Det skulle vara roligt att se hur det går för er andra tvillingföräldrar.
När jag ser bakåt på de här 2 åren så har de varit minst sagt intensiva. Ibland har det känns som om jag "gått in i väggen" jag har varit så trött och så vilsen.Men samtidigt så har det varit den bästa tiden i mitt liv det har varit nåt helt otroligt att få följa med mina barn och studera dem.
De sover nu hela nätter och är riktiga livsnjutare och arbetsmyror
Men det jag skulle vilja veta är om nån annan har varit såååååååå där tufft trött och däckad och man har inte riktigt orkat med storasyster utan gnällt och skällt på henne för att man själv har varit för trött för att hålla sig slugn och resonerat istället.Jag har en väldig ångest för det och vet inte hur jag ska gottgöra det eller ta mej ur dimman.Men det börjar ljusna.