Några frågor- mitt i kurningen av S 5 mån.

[finskaflickan]

Hej på er alla!

Vilket kanonforum det här är. Jag har verkligen blivit beroende av detta forum nu den senaste veckan. Och orsaken är ju att jag kurar min lille 5,5 månaders son!

Allt har verkligen gått över förväntan, kurningen började vi den 19.10 och är således inne på dag 8.
Lilla S var innan vi började kura, en riktig liten snuttare. Han vaknade nästan varje timme på natten och behövde bröstet för att kunna somna om. Själv kan jag väl inte påstå att jag direkt LED av att ha det så, jag ammade i sömnen med S vid min sida. Efter några månader insåg jag dock att denna situation är ohållbar i längden, både jag och lilla S måste ju få sova. Därför påbörjade vi kuren.


Några frågor har jag, som jag säkert kan få svar på, men innan dess--->

En halvkort sammanfattning om hur det har gått så här långt:

NATT 1.

S somnade efter en timme av vagnande och idogt ramsande. En riktigt arg liten krabat. Han skrek, jag gick in och vagnade honom lugn, genast jag slutade vagna blev han tvärarg igen medan jag gick ut och ramsade. Så där höll jag på tills hans ilska lade sig något och jag kunde ge honom en bekräftelse, som han ju förstås blev arg över att höra så han satte igång igen. Trägen vinner. Min bekräftelse fick sista ordet!

S vaknar en timme senare och samma procedur som ovan sker. Vid något tillfälle höll jag på att vagna honom till sömns, det är ruskigt frestande att hålla på för länge och söva istället för att lugna. Dock fick min bekräftelseramsa sista ordet även denna gång.

S sover 4 timmar och vaknar sedan en gång i timmen fram tills klockan är 7 och det är godmorgon! En liten S med små gråtiga ögon och så hungrig och trött möter mig. Den här natten var jobbigast, även om jag VET att han aldrig har behövt känna sig ensam. Jag har alltid funnits där och lugnat, med jämna mellanrum. Och ramsat ramsat ramsat. Bekräftat, bekräftat, bekräftat.

NATT 2.

Ingen vagning denna natt alltså. Nu skulle ramsan "ta". Jag undrade om detta verkligen skulle gå. Men bestämde mig för att det MÅSTE det.

S somnar på en halv timme. Ingen vagning. Ca 7 påminnelser och så bekräftelsen så klart. Mozart i bakgrunden. Jag märker att han lyssnar på ramsan. Vilken lättnad!

S vaknar till en timme senare. Två påminnelser och två bekräftelser senare sover han sött.

S vaknar två timmar senare. fyra påminnelser och två bekräftelser behövs.

S vaknar 4 timmar senare (wow). Nu är klockan 4.20. Under en timme pratar han och skriker. Skriker upp sig och hör inte min påminnelse. Jag går in och vagnar honom lugn. Somnar vid 5.50 lugnt och fint. Med en bekräftelse bakom örat.

S vaknar en kort tid efter det och jag påminner och bekräftar omvartannat. Tar upp honom när det är en lugn stund och gör glad morgon!

En bättre känsla efter denna natten. Framstegen märks.

NATT 3.

S somnar efter 10 minuter. Tokhäftigt.

S vaknar 01.20 somnar om 01.40 efter några påminnelser och bekräftelser.

S vaknar 05.30 somnar om av sig själv

S vaknar 06.30 en ilsken och säkerligen hungrig typ. Påminner och bekräftar tills klockan slår godmorgon!

NATT 4.

En kort nattning- tar 10 minuter.

S vaknar 05.40 (blir helt chockad när jag ser vad klockan är). Somnar 06.15. Det krävs en drös påminnelser och bekräftelser, samt en del husljud för att hjälpa honom att somna om.

vaknar 06.30 och jag påminner och bekräftar tills det är Rise and shine!

NATT 5.

S somnar på en kvart. Låter honom vara arg ett tag över att behöva sova. Det är okej. Försöker att inte påminna så mycket utan håller mig på min kant. (det är det som är det svåraste enligt mig, puh!)

