Orolig 1,5 åring

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Elinkan
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 25 jul 2008, 17:13
Ort: Finspång
Kontakt:

Orolig 1,5 åring

Inlägg av Elinkan »

Hej Allihopa!

Min dotter är ganska precis 1,5 år, har sovit hur bra som helst nästan sedan hon var nyfödd. Har inte gjort några regelrätta kurer men läst barnaboken och kört på efter den.

I augusti började hon dagis, inkolningen gick kanon och hon trivs som fisken i vattnet på dagiset som är ett föräldrakoperativ med mycket utomhusaktivtet!

Självklart har vi drabbats av några små fökylningar och förra veckan fick hon en vaccinering mot röda hund. I samband med fökylningarna och vaccinationen så har hon blivit väldigt orolig, även haft lite feber. Pappan och jag får inte gå ur hennes rum, då blir hon helt utom sig och hysterisk. Hon sover i spjälsäng och förut så har vi bara kunnat lägga ner henna och gå ut och hon har somat själv hur bra som helst. Nu måste vi vara kvar i rummet hos henne.
Det tar ofta väääldigt lång tid för henne att komma till ro. Jag får känslan av att hon försöker väcka sig själv så hon inte ska somna. Nyper sig i armar, petar i ögonen osv.
Vi har försökt hålla rutinerna så normala som möjligt men det är lite svårt.
När hon har varit vaken upplvever jag henne som mer forcerad och speedad än vanligt.

Hon har haft svårt att hitta en bra och ordetnlig sovrutin på dagis, hon har sivt ganska ojämt. Ibland en timme, iblan två osv. Nu har vi bestämt att hon alltis ska sova ute i vagn då det är det som har fugerat bäst och hon blir minst störd av dom andra barnen då oxå!

Vad tror ni, är detta ett "symptom" på feber och förkylningar (hon brukar sova lite oroligt när hon har feber), eller kan det hör åldern till. Borde jag oroa mig eller tror ni att det ordnar till sig med lite tid?

Vore jätteskönt att få höra vad ni andra tror och tycker! :)
Mamma till Tuva född 080406 och Vilgot född 110312
Susanne G
Inlägg: 1202
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 18:15
Ort: malmö
Kontakt:

Inlägg av Susanne G »

Hej! :D

Jag tror nog att det hör åldern till. Du vet att små 1 1/2 åringar förtrotsar en del. De känner lätt vanmakt och är beroende av sina rutiner för att må bra.

Tycker du redan har besvarat dina egna frågor. :wink: Låt henne sova i vagn ute på dagis om det funkar bäst. Håll er gärna till det så kommer det att funka.

Det brukar också komma en period efter inskolningen när smekmånaden har lagt sig för barnet. De förstår att de verkligen ska vara där på riktigt.
Det kommer oxå gå över och vardagen kommer komma tillbaka för henne.

Var noga med hennes rutiner hemma och se till att lugna henne utan att oroa er allt för mycket. Även om hon har sovit klanderfritt tidigare så kommer det perioder när barnet ifrågasätter sakernas ordning. De kollar läget lite kan man säga. Släpp inte in massa vargar nu i hennes sovrum utan använd er av de verktyg ni har med ramsan och solfjädern.

Om hon sovit alldeles för lite på dan så kan ni ju alltid lägga henne en halvtimme tidigare på kvällen. De är inte lätt för de små att komma till ro och somna när de är övertrötta. Jag tycker hennes speedade beteende och att hon försöker hålla sig vaken låter som ett typiskt övertrött beteende.

Lycka till!
Susanne
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Elinkan
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 25 jul 2008, 17:13
Ort: Finspång
Kontakt:

Inlägg av Elinkan »

Hej Susanne och Tack så mycket för ditt svar!

Lite förtrots har vi råkat ut för men tycker precis att det har lagt sig precis lagom.

Vi försöker att lägga henne så tidigt som möjligt, hon somnar mellan kl 18 och 19. Det har även hänt att hon somnat redan vid 17,30. Hon börjar dagis redan vid 07 men vi är morgonpigga i familjen så det verkar nästan som hon uppskattar att vara själv en halvtimme på dagis först innan de andra barnen kommer. Hon blir mer orolig vid lämning när det är många barn redan där.

