Dagarna ser ut såhär:
7 -upp
8.30-11 sova
11-12.30 vaken
12.30-15 sova
15-17 vaken
17-18 (ca) sova
18-22 äta, äta äta. Liten 20-min lur i soffan
runt 20-snåret.
22 sova
Men det blir sällan sova 22. Vi håller på och hattar med vagning och extraslurk till 23, ibland 23.30. Det är lite tröttsamt. Storebröderna somnade så snällt och gott på kommando vid det här laget. Inte Hedda.
Vi är dock lite extra sjåoiga, då brorsorna sover i rummet intill vill vi inte låta henne låta för mycket. Minsta pip och vi vagnar.
Men de gånger vi har låtit henne knorra lite har inte varit lyckosamma. Det har alltid slutat skrik och således vagning.
Egentligen skulle jag vilja lägga henne för natt redan 21, men om vi kortar lilla luren i soffan till 5 minuter och lägger en mycket mätt och trött Hedda för natt kl 21 blir hon skitpigg, glad och klarvaken. Vi är för mesiga för att vagna henne då. (Ja, jag är väldigt hönsig med denna lilla vän, jag vet det. Min LILLA, lilla bebis..!)
Frågan således: Ska jag bara slappna av och gilla läget med våra långdragna kvällar en månad till, eller är det hög tid att börja nysta i det hela nu?
Allt har varit så lätt med henne, vi har inte behövt "justera" någonting, nattmål 1 sov hon över av sig själv och då och då sover hon redan över nattmål 2. Inte ovanligt att hon sover mellan 8 och 9 timmar i sträck om hon får, alltså. NÄR hon väl har somnat, alltså!
Någon som orkar ge mig lite tips, pepp eller en spark i röven?
Ulrika