S vaknar 04.30 somnar om 10 minuter senare. En påminnelse.

05.30 vaknar han igen och det är ett evigt ramsande tills det är glad morgon. Han är verkligen tvärarg. Antagligen påminde jag för ofta och han fick inte vara arg ifred. När jag gick till köket och diskade lite blev han lugn och somnade. Jag lärde mig en läxa. Backa backa backa.

NATT 6

S sov 10 timmar i ett sträck. WOW. Morgonen är fortfarande en utmaning. Jag provade med Mozart och ramsor. Han var ruskigt arg. Vagnade en gång för att få honom att lyssna på min påminnelse. När han skrikit argt en längre period med en del påminnelser gick jag in och bytte till mindre snorigt dynvar. Han lugnar sig men sover inte mycket fram till morgonkanten. Jag själv är helt utmattad av allt skrikande och av att försöka backa.

NATT 7

S somnar utan ett pip. Jag sitter och gapar i soffan. Kan det vara sant?
Det är det. S sover till klockan 5, då han knystar till- men somnar själv. Jaha tänker jag. Kan det stämma? Jo det gör det. HURRA!

S vaknar 06.00 och är lite arg, jag klämmer i med den gladaste och prutthurtiga version av påminnelseramsa och han tystnar. För att senare ändå börja klaga och fråga. Då smäcker jag på en pianokonsert i radion och han somnar på 3 minuter. Det gör jag också! Snark.

Jag VÄCKER honom klockan 07.00 och han är så utsövd och fin att jag blir alldeles varm i hjärtat.

...............................

och här är vi nu. Natt 8 är på gång. I kväll tog det längre än vanligt vid läggningen. En halv timme av gråt och skrik. Jag vagnade t.o.m vid ett tillfälle. Men annars var det ramsan och bekräftelser som gällde. (Han skrattar verkligen på väg till vagnen på kvällarna, så skrattet till gonattet finns där!)

Vad jag undrar nu är:

1. Hur viktigt är det att det är jag som får sista ordet i dagsläget? Ofta är det så att han skriker och protesterar (låter som att han skriker: jag vill inte sova, det här är trååååkigt, för att senare inse att det vill jag ju visst och så somnar han på studs), och jag ger en påminnelse som går mot bekräftelse mot slutet. Sedan går jag till köket och lämnar honom att reagera, då kan han nån minut senare ha somnat när jag kommer tillbaka. Då har jag ju inte gett en bekräftelse som sista ordet, är detta dumt?

2. Morgnarna... Vad skall jag göra om Mozart inte räcker till för att lugna honom? Jag har som strategi just nu att ge en pangramsa som är superglad för att sedan spela musik om hans protester blir långrandiga. Vad om han inte lugnar sig? Kan jag börja påminna mitt i en Mozart symfoni?

3. Hur skall jag tänka nu vid läggningarna, när han blir arg? Skall jag låta honom vara och absolut inte vagna, eller skall jag påminna ihärdigt? Jag vill vara säker på att inte ta steg bakåt i processen.


Och slutligen:

07.00 godmorgon! och morgonamning.
09-0945 SOV
10.30 MAT gröt
12.30-14.00 SOV ute i vagn på promenad.
14.00 MAT
16.00-16.45 SOV
17.00 MAT gröt
18.30 SLURK
19.00 Gladgonatt!

Tacksam för synpunkter och svar på mina tre frågor!

Håller tummarna för att denna natt skall bli lång och morgonen utan mozart.

Kram på er!

javascript:emoticon(':D')

[Elle]

Hej finskaflickan och varmt välkommen till Forumet Grattis till juvelen och vad bra att du beslutat att styra upp er situation.

STRÅLANDE jobbat med kuren! Du vet precis vad du gör och jobbar hela tiden framåt med målet framför ögonen. Toppen =D> !

1. Hur viktigt är det att det är jag som får sista ordet i dagsläget? Ofta är det så att han skriker och protesterar (låter som att han skriker: jag vill inte sova, det här är trååååkigt, för att senare inse att det vill jag ju visst och så somnar han på studs), och jag ger en påminnelse som går mot bekräftelse mot slutet. Sedan går jag till köket och lämnar honom att reagera, då kan han nån minut senare ha somnat när jag kommer tillbaka. Då har jag ju inte gett en bekräftelse som sista ordet, är detta dumt?

