Hej!
Jag tänkte berätta hur vi gör med Ester 12 månader. Hon har i och för sig vant sig sedan hon var ca 4 mån vid ensamlek så nu sitter hon nästan 2 timmar varje morgon. Du gör helt rätt som börjar med tio minuter, detta är en tid värd att vårda, en förtroendesak som jag ser det, båda vägarna. Du har koll på tid och kommer alltid in och har GLATT och översvallande återseende då det är dags att sluta leken. Och du har förtroende för att Emil kan sysselsätta sig själv, utan din hjälp, visst.
Vi har tre lådor vi varvar med, i de lådorna ligger ca sex-tio saker (jag tar inte fram alla de tio sakerna till leken utan varierar lite dememellan också så att säga) Det viktigaste som jag ser det är att hon har saker med olika karaktär och utmaning. Idag hade hon en spelande telefon från FP där knapparna spelar, två STORA pusselbitar med bamse, en bjällerskallra, en mjukis apa med bäbisapa i kardborr, en kryddburk (tom utan etiketter) med en klädnypa i (att klura ut skruvlock för att få ut nypan så småningom) samt en plocklåda. Mellan spjälorna hade jag tråcklat en mjukiskanin (förlåt kanin för eventuella benbrott).
Vissa av sakerna är för betydligt äldre barn att klara av och vissa för när hon var mycket yngre, men en go blandning liksom. När jag bytt blöja på morgonen sätter jag ner hene på golvet att husera fritt medan jag gör iordning sängen för e-leken. När den är klar går vi ner och äter frukost, efter den borstar vi tänderna och sedan går vi in och jag uppmuntrar och pratar lite avundsjukt om hur mysigt hon skall få det, sätter henne i sängen, kör en snabb-demo (3 sekunder) av nån mer avancerad ljud-leksak, sätter på hennes lilla skiva i CD-spelaren med visor. Då är hon så upptagen av alla sakerna att jag får knacka i sängen för att få hennes uppmärksamhet och säga glatt: Hej då lilla Ester (vinkar glatt och frenetiskt), ha det så mysigt så ses vi om en stund, varpå jag gör tre snabba slängpussar och går.
I början var jag noga med att göra husljud i rummet bredvid för att hon skulle veta att jag fanns där ute.
A och O är följande:
Ha ett sjysst spionläge där du obemärkt kan se ifall Emil behöver din hjälp vid frågor, eller om det är någon sak han är frustrerad över. DET skall de lösa själva och det gör de, galant efter lite mutter, precis som du och jag.
Alltid bryta leken i ett nöjt ögonblick och då med ett återseende som att du varit bortrest i en vecka, prisa och beröm för hur mysigt han har det, det gör alltid jag. "Ååh, va mysigt du har gjort det här hos dig, titta vad du kan... osv"
När du sätter ner till leken, utstrålar du med hela kroppen hur mysigt det skall vara, med självklar attityd sätter ner och går med en kanonhärlig hälsningsritual, han skall titta på dig och se att du går. Därmed kommer han också känna sig supertrygg med att du kommer tillbaka och att det då blir massor med pussar och mys och glädje, visst.
Att låta dem ha både roligt, tråkigt, filosoferande och frustrerande stunder under e-leken. Det har ju vi också när vi pysslar med något en längre tid.
E-leken skall vara ett privilegium för barnen - inte en förvisning. Därför är din glädje, uppmuntran och entusiasm över denna stund viktig. Och den ÄR supermysig för dem.
Eftersom Emil är en mogen man kan du säkert utöka tiden i snabbare tempo än när man börjar med mindre barn. Känn av och var lyhörd i början, det är viktigt att ha lite fingertoppskänsla och inte utmana ödet då. Precis som införandet av SHN - visst?!
GRATTIS till införandet av en härlig stund i schemat - den är guld värd för alla parter!!! :thumbsup:
Och precis som vid SHN blir omgivningens reaktioner oftast : "vilket snällt barn du har som leker/sover så fint själv".... och i motsats till SHN kommer omgivningen enbart att visa uppskattning och uppmuntran till just detta moment - konstigt nog. hihi....
Hur gör jag om han gråter när jag lämnar rummet?
På samma sätt som vid läggning på kvällen, lyssna av, gör husljud och var självklar i din attityd. Spionera efter några minuter (UTAN att han upptäcker dig, man vill inte ha en "orolig" förälder som tittar på en.... ) och se om han verkligen behöver hjälp. Det är säkert en fråga till dig "skall jag verkligen sitta här själv?", vissla då utanför eller nynna eller annat som visar att ALLT är i sin ordning. Lita på att han snart hittar något spännande att sysselsätta sig med. Frågorna kanske kommer med jämna mellanrum, men lyssna då av, spionera och bekräfta det säkra läget med sina sysslor utanför eller på andra ställen i huset.
lycka till! Detta grejar du, allt hänger på attityden och att ha fingertoppskänsla med tiden och att bryta när han är nöjd. GLATT återseende!
