snuttvarning eller vad?

[yoyomumin]

Hej chokladkaninen!

Okej, nu börjar det tändas lite lampor här uppe

Jag ska svara (fråga) i tur och ordning:

Jag håller med 10 timmar är för mycket vakentid. Bara det, jag lyckas aldrig få till det med lilla luren mitt i sista passet, har aldrig fått till det där med buffning till sömns... Men eftersom jag förstår att hon sover för mycket på dagen och ska nu och framöver testa rytmen 45+2(1.5?)+45 och se hur det går.

Då gissar jag att den eventuella luren i sista passet inte alls räknas in i schemat, men juste, de ggr jag lyckats få till en liten lur mitt i sista passet så vill hon rejsa två timmar till innan jag kan lägga henne, ska kanske testa med bara en kvart nästa gång?

Alltså när du skriver "båda brösten i ett svep", vad menar du då? Alltså först på ena bröstet tills hon tar en pause och då direkt från andra tutten?Ska jag erbjuda efteråt (inom timmen) på hennes fråga eller på eget initativ? Hon är nu van vid att få en liten snutt innan sovpasset, ska jag ta bort det helt? Och vagna henne, fast hon gråter efter mat? Eller kan man ge en liten pytteslurk, eller så mycket hon vill ha? Hon har ju en väldigt stenhård vilja, lilla damen

Ok, vi båda har blivit rätt vana vid liggammningen, det är ju så mysigt, men hon brukar oftast tvärvägra om jag försöker amma henne sittandes, men ja det blir väl till att vara ihärdig då ja...

Jag började mitt första inlägg med att skriva om hennes överlevnadsångest lite grann... jag är skiträdd att om jag skulle följa ditt råd här om att ge henne båda brösten direkt efter sömn och sen inom timmen, att hon skulle skrika efter mer mat sen efter det och få tillbaka ångesten när hon inte fick det? Vad tror du? Jag vet inte hurvida hon ahr kvar den nu eller inte, men jag tror itne det... idag efter eftermiddagsluren tog jag upp henne och hon var så glad och pigg och ville inte äta först inom en halvtimme, det borde väl ändå vara ett gott tecken?

Jag ska testa att följa dina råd, jsut nu känns det som att bebban är så kinkig hela tiden, för dessa spyor och rapar. På dagarna går det rätt ok annars, det är ju på kvällarna då som sagt som det blir rejält rörigt. Idag såg det ut såhär:

9.15 - 11.15 vaken
11.15 - 12.45 sov
12.45 - 14.45 vaken
14.45 (15 hon vaknade vid utgående och mer mat fick plats) - 15.45 sov
15.45 - 17.45 vaken
17.45 - 18.15 sov
18. 15 vaken... och där är vi nu....

Hon började bli väldigt trött kanske runt 19.30 nångång, försökte vagna henne för en lur (det har funkat ibland) men det gick inte, hon ville absolut vara uppe och så har vi varit lite upp och ner tillslut fick jag henne i säng (vagn) runt 20.50 då tog jag upp henne efter 10 minuter för att fylla på med mat och nu är hon vaken och glad, tänkte att vi skulel bada lite nu, eftersom vi ändå är uppe och sen hoppas jag så innerligen att jag kan lägga henne utan problem... om du ahr något alternativ förutan buffningen hur man kan lägga henne för lilla luren på kvällspasset så vore jag så evigt tacksam... eller något tips på hur jag ska lyckas med buffningen om det är det enda man kan göra?

Okej, jag hoppas du förstår något av det jag skriver, jag springer lite mellan barn och amt och badvatten och dator här, så jag kanske avslutar nu, förmodligen återkommer jag snart

TAck!

[yoyomumin]

Juste jag undrade angående kvällspasset där igen...

Om kvällspasset då skulle infalla mellan 17.30 och 20 och lilla luren tog sin tid mellan 19 - 19.20 är det meningen att man ska kunna lägga ungen vid 20 ändå, även fast bebisen skulle verka vara jättepigg? Och protesterar mot läggning? När är det man kan vara säker på att läggningen verkligen är den slutgiltiga läggningen?

