5 veckors - vaknar efter 1 timme // vagna felt?
-
Kalaskakan
Hej!
Jag tänkte bara att inte skriva hur varje dag går, för vem är intresserad av hur det går dag för dag?
Igår gick det rätt bra faktist. Hon sov 2 - 2,5 - 2 (!) - 20. Och jag fick inte vagna mycket. Hon sov lätt om igen.
Men idag var det vagna-vagna-vagna igen.. pff. Hon sov 2 - 2,5 - 1,5 - 45. Men Jag fick vagna jättemycket varje gång efter 40 minuter. Bara det långa middagsömnet föll hon till sist i en djupare sömn igen. Men den FM- och EM-luren tog jag henne ut utan att hon hade hamnat i djup sömn igen. Jag fick vagna kring 1 timme varje gång..
Men.. jag är i alla fall glad att jag har ngt sorts schema som jag kan hålla mig vid nu. Bara eftermiddagen kan växla: om hon själv väljer att sova 2 timmar, då låt jag henne göra så. Men som idag, när hon inte kunde somna om (men inte riktigt var helt vaken heller), då avbrut jag efter 1,5 timmar.
Idag börjar hon natten väldigt tidigt: 19.35. Men hon var för trött. Jag räknar då att den här dagen (och natten) och förra dagen (och natten) hade hon kring 18 timmars sov. Jag vet att det är mycket, men vi får se om det är fortfarande det hon behöver.. Kan vara, eller hur?
Fast hon hade sovit väldigt bra igår, var det idag fortfarande svårt att hålla henne vaken. Jag tror alltså att hon är en lite tröttis.. Men kanske ändrar det efter några dagar. Och annars kommer det att ändra inom några veckor, eller hur.
Vi får se i alla fall hur det går imorgon och dagen efter. Då är tieke hemma och finns det mer lärm i huset, mer avledning också. Det är också svårt att kolla hennes sömn så bra som jag gör när tieke är på dagis. Tieke är 2 år och gillar inte när jag springer till systran som inte vill sova. Lyckligtvis finns det pappan.. men ändå gillar jag inte situationen där jag (eller pappan) försvinner ibland, eller inte kan gå med ute eftersom lillan inte sover så bra då..
Jag hör av mig!
eva
Jag tänkte bara att inte skriva hur varje dag går, för vem är intresserad av hur det går dag för dag?
Igår gick det rätt bra faktist. Hon sov 2 - 2,5 - 2 (!) - 20. Och jag fick inte vagna mycket. Hon sov lätt om igen.
Men idag var det vagna-vagna-vagna igen.. pff
. Hon sov 2 - 2,5 - 1,5 - 45. Men Jag fick vagna jättemycket varje gång efter 40 minuter. Bara det långa middagsömnet föll hon till sist i en djupare sömn igen. Men den FM- och EM-luren tog jag henne ut utan att hon hade hamnat i djup sömn igen. Jag fick vagna kring 1 timme varje gång..Men.. jag är i alla fall glad att jag har ngt sorts schema som jag kan hålla mig vid nu. Bara eftermiddagen kan växla: om hon själv väljer att sova 2 timmar, då låt jag henne göra så. Men som idag, när hon inte kunde somna om (men inte riktigt var helt vaken heller), då avbrut jag efter 1,5 timmar.
Idag börjar hon natten väldigt tidigt: 19.35. Men hon var för trött. Jag räknar då att den här dagen (och natten) och förra dagen (och natten) hade hon kring 18 timmars sov. Jag vet att det är mycket, men vi får se om det är fortfarande det hon behöver.. Kan vara, eller hur?
Fast hon hade sovit väldigt bra igår, var det idag fortfarande svårt att hålla henne vaken. Jag tror alltså att hon är en lite tröttis.. Men kanske ändrar det efter några dagar. Och annars kommer det att ändra inom några veckor, eller hur.
Vi får se i alla fall hur det går imorgon och dagen efter. Då är tieke hemma och finns det mer lärm i huset, mer avledning också. Det är också svårt att kolla hennes sömn så bra som jag gör när tieke är på dagis. Tieke är 2 år och gillar inte när jag springer till systran som inte vill sova. Lyckligtvis finns det pappan.. men ändå gillar jag inte situationen där jag (eller pappan) försvinner ibland, eller inte kan gå med ute eftersom lillan inte sover så bra då..
Jag hör av mig!
eva
mamma till
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
-
Johanna w.
- Inlägg: 1083
- Blev medlem: lör 13 okt 2007, 20:08
- Ort: Bromma/ Stockholm
-
Kalaskakan
eva BE skrev:Hej!
Jag tänkte bara att inte skriva hur varje dag går, för vem är intresserad av hur det går dag för dag?
jag, Eva är intresserad!Men jag förstår hur du menar, så skriv du när du känner så klart!
Som Johanna w skriver, jopp det finns tröttmössor (vill minnas att sonen sov 15-15½h per dygn han också vid 9 månader. Idag drygt 2 år drar han gärna 14-14½!).
Jag läste tillbaka i din tråd och såg att det första "problemet" var att Madeleif lite granna hade vänt på dygnet, sov mest på dagen så att säga och inte så bra på natten.
Det FINNS tröttisar jag säger inte emot, dock skulle jag kanske inte våga låta min nattklubbande tröttmössa sova för mycket på dagen. MEN och detta är viktigt, nu när du börjar sätta en struktur för Madeleif så ser du om det vänder iom. det.
Sover hon bättre på natten och sover bra på sina lurar på dagen så har du svaret - då funkar ju ca 18 timmars sömn. Börjar hon busa om på natten så bör du dra ner på lurarna på dagen anser jag.
Så som svar på din fråga; Ja det kan vara för mycket sömn. Ändock tycker jag att vi ger det några dagar till innan vi får reda på OM det verkligen är så.
Jag tipsar dig till att fortsätta med den här rytmen några dagar till jag
för jag tycker verkligen att det verkar ha gått jätte bra de här 2 senaste dagarna. Och som sagt, det blir mycket vagna i början.Roligt att höra av dig och - du skriver precis när du känner för det!