Du gör helt rätt med ramsan. Sonen har lärt sig vad ramsan betyder, blir lugn av den och lyssnar. Du "bakar in" bekräftelsen i påminnelsen. Toppen! Om han sedan ligger och snackar lite efter det, ja det är fullt tillåtet. Det är nog hans sätt att komma till ro och kunna somna.

2. Morgnarna... Vad skall jag göra om Mozart inte räcker till för att lugna honom? Jag har som strategi just nu att ge en pangramsa som är superglad för att sedan spela musik om hans protester blir långrandiga. Vad om han inte lugnar sig? Kan jag börja påminna mitt i en Mozart symfoni?

Ja, om du känner att NU är det nog. Då ger du en hög, punktsättande ramsa som verkligen når fram.

3. Hur skall jag tänka nu vid läggningarna, när han blir arg? Skall jag låta honom vara och absolut inte vagna, eller skall jag påminna ihärdigt? Jag vill vara säker på att inte ta steg bakåt i processen.

Var jättenoga med skrattet. Arg är fullt tillåtet att vara, så låt honom reagera klart. Om du märker att det går över till ledsen eller att han fastnar i sitt klagande så ge en hög, hurtig ramsa som verkligen når fram. Rejält magstöd!

Du jobbar på så bra, fortsätt så! Det är roligt att få följa er resa
Elle

[finskaflickan]

Tack för svaret Elle!

Det att han ligger och "snackar" är kanske att uttrycka sig lite milt
Han är snarare jättearg men lugnar sig plötsligt. Det känns nog lite i hjärtat som att man vill ge en bekräftelse, även om jag tidigare gett en påminnelse som blivit en bekräftelse på slutet (och han har ilsknat till efter det). Borde jag passa på och bekräfta ändå? Eller är det ingen fara skedd?

Detta gäller även dagslurarna. Vissa lurar somnar han utan pip, men i skrivande stund somnade han efter protester i 10 min. Några påminnelser blir det då. Kanske skulle det räcka med en... Svårt med det här finliret...

Natt 8 var en verklig höjdare. Förutom att han var superarg vid läggningen, det tog sin halvtimme innan lugnet infann sig.

S vaknade 05.30 och somnade om själv. Häftigt. Sedan vaknade han 06.00, då räckte en klämkäck påminnelse för att få honom att somna.
06.40 vaknade han och jag gjorde gladmorgon.
Känns verkligen super! Ingen mozart behövdes ens!

Nu skall vi kämpa med nattningarna, för att göra dom skrikfria. Både på dagen och natten. När brukar barnen fatta galoppen och börja njuta? Hur länge skall jag räkna med skrik och förhandlingar vid läggdags? Så där på ett ungefär alltså!

Just det, en sak till, när brukar "återfallsnatten" komma? i uppföljningsveckan eller någon månad efteråt?

Tack igen för alla kloka råd!

[Elle]

Vilken toppenbra natt!! Det där med finliret, ja det måste du känna efter själv och avgöra hur du vill göra. Du känner sonen bäst och vet hur han låter.

Vet du, det är inte alls säkert att ni kommer få någon "återfallsnatt". OM det skulle komma en strulig natt så har du ju verktygen för att kunna hjälpa sonen, eller hur?

Angående skrik vid läggning så är det så att en del juveler låter och reagerar mer än andra. Här gäller det igen att lyssna på HUR de låter. Om de är arga/muttrar/surar/förbannad? Då skulle jag ha husljud eller musik/tv eller dyl på. Vid ledsenheter så ge en betryggande påminnelse. Du vet, det är återigen det här med finliret och lära sig hur just er son låter.

Ni jobbar på kanonbra !

Elle

[finskaflickan]

...de håller i sig!

Halv6 vaknade S i natt och även om han lyssnade på ramsan så kom det frågor i en strid ström hela morgonen till väckning kl 0700.
Vid ett tillfälle somnade han för att (förstås) vakna till genast jag lägger mig ner för att sova vidare.