Nu tex. Jag skrev ju att jag tog upp henne vid 21 för att fylla på, hon vaknade såklart till och vi badade och var uppe lite till (på övertid), någon gång efter 22 blev hon kinkig och jag tog in henne för en sista slurk, hon åt lite men sen kändes det mest som hon bara snuttade som på en napp så jag la henne i vagnen, varav hon pep ganska argt så jag tog henne till bröstet en gång till bara för säkerhets skull, igen känns det som hon bara vill snutta så jag la ner henne i vagnen och behövde bara vagna henne lite grann så somnade hon som en sten. Klockan är jättemycket på övertid, jag vet, men jag undrar om hon verkligen kommer sova nu, ändå. hon har verkligen inte sovit för mycket under dagen, men jag undrar om magen är mätt, hon äter ju som en gravid häst, det lilla flickebarnet 8)

Ja, jag kommer som sagt testa dina råd imorgon, jag hoppas att det kommer fungera, jag håller mina tummar.

[chokladkaninen]

Hej igen!

Första regeln är att du måste bestämma vilken tid dagen börjar - om den börjar 9.15 som igår blir det ju 11h natt om du lägger 22.15. Vilket är helt rimligt Så där är det mest en fråga om att sätta ned foten och bestämma vilka tider som passar er bäst. Det brukar vara bra att tänka när man lägger schemat att de flesta vakenpass ska vara ca 2h, men första morgonpasset blir ofta kortare, och sista kvällspasset längre (kankse 1,5h resp 3h), ev med en minilur så att barnet orkar med.


Sedan, om kvällstrasslet: det är ingen lag på att man måste ha 20-minuterslur, det är ganska vanligt att en sån förlänger kvällspasset rätt rejält. Men om du tycker att hon behöver den kan du antingen lägga den tidigare i vakenpasset, direkt efter maten, eller så kan du korta den till 5 minuter (15 är inget naturligt sömnpass så 5 eller 20 är alternativen ). Jag brukade ofta ge den där lilla luren i bärsjal medan jag lagade mat eller åt, så fick man göra det i lugn och ro också.... O:) Vill du buffa eller vagna så finns det filmklipp som visar hur det går till, men det viktigaste är förstås inte tekniken utan Attityden: att Du Tror På Vad Du Gör. http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lmer-start

Slutligen om snuttandet: jag tycker att det är jättebra att du har jobbat så fint för att stilla hennes överlevnadsångest, och jag tror att du har lyckats mycket bra - hon är inte panikhungrig längre, eller hur? Utan kan vänta lite på maten, och äter rentav okoncentrerat och "ointresserat" ibland? Då är den biffen grejad, och du får försöka greppa att hon faktiskt inte är särskilt nyfödd längre! Små barn gör ju som man lär dem, och hon har lärt sig att hon ska snutta. Ingen katastrof i det, men det är dags för dig att lära henne nya rutiner! Så mata på så mycket du kan inom timmen, och ta bort insomningsslurken på dagslurarna.

Vad tror du om att börja med lite fast föda också? Generellt gäller att mer fast föda ger mindre kräkningar så det kanske kan hjälpa dig att jaga matvargarna på flykten? Många är de tremånaders som med förtjusning tagit till sig gröt, potatismos eller mosad banan! 8)

[yoyomumin]

Godmorgon!