Hörs vi inte i helgen så önskar jag er en jätte bra helg!
tack tack för all era svar!
@ Kalaskakan: visst, i början var problemet natten.. Hon kunde bara inte sova om hon inte låg tätt intill mig.
Men (hade jag inte sagt det redan? förlåt) sedan jag införde det där med att hålla henne lite mer vaken, har natten så småningom blivit bättre. Kring 7 veckor sov hon t o m till kl.4!
De sista veckorna var inte så där jämna. Ofta vaknade hon igen kring kl.2 eller 2.30 eller ngt; men då hade också dagen blivit mindre strukturerad än förut.
Nu ska jag avvänta lite igen. Förra natt vaknade hon kl.2.30, men då var det också första gången att hon började natt kl.20 (jag gav lite nattslurk kl.22; hon vaknade inte riktigt men drack).
I alla fall, natten är jättebra om jag jämför med systran. När det är mörkt i rummet, kan hon tydligen självt somna om igen. Jag ger henne mat, håller henne upprätt (så länge jag orkar; ofta lägger jag henne utan att hon rapade). Det kan vara att hon somnar direkt, men ofta stönar hon fortfarande lite. Ändå behöver vi inte göra ngt.. Hon klarar själv..
Och ja, det med vagnandet.. Om det nu skulle vara att vi inte hade struktur alls sedan hon föddes, och inte hade vagnat alls.. Men hon känner ju till detta vagnandet.. Jag har inte känslan att det nu behövdes eftersom hon fick ett helt ny schema och har svårt att följa det (jag följer ju egentligen henne). Det är bara att den ena dagen kan hon slappna av utan problem, och ska jag bara vagna nga gånger; och den andra dagen är hon mer stressade av ngt, eller vad vet jag. Hon sover hur bra som helst de första 40 minuter, men därefter börjar det.. Vända huvudet hela tiden, stöna, gråta lite.. hon hittar tydligen ingen ro. Jag vagnar tills hon slappnar av; upphåller med vagna, och då börjar hon igen.
Nu, en dag går det bra, en annan dag går det sämre, eller hur? Jag hoppas bara att imorgon blir en bra dag igen. Som sagt: det är helgen, och då går vi oftare på utflykter i stan. Hon sover då inte alls bra i vagnen; eller inte alls 2,5 timmar eller 2 timmar i sträck. Och jag vill inte förstöra vad jag försöker införa nu.. Men å andra sidan: jag vet att jag kan fokusera för mycket på det här med sömn (som jag gjorde med hennes storasyster), och det hjälper mer att också kunna slappna av..
Det är svårt med att hitta bra balans.
Voila!
Inom en kvart ska jag ge henne lite nattslurk och då hoppas jag att det bli kl.4 igen
Ha en bra helg ni med!
eva
@ Kalaskakan: visst, i början var problemet natten.. Hon kunde bara inte sova om hon inte låg tätt intill mig.
Men (hade jag inte sagt det redan? förlåt) sedan jag införde det där med att hålla henne lite mer vaken, har natten så småningom blivit bättre. Kring 7 veckor sov hon t o m till kl.4!
De sista veckorna var inte så där jämna. Ofta vaknade hon igen kring kl.2 eller 2.30 eller ngt; men då hade också dagen blivit mindre strukturerad än förut.
Nu ska jag avvänta lite igen. Förra natt vaknade hon kl.2.30, men då var det också första gången att hon började natt kl.20 (jag gav lite nattslurk kl.22; hon vaknade inte riktigt men drack).
I alla fall, natten är jättebra om jag jämför med systran. När det är mörkt i rummet, kan hon tydligen självt somna om igen. Jag ger henne mat, håller henne upprätt (så länge jag orkar; ofta lägger jag henne utan att hon rapade). Det kan vara att hon somnar direkt, men ofta stönar hon fortfarande lite. Ändå behöver vi inte göra ngt.. Hon klarar själv..
Och ja, det med vagnandet.. Om det nu skulle vara att vi inte hade struktur alls sedan hon föddes, och inte hade vagnat alls.. Men hon känner ju till detta vagnandet.. Jag har inte känslan att det nu behövdes eftersom hon fick ett helt ny schema och har svårt att följa det (jag följer ju egentligen henne). Det är bara att den ena dagen kan hon slappna av utan problem, och ska jag bara vagna nga gånger; och den andra dagen är hon mer stressade av ngt, eller vad vet jag. Hon sover hur bra som helst de första 40 minuter, men därefter börjar det.. Vända huvudet hela tiden, stöna, gråta lite.. hon hittar tydligen ingen ro. Jag vagnar tills hon slappnar av; upphåller med vagna, och då börjar hon igen.
Nu, en dag går det bra, en annan dag går det sämre, eller hur? Jag hoppas bara att imorgon blir en bra dag igen
. Som sagt: det är helgen, och då går vi oftare på utflykter i stan. Hon sover då inte alls bra i vagnen; eller inte alls 2,5 timmar eller 2 timmar i sträck. Och jag vill inte förstöra vad jag försöker införa nu.. Men å andra sidan: jag vet att jag kan fokusera för mycket på det här med sömn (som jag gjorde med hennes storasyster), och det hjälper mer att också kunna slappna av..Det är svårt med att hitta bra balans
.Voila!
Inom en kvart ska jag ge henne lite nattslurk och då hoppas jag att det bli kl.4 igen
Ha en bra helg ni med!
eva
mamma till
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
-
Kalaskakan
Hej på kvällskvisten!
(Fredagkväll då är man uppe längre..
)
Att hon är avslappnad ena dagen och mer stressad den andra tror jag kan ha att göra med dels hur tiderna är, alltså att du ena dagen har hittat de "perfekta" klockslagen, maten har funkat, lurarna + hennes dagsform. Att andra dagen är med svajig för att tiderna inte har stämt lika bra och allt det andra.