Jag har kört med pangramsa och så klassisk musik om han inte lugnar sig. I morse trissade han bara upp sig under musiken (tror knappt att han hörde på den även om den var på hög volym) så jag blev tvungen att sänka och ge en ramsa till. För att sedan vid ett tillfälle vagna honom kort (då han var alldeles utom sig av ilska). Jag har förstått att det är vanligt med tidiga morgnar, vi har dock de senaste 3 nätterna klarat oss med pangramsa utan klassisk musik.

Vad mer (eller mindre) kan jag göra än det jag gjorde undrar jag nu?

I övrigt somnar han fint på kvällarna, bara lite klagan men han lugnar sig själv. Och så sover han från 07.00 till 05.30 och blir riktigt sur över att det är morgon. Han har aldrig sovit en hel 12timmars natt utan uppvak, även om jag nu är i slutet på uppföljningsveckan. Har jag gjort något fel eller är detta vanligt?


och så en fråga till:

S blir fortfarande jättetrött i vakenperioderna, jag började räkna på mitt eget schema och undrar om han sover för lite?

schemat är alltså:

7 väckning + amning
09-0945 sov
10.30 gröt
12.30-14.00 sov
14.00 mat
16-16.45 sov
17.00 gröt
18.30 slurk
19.00 sovanatt

Han blir oftast jättetrött innan långsovet kl 12.30. Då har han ju varit vaken rätt länge också. För länge?

En sista fråga ännu: När är det lämpligt att flytta honom till egen säng (som står i vårt sovrum)? Han sover i vagnen i vardagsrummet fortfarande. Vi är nu inne på sista dagen av uppföljningsveckan.

Så vill jag slänga iväg ett stort tack till AnnaW för denna fantastiskt effektiva och intelligenta sömnskola! TACK!

[Emma80]

Hej! Vad bra ni har jobbat med kuren, bara finputs kvar nu ! Ni har ju 15 h på schemat så det ser ju bra ut. Kanske att du tidigarelägger andra och tredje luren lite, någon halvtimme eller så? Vad tror du om det?

Jag tycker du hanterar de tidiga morgnarna precis rätt, bara att ha tålamod så trillar poletten snart ner.

Kram Emma

[Emma80]

Missade en fråga . Jag har flyttat till säng när det känts stabilt alternativt för trångt. Har tyckt det är lättare att vagna än att buffa så jag har flyttat när tidiga morgnar ordnat upp sig hyfsat också.

Kram Emma

[finskaflickan]

SUCK!

De här morgnarna är en sann utmaning.
När det tidigare har räckt med en ramsa, så skriker S nu mera upp sig i regel varje morgon.

i morse såg det ut så här:

05.00 vaknar, är arg. Pangramsa. och lite musik, plus en till ramsa i mitten av konserten. han somnar om efter 15 minuter.
06.00 vaknar, är riktigt arg. Varken pangramsan, musiken eller påminnelsen har effekt. Han skriker utan pauser. Vid ett tillfälle går jag in och byter lakan i huvudänden, snabbt. Det hjälper inte. Får vagna kort 3 gånger, han blir jätteförbannad när jag slutar och ramsar mig ut.
Klockan halv7 bestämmer jag mig för att vagna honom riktigt lugn, jag gör det ( och det känns som en synd att vagna så där länge) när han andas lugnt går jag ut och halvviskar en ramsa i dörrspringan. Han sover till 06.50 och jag gör gladmorgon när han börjar vakna och innan han blir arg igen.

Märker att pangramsan ofta har effekt. Är också noga med att låta honom vara arg i fred utan mina påminnelser... Men ibland blir han så oerhört arg att han slutar lyssna och jag måste vagna och då känns det ju som ett nederlag. Jag menar, vagna slutade jag ju i princip med redan natt två!

Vad skall jag göra riktigt när morgnarna blir så här?

[Emma80]

Hej! Har du läst den här tråden http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 1&start=60. Kanske något tips för er?