Okej, har precis lagt ungen för morgonluren, tänkte berätta lite hur det gick på morgonen här. Vi började morgonmålet runt 8.10, jag satt upp med henne, raparna flög ur henne nästan automatiskt! Så hon käkade rejält ur ena bröstet, sen när jag ville ge henne det andra sa det stopp. Denna lilla damen ahr ju sina små egenheter för sig; jag vet inte varför, fast hon brukar växla mellan favoritbröst, nu är det vänstertutten som gäller och försöker man ge henne den högra så spelar det ingen roll, tvärvägran! Det är bara när hon halvsover som man kan lura henne
Så, byte, kel och prat, försöker ge henne mer mat, sittandes, men icke sa nicke. Fast jag ser ju och hör ju att hon vill äta! Så ja, jag ger med mig och lägger mig ner, varav tutten (den vänstra BARA ) glatt emottages och urätes. Hon får äta fram till ca 9.40 med pyssel och prat emellan, sen åkte blusen upp och knöts igen! Hon fick vara med mig när jag käkade frukost, vilket hon så gladerligen gjorde, och inte ett endaste pip lät henne undanslippas Ca 10.05 tar jag så in henne för att lägga henne (direkt ner i vagnen) och börjar vagna. jag vagnar på ett tag, fast hon slutar inte pipa, så jag gav faktiskt med mig och lät henne få äta en skvätt till varpå hon somnade pang bom och nu sover hon. Så du tycker alltså att jag ska avskaffa den sista lilla slurren, då ska jag försöka! Betyder det att jag komemr få stå och vagna henne hela nästa sovpass typ? Det ska vara två timmar #-o DOH!

Hmm, jag har testat det där med bärsjalen när hon blir grinig under kvällspasset, fast det har inte heller alltid fungerat. Hon ahr inte velat somna in riktigt. Kan ju ha berott på att det har varit en rap elelr spya som henne på dåligt humör ibland, hoppas ju att det där ska lugna ner sig lite nu. Ja, annars har hon för det mesta när hon suttit i sjalen, mest bara bökat runt och velat ut, och ingenting har blivit bättre. Jag menar, ang kvällstrassel, igår fick hon ju inte den där lilla luren först efter 2.5 timmar! och så när jag tog upp henne för påfyllning hoppades jag ju att hon skulle somna om direkt, fast då var hon uppe 1.5 h till. *suck* och det är ju det som händer mest varje kväll nu, om jag försöekr ge henne en vila tidigare på passet så bara tvärvägrar hon, spelar ingen roll att jag ahr bestämt mig så in i h-vete ursäkta ordvalet. Men jag hr itne gett upp, jag ska se hur denna kväll kommer urarta, jag har bara goda förhoppningar. 8)

Aha! Det där du sa om överlevnadsångesten det stämemr ju, hon är jätteduktigt på att verka ointresserad när hon äter ju! jippi! Vilken lättnad! :-({|=
Så den kommer väl inte tillbaka så lätt heller va? Betyder det att jag lätt kan vagna på utan insomningsslurk om dagarna och inte bry mig om att hon piper? Eller?

Och slutligen om den fasta födan. Jag har börjat ge henne mosad banan så smått, fast det emottages inte så galant som man ahde hoppats Första tuggorna går väl an, fast sedan strejkar hon på och krumbuktar sig så hon trillar ner mellan kuddarna Och blir tvärarg. Min lilla skorpinionbebis... Om jag mosar den lilla toppen av en banan så får hon väl i sig en 5edel, hehe Oh suck. Och jag lovar, jag ÄLSKAR banan, och jag vet att hon också ÄLSKAR banan, att det är det bästa som finns, men hon verkar inte vara mottaglig för mina översvallande känslor angående frukter och deras existens :-& Som jag gör nu är att hon får banan på andra vakenpasset, efter ammning och rapning och byte, sedan matar jag på tills hon blir ilsk (helst innan, fast hon är ju så snabb i vändningarna!) Sedan får hon äta bröst tills hon blri mätt istället. Men jag undrar nu, tänk om hon faktiskt inte gillar banan? (det har jag aldrig tänk innan, jag lovar) Ska testa morotspuré, den ska nog vara söt och god så det både räcker och blir över...

Ja, en hel del blir skrivet, men en hel del blir också gjort! TAck, jag får jättemycket hjälp och stöd här, det känns så skönt att kunna vända sig hit och få så många expertråd! Kram!

[yoyomumin]

Hej!

Nu har ag kört här, tredje dagen idag, på nya stigar....

Första dagen gick... toppen! Fick känslan av att hon bara hade väntat på detta,var inga problem att mata henne fram till sista halvtimmen, hon gnällde inte efter med och somnade så gott efter ett par vagntag. Jättebra. Mycket hade det nog att göra med att jag fick konfirmerat för mig att överlevnadsångesten tycks vara botad, gav så mycket energi och kraft att ta tag i saken!