Jag tycker (och det är inte en sanning, utan jag tycker bara) att du redan nu kan backa lite genom att inte titta så mycket på henne när hon sover. Jag tänker "Hur vet du att hon vrider huvudet" osv, man måste ju vara där och titta för att se det. Så där tycker jag absolut Eva att du kan låta Madeleif sova ifred så att säga för du kommer ändå att märka när hon behöver hjälp.
När jag kurade sonen så störde jag mest om jag var där och tittade hela tiden. Smulan har jag flyttat till sovrummet för jag märkte att jag störde henne i vardagsrummet. Dörren är dock alltid öppet dit in, så vår stoj här inne hörs dit och jag hör också när hon skarvar (vaknar på skarven efter 45 minuter) så pass mycket att jag behöver hjälpa.
Och ja, det är så nu i början - ena dagen solsken och den andra mest mulet. Åter igen så är jag säker på att ni kommer till mestadels solsken så småningom, var så säker du med!
God natt vännen!
:-({|=
(Fredagkväll då är man uppe längre..
)Är Madeleif det minsta lik Smulan, vilket jag tror att hon är, så har Madeleif förstått det där med vagning. Jag tror att du kommer att kunna backa helt och bara skaka handtaget när vi har hittat alla hennes utlimata tider.Och ja, det med vagnandet.. Om det nu skulle vara att vi inte hade struktur alls sedan hon föddes, och inte hade vagnat alls.. Men hon känner ju till detta vagnandet.. Jag har inte känslan att det nu behövdes eftersom hon fick ett helt ny schema och har svårt att följa det (jag följer ju egentligen henne). Det är bara att den ena dagen kan hon slappna av utan problem, och ska jag bara vagna nga gånger; och den andra dagen är hon mer stressade av ngt, eller vad vet jag. Hon sover hur bra som helst de första 40 minuter, men därefter börjar det.. Vända huvudet hela tiden, stöna, gråta lite.. hon hittar tydligen ingen ro. Jag vagnar tills hon slappnar av; upphåller med vagna, och då börjar hon igen.
Att hon är avslappnad ena dagen och mer stressad den andra tror jag kan ha att göra med dels hur tiderna är, alltså att du ena dagen har hittat de "perfekta" klockslagen, maten har funkat, lurarna + hennes dagsform. Att andra dagen är med svajig för att tiderna inte har stämt lika bra och allt det andra.
Jag tycker (och det är inte en sanning, utan jag tycker bara) att du redan nu kan backa lite genom att inte titta så mycket på henne när hon sover. Jag tänker "Hur vet du att hon vrider huvudet" osv, man måste ju vara där och titta för att se det. Så där tycker jag absolut Eva att du kan låta Madeleif sova ifred så att säga för du kommer ändå att märka när hon behöver hjälp.
När jag kurade sonen så störde jag mest om jag var där och tittade hela tiden. Smulan har jag flyttat till sovrummet för jag märkte att jag störde henne i vardagsrummet. Dörren är dock alltid öppet dit in, så vår stoj här inne hörs dit och jag hör också när hon skarvar (vaknar på skarven efter 45 minuter) så pass mycket att jag behöver hjälpa.
Och ja, det är så nu i början - ena dagen solsken och den andra mest mulet. Åter igen så är jag säker på att ni kommer till mestadels solsken så småningom, var så säker du med!
God natt vännen!
:-({|=Hej igen,
Nu har jag absolut hamnat i det där vagntrasslet..
I morse hade hon ett dåligt sömn eftersom vi var ute på loppmarknad. Ändå har jag hållit mig vid schemat: fast att hon inte hade sovt tillräckligt, kom hon ut efter 2 timmar.
Just nu sover hon middagluren.. nu ja, 'sova'. Hon sov bra på 45 minuter, och efter det har vi vagnat hela tiden; upp till nu.
Och ja: jag har varit inne för mycket hos henne den sista veckan. Min sambo var inte hemma (arbeta utomhus) och jag trodde 'nu kan jag riktigt 'arbeta' lite på hennes sömn'. Men ett annat skäl var att jag också ville sova på dagen, och då lägger jag mig bredvid hennes vagn, så att jag bara behöver vagna lite när hon uppvaknar, och efter det kan sova vidare.
Men till slut (efter den ena bra dagen) blev det så att jag inte kunde gå ut ur rummet eftersom hon började om hela tiden och jag fick vagna igen.
Och nu är det, tror jag, som värst. Vi kan bara inte sluta vagna för då sover hon inte. Hon har alltså helt vänjat sig vid det.
Och det gör också att jag blir osäker om hennes sovtider. Hon är alltså snabbt trött (på dagarna där det gick bra kunde jag också se det) och når inte mycket längre än 1,5 timme. Men nu är hon förstås trött efter 45 minuter..
Jag vill gärna backa med det där vagnandet, men vet inte hur. Hon tar (vill inte ha) ingen napp, och vagnandet var ett utmärkt system att lugna ned henne när hon vaknade och grät. Men som det är nu, är det inget lugnandet längre, utom en 'service'.
För en vecka sedan hade jag försökt lite med att backa (då var det inte så dåligt än som nu). Men hon blev väldigt ledsen, förtvivlad, och sov inte heller bra.
Och när man har 2 dagar där man kör så där, backar lite, så blir hon trött nog att sova bra den 3e dagen, och tänker man: nu går det bra! Och dagen efter börjar det om..
Ett tillägg också: vi bor i (hyr)hus med 4 våningar (så går det ofta i belgien). Jag hade också tänkt med att börja lägga henne i vårt sovrum. Nu ligger hon ofta på 1:a våningen (byrå eller i vardagsrummet), men när hon t.ex. ligger i vardagsrummet, kan vi inte gå in med systran o s v.
Men om vi lägger henne i vårt sovrum (2.a våningen), så ska jag varje gång jag ska dit, gå upp 4 trappor. Vi sitter ju oftast i kökkenet (längst ner). Jag hör henne också väldigt dåligt när hon ligger helt uppe (vi vill inte ha en 'babyfoon')..
