Har gått och sugit lite på den här karamellen.. För att jag en dag skulle få skriva här..har jag varit så osäker på .. men efter 2 månaders noll uppvak på natten så tänkte jag " jamen nog fungerade väl det här!!!!".
Fortfarande, varje morgon.. tänker jag när MIN klocka ringer " men herregud.. flickan sover än!"
Bakgrund: Ensamstående, mycket mycket trött mamma med en mycket mycket frågande flicka på nätterna. Hon ställde frågor och jag kunde bara bekräfta att vargarna fanns... Detta eskalerade och när jag tillslut började bokföra hur många ggr per natt jag stoppade in en napp, lugnade eller bara låg vaken för att hon var det uppgick till 22 gånger (!!!!) så började paniken att inte vara långt borta. Dagarna handlade om, för min del, att överleva till kvällen.. men egentligen så visste jag att efter jag lagt henne så var cirkusen igång. Ja, inte mådde vi bra inte. Jag var ledsen ofta och minns att jag sa till mina vänner i gråt "nu får ni köra mig till psyk.. jag orkar inte mer".
Jag la mig samtidigt som min lilla flicka (var egentligen inget svårt att få henne somna själv.. det var efter en timme allt började). Alltså hon las 19 och jag la mig 19.30 i hopp om att få sova lite extra innan natten började.
Jag hade inget liv på något vis. Allt handlade om att JAGA sömn.
Fann detta med "sova hela natten kuren"... men hur skulle jag orka??
Själv, med denna brännande och värkande trötthet.
Tog kontakt med en dipl. kurare (kuris) som var hos mig i 2 nätter och tog "det värsta"..
Bort med napp och nattmål och ut med mamman till en kompis .. Jag minns jag tänkte "okej.. även om inte kuren lyckas så får jag sova här i två nätter och få kraft några månader till.."
Jag var med första kvällen vid läggning och "kuris" körde skrattet till godnattet så till och med Jag skrattade. Kände då .. att det var lääänge sen jag skrattat.
Hemskt va? Jag minns när hon sa "mia, jag lovar att hon kommer sova hela nätterna. Jag lovar!!" och jag tänkte i smyg..."nja.. vettefan.. den här lilla är en envis en.. " men jag fick energi till att gå in i detta.
Jag tog över natt 3. Nappen var bortglömd. Herregud.. det ÄR JU SÅ.. de GLÖMMER den..
Och vad jag har ramsat, och ramsat.. och raaaaaamsat.. Ramsat glatt, hurtigt, bestämt, högt, lågt.. bekräftat bekräftat.. ramsat.. osv.. och med en envishet utan dess like. Ja, jag erkänner villigt att det var svårt i början. Jag visste inte hennes skrik - till min förtvivlan ibland. Hade hon ont? Var hon hungrig? Fastnat med benet.. osv osv. Jag hade ju alltid stoppat in en napp. Jag hade svårt att finna attityden till en början. Var orolig och kunde känna mig sååå ensam. Men jag hade gett mig fasiken på att här ska sovas! Inget fick mig i alla fall att ta upp henne.
Efter ett tag (ett bra tag vill jag tillägga) började jag lära mig när jag skulle ramsa och när jag inte skulle ramsa. Super häftigt. Jag hörde om frågan hon ställde krävde ett svar eller inte. För tro mig att lilla fröken kunde bli URFÖRBANNAD om jag ramsade när hon inte behövde en ramsa. Precis som om hon skrek "va fan står du där och ramsar för?? Vad är det NUUUUU då???" Så var det igång i bara på grund av det. Men det VAR inte lätt att veta.. DÅ. Och visst var även jag in vid fel tillfälle med nån solfjäder och gjorde saken värre.. Hon blev urarg.
jag störde ju!!!
Jag trodde aldrig jag skulle lära mig detta, hur hon faktiskt funkade.
Sen aktade mig NOGA för att gå in .. om det absolut inte var KRIS. Hon ville oftast inte ha mig där, märkte jag. Klart det - hon ville ju sova och hade inte alls bett om att jag ska berätta om att det kanske var en varg som började få vittring..
Jag var mäkta mallig.. när hon svarade på ramsan med tystnad. Jag har gjort många segerdanser utanför hennes rum ..
Nu har jag inte ramsat på natten EN ENDA gång på två månader.
Nåväl, det tog inte oss 4 dagar och uppföljningsvecka. Nej nej.. vi hade vargis vi med och Mozart.. Länge. Men jag gav mig icke. Här ska sovas och ju längre kuren gick.. desto säkrare blev jag, och med säkerheten kom min attityd med råge.
Totalt höll vi på innan det satt 2 månader. Alltså.. visst sov hon 12 h före ( efter 3 veckor!! jag grät den morgonen av lycka) dess.. men inte natt efter natt, det strulade lite då och då.. en vargis här och en fråga där.. men efter 1 1/2 månad så var det tyst och nu är det 4 månader sedan vi körde kuren..
Nu, sover flickan .. efter ( oftast) 30 sekunders utvärderande av dag - ljudligt ibland, eller glatt och kurrande i bland, "puffa kudden stunden".
Sen sover hon. HELA NATTEN. Nån enstaka gång har jag hört ett kort rop i en förmodad dröm, nån annan gång en kort kort fråga.. som hon svarat på själv. Jag- kan sitta och kolla på TV till 23.00 om jag vill -l yyyyx!
Ibland kan jag vakna 6.30 av att hon ligger och kuttrar. Jag blir alltid lika fascinerad. Hon ligger där hon, i becksvart rum.. och liksom sjunger in morgonen. Hon hör när jag går upp, sätter på kaffe och sen knackar jag och möts av en STRÅÅÅÅLANDE flicka som spritter med kroppen över att det är morgon. Mitt hjärta smälter. Hon är utvilad. Jag är utvilad.
Vi har fantastiska dagar tillsammans. Min lilla prinsessa strålar på dagarna, hon är pigg och glad. Och verkar så trygg och enormt harmonisk. Kommentarerna från vänner, bvc, öppna förskola är "men vilken GLAD och trygg tjej du har".. *stolt blir mamman kan jag lova*
Visst kan dagslurarna strula lite. Forumet kommer med goda tips och råd!
Men stressar mig inte över dem.
PS. Mitt under kuren besökte jag min läkare och sa jag hade liite bråttom för fröken är på schema just nu under den kur jag kör. Han varade " ahhh.. du gör anna wahlgren" och han flirtade till... Ds
Anna Wahlgren- Tack till dig! Tack tack tack. Du är BÄST.
Jannica- du anar inte vad jag är tacksam dig. Kommer alltid vara.
Tack till er på forumet. Ni är fantastiska. För visst kan jag ff vilja ha ngt tips så där men det handlar inte om nattsömnen längre. Ingen i min vänskapskrets lever efter denna " filosofin" med sina barn, därför är ni på forumet fantastiska att ha och jag vet jag kan alltid vända mig hit om det är något.
Många kramar!
Mamman Mian, lilla flickan och lilla flickans bror (som är kungen till skrattet till godnattet).
*Jag vill bara skriva o tacka dig, som så många andra. Vi håller just nu på och kurar vår lilla dotter (---) som är 11 månader och vi är inne på dag 6 idag. Just nu ligger hon och sover sin 1,5 timmes eftermiddagslur i sin säng. Vi fick henne aldrig att somna inne i sin säng på dagarna innan kuren, var alltid tvugna att gå ut med vagnen eller ut och köra bil eller låta henne ligga o snutta på mig tills hon somnade. Men nu har hon sovit inne i 6 dagar. Det är lite protester först, men hon somnar inom några minuter. 