Så igår, lite knöggligare. Jag nämde i tidigare inlägg om någa av hennes hyss hon har för sig; Hon vägrar bröstet om jag sitter upp, vilket jag vill införa nu för att reducera hennes spyor och rapar. Det går bra så länge hon halvsover, men så fort hon piggnar till lite och ser vad som försiggår, går hon i strejk. Så jag kompromissar, matar henne sittandes så länge det går, sen blir det liggandes, vilket resulterar såkalrt i en hel del spyande... så igår kändes det som hon bara spydde upp all mjölk fick vagna henne jättemycket, då hon vaknade upp gång på gång. Under 2 h sovpasset så vagnade jag henne under en dryghalvtimme! vilket aldrig har skett innan.. Också till natten vart det en hel del krångel. Hon fick sig en 5 min lur ca 1.5 timmar in i passet, oc på det kände hon att hon kunde rejsa 2 timmar till, Så väl vid nio lyckas jag få henne i sömn. Men hon vaknade när jag blåste mitt första pip på klarinetten, sen var det bara att vagna och vagna och vagna och vagna och vagna och vagna. Attiyden var låg, säkert därför, såfort jag morskade upp mig så vände det iaf. Men inte först halv 11 sov hon äntligen igår natt. Nu imorse fick jag vagna till och från under en kvart innan hon somnade...

Somjag tänker är ju att detta sovkrångel säkert måste höra ihop med att hon spyr så mycket. Men jag vet inte hur jag ska göra för att få henne att ta bröstet i sittande ställning, och då menar jag bara i sittandes, inte bara när hon halvsover. Juste, hennes andra hyss hon ahr för sig är att hon tvärvägrar det högra bröstet, och jag ahr ingen aning om varför. Tidigare så vr det ju det högra bröstet som avr toppen och det vänstra gick verkligen inte för sig, så hon pendlar mellan favoriterna.Vissa ggr har ju favorittutten varit helt uttömd, och hon är fortfarande hungrig, men ratar fortfarande den andra sprängfyllda tutten som bara längtar efter att bli lite utsuget Och jag tror itne att det bara är attityden som sviktar här, många gånger har jag helt glömt bort att hon ratar ena bröstet när jag ger henne det, och sen blivit påmind... igen!

*suck*

Finns det erfarenhet av detta från tidigare
För detta känns ju faktiskt helt befängt

Mn jag försöker köra på stenhårt på schmat, hoppas ju att detta kommer ge sig äntligen.. Skakoka en halv mrot och mosa nu, det kommer hon nog ÄLSKA

[chokladkaninen]

Hej Yoyomumin!

Hur har det gått för er, med favorittuttar, morötter och annat?
Min son var inte heller bananfrälst - eller frälst på något sött alls eg i början (fast nu är han värsta kakmonstret, hur gick det till? ) utan verkade anse att Riktig Karl Äter Potatis. Så därför rekommenderar jag alltid potatismos till alla nybörjarbebisar.

Man behöver ge nya rutiner minst 3 dagar innan man kan utvärdera, så det gäller liksom att hålla Attityden i topp så länge åtminstone. 8) Sedan är grejen med insomning att LYSSNA - är hon ledsen och behöver hjälp (medelst vagning) eller gruffar hon bara lite och är sur över att inte komma till ro direkt? http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 319#188319
Jag tycker inte heller att du behöver köra fast för mycket i tänket kring 20-minluren i sista vakenpasset - klarar hon sig utan den så kör utan! Och satsa på att verkligen få henne i säng i tid istället!

[yoyomumin]

hej!
Jo, jag har hattat lite upp och ner i attityden ibland. Eftersom jag är mest ensam nu för tiden om henne, så kan attityden vara väldigt låg om kvällarna. Man har hållit igång hela dagarna, med allt vad det innebär och så är man helt slut när kvällarna kommer, då känns det ibland som att det är så svårt att avgöra rätt i alla olika situationer som kan uppstå.