Vad nu?
eva
Nu har jag absolut hamnat i det där vagntrasslet..
I morse hade hon ett dåligt sömn eftersom vi var ute på loppmarknad. Ändå har jag hållit mig vid schemat: fast att hon inte hade sovt tillräckligt, kom hon ut efter 2 timmar.
Just nu sover hon middagluren.. nu ja, 'sova'. Hon sov bra på 45 minuter, och efter det har vi vagnat hela tiden; upp till nu.
Och ja: jag har varit inne för mycket hos henne den sista veckan. Min sambo var inte hemma (arbeta utomhus) och jag trodde 'nu kan jag riktigt 'arbeta' lite på hennes sömn'
. Men ett annat skäl var att jag också ville sova på dagen, och då lägger jag mig bredvid hennes vagn, så att jag bara behöver vagna lite när hon uppvaknar, och efter det kan sova vidare.Men till slut (efter den ena bra dagen) blev det så att jag inte kunde gå ut ur rummet eftersom hon började om hela tiden och jag fick vagna igen.
Och nu är det, tror jag, som värst. Vi kan bara inte sluta vagna för då sover hon inte. Hon har alltså helt vänjat sig vid det.
Och det gör också att jag blir osäker om hennes sovtider. Hon är alltså snabbt trött (på dagarna där det gick bra kunde jag också se det) och når inte mycket längre än 1,5 timme. Men nu är hon förstås trött efter 45 minuter..
Jag vill gärna backa med det där vagnandet, men vet inte hur. Hon tar (vill inte ha) ingen napp, och vagnandet var ett utmärkt system att lugna ned henne när hon vaknade och grät. Men som det är nu, är det inget lugnandet längre, utom en 'service'.
För en vecka sedan hade jag försökt lite med att backa (då var det inte så dåligt än som nu). Men hon blev väldigt ledsen, förtvivlad, och sov inte heller bra.
Och när man har 2 dagar där man kör så där, backar lite, så blir hon trött nog att sova bra den 3e dagen, och tänker man: nu går det bra! Och dagen efter börjar det om..
Ett tillägg också: vi bor i (hyr)hus med 4 våningar (så går det ofta i belgien
). Jag hade också tänkt med att börja lägga henne i vårt sovrum. Nu ligger hon ofta på 1:a våningen (byrå eller i vardagsrummet), men när hon t.ex. ligger i vardagsrummet, kan vi inte gå in med systran o s v.Men om vi lägger henne i vårt sovrum (2.a våningen), så ska jag varje gång jag ska dit, gå upp 4 trappor. Vi sitter ju oftast i kökkenet (längst ner). Jag hör henne också väldigt dåligt när hon ligger helt uppe (vi vill inte ha en 'babyfoon')..
Vad nu?
eva
mamma till
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
-
Kalaskakan
Hej Eva!
Jag tänker...
Jag ställer ett par frågor som jag vill att du ställer dig själv så får vi se om jag kan hjälpa dig att backa med vagningen lite granna'.
Hur känner du inför att backa med vagningen? Orolig? Rädd?
Vad är det värsta som kan hända om du inte är där och arbetar med Madeleifs sömn?
Jag får lite känslan att du är så orolig att hon inte kan sova, att hon inte vet hur man gör, att du överarbetar. Det är lite som om du vill sova åt henne. Det min vän, kan du inte. Det enda du kan göra är att ge henne förutsättningarna. Det är det enda vi kan göra
Jag tror nämligen att för att vi skall kunna backa med vagningen så skall vi också [/i]ha tilltro till att barnet inte kommer att fara illa av att vi inte vagnar.
Har vi inte tilltron så kommer vi att springa där hela tiden i tid och otid.
Om du föreställer dig hur du själv är när du skall sova och är övetrött.. Personligen vrider jag och vänder på mig ganska mycket. Även om jag inte är övertrött så tar det en stund för mig att somna. Det är sällan jag somnar DIREKT så fort jag lägger mig. Så är det med våra små också; de stönar, stånkar, bökar, vrider på huvudet, lägger tillrätta osv osv.
Jag föreslår att du backar med vagningen Eva och har tilltro till Madeleif. Testa! Om du inte testar så kommer hon inte heller att visa hur mycket hon kan.
Om hon inte klarar mer än 1½ timme så klarar hon inte mer än 1½ timme. Vi har sett att hon klarar 2 när förutsättningarna har varit de rätta.
Jag förstår också att du inte vill "låsa in dig hemma" nu men; det blir lite att du får välja eftersom Madeleif visar att hon inte kommer till ro ordentligt när ni är ute på äventyr. Här skulle jag ha låst in mig hemma tills Liten hade lärt sig att sova. Tagit en sak i taget: Först lära sova, sen sätta tiderna/rytmen, SEN hade jag begett mig ut och testat pö om pö vad för äventyr som hade funkat.
Så mitt förslag är åter igen; ställ dig de frågorna ovan (du behöver inte svara mig, de är för dig) sen, beroende på vad dina svar blir, kan du ta nästa steg.
Jag tror att ju längre ifrån du är från Madeleif när hon skall sova desto bättre Eva. Missförstå mig rätt; nu ÄR du där och vill nästan sova åt henne, du tittar, du lyssnar. Du hör minsta pip och vid minsta pip sätter du dig själv i beredskap att ingripa och vagna. (Jag säger så för det var så jag kände och gjorde).
Och nu då?
Nu är klockan mycket och kanske inte så skoj att påta i trädgården men ett tips är att nästa gång maken är ute - att du följer med honom och har tilltro till Madeleif
Jag klistrar in TorpSaras tips om hur kommunicera med vagningen; ett bra sätt att inte vagna HELA tiden...:
Sen en utav Nancys tankar kring detta med att överlåta insomnandet/omsomnandet åt barnet, vilka gav mig styrka. Värd att läsas om och om igen:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 319#188319
Kram Eva!