Annars hade vi med vår stora pojke väldigt envisa tidiga morgnar, men vi hade en strategi med pangramsa och musik vid kris och rätt som det vara bara funkade allt. Han har nu inte vaknat tidigt en enda gång på 2 år så om ni bara tar er över den tröskeln så har ni ett underbart stabilt liv runt hörnet.

Kram Emma

[finskaflickan]

....kan man kanske kalla detta en släng av ett återfall?




Lilla S har sovit som en stock 4 nätter. Morgnarna har gått över förväntan (en bra tråd du tipsade om Emma80!), han har vaknat kl 06.30 och sedan jollrat sig till väckning.

I samband med en vaccination blev han nu helt virrig. Vi fick rucka lite på schemat och ta upp honom lite tidigare för att passa denna vaccinationstid och nu undrar jag om en sådan sak verkligen kan ställa till hela nattsömnen

Natten efter vaccinationen hade han en skrikfest till morgon och nu i natt har han vaknat halv fyra

Blev själv så ställd då inte ramsan tog att jag plötsligt stod helt handfallen.
S skrek upp sig rejält och jag ramsade. Han hörde inte alls och ramsan nådde inte fram.
Då gick jag in och vagnade honom lugn och ramsade mig tyst ut. Han vaknade igen, ramsan gav återigen inte någon effekt, han blev varken argare eller lugnare. När han inte gav något tecken på att lugna sig, vagnade jag honom igen. Så där höll jag på till morgonkvisten. S sov i 20 minuters etapper. Jag sov inte alls.

lilla S hade inte feber och omständigheterna var definitivt gjorda för sömn.

Hur har det blivit så här måntro?
Är det ett återfall och hur skall jag tackla detta om det sker igen

Läggningarna fungerar fint, och han lyssnar på ramsan.

vad gjorde jag för fel inatt

en till fråga: hur viktigt är det att det är samma person som nattar barnet, är den som svarar på eventuella frågor under natten

hälsningar från en trött typ.

[finskaflickan]

.... är dock medveten om att attityden är a och o i den här situationen. Även om jag stod handfallen ett tag under natten så lät jag inte vargarna komma in till S.

nu ligger mor och son här på golvet och "leker". Ena sömnigare än den andra.

[Sagasmamma]

Spontant skulle jag tro att det är ett litet engångs återfall kanske orsakat av en ovanlig dag med många intryck eller kanske han hade ont efter vaccination, det kan man ju ha även om man inte har feber. Tycker inte att du gjorde nåt "fel". Möjligtvis hade jag med min tjej gått in och stått lääänge med en solfjäder om första vanliga lugnandet inte hjälpte, till hon somnat och en bra stund till, så att hon kom in i djupsömn igen. Så blir det mindre spring.

En gång är ingen gång. Ta det lugnt och håll fast vid din vanliga strategi. Skulle det börja upprepa sig så får man "analysera" lite mera och kanske hitta ett annat sätt.

Hos oss är det olika vem som nattar och vem som ger ev. ramsa på natten/morgonen.

[finskaflickan]

tack för snabbt svar Sagasmamma.

Angående solfjädern så har vi inte använt oss av den som verktyg. Det bara blev så när han svarade så bra på ramsa och vagning. Det hade ju visserligen varit bra att ha ytterligare ett verktyg, även om vi klarat oss bra utan den.

Kan själva vagningen i det här fallet ha samma effekt som solfjädern? Dvs kan jag använda vagningen i krissituationer och vagna honom riktigt sömntung, eller är det att backa tillbaka i utvecklingen

[annawahlgren]

Välkommen är du

Så vill jag slänga iväg ett stort tack till AnnaW för denna fantastiskt effektiva och intelligenta sömnskola! TACK!

Tack för varma ord, du rara människa

Och pris och beröm för vackert arbete - och för vacker läsning, som du ger oss :-({|=

Nu ska vi bara odla lite tålamod här, fortsätta arbetet fint med målet i sikte och inte överarbeta saker och ting

Han är en ganska gammal man nu och signalerar på morgnarna att han möjligen, möjligen får lite för mycket sömn dagtid. Jag skulle nog skära ner sista 45-minutaren till 20 - på sekunden.