Men dock! Vi håller fanan hög här lilltjejen och jag, ikväll har jag faktikt lyckats lägga henne i tid! klockan 20 nästan prick! Hoppade över de sär små lurarna om kvällen (även 5-minutaren) och ja, det gick bra. Jag har nog mest varit orolig att hon itne ska orka äta tillräckligt mycket om hon inte fått sin lilla lur där om kvällen, men det verkar som att hon käkade på även utan. Hon har ju skarvat ganska så rejält här om både 2-timmars sovpasset och om kvällarna, fast jag börjar ana en reducering av detta de senaste två dagarna, vilket är oerhört skönt måste jag säga!
Så dagarna går himla bra, tycker jag, och det där med mosad potatis det var ju en strålande idé! Smaken är godkänd, med en liten skvätt mjölk från mamma att blanda ut det med, men hon får fortfarande vänja sig lite vid att äta störra mål med denna kost, hon blir ganska irreterad om jag håller på för länge så det är bara att bryta strax innan.

Däremot har jag märkt att hon numera gärna vaknar 2 ggr på natten för nattmål, vilket hon inte gjorde innan. Det beror ju klart på att nätterna är betydligt längre nu för tiden, mer tid att vakna på sas. Härom natten vaknade hon faktiskt 3 ggr, men inte natten efter, så jag känner mig lite osäker här på hurvida jag kan vagna... jag är ju van vid att vagna vid skarvarna (45 min, 1,5, 2h skarvarna - hon tar alla!) men nu känner jag mig lite osäker på vart jag kan ta upp henne för nattmål eller inte, nu när vi ahr såna käcka, tidiga sovtider Och en annan grej jag funtar över är att eftersom hon är ett sådan himla matvrak, om det verkligen går att vagna bort ett enda nattmål innan hon ahr vant sig vid både potatismos och välling? Jag har ju inte varit så snabb med att intruducera nappflaskan tyvärr, om jag hade vetat bättre hade hon fått den från Dag 1 typ, nu får jag vänja henne lite i taget, som med moset...
Ja, så som det är nu så vågar jag helt enkelt inte vagna bort ett nattmål, eftersom jag inte vet om det kommer fungera innan hon får i sig mer stadig mat, men jag vill ju helst att ena nattmålet vore fluget och försvunnet vid det här laget redan, men jag har ju ingen erfarenhet så jag fegar. Men om du vet bättre så vore ju det himla toppen Eller bör jag avvakta tills hon är van vid välling och fast mat? Ok, känns som jag frågar samma fråga om och om igen, sorry. Aneldningen till att jag är så feg är att jag en natt för många många nätter sedan, (innan våra rutiner satt alls utan det var typ en bra dag, en dålig dag varannan dag) då bestämde jag mig helt plöstligt mitt i natten att nattmålet skulle bort, vilket urartade i att jag stod och vagnade typ varenda minut fram till 4slaget då jag bestämde mig för att det var dags med nattmål, varav hon äter som om varg i typ 1 timme. Morgonen sov jag över med råge och allt som vi hade lyckas bygga upp med rutiner var som slängt i havet och det tog många många många dagar och nätter innan det började sitta igen. Så jag är helt enkelt rädd att göra om samma misstag, försöker läsa på lite innan.

Just nu i skrivande stund är ju en av de tider som lillan gärna vill skarva, fast det låter tyst inefrån sovrummet, har bara varit inne och hivat på en gång, ett mirakel har skett känns det som! Det känns verkligen som det börjar arta sig och det är härligt. Och så mycket kvällstid man får till bara sig själv att bara softa och sitta och mysa i soffan också! Mycket tack vare stödet här jag har fått för att hålla attityden i topp. Kan inte sluta tacka, jag bockar och bugar! :-({|=

Kram!

[chokladkaninen]

Hej!

Du jobbar på jättefint! :thumbsup: Och får ju resultat, så fortsätt stolt att hålla attitydfanan i topp!

Ang maten så kan det vara en bra idé att börja med potatismoset ca 10 min innan ordinarie mattid så att hon inte är illhungrig och otålig. Det brukar också vara så att det inte är innevarande dags matintag som spelar roll för natten, utan att det är visst släp. 8) Så mata på med potatismoset i ett par dagar, så får det nog genomslag på nätterna också!

