Jag är 100 procent enig med Anna Wahlgren om att små barn ska njutas och själva njuta.
Men JÄDRAR vad jag kämpar med njutandet nu!
Eller såhär: vi njuter mellan 07.00 och 20.00.
Sen är det jobbigt för alla inblandade.
Nu ligger Hedda i hallen och lyssnar på hårfönen, efter två omgångar med MERA MAT. Det knockades hon inte av, inte alls. Men nu har hon skumpat över badrumströskeln ett par vändor och som sagt, fått hårfönen som sällskap. Tror att hon sover skönt nu.
Jag vet några misstag vi gjorde den här gången:
Vi har vagnat alldeles för mycket.
Men vi gick ned oss lite i varenda träsk med Hugo också (vagnings-, buffnings-, amma sig till sömns liite för länge...) och tyckte ändå att det gick finfint jämfört med hur det kunde ha gått! Och det gjorde det i slutändan också. Hugo må fnurra lite då och då, men jösses, vilken sömnkung han är. Det hjälper lite att tänka på det när man står och vagnar och är rädd för träsk och suttamning till sömns.
Well, well, det var det. Skriver bara av mig lite så här, sent om aftonen, istället för att gå och sova.
Sov sött kära ni!
kram