Jag är Pappa till Ville som nu är nästan 5 månader och vi är inne på andra natten av uppföljningsveckan. Jag har tagit alla nattningar utom en sedan kurstart och i princip allt tröstande på natten och angående detta har jag några frågor som jag inte kunnat hitta svar på här på forumet, nu har jag inte letat igenom allt så ni får ursäkta om jag ställer frågor som redan är ställda.
Först lite bakgrund: Vi har alltid haft en ganska beskedlig liten herre som sovit relativt mycket på nätterna, kanske 2*3 timmar och sedan någon timme här eller där. Han har haft napp sedan han var 5 dagar och har aldrig sovit på mage innan kuren började, han har alltid gallskrikit (gör fortfarande, se nedan) när vi lagt honom på mage om han inte varit väl utvilad först.
Min fru fick en gammal BB av min svärmor och efter det skaffade vi SHN-boken snabbt. Jag var skeptisk till idén i början och undrade om det verkligen kunde vara sant men nu är jag fullt övertygad om att SHN-kuren verkligen är till för hela vår familjs bästa, vi som föräldrar går in och tar kontroll över situationen och Ville får den nattsömn han behöver. Vårt schema på dagen kan jag inte (jag jobbar) men vi lägger honom vid 19:30 och upp 7:30.
Jag har inte läst hela SHN-boken, bara första halvan och såklart lathunden och verktygslådan. Utifrån de inlägg jag sett här verkar jag inte riktigt förstå vad som menas med "svaret" och med "bekräftelsen" (bekräftelsen trodde jag var en gladare variant av ramsan?)
Första natten buffade jag i kanske 15 min innan han blev avslappnad och började tystna, då en ramsa på väg mot dörren och sedan ramsa under tiden jag stängde den och sedan 2 till på väg bort. Han började skrika upp sig, jag ramsade men efter kanske 5 min så gick jag in och buffade igen, mindre denna gång och så ut igen och så vidare tills det var läge för bekräftelsen. Till slut sov han nästan 4-5 timmar innan han satte igång igen och det har bara blivit längre sovstunder (något återfall).
Men...
När jag lägger Ville ser jag till att han är glad med lite bus under tiden vi drar ner rullgardinen och släcker lampan men sen börjar han skrika upp sig inom 10 sek från det att jag lagt honom i sängen. Jag hinner knappt lägga honom till rätta och dra över täcket innan han börjar. Jag har försökt att ramsa ut men han verkar inte höra mig när jag väl stängt dörren.
1) Ska jag ändå ha dörren stängd?
2) Jag öppnar dörren och ramsar, stänger igen men det verkar inte funka. Jag går in och ramsar men det verkar inte funka. Till slut går jag in och buffar lite, det har jag gjort varje kväll. När han blir lugn ramsar jag ut, gör jag fel?
3) Efter kanske 2-3 min ger jag bekräftelsen, åtminstone så som jag uppfattat att man ska med så mycket faderskärlek som jag kan uppbringa, men jag tror att han sovit många av dessa gånger, hur ska jag veta när det är dags att ge bekräftelsen med dörren stängd?
4) Exakt samma som i fråga 2 utspelas även på natten de gånger han blir riktigt arg och skriker upp sig, jag känner att ramsan inte biter alls (jag går alltid in och ramsar, genom dörren verkar han inte höra mig överhuvudtaget) och går då in och buffar lite, fel av mig?
5) Jag har sett här i forumet att vissa bara använder solfjädern, den har inte fungerat en enda gång för oss, kan man göra fel med den?
6) Den andra och tredje natten var bäst, då gick jag in och ramsade kanske 2-3 * 4 och då blev han oftast tyst, annars upprepade jag scenen i fråga 2 ett litet tag, dvs går in och buffar lite och när han blir lugn ramsar jag ut. De senaste 2 nätterna har det dock uppstått situationer där jag ramsat och han blivit lugn och jag har gått tillbaka till min säng, pip inom 1 min som övergår i gnäll och till slut skrik, då upp och ramsa igen osv. Detta har nu 3 gånger (2 i förrgår och en igår) slutat med att han blivit så arg att jag gått in och buffat men det har inte hjälpt, första gången höll jag på i nästan en timme innan han blev lugn och 2 timmar senare var det dags igen, samma visa. Klockan var då 06:30 dvs e timme innan det var dags att vakna, hellre än att buffa hela den timmen tog jag upp honom (trötthetstecken, egentligen är jag ganska lugn och bestämd vad gäller att han ska få chansen att sova). Imorse hände samma sak, han vaknade vid 5, vid 05:30 började jag inse att det verkade vara samma igen och då var det ändå hockey om en halvtimme så då tog vi upp honom vid 05:30... Jag vet inte, känner mig så dålig för att jag tagit upp honom 2 dagar i rad men jag orkar inte, vad ska jag göra?
Det känns som om vi fastnat i någon spiral som vi inte kan ta oss ur. Jag skulle vilja träffa den som kan ramsa honom tyst när han sovit i nästan 10 timmar i sträck och sedan vaknar, lite pigg och jättearg. Inte för att jag inte tror att det går utan för att den personen verkar ha en kraft i ramsan, något som jag känner att jag saknar. Han verkar, när han är arg, inte bry sig om ramsan alls. Hoppas att det jag skrivit ovan ger en bakgrund till hur jag känner, jag vill verkligen att han ska känna att ramsan ger tröst men så känns det inte alls när han blivit arg. Att han ska kunna somna själv verkar väldigt avlägset utan hittills har aktiv hjälp oftast varit nödvändig, främst vid läggning men även på nätterna.
Alla råd och tips mottages varmt och tacksamt, hoppas jag inte är den sämsta föräldern som kurat.
Mvh
Villespappa
Välkommen är du 
Dörren ska inte vara stängd. Den ska stå på glänt, utan att något ljus faller in på barnet. Klart han inte kan höra dig särskilt bra genom stängd dörr 
och vad värre är - inte du honom heller 
Barnet ställer sina oroliga frågor - "Kommer vargen och tar mig nu?" - och du "tröstar" genom att i handling säga: "Ja, det gör den när som helst. Jag tycker så synd om dig."