-Jag vill påängtera att jag skriver allt detta med största respekten för dina val, jag skäller inte nånstans
Jag tänker...
Jag ställer ett par frågor som jag vill att du ställer dig själv så får vi se om jag kan hjälpa dig att backa med vagningen lite granna'.
Hur känner du inför att backa med vagningen? Orolig? Rädd? Vad är det värsta som kan hända om du inte är där och arbetar med Madeleifs sömn?Jag får lite känslan att du är så orolig att hon inte kan sova, att hon inte vet hur man gör, att du överarbetar. Det är lite som om du vill sova åt henne. Det min vän, kan du inte. Det enda du kan göra är att ge henne förutsättningarna. Det är det enda vi kan göra
Jag tror nämligen att för att vi skall kunna backa med vagningen så skall vi också [/i]ha tilltro till att barnet inte kommer att fara illa av att vi inte vagnar.Har vi inte tilltron så kommer vi att springa där hela tiden i tid och otid.
Om du föreställer dig hur du själv är när du skall sova och är övetrött.. Personligen vrider jag och vänder på mig ganska mycket. Även om jag inte är övertrött så tar det en stund för mig att somna. Det är sällan jag somnar DIREKT så fort jag lägger mig. Så är det med våra små också; de stönar, stånkar, bökar, vrider på huvudet, lägger tillrätta osv osv.
Jag föreslår att du backar med vagningen Eva och har tilltro till Madeleif. Testa! Om du inte testar så kommer hon inte heller att visa hur mycket hon kan.
Om hon inte klarar mer än 1½ timme så klarar hon inte mer än 1½ timme. Vi har sett att hon klarar 2 när förutsättningarna har varit de rätta.
Jag förstår också att du inte vill "låsa in dig hemma" nu men; det blir lite att du får välja eftersom Madeleif visar att hon inte kommer till ro ordentligt när ni är ute på äventyr. Här skulle jag ha låst in mig hemma tills Liten hade lärt sig att sova. Tagit en sak i taget: Först lära sova, sen sätta tiderna/rytmen, SEN hade jag begett mig ut och testat pö om pö vad för äventyr som hade funkat.
Så mitt förslag är åter igen; ställ dig de frågorna ovan (du behöver inte svara mig, de är för dig) sen, beroende på vad dina svar blir, kan du ta nästa steg.
Jag tror att ju längre ifrån du är från Madeleif när hon skall sova desto bättre Eva. Missförstå mig rätt; nu ÄR du där och vill nästan sova åt henne, du tittar, du lyssnar. Du hör minsta pip och vid minsta pip sätter du dig själv i beredskap att ingripa och vagna. (Jag säger så för det var så jag kände och gjorde).
Och nu då?
Nu är klockan mycket och kanske inte så skoj att påta i trädgården men ett tips är att nästa gång maken är ute - att du följer med honom och har tilltro till Madeleif
Jag klistrar in TorpSaras tips om hur kommunicera med vagningen; ett bra sätt att inte vagna HELA tiden...:
TorpSara skrev:
Attityden handlar inte om att man ska låta bli att höra när de gråter, utan att man ska vara övertygande och fast i sin vetskap att man vet vad som är bäst för dem!
Ett vagningstips: vagna tyst, släpp, vagna tyst, släpp etc. Tillslut tröttnar han.
För att förklara, vagnar du för mycket så blir det inga svar, utan mys.
Hans skrik betyder:
Ska jag sova?
Du svarar kort och bestämt med vagnen
ja! och sen SLÄPP!
Han frågar igen, direkt:
vaktar du?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
ja! och släpp!
Han frågar:
Går du nu?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
ja! och släpp!
Han frågar:
Överger du mig?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
Nej! jag finns här! och släpp!
Han frågar:
Är det säkert, det?
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
ja! och släpp!
Och som sagt, han kommer att nöja sig med de svaren.
Sen en utav Nancys tankar kring detta med att överlåta insomnandet/omsomnandet åt barnet, vilka gav mig styrka. Värd att läsas om och om igen:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 319#188319
Kram Eva!
-Jag vill påängtera att jag skriver allt detta med största respekten för dina val, jag skäller inte nånstans
hej hej,
Här är jag igen.
Liten träkig dag idag.. Vi hade också besök på eftermiddagen; storasystern syns vara liten sjuk, och då madelief som hade så svårt att sova.
Det är rätt dumt, för hon kunde egentligen sova tämligen bra. Hon somnade in utan problem - men nu gråter hon mycket, även när hon ska somna in..
Redan i eftermiddags har jag bestämt mig att backa med vagnandet. Kanske inte helt direkt stanna av, men vänta med att använda det. Och jag hade lagt henne i vårt sovrum, så att hon skulle ligga lite vidare (och på fast ställe).
Jag vet bra att de ska lära sova själv. Jag lärde ju min äldsta .. men hon var 8 månader. Då vet man säkert att det är vanor. Nu vet jag inte säkert om lillan förstår att jag finns kvar när hon har så svårt att sova. T ex: när besöket gick iväg, stod vi alla i döröppningen medan lillan sov. Det tog en viss tid, vi pratade o s v. Till sist, när de verkligen hade gått iväg, stängde vi dörren, och då hörde jag att madelief höll på med att skrika väldigt högt. Jag hämtade henne för att ha mat, men jag fick hålla henne i 5 minuter eftersom hon var så omskakade. Det är absolut inte vad jag vill, och det är därför jag blir så osäker med att backa med vagningen: jag vill gärna (mycket gärna) backa och ha ett rimligen normalt liv igen. Men jag vill ocskå att hon känner sig trygg i sin säng, att hon inte tycker att jag har gått iväg och överlämnat henne. Och det tycker jag är svårt: balansen. Hur kan man ange att man finns där utan att hon fastnar vid det? (jag vet att jag också trodde det var väldigt svårt när jag kurade min äldsta, men där märkte jag att vad som AW skrev var väldigt korrekt - om man går in, så blir det ännu värre)
Vad jag heller inte gillar är att om jag lägger henne i vårt sovrum, så hör jag inte minsta pipen (det är bra), men så händer det ofta att jag finns i kökenet, känner mig bra, tänker 'hon sover, jag hör henne inte, allt är bra', och så går jag till trappan, och då hör jag henne skrika förtvivlad (hur länge har det pågått?), och då känner jag mig väldigt skyldig.. Och hon får då absolut inte budskapen att jag inte överlämnar henne, eller?