Annars tycker jag att en bra nattid är kl 4 om man somnar kl 20 och sover till 8. Men marginalhalvtimme eller rent av marginaltimme behöver inte vara fel på natten när alla är sömniga.... Jag tror också att det är klart dags för dig att börja backa lite och spara på verktygandet, dag som natt. Alltså, börja med att öva på att hon ska somna själv, utan vagning. Skaka i handtaget om hon är ledsen och behöver en påminnelse, men gnöl och gruff får hon klara själv. Sätt på lite musik eller gör något som slamrar och låter (disk och dammsugning brukar gå hem). Sedan är regeln att om hon kan somna själv kan hon också somna om själv, så då är det bara att sluta vagna även i skarvarna. Och kan hon på dagen, så kan hon förstås på natten också ... osv. 8)

[yoyomumin]

Vill meddela att det kära lille flickebarnet igår natt blev lagd att sova, vakande upp bara en gång mellan 3 o fyra (minns inte riktigt) för lite nattkäk, för att sedan somna om bums och sova fram till 8 nästan på pricken! Det känns verkligen fantastiskt! Det är verkligen kul när man ser att det verkligen fungerar, igårkväll kunde jag verkligen bara pusta ut och bara SOFTA, och det var SÅÅ SKÖNT 8)

Ikväll la jag henne att sova vid halv nio, vakenperioderna brukar bli förlängda allt mellan 5 - 15 minuter beroende på när hon somnar och vagningen drar ut på tiden.... så det är alltså detta min fråga berör... alla hennes vakenperioder är på 2 timmar (även morgonpasset), förutom kvällspasset då, men ofta verkar hon hel-pigg när det är dags att lägga henne. Så om vakentidne alltså infaller mellan 9 och 11, är det en god idé att lägga henne i vagnen kanske redan kvart i 11? För att ge henne tid att somna, utan att det ska påverka helheten i schemat, eftersom det alltid drar ut på tiden alltså... JAg känner ju verkligen själv att det är dags att backa med vagningen, snart växer ju den här lilla hästen ur vagnen, och då står vi ju där, snopnästa båda två.

Du säger att servera moset ca 10 minuter innan ordinarie måltid, du menar alltså att ta upp henne 10 minuter tidigare? Eller? För numera tar jag upp henne och för henne till bröstet på direkten, eftersom hon äter så lugnt och focuserat då. Men om jag atr upp henne 10 minuter tidigare, bryter man väl i nån djupsömn vad jag ahr förstått, det var kanske inte det du menade... Som jag gör nu är att hon får äta en liten slurk mjölk sedan serverar jag moset, men det kanske itne är så effektivt, inte vad jag märker iaf...

OK! Nu ska jag tok-krascha inne på rummet, den här dagen har varit lååååång, åh det ska bli så skönt att sova! Godnat godnatt!

[yoyomumin]

Hjälp! Kombination stockholm-bebis-vargavinter tar ibland lite kol på mig!

Det kära lilla flickebarnet vaknade upp mitt på tunnelbanan på väg hem, ja det var ju dax egentligen, men mamma hade hoppats dra ut på lilla vilan tills hemmet var nått i alla fall. Men icke, är man en tidsinställd klocka så är man. Nå, barnet var ju klarvaket, det var ju bara och ta upp'na, för ammning. Men åååh så många spännande nya människor och titta på och vilken irreterande mössa och vad är det där som låter och piper och brummar och hej och hå. Ammningen varju bara att glömma!
Väl hemma så verkade det som det fortfarande bara var att glömma. Alla nya intryck var nog att smälta verkade den lilla tjocka bebisen tycka... Nå. Barnet är nu lagt för natten, tillslut fick jag i henne väldigt mycket mat, under bara den sista timmen uppe, om ens det. Och inte en spya var att skymta! Men mamma är ändå lite nervös, blev hon verkligen mätt nu, kommer hon sova för natten, eller blir det upp och hoppa leka nattklubb här snart....?

Spännande fortsättning följer...

