Bekymmer med 6-åringen

[bejbe]

Hej!

Väldigt svårt att börja beskriva vad som är bekymmer. Kanske mycket kort från början? Vi har inte uppfostrat David enligt Barnaboken eftersom Barnaboken upptäcktes för några månader sedan, utan han uppfostrades mest enligt vårt sunt förnuft och min intuition. Jag upplevde att det tar mycket tid och tålamod och dessa hade jag. Men på sistone har jag börjat tappa min tålamod .

Det förekommer situationer där jag/vi inte vet längre hur jag/vi ska agera (sambon har också tappat sin tålamod )
T.ex. matsituation: vi ska sitta vid matbordet och äta. Vi kallar David 5-6 gånger, vi går och hämtar honom, han kommer och sätter sig ner, gnäller över maten, börjar äta lite, plotsligt är han i sitt rum och leker med lego vi hämtar igen, han sitter vid bordet och går upp 5-6 gånger. Till slut blir någon av oss galen och börjar skrika.
Måste säga att det har alltid varit så i matsituationer, det enda som är nytt är gnällande över maten och att vi skriker. Annars har det alltid varit svårt att få honom att sitta en hel måltid, så jag tror inte att det har med 6årskrisen att göra.

Så händer det också vid andra tillfälle: han sitter och tittar på tv när vi klär på oss och ska ut. Förut skulle jag säga till honom eller hämta honom hur många gånger som helst men nu tappar jag kontrollen jätte snabbt och vill skrika bara.

Vet inte vad som hände. Det känns som om sambon och jag smittar varandra med otålighet och irritation. Och vi överför det till barnen. Det är väldigt tufft just nu, han måste skriva färdigt sitt arbete som han jobbat länge med, och jag vill stanna hemma länge fram medan Emil är liten och det medför ekonomisk bekymmer.

Det var inte mening att klaga över livet, inte alls, utan ville bara betona att vi aldrig upplevde våra barn som jobbiga utan det är vi som föräldrar som har fastnat i någon ond cirkel och vill ut!

Hur gör vi när vår lilla 6-åringen vägrar göra vad som måste göras? Jag vill så gärna komma till de fasta rutinerna som ingen ifrågasätter...

[Susanne*]

Hej
Japp, sådana perioder kommer vi nog alla i och första steget är alltid att se det och att ta tag i det. Och där är du nu. Bara det är ju ett mycket stort steg.

Och då nästa steg... Sexåringar är ju en annan typ av trotsålder och du har kanske läst om 6-års åldern i Barnaboken Speciellt om de inte fick svar på sina frågor vid trotsåldern så tenderar det att komma igen...tills det är färdigt.

Det låter lite som om ni behöver skapa rutiner och regler som ni alla själva följer. När jag upplever den brist på tålamod som du beskriver så är det oftast för att jag inte har en rak linje att följa och egentligen är ganska vag och förvirrad själv. Att allt känns fel typ och då blir irritationen än värre.

Så gör en plan för hur ni ska ha det och vad som är praktiskt möjligt. En logisk plan som en liten människa själv kan följa. Ta en sak i taget. Vad gäller morgonen så bestäm en tid när man går upp, en tid för frukost samt en tid när TV stängs av. Min erfarenhet är att TV bör stängas av långt innan man ska gå, för att klä på sig till TV är att be om trubbel och en utdragen procedur. En 6-åring bör kunna få eget ansvar att själv ta fram kläder, ha lista över veckans olika dagar och vad som ska med samt en lista vad som ska göras på morgonen. Läs gärna 6-års tråden under favoriter.

Gällande middagen så tycker jag ni ska backa bandet och läsa i Barnaboken "bekymmer-mat". Kör den kuren sakligt i 4 dagar och se en förändring. Alla hjälper till att laga maten och duka, bestämma maten och handla. Är man delaktig så blir inte det som att avbryta lek för att äta. Sedan serveras mat på bestämda tider och ingenting förutom. Måltiderna ska göras till en trevlig samvaro. I början nu kanske det blir lite konstruerat trevligt när ni kör mat-kuren men det kommer ge sig och bli en gemensam stund på dagen.

Överhuvud taget så är det delaktighet och tid tillsammans som är viktig. Avsätt en bestämd stund på dagen när du inte flänger mellan saker utan bara finns till för barnet. Kan vara en kvart men det ska vara möte och närhet så barnet får möjlighet till sitt utbyte.

Sätt gärna ett familjemöte där alla saker tas upp och alla får möjlighet att säga sitt - under ledning av er föräldrar. Alla får planera tillsammans vad som ska göras, hur, vem och när. Om social delaktighet finns det massvis skrivet.

Så - en plan och verktyg för att bryta irritation och vanmakt mot ett konstruktivt och positivt agerande framåt.

Lite funderingar...kom gärna tillbaka med dina tankar.

Kram
Susanne

[bejbe]

Tack för ditt svar Susanne

Precis så som du skrivit känner jag:

När jag upplever den brist på tålamod som du beskriver så är det oftast för att jag inte har en rak linje att följa och egentligen är ganska vag och förvirrad själv. Att allt känns fel typ och då blir irritationen än värre.

När jag ser att det kommer bli någon konflikt då tänker jag först "vad gör jag nu, hur hanterar jag detta" och just det att jag inte vet vad och hur gör att jag blir irriterad.
Har läst om 6-årsåldern i Barnaboken och kommer att läsa det en gång till och även de andra delarna som du skrivit. Nästa vecka har vi ett besök hemma hos oss så att veckan därpå kommer jag köra matkuren och vi kommer gemensamt att göra planer i familjen för att skapa bättre rutiner och regler. David älskar att delta i hushållsarbete men jag har aldrig strukturerat detta...
Så jag kommer säkert med mer funderingar...

Behöver också tips hur man hanterar situation när barnet vägrar gå hem när man hämtar från förskolan? Det har förekommit ändå sedan han var liten, inte alltid men ofta. David började med dagis när han var 18 månader (nu förstår jag hur liten han var ) men som tur var pluggade jag och sambo så att vi altid lämnade sent och hämtade tidigt, och han hade altid många lediga dagar från dagis.

Å vad jag är glad att Barnaboken och forumet finns och att jag hittat hit