I eftermiddagen (hon sov 2 gånger 45 minuter) försökte jag alltså lite att backa med vagningen. (Jag har aldrig vagnat hela tiden, måste jag lägga till, utan alltid som svar på henne. Men som sagt: det blev bara fråga och svar, hon slutade inte med att fråga, och jag svarade varje gång.) Nu lade jag henne, väntade, hon gråt (högt), jag vagnade lite (men kort) och då jag stannade började hon förstås igen. Jag väntade tills hon blev helt ledsen, och då lade jag mina händer på hennes rygg.
Jag har nu på kvällen (hon började natten kl. 19.30 men vaknade igen 20.20) försökt detsamma: vagna lite (för det känner hon) och sedan lägga händerna på henne.
MEN: det är naturligtvis ngt nytt. Jag kan också fastna i det..
Jag vet alltså inte helt vad och hur jag ska göra. Ja, naturligtvis vill jag att hon inte behöver mig, det är absolut vad jag vill.. Men jag är bara rädd att det blir värre än idag. Det var redan mycket skrik och gråt idag - jag tycker synd om henne, att hon inte kan sova lugnt..
Och ja, jag tänkte detsamma idag: jag ska bara stanna inne med henne, tills allt - förhoppligen - lugnar ned sig; jag ska bara gå ute med henne när hon är vaken, så att hon har lite frisk luft en gång om dagen. Jag har lite problem att jag alltid tittar på andra människor. 'De' säger att deras barn kan sova i vardagsrummet medan andra barn leker där; eller att de kan vandra omkring med barnet i staden utan problem.. Och då tänker jag att jag kanske ska slappna av och bara göra det, att hon då kommer att vänja sig vid det också.
Men jag har redan uppmärkt att hon inte sover bra när vi är ute, eller åtminstone inte 2 timmar i sträck.
Då, åter ny början: inte gå på utflykter med henne (bara när hon är vaken), och försöka backa med vagningen.
Jag har läst Nancy's tråd. Bra råd, det hjälper lite, men vet jag inte precist när man ingripar.. när blir det för mycket (och kan hon alltså inte längre slappna av; eller bygger hon upp en dålig association med sängen) och när går man in för snabbt?
Det är också lite skillnad mellan sovdags och inte kunna somna om. När hon vaknar efter 45 minuter är hon först lite sömnig och det tyder på att hon egentligen ska sova lite till ännu. Men då blir hon alltmer irriterad av att inte kunna sova och att jag inte vagnar hela tiden, och då kan hon inte slappna av igen och sova vidare. Låta skrika och av och till gå in och vagna eller skaka i handfatet eller ... är då inte direkt en bra lösning eftersom hon blir alltmer vaken av att skrika så mycket.
Skulle det vara ngn 'temporal' lösning att inte försöka att få henne att somna om utan bara ta henne upp, hålla henne vaken och då lägga henne igen? Jag vet inte.. Men kanske bryts den onda associationen på det sättet?
I alla fall har du rätt med överarbeta.. Det känns jag också. Bara svårt att hitta vägen ut.. Jag ville vid detta barnet absolut försöka att inte överarbeta igen, men det blev redan svårt i början med att hon kunde inte sova självt, och därefter har jag alltmer fokuserat på hennes sömn eftersom jag behövde lite tydlig struktur.
Och det hjälper vad du skriver om vagnandet:
":arrow: Jag tror nämligen att för att vi skall kunna backa med vagningen så skall vi också ha tilltro till att barnet inte kommer att fara illa av att vi inte vagnar. Har vi inte tilltron så kommer vi att springa där hela tiden i tid och otid."
Och till slut tror jag att problemet också är att jag vill ha allt med en gång. Jag ser nu hur ett barn kan sova väl (min äldsta som är 2 år). Jag vill bara att lillan kan allt det med en gång. Och det förstör visst en hel del..
Då.. i stället för att hå funnit ett sovstruktur, har jag nu gått ett steg bakåt: nu kan hon inte ens sova själv längre.. vad dumt, eller!
Bon, jag hör av mig!
Hoppas att hon har glömt alla dåliga erfarenheter imorse och har lite ny förtrogenhet i mig.
fingers crossed..
eva
Här är jag igen
.Liten träkig dag idag.. Vi hade också besök på eftermiddagen; storasystern syns vara liten sjuk, och då madelief som hade så svårt att sova.
Det är rätt dumt, för hon kunde egentligen sova tämligen bra. Hon somnade in utan problem - men nu gråter hon mycket, även när hon ska somna in..
Redan i eftermiddags har jag bestämt mig att backa med vagnandet. Kanske inte helt direkt stanna av, men vänta med att använda det. Och jag hade lagt henne i vårt sovrum, så att hon skulle ligga lite vidare (och på fast ställe).