[SusanD]

Ja tänk vad livet kan vara spännande ibland. Vilken hit att vakna upp på tunnelbanan i det vimlet av folk och ljud. Jag tycker du ska hoppa över att vara nervös, hon kommer förmodligen sova som en stock, mätt i magen och full av härliga intryck från livet.

Kram Susan

[yoyomumin]

Lilla damen har en dålig vana, som jag har varit dålig nog att uppmuntra nämligen att vakna på halvtimmessnåret efter läggning, för att förtära en extra slurk innan hon somnar om igen. Så detta hände efter den spännande tunnelbanefärden häromdagen...

Och detta hända igår IGEN! Fröken vaknar och hon snörvlar och låer och har sig, jag för söker vagna henne, men märker att detta inte är någon vanlig skarvning utan att hon vill fylla på... Eftersom detta må ha hänt de senaste kv'llarna, och nattning alltid sker på direkten efteråt så tog jag upp henne... hon åt utav hjärtats lust och blir åter eskorterad till vagn och filt över sig; godnatt godnatt. Som sagt så är det såhär det brukar gå till hemma hos oss; fast jag börjar i och med igår kväll ana att detta är en dålig vana... För igår kväll gick det nämligen knappt att få henne i säng. Hon blev vagnad, tystnar in, blir lämnad: skrik efter 2 minuter. Så där höll det på. Undersökte hurvida en slurk till kunde gå ner: icke. Och här kände jag verkligen att jag förlorade min kontroll; eller snarare min koll Var hon hungrig? Eller? Men varför somnar hon itne? Är det fullmåne? Varför gör hon såhär när det har gått så himla bra nu ett tag?
Tillslut somnar hon utan att vakna, klockan har redan blivit 22 på kvällen, 2 timmar senare. Jag stupar i säng, all lust har gått ur mig. Vaknar klockan halv 1 nån gång att en liten donna har fått för sig att införa första nattmålet igen. Hon blir vagnad och vagnad. Vagnar en sådär 5 ggr första timmen, och en gång två timmar senare... typ. Tänkte att vid 4 då vill hon nog äta det går bra... men bara det att hon vaknade inte igen först vid 6, hon blir upptagen och ammad, men vägrar somna om! Så jag läger henne rätt och slätt i vagned så fick hon ligga där och knäla bäst hon ville. Tills gråten kom; och den blir värre... Jag far upp, vagnar och så där håller vi på ett litet tag... Ungen sover inte igen först 7.15. 8 går väckningsalarmet, jag ställer om klockan till 9...

Så här sitter jag och jag känenr hur tvivelkragen snöper åt. Det jänns som jag inte fattar vad jag sysslar med egentligen. Varför kan inte den gyllene idyllen rulla på när det gått så fint? Och jag fundrar och biter mig i läppen hundra gånger. Är det ett mättnadsbehov det handlar om? Jag fortsätter ju ge henne mosad potatis vaarje dag, och vaarje dag får hon ner bara en lite pytteminitugga. Välling då? Men den kära lilla dumma mamman har inte lärt bebis att äta från nappflaskan ](*,)
Det känns som jag tar riktigt lång sats och springer och det känns jättefint och tillvaron bara glider fram och så dänger man skallen rakt in i en mur som man inte såg där mitt i vägen...

Vilket humör på morgonkulan

Jag hoppas verkligen detta är något övergående, och att jag går på rätt väg. Jag kommer nog fortsätta i samma stil, på natten om hon vaknar.
Jag vill ju gärna backa med vagningen om dagen... men jsut nu känns det som jag inet är riktigt redo.. Jag är en chicken Sanningen att säga så vågar jag inte trp på att hon kan somna själv utan att hon kommer ligga där och skrika luren ut, och vad gör jag då? Hon ahr ju inte ens reagerat när jag testat, och bara skakat handtaget när hon skrikit upp sig för mycket...

Som det märks så råder förvirringen i hjärnkontoret. Det kanske lägger sig snart, jag hoppas det. Dedt var iaf skönt att skriva av sig. Dags för lilla koppen kaffe, hej hå!

