Nu kurar vi lilla Grodan, 6 mån!

[Caramell]

Dagens lista från oss, lite sent...

:thumbsup: Grodan somnade helt själv i stillastående vagn inför den kommande promenaden på morgonluren, utan ramsa, tillrättaläggande eller någonting. Vilken känsla!
:thumbsup: Lyckad skarv på lunchluren idag igen. Vagnade i mörker en pyttestund och hade sedan is i magen och lät Grodan fixa det själv. Mycket stolt mamma, kan tilläggas.
:thumbsup: Grodan slog glatt matrekord när jag gick utanför rutinerna och värmde mer mat än vanligt. Lesson learned!

[-X Fortsatt misslyckande i förmedlingen av hur härligt och roligt det är att sova inför läggningen. Resultat: ledsen Groda som inte kom till ro. Läs på, var mer klämkäck och supersäker inför morgondagen.

Godnatt forumvänner!

[Sagasmamma]

ååhh vilka framsteg ni gör! Stort grattis

[Caramell]

Jag har några funderingar kring det fantastiska svar AW gav en annan mamma som har lite samma problem som vi:

annawahlgren skrev:

lee skrev:
Jag vet inte om vi har fastnat i ngt????

Hon grater alltid när hon förstar att hon maste lägga sig. Vi skrattar och har det roligt hela dagen men när det är sovdags da maste jag räkna med minst 10-15 minuters grat.


Där gav du svaret alldeles själv Ni har fastnat - hela lilla bunten. Du "räknar med minst 10-15 minuters gråt". På morgonen räknar du också med elände, av och till. (Och att hon vaknar gnällig är inte konstigt när hon somnar gnällig.)

Lilla mamma är alltså den som gråter när hon förstår att barnet måste lägga sig för hon vet vad som väntar och tycker det är så ledsamt och poff har lilla barnet ju lärt sig den saken. Och ett mönster har etablerats. Det "ska" vara jätteledsamt att gå och lägga sig. Och det "ska" vara jätteledsamt att vakna.

Bort det

Man kan säga att du / ni inte har kurat klart, helt enkelt. Ni har mycket riktigt fastnat på vägen och tappat bort målet, som var god, sammanhängande sömn, en sömn barnet vill ha och njuter av, en sömn för livet, en glädjekälla.

Mamma / pappa har inte lyckats sjasa ut alla vargar - en del har dröjt kvar på tröskeln och där har de byggt bo.

Små barn gör som vi lär dem. Nu tror lilla barnet att det ska vara så här, och HON kommer inte att ändra på någonting, om man säger

Så kura klart

Jaha, hur då

Du har fått fantastiska tips och goda råd här. Som jag också tackar för

Så backa bandet. Betrakta inte kuren som avslutad och barnet som "framme", för det är hon ju inte, utan fortsätt. Det får bli en liten minikur - skivan hakade upp sig, om man säger

När hon sätter igång sitt slentriangnällande, var alldeles kolossalt extra hurtig och glad själv vid läggningen, och bär dig åt som om hon vore alldeles strålande lycklig. Tjo och tjim: "Vad det ska bli SKÖNT att sova!" Som om du vore grön av avund men vansinnigt lycklig för hennes skull. Dröj inte kvar, skjut vargflocken rakt in i grytet på tröskeln och gå ut med ramsan, hurtigare och tjo-och-tjimmigare än någonsin. Ut med dig inom två minuter Helst bara en halv nu

Sätt genast på alldeles kolossalt glad och trevlig musik (dock utan sång), kanske en käck oemotståndlig Strauss? Det ska vara högt och frejdigt och oemotståndligt nog för DIG, så du faktiskt inte hör barnet - om du inte ska hänga i dörrspringan, vilket du ju inte kan, eftersom alla vargungarna inte är riktigt döda än, så pass på Jaga, jaga - du kan ju dansa under tiden; ska inte kunna låta bli Så kul ska det vara.

I Amerika finns skyltar som säger "Don't even think of parking here". Sätt upp en sådan skylt på barnets dörr. Våga inte stryka omkring där ens, än mindre parkera Tänk framåt, se framåt, kör vidare - målet hägrar och dit ska du, och du kommer INTE dit genom att stanna kvar där du var, och du kommer INTE dit genom att tro att lilla barnet ska hålla dig i handen och leda dig.