Jag vet bra att de ska lära sova själv. Jag lärde ju min äldsta .. men hon var 8 månader. Då vet man säkert att det är vanor. Nu vet jag inte säkert om lillan förstår att jag finns kvar när hon har så svårt att sova. T ex: när besöket gick iväg, stod vi alla i döröppningen medan lillan sov. Det tog en viss tid, vi pratade o s v. Till sist, när de verkligen hade gått iväg, stängde vi dörren, och då hörde jag att madelief höll på med att skrika väldigt högt. Jag hämtade henne för att ha mat, men jag fick hålla henne i 5 minuter eftersom hon var så omskakade. Det är absolut inte vad jag vill, och det är därför jag blir så osäker med att backa med vagningen: jag vill gärna (mycket gärna) backa och ha ett rimligen normalt liv igen
. Men jag vill ocskå att hon känner sig trygg i sin säng, att hon inte tycker att jag har gått iväg och överlämnat henne. Och det tycker jag är svårt: balansen. Hur kan man ange att man finns där utan att hon fastnar vid det? (jag vet att jag också trodde det var väldigt svårt när jag kurade min äldsta, men där märkte jag att vad som AW skrev var väldigt korrekt - om man går in, så blir det ännu värre)Vad jag heller inte gillar är att om jag lägger henne i vårt sovrum, så hör jag inte minsta pipen (det är bra), men så händer det ofta att jag finns i kökenet, känner mig bra, tänker 'hon sover, jag hör henne inte, allt är bra', och så går jag till trappan, och då hör jag henne skrika förtvivlad (hur länge har det pågått?), och då känner jag mig väldigt skyldig.. Och hon får då absolut inte budskapen att jag inte överlämnar henne, eller?
I eftermiddagen (hon sov 2 gånger 45 minuter) försökte jag alltså lite att backa med vagningen. (Jag har aldrig vagnat hela tiden, måste jag lägga till, utan alltid som svar på henne. Men som sagt: det blev bara fråga och svar, hon slutade inte med att fråga, och jag svarade varje gång
.) Nu lade jag henne, väntade, hon gråt (högt), jag vagnade lite (men kort) och då jag stannade började hon förstås igen. Jag väntade tills hon blev helt ledsen, och då lade jag mina händer på hennes rygg.Jag har nu på kvällen (hon började natten kl. 19.30 men vaknade igen 20.20) försökt detsamma: vagna lite (för det känner hon) och sedan lägga händerna på henne.
MEN: det är naturligtvis ngt nytt. Jag kan också fastna i det..
Jag vet alltså inte helt vad och hur jag ska göra. Ja, naturligtvis vill jag att hon inte behöver mig, det är absolut vad jag vill.. Men jag är bara rädd att det blir värre än idag. Det var redan mycket skrik och gråt idag - jag tycker synd om henne, att hon inte kan sova lugnt..
Och ja, jag tänkte detsamma idag: jag ska bara stanna inne med henne, tills allt - förhoppligen - lugnar ned sig; jag ska bara gå ute med henne när hon är vaken, så att hon har lite frisk luft en gång om dagen. Jag har lite problem att jag alltid tittar på andra människor. 'De' säger att deras barn kan sova i vardagsrummet medan andra barn leker där; eller att de kan vandra omkring med barnet i staden utan problem.. Och då tänker jag att jag kanske ska slappna av och bara göra det, att hon då kommer att vänja sig vid det också.
Men jag har redan uppmärkt att hon inte sover bra när vi är ute, eller åtminstone inte 2 timmar i sträck.
Då, åter ny början: inte gå på utflykter med henne (bara när hon är vaken), och försöka backa med vagningen.
Jag har läst Nancy's tråd. Bra råd, det hjälper lite, men vet jag inte precist när man ingripar.. när blir det för mycket (och kan hon alltså inte längre slappna av; eller bygger hon upp en dålig association med sängen) och när går man in för snabbt?
Det är också lite skillnad mellan sovdags och inte kunna somna om. När hon vaknar efter 45 minuter är hon först lite sömnig och det tyder på att hon egentligen ska sova lite till ännu. Men då blir hon alltmer irriterad av att inte kunna sova och att jag inte vagnar hela tiden, och då kan hon inte slappna av igen och sova vidare. Låta skrika och av och till gå in och vagna eller skaka i handfatet eller ... är då inte direkt en bra lösning eftersom hon blir alltmer vaken av att skrika så mycket.
Skulle det vara ngn 'temporal' lösning att inte försöka att få henne att somna om utan bara ta henne upp, hålla henne vaken och då lägga henne igen? Jag vet inte.. Men kanske bryts den onda associationen på det sättet?
I alla fall har du rätt med överarbeta.. Det känns jag också. Bara svårt att hitta vägen ut.. Jag ville vid detta barnet absolut försöka att inte överarbeta igen, men det blev redan svårt i början med att hon kunde inte sova självt, och därefter har jag alltmer fokuserat på hennes sömn eftersom jag behövde lite tydlig struktur.
Och det hjälper vad du skriver om vagnandet:
":arrow: Jag tror nämligen att för att vi skall kunna backa med vagningen så skall vi också ha tilltro till att barnet inte kommer att fara illa av att vi inte vagnar. Har vi inte tilltron så kommer vi att springa där hela tiden i tid och otid."
Och till slut tror jag att problemet också är att jag vill ha allt med en gång. Jag ser nu hur ett barn kan sova väl (min äldsta som är 2 år). Jag vill bara att lillan kan allt det med en gång
. Och det förstör visst en hel del..Då.. i stället för att hå funnit ett sovstruktur, har jag nu gått ett steg bakåt: nu kan hon inte ens sova själv längre.. vad dumt, eller!
Bon, jag hör av mig!
Hoppas att hon har glömt alla dåliga erfarenheter imorse och har lite ny förtrogenhet i mig.
fingers crossed..
eva
mamma till
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
-
Kalaskakan
Ok Eva, då vet vi ju vad vi har att "jobba med" så att säga
Jag skall försöka fatta mig kort så att det blir ett så koncist inlägg som möjligt.
Du kan ange att du är där genom att: Vagna, skaka i handtaget.
Om du har henne i vardagsrummet t.ex.; genom att prata, då hör hon dig.
Jag känner igen din känsla så jag införde "Lägga en stadig hand på ryggen" när jag slutade vagna.
Går till så här (Smulan har napp):
Smulan vaknar/skarvar och lyckas inte somna om själv. Efter vad jag anser är rimlig tid för oss båda, går jag in till henne, ger henne nappen om den har trillat ut, lägger min hand på hennes rygg i ca.3-4 sekunder, skakar handtaget och går.
På så vis, förmedlar jag fysiskt att jag finns där. Jag gör så varje gång. Känns bra för mig och känns bra för henne eftersom hon somnar om i princip omgående.