[SusanD]

Hej,

när jag läst lite i din tråd så känner jag att det är mycket som fokuserar på det som inte går som du önskar. Själv låter jag alla krav på minuter och sekunder vara tills lilla barnet blivit tre månader. Vägen dit försöker jag styra upp sömn, mat och vakentid. Däremot vägrar jag bryta samman om det inte fungerar exakt som jag planerat. Det handlar om att hinna njuta av lilla barnet, att se hur allting kommer falla på plats om jag varsamt med med målet för ögonen arbetat framåt.

Förstår du vad jag är ute efter? Det är ingenting som förstörs bara för att du matat några kvällar en halvtimme efter att hon lagts att sova. Upp på banan igen, rutinerna kommer fastna mer och mer för var dag som går. Jag har alltid tagit upp rätt tid på morgonen oavsett hur det sovits på natten. Sen lägger jag med glädje lilla barnet tio minuter före utsatt sovtid så har man lite tid på sig att somna.

Om du nu vill börja ge välling på flaska så inse på en gång att det kan ta lite tid innan det fungerar friktionsfritt så du inte oroar dig för en sak till.

Ha målet för ögonen, njut av lilla barnet och bryt inte samman för en massa småsaker som i det stora hela faktiskt inte spelar så stor roll.

Kram Susan

[yoyomumin]

Tack Susan!
Det känns jätteskönt att få höra dig säga det här, och du har så rätt. Som förstagångsmamma så är det så svårt att veta, hur saker och ting urartar eller ter sig om man gör en viss grej för lite eller för mycket, och ja, du har rätt, det blir för mycket fokus på det negativa tyvärr. Det är lilla fröken perfekt som bor inne i mig som kommer ut och kväker massa otrevligheter i mitt lilla oskyldiga öra

Men vet du, jag ska påminna mig själv ÄNNU mer att ta det lugnt och njuta, det är så viktigt. Det är en process som måste ske inom mig, och jag vet att det redan har satt igång, maskineriet, så ibland halkar man tillbaka och slår sig rejält i ändan, men det är bara upp igen. Det är så lätt att glömma, ibland när man sjunker ner och allt känns så hopplöst, men så dagen efter så skiner solen och man fattar bara inte hur man kune vara så där ömklig och jäst, man VET ju att allt är jättebra egentligen. Ibland måste man bara lära sig samma läxa en miljon gånger verkar det som. ](*,)

Jag är iaf glad nu, jag blir påmind om mina vänner som jag har att luta mig mot, och att även hur den inre styrkan som växer för var dag som går. Jag har alltid varit den lilla flickan som vägrade att växa upp. Som liten hade jag växtvärk till och från under många år och även när jag blev äldre hade jag svårt att acceptera att åren går och man får lov att växa upp och bli stor... Så blev jag plöstligt gravid och då är man ju tvungen till att ta ett ansvar så stort att man nästan dignar under, särsilt i början. Man så går tiden och man känner i brösten liksom hur mycket man lär sig att tåla och hur mycket man klarar av, en fantastisk känsla. Jag älskar att bli stor nu! Att bli en riktig kvinna som kan klara av så mycket, det bultar och spränger i hjärtat när man tänker på det. Och så struntar man i att det inte går lysande på spår och leker flygplan med lille bebben istället. Eller busar framför spegeln. Eller kittlar på magen så hon fullkommligt kiknar av skratt. Ett sånt där lite hackigt mekaniskt skratt som inte riktigt har fått kläm på hur man gör riktigt än

Livet är ett sådant spännande äventyr, och innehåller så många olika faser. Och varje fas innehåller så mycket. När jag tänker på det så blir jag snurrig, hur många olika liv jag har levt, och hur många jag har framför mig. Och hur många har inte lillan att se fram emot??

Så jag vill faktiskt tacka detta mångfaldiga liv, för vad det gör med oss. Det kanske låter lite högtidligt, men jag vill säga det i all ödmjukhet... och tack till dom som påminner mig om sakernas sanna natur.

Kram

[SusanD]

Så där ja, nu låter det mycket bättre :thumbsup:

Kram Susan