På morgonkulan vid första ljud - lyckligt eller olyckligt - ger du en enda upplysningsramsa som ska vara så klämkäck och hög och bestämd och hurtig och glad att du kräks åt dig själv, så tillgjord som du låter. Den kan vara x6 eller t o m x8 men sedan ska den följas av INGENTING som har med barnet att göra. Lär dig ett mantra. "Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott." Gör sedan någon nytta, som du kan passa på att få uträttat medan hon sover så gott Eller gå och lägg dig och sov lika gott själv.

Exakt på minuten som hon ska vakna bär du dig åt som om du aldrig sett henne förr. ÄNTLIGEN har barnet kommit Och som om hon GIVETVIS sovit hela natten som en gris, somnat lycklig och (inte hunnit än) vaknat lika lycklig, och allt är fullkomligt kanontoppenmegajättekul och underbart. Surar hon och gnäller och tror att det är synd om henne, dvs att mamma fortfarande tycker synd om henne, tar du ur henne det med om möjligt ÄNNU roligare återseende-baluns, som om hon vore solen själv. Igen

Ge den här lilla minikuren 4 kvällar och nätter / morgnar, uppför dig som (målmedvetet) folk och rapportera sedan - och minns då att det var vad DU gjorde och inte gjorde som är betydligt mer spännande och intressant än vad HON gjorde och inte gjorde.

För ledningen är din

Vi har nu provat denna "nattningskur" i tre nätter, men jag har nog inte förstått poängen? Det enda som händer är ju att vi inte hör Grodan och att vi inte kan bekräftelseramsa när han just ska somna. Är det det som är meningen? Grodan blir ju inte mindre ledsen för att vi spelar hög musik och går därifrån? Han är glad och skrattar när vi nattar, men efter några minuter kommer skriket och gråten och han får skrika sig till sömns? Kan någon hjälpa mig att reda ut det hela eller komma med fler tips?

Kram så länge!

PS: Om någon på forumet kan radera mitt klumpiga tilltag med att skriva i Lees tråd får ni gärna göra det!

[Caramell]

Pust, vilken eftermiddag. Grodan beslutade sig för att skrika sig igenom hela eftermiddagsluren på 45 minuter. Blev desperat (inte bra! ) och lyfte över honom i vagnen och sövde honom där, så han fick 5 minuters sömn i alla fall. Vi har haft problem med eftermiddagsluren flera veckor (alltså även före kuren då vi hade samma schema) och nu när han börjat sova lunchluren ordentligt så går eftermiddagsluren åt pipsvängen.

Fråga: Är detta "normalt" strul som kommer med kuren och som rättar till sig om jag framhärdar, eller är det ett tecken på att Grodan skulle må bättre av två lurar under dagen (2-45) i stället för dagens 3 (45-1,5-45) När är det lämpligt att byta till två lurar? Jag tycker inte han hinner bli trött mellan sovpassen längre?

Här kommer i alla fall dagens lista:
:thumbsup: Jag klarade av att inte ingripa under skarven på lunchluren. Grodan klarade av allt så fint ensam och sov mao 1,5 timme själv!
:thumbsup: Rolig social delaktighet på diskbänken för Grodan i närmare 35 minuter.
:thumbsup: Gladare läggning med lugn mamma och lugnare Groda. Inget skrik-skrik utan bara uttråkade protester. Visserligen i 20 minuter, men jag hade Attityden!
[-X Blev osäker och förvirrad när Grodan inte somnade på eftermiddagsluren. Förmedlade INTE säkerhet. Sk*t också. ](*,)

[Sagasmamma]

Gott jobbat!
Trots strul har ni haft en bra dag, skönt att det kändes bättre på läggningnen!

[TorpSara]

Fråga: Är detta "normalt" strul som kommer med kuren och som rättar till sig om jag framhärdar, eller är det ett tecken på att Grodan skulle må bättre av två lurar under dagen (2-45) i stället för dagens 3 (45-1,5-45) När är det lämpligt att byta till två lurar? Jag tycker inte han hinner bli trött mellan sovpassen längre?

Ja, det är vanligt. Har man möjlighet kan man ju ge förutsättningarna för just det sovet i vagn (ute eller inne). Det brukar underlätta.

Barnen brukar växla till yvå lurar mellan 7-9 månader, beroende på preferens.

[Caramell]

Här kommer en liten raport från mig. Jag spenderade gårdagen hemifrån på scrapmässa från 09.30 till 23.00. Det var underbart skönt att få vara nånting annat än bara mamma för en stund! Grodan och pappa hade roat sig kungligt själva och maken var imponerad över hur lätt det är numera att ta hand om lillkillen. Det kom allt en liten tår i ögat när han höjde mig till skyarna för allt jobb jag lagt ner för att komma dit där vi är nu. Jag sänder en tacksamhetens tanke VARJE dag till AW och ni som delar med er av er tid här på forumet...