Jag upplever inte hennes betende som trotsigt och testande av gränser, även om det kanske är det. Mer så att hon verkar orolig, hon vill ha stenkoll på mig och hennes pappa. Ser hon oss inte så ropar hon driekt på oss, och är hon i sin spjälsäng själv utan att vi är i rummet så upplever jag henne mer som rädd än testande. Därför har jag inte behandlat det som trots utan som just ett närhetsbehov. Vi har suttit tysta i hennes rum när hon ska somna bara så hon vet att vi är där. Inte försökt göra någon affär av det liksom.
Mamma till Tuva född 080406 och Vilgot född 110312
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

Hej Elinkan och varmt välkommen till Forumet :D

Om jag vore er så skulle jag vara noga med att hon får 12 tim nattsömn och sedan dagsluren i vagn. Om ni tycker att läggningen fungerar som den är så fortsätt så. Tjoa om du vill ha några råd. Ta fram Barnaboken och läs som Förtrotsen. Kika även in på "Barnafostran" där har de en klistrad tråd som heter "Favoriter", där finns flera trådar om 1,5-åringar.

:heart: Elle
Senast redigerad av Elle den tis 20 okt 2009, 19:07, redigerad totalt 1 gånger.
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
Elinkan
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 25 jul 2008, 17:13
Ort: Finspång
Kontakt:

Inlägg av Elinkan »

Hej och tack!

Jag ska genast kika in dit!! :)


Att hon sover 12 timmar är vår högsta prioritet just nu, det har fungerat väl utom i natt då hon vaknade 04,20 och inte ville somna om. Men vi har hållit rutinerna i dag och stoppar henne i säng som vanligt.
Hoppas hon snart hittar in i gängorna igen!
Mamma till Tuva född 080406 och Vilgot född 110312
Elinkan
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 25 jul 2008, 17:13
Ort: Finspång
Kontakt:

Inlägg av Elinkan »

Jag börjar fundera på om inte den här tråden kanske bättre hör hemma under "barnuppfostran"?
:oops:

/en ganska uppgiven mamma som lämnat av gråtande lill-tjej på dagis idag och nu sitter på jobbet och har ont i hjärtat.
Mamma till Tuva född 080406 och Vilgot född 110312
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

Nu har jag flyttat din tråd.

:heart: Elle
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
Elinkan
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 25 jul 2008, 17:13
Ort: Finspång
Kontakt:

Inlägg av Elinkan »

Tack så mycket :D
Mamma till Tuva född 080406 och Vilgot född 110312
Elinkan
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 25 jul 2008, 17:13
Ort: Finspång
Kontakt:

Inlägg av Elinkan »

Nu tror jag att du har missupfattat min tråd lite. Inte en enda gång har jag sagt att hon måste fostras till någonting. Anledningen till att tråden flyttades var för att det låg en hel del liknande trågar i det här forumet och inte där jag la den först.

Jag tycker nog att det är oroväckande när ett barn som över en dag helt ändrar beteende, från att vara trygg och säker till att bli orolig och ha svårt att komma till ro. För mig är det ett tecken på att det är något som inte står helt rätt till och därför frågade jag om råd.

Jag vill nog att du preciserar dig lite mer om du menar att vi som föräldrar är grymma mot vår dotter som försöker prioritera hennes rutiner och sömn när hon uppenbarligen inte mår helt bra! :?
Mamma till Tuva född 080406 och Vilgot född 110312
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej :D !

Visst är det inte så konstigt om det blir lite extra oroligt efter dagisinskolning. Förutsättningarna, som de sett ut, har ändrats - och det tar så klart tid att få koll på hur de nya förutsättningarna ser ut. Särskilt för så här små barn.
Elinkan skrev: Jag tycker nog att det är oroväckande när ett barn som över en dag helt ändrar beteende, från att vara trygg och säker till att bli orolig och ha svårt att komma till ro. För mig är det ett tecken på att det är något som inte står helt rätt till och därför frågade jag om råd.
Förtrots är egentligen ett lite tokigt ord i sammanhanget, tycker jag. Åtminstone med de associationer det ofta för med sig. När man inte är i en behärskningens fas, utan i en förändringens fas, uppstår frustration och osäkerhet över sakernas tillstånd. Hur hjälper man då sitt barn bäst igenom den här frustrationen och osäkerheten. Genom att visa att världen står trygg även när det gungar en smula! Allt är som det brukar. Visst kan man bryta ihop av att något går en emot, men om inte omgivningen bryter ihop den också så är det lättare att själv hitta tillbaka till lugn och säkerhet. Saklighet, glädje, kärlek, gemensam strävan så man får känna sig behövd och med i livet och på det skratt och bus i massor! Särskilt inför godnattet, om det är mest där oroligheten märks.

Kram :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"