Och han ska inte vagnas alls mera. Till nöds kan du smälla ner handtaget på vagnen så det blir ett högt ljud och en stöt, och sedan skaka några snabba gånger i handtaget från sida till sida. Sedan går du genast däirfrån med en klart sammanhängande ramsa - hurtig, glad och betryggande - utan några pauser mellan "verserna" (=frågetecken).

Ramla inte ner i vagningsträsket! Det är ni båda för gamla för, höll jag på att säga

Han kan absolut flyttas över till spjälsäng i ert rum, men då måste ni skärma av. Han ska inte kunna se någonting alls, om och när han vaknar till. En skena i taket med ett luftgenomsläppligt mörkläggningstyg från golv till tak ger honom ett eget litet "rum" där han får vara i fred, och det skulle han uppskatta stort. Att saker hörs gör ingenting, men syns något är det kört! Och "syns" gör även er blotta närvaro om han så att säga är oskyddad där han ligger. Då stör ni.

Kan själva vagningen i det här fallet ha samma effekt som solfjädern? Dvs kan jag använda vagningen i krissituationer och vagna honom riktigt sömntung, eller är det att backa tillbaka i utvecklingen?

Du pratar kris där det inte föreligger någon kris. Vi ska inte leta problem där inga finns [-X Fortsätt bara arbetet och inskränk på vagningen, rättare sagt eliminera den. Den behövs inte längre. Det vore, precis som du befarar, att "backa tillbaka i utveckingen", och ni skulle snart få en liten gosse som vaknar varje timme igen

En tumregel kan vara:

Bryt det onyanserade, "fastnade" skrikandet, där barnet bara håller på som en annan maskin utan att variera rösten det minsta - det vill vi inte ha. Se ovan (slå ner handtaget, skaka hastigt, ramsa på väg bort). Den sortens skrikande stavas femminutersmetoden, skrikmetoden, Controlled Cyring Method, Cry It Out och SKA BRYTAS.

Nyanser i skrikandet - upp och ner, av och till Lyssna, lyssna, vänta, vänta. Låt barnet tala till punkt Ge berömmande bekräftelse när han väl bestämmer sig för att tystna och komma i ro, så att bekräftelseramsan får sista ordet (efter skrik, alltså - annars behövs den inte). Då talar vi kommunikation.

O:)

[finskaflickan]

Tack Anna, det var trevligt att få ett svar från dig!

Vi skall korta ner eftermiddagsluren och se om det hjälper. Men finns det inte risk för att han blir övertrött då och det i sin tur kan väl också leda till tidiga morgnar (':?:')

... vi stretar vidare...

Så här är det nu:

Nu har jag hållit på med kvällens nattning i snart en timme. nattningarna som hittills fungerat så himla bra. Nu skriker han bara. Skriker skriker och skriker ännu mera.
konstant. och när jag nu inte ska vagna honom lugn, så får jag honom inte lugn några längre perioder heller (han tystnar när jag svänger till vagnen ett tag och börjar grymta, men skriker direkt när jag slutar). just nu i skrivande stund känns det rent ut sagt för jävligt. Jag är själv totalt slut. Inga krafter kvar. Eftersom pappan inte är påläst så ligger allt på mig för att få det här att funka. Vågar inte låta honom ta ett nattpass då han lätt släpper in vargar så att säga.

Det känns som att jag är tillbaks på ruta ett. Han skriker direkt jag ger honom en bekräftelse. Och han skriker upp sig så att det på riktigt skär i mitt hjärta. Man blir ju dessutom så onödigt emotionell när man är trött.

...och nu slutar han att skrika. Jag har nu slängt iväg en bekräftelse härifrån och han har inte protesterat på den.

Just nu känns det som att jag behöver all kraft och motivation för att orka den här sista biten till mål.

Är det vanligt att sånt här sker? Är det någon här i forumet som varit med om någonting liknande?

Har ju läst om återfall och att det är vanligt. Men nu är det ju tredje natten av strul och det känns som att allt ställs på ända.
Kan verkligen en enda vaccination ställa till det så här?

hälsningar från en som lyssnar på insomnings snyftandningar från rummet bredvid.