle göra för att få flickan att sova bättre och för att själva orka med. Planen var individuellt anpassad till den aktuella situationen. Vi såg problemet som visserligen besvärligt för föräldrarna men ändå gott och väl liggande inom det som vi kan kalla normalområdet. Det är långt ifrån ovanligt att barn i den åldern vaknar på natten - av en rad olika skäl. På något vis måste man handskas med den situationen, och en del föräldrar behöver hjälp för att hitta ett bra tillvägagångssätt. Men någon behandling i egentlig mening är det inte fråga om. Och därför finns i det läget inte heller behov av någon speciell metod. Det är min övertygelse och erfarenhet att många föräldrar i situationer som denna kan bli hjälpta av omsorgsfulla och insiktsfulla samtal med kloka personer som har erfarenhet av sådana bekymmer. Personer som kan finnas i familj, vänkrets, i en föräldragrupp på bvc eller på nätet - eller bland personalen på bvc eller i förskolan. De allra flesta problem av den här slaget kan lösas så."
(Det uppföljande samtalet en månad senare omnämns inte i boken, så hur det gick för den lilla tiomånaders älsklingen får vi av någon anledning inte veta.)
* * * * *
Vad gäller medicinering - med Theralen och Lergigan (m fl) som den gode barnläkaren tvår sina händer ifrån men samtidigt i boken kallar "mildare former av sömnmedel" - vilket första bästa psykpatient, vågar jag påstå, kan intyga är ungefär som att kalla sprängbomber för tomtebloss - förnekar han sig inte. På sid 193 tipsar han:

"För tonåringar som helt vänt upp och ner på dygnet finns särskild hjälp att få, både med läkemedel och kognitiva metoder."
Läkemedel

Till tonåringar som "helt vänt upp och ner på dygnet"

Ska man ge dem i spruta i häcken så de ramlar ner på golvet från datorn
Jag slog larm redan 1980 (se månadens krönika) om det vansinniga, oförsvarliga, vedervärdiga tilltaget att droga barn med nervlugnande mediciner - "med kända biverkningar", som Gustafsson också tillstår i sin bok:

(sid 213) *Trötthet nästa dag, muntorrhet och förstoppning är vanliga. Men allvarligast är att man hos spädbarn sett några fall av andningsstörning.*
I första Barnaboken av 1983 finns min larmartikel med. Här är ett stycke för barnläkaren Lars H Gustafsson et consortes att besinna - trettio år senare. Kanske rentav besvara

*Samhället har förändrats. Barnen har stötts ut ur den sociala gemenskapen. När deras dagliga tillvaro skilts från de vuxnas, avsäger sig föräldrarna sin uppgift som ledare och förebilder. Expertisen blir den enda auktoriteten. Är det därför ursäktligt att droga barn?

*Vad gör man med barn i trotsåldern, som får så starka utbrott av vanmakt att de halvt förlorar medvetandet i sina krampryckningar? Ska man söva dem också?

*Vad gör man med barn som ljuger, stjäl, skolkar, mobbar? Finns det meiciner mot det?

*Vad gör man med tonåringen, som springer ute om nätterna? Ger man henne en spruta, så att hon stannar hemma? ---

*Var drar man gränsen för vilket beteende som är normalt? Vem drar den gränsen? Är det normalt, och hur länge till i så fall, att protestera?!*
O:)

O:)

O:)