Precis som med Tieke kommer du till slut att ha lärt Madeleif, till slut minns man inte riktigt "när man slutade" hjälpa. Det går av sig självt.
Jag anser att det är av högsta vikt att det känns bra för mig. Känns det inte bra för mig kommer jag aldrig att lyckas förmedla lugnet.
Nej, du överger henne inte. Du överger henne OM du, när du hör att hon behöver hjälp, låter bli att hjälpa henne.
Åter igen, du kan inte sova åt henne Eva. Jag förstår hur du menar, men alternativet här är att du har henne i famnen hela tiden, DÅ överger du inte henne och du både ser och hör allt hon gör.
HÄR, i detta scenario anser jag att det är jätte bra att kunna skilja på skriken. När du hör skillnaden ledsen/arg/frustrerad/trött så blir det enklare för dig att agera eller låta bli att agera.
Tänk efter hur du agerade med Tieke beroende på hur Tieke lät/sa; en ganka bra liknelse.
Här tänker jag mig att jag personligen hellre fastnar vid "lägga handen på ryggen" än vid vagningen
Här säger jag som jag alltid gör... "Alla andra" tar inte hand om Madeleif Eva. "Alla andra" säger ibland så himla mycket men i slutändan är det inte "alla andra" som tar hand om dina barn.
För egen del så är jag ganska ensam i min bekantskapskrets om att ha kurat mitt ena barn. Jag är nu också lika ensam om att ha en 2-åring som sover hela nätter. Jag är ensam om att ha en skrikis till bebis (Smulan) men jag är också ganska ensam om en liten skrikis som sover om nätterna och sover sina lurar.
Jag vill sa sagt att "alla andra" alltid säger så mycket OCH att alla bebisar ÄR olika! Som vi lär dem så blir de. Lär vi dem att sova nu så sover de sen också.
Här tycker jag att nej, inte låta skrika. Lugna henne. HUR du lugnar, det är här du måste bestämma dig för ETT sätt Eva. Jag tror inte på att göra olika varje gång. Oavsett för vad du bestämmer dig, för vilket sätt - stick to it och inget annat. Skaka inte handtaget ena gången för att vagna den andra och lägga handen den tredje. Du kan göra alla 3 moment på EN och samma gång. Hitta ETT sätt and stick to it.
NEJ 
Pardon my french här men nej. Att ta upp henne Eva efter 45 minuter kommer inte att lära henne att sova över skarvarna. Att ta upp henne efter 45 minuter kommer att sätta dig i det träsket du inte vill till, nämligen att ha en trött Madeleif som sover lite här och lite där. Jag vet för jag har testat, det mer förvirrade Smulan än hjälpte.
Jag anser att du måste ha mer tilltro till både dig och henne. Tillsammans kan ni!
Det går tyvärr inte!
Så, hållpunkter för imorgon som ÄR en ny dag:
Jag föreslår att du håller dig till att göra morgon 06.30, sen hålla vaket som du gjorde i förrgår. Följ den rytmen.
Verktyg; bestäm dig för hur du vill göra.
Om du skall vagna enligt TorpSaras intruktioner eller om du skall vagna som du har gjort.
JAG tror att Madeleif kan mer än du tror, så jag föreslår att du har henne i vagnen en bit ifrån dig. Inte i vardagsrummet eftersom där överkoncentrerar du och tittar till henne hela tiden. Inte i sovrummet för det känns inte heller bra med tanke på idag. Kan du ha henne i ngt annat rum på samma våningsplan?
Ha henne en bit ifrån dig så att du inte hör alla små pip men tillräckligt nära så att du ändå kan slappna av, det tror jag är jätte viktigt!
Ha något för dig så att du inte tänker på hur hon sover, om hon sover, när hon sover. Du överger henne inte, du kommer att vara i närheten men inte tätt intill henne.
Det som hände idag - det hände och nu vet du ju, nu fick du fler nycklar till vad som inte funkar. Alla lärdom är bra, även de "dåliga", av dem lär vi oss vad vi kan justera till nästa dag.
Ny dag, nya tag, nya äventyr, ny sida!
Du kan Eva, du kan och Madeleif kan. Misströsta inte!
Jag skall försöka fatta mig kort så att det blir ett så koncist inlägg som möjligt.
Men jag vill ocskå att hon känner sig trygg i sin säng, att hon inte tycker att jag har gått iväg och överlämnat henne. Och det tycker jag är svårt: balansen. Hur kan man ange att man finns där utan att hon fastnar vid det?
Du kan ange att du är där genom att: Vagna, skaka i handtaget. Om du har henne i vardagsrummet t.ex.; genom att prata, då hör hon dig.
Jag känner igen din känsla så jag införde "Lägga en stadig hand på ryggen" när jag slutade vagna.
Går till så här (Smulan har napp):
Smulan vaknar/skarvar och lyckas inte somna om själv. Efter vad jag anser är rimlig tid för oss båda, går jag in till henne, ger henne nappen om den har trillat ut, lägger min hand på hennes rygg i ca.3-4 sekunder, skakar handtaget och går.
På så vis, förmedlar jag fysiskt att jag finns där. Jag gör så varje gång. Känns bra för mig och känns bra för henne eftersom hon somnar om i princip omgående.
Precis som med Tieke kommer du till slut att ha lärt Madeleif, till slut minns man inte riktigt "när man slutade" hjälpa. Det går av sig självt.
Jag anser att det är av högsta vikt att det känns bra för mig. Känns det inte bra för mig kommer jag aldrig att lyckas förmedla lugnet.och så går jag till trappan, och då hör jag henne skrika förtvivlad (hur länge har det pågått?), och då känner jag mig väldigt skyldig.. Och hon får då absolut inte budskapen att jag inte överlämnar henne, eller?
Nej, du överger henne inte. Du överger henne OM du, när du hör att hon behöver hjälp, låter bli att hjälpa henne.Åter igen, du kan inte sova åt henne Eva. Jag förstår