Vi har roddat om lite i schemat eftersom Grodan nu verkligen fått korn på att sova länge på lunchluren Stort tack till duggan för tipset om minikur i totalt mörker! Vi har ändrat så han sover två timmar under lunchen och bara 20 minuter på eftermiddagen (alltså 45-2-20). På så sätt behöver jag inte jobba så hårt med den sista luren och vi förbereder oss också bättre inför den dagen då vi ska plocka bort den. Det blev lite som att alla bitar ramlade på plats, hips vips. 8) Jag kommer behöva hjälp med ett nytt schema den dagen det blir dags för två lurar, men det tar vi då.

I morse vaknade Grodan en timme för tidigt, men ligger kvar i sängen och pratar och sjunger. Det är så skönt att han inte skriker. Fråga Behöver jag verktyga på nåt sätt för att han ska fatta att han egentligen ska sova, eller blir det fel eftersom han varken skriker eller är ledsen?

Vi har fortfarande en bit kvar gällande insomningen, men jag tycker att vi rör oss framåt, om än med myrsteg.

Kram så länge från en mycket glad mamma

[Sagasmamma]

Grattis till framstegen. vad skönt att det funkade med långluren! Sover han fortfarande kolmörkt eller bra under mini-kuren? Vi gör framsteg med skarvandet också, idag klarade hon skarven men vaknade en kvart tidigt...babysteps;)

[Caramell]

Alltså jag inser att vi måste göra nån slags omstart om jag inte ska förlora vett och sans. Hjälp mig tänka, snälla snälla ni! Insomningen funkar inte alls hos oss. Fortfarande inte ens i närheten...

Vi hör till kategorin med minst 15-20 minuters skrik innan insomning och det känns så tråkigt att ha fastnat här. Idagsläget lägger jag tillrätta, markerar med solfjäder "nu ska du sova" och går ut med ramsan. Sedan gör jag ingenting under de 10-15 första minuterna eftersom Grodan bara är superarg. När han börjar lugna sig ramsar jag glatt och mjukt, vilket får honom att starta igång igen och så väntar jag tills han lugnar sig och då ger jag ramsan igen. Så där håller vi på tills han gnyende somnar och då bekräftelseramsar jag så han har med sig den in i sömnen. Så här har vi gjort under hela kuren. Skrattet innan kämpar vi med i 10 minuter och visst skrattar han, men blir genast allvarlig när vi närmar oss sängen, hur mycket vi än fånar oss.

Kan det vara så att ramsan ändå inte tar så som den är tänkt? Ska vi göra en omstart med ramsan, eller göra en omstart från typ första/andra natten på kuren? Ramsa mindre? Ramsa mer? Ännu mer kämpande för mera skratt? NÅGOT måste vi göra för jag blir så ledsen över att min lilla Groda inte hittar friden och njutningen i att somna. När han väl somnat sover han jättefint förutom skarvande vid långluren och några tidiga morgnar.

Snälla hjälp oss komma vidare mot målet som vi skymtat länge bakom insomningshindret...

[Bluna]

Hej!

Jag tycker det låter som att ni glömmer korna. Överkoncentration alltså, så kör på med skrattet och var glad trots att han är allvarlig, typ ö v e r d r i v e t glad. Inga vargar alls i sikte, bara skoj och skönt att sova. Sen går ni till alla kor, en påminnelse om han blir ledsen, men sen har ni fullt upp igen. Lite musik, lite skrammel, alla trygga ljud som gör att han hör att ni är där och har full koll.

Kram Bea

[Sagasmamma]

Hej caramell!

Kom gärna med en liten uppdatering.
Hur funkar skrattet till gonattet nu? Vi hittade en mindre hysteisk nivå som Saga verkar tro på bättre (kolla gärna in vår tråd).

Har ni fortfarande mörkt på lunchluren? har det med nu , vågar inte ta bort än...

[Caramell]

Här kommer uppdateringen, Sagasmamma: Vi är mitt uppe i nåt som verkar vara en tre-dagarsfeber, så det är lite vingligt schemamässigt och vi är extra generösa med verktygen. Långluren intas fortfarande i mörker och vissa dagar lyckas vi bättre än andra. Febern har så klart inte bättrat på oddsen, men vi kämpar på. Det stora mörka molnet är insomningen (känner mig som en raspig skiva som hakat upp sig )

Vi jobbar på med skrattet innan läggning och får till superhärliga stunder för HELA familjen innan, men så fort vi går upp för trappan och in i hans rum så blir han allvarlig och hinner knappt nudda madrassen förrän skriket är igång. Jag ramsar glatt och låtsas inte höra att han är skitarg, men det hjälper inte. Har provat att försöka ramsa tyst på honom, men det går inte heller eftersom han är så arg. När han sen blir ledsen och ber om hjälp så tystnar han bara en kort stund medan jag fortfarande ramsar, så när jag har dragit den x4 gråter han lika eländigt som innan. Det måste ju innebära att ramsan inte satt sig? :-k

Bluna, jag tror du är nåt på spåren gällande överkoncentrationen. Bara så jag förstår din tanke ordentligt: skratt - läggning - ignorera skriken - ut med glad ramsa x4- mjölka 17 kor - påminna glatt (?) och mjukt om han blir ledsen - fortsätta hos kossorna - bekräftelseramsa när han tystnar och somnar? Kan jag prova detta även om ramsan kanske inte funkar 100%?

Tack och stor kram till er som vill hjälpa oss. Det betyder massor massor massor för mig!

[Emma80]

Hej! Hur är det med mat och sömn under dagen? Kanske står men jag hittade inte . Hur har det varit de senaste dagarna vid läggning?

Kram Emma

[Agnetha84]

Hejsan! Ville bara säga att min lilla tös även har tredagarsfebern och inget skoj precis!Hon har ingen feber nu, utslag bara, men kvällen strular än vilket den inte gjort precis förut. Försök orka! Det blir nog bra...försöker intala mig själv det också

/Nette

[Caramell]

Jag har funderat över hur jag vill gå vidare med insomningen, eftersom vi inte känner att vi vill låta honom ligga och skrika sig till sömns. Nu har vi backat så att vi är kvar inne hos honom någon minut extra så han är lugn när vi ramsar oss ut ur rummet. Det har hjälpt oss massor och nu går nattningen oftast under fem minuter. Visst blir han sur när vi går, men det handlar om några små protester, jämfört med superledsna skrik innan. Vi har på det här sättet också kommit ifrån att han skriker så fort han nuddat madrassen så det känns jättebra. Från det här kan vi backa mer och mer genom att stanna kortare och kortare stund, men vi känner att detta är vägen vi vill gå, istället för att lägga ner honom och ignorera att han skriker. Det är högst troligt att jag inte förstått poängen med den metod vi blivit tipsade om...

Han sover fint hela natten (två tjorvande nätter under en tre-dagars-feber, sen tillbaks på banan) men vi har tidiga morgnar fortfarande som inte har löst sig. Detta gör att dagsschemat ofta får stuka ordentligt på foten, eftersom lillkillen är jättemorgontrött och inte orkar vara vaken så länge när han vaknat så tidigt. Det känns inte bra att hålla på att rodda om och pussla ihop dagen allt efter hur dags han vaknat (och alltså inte somnat om) Här är i alla fall schemat och maten vi försöker följa:

07.00 Morgon, Frukost 1: ammas
08.15 Frukost 2: Gröt
09.00 Sova 45 minuter
11.00 Lunch, Mos/Puré så mycket som går ner + ammas om han vill ha
12.00 Sova 1,5 timme (alltid problem efter 45 min här)
14.30 Mellis; amma och fruktpuré
15.45 Sova 45 minuter (oftast krävs vagnsprommis här för att få till 45 min)
17.00 Middag; Mos/Puré + ammas om han vill ha
18.30 Kvällsslurk; Gröt
19.00 God natt!

Skarvandet på långluren kom vi tillfälligt förbi genom en minikur i mörker, men efter febern är vi tillbaks på ruta ett igen där. Funderar på att byta till två lurar istället (1,5+1,5 enligt ElinN's förslag i schematråden) eftersom han tydligt visade att han gärna sover längre när han väl kommit på hur man gör. Tveksam här. Han sov två längre lurar när han var sjuk och några dagar efteråt, men sen började skarvandet igen.

Gällande de tidiga morgnarna har vi valt strategin med ramsa (helt verkninglös i vargtimmen) och sen solfjädra tills han är lugn en gång (fast vi buffar istället eftersom vi inte kommer överens med solfjädern) och inget mer.

Tar gärna emot feedback på eventuell schemaföränding (till två lurar) och hur jag bäst hanterar dagen när schemat brakar ihop redan till första luren. Även om det kan vara värt att prova en annan strategi mot våra tidiga morgnar

Kram och tack till alla som följer oss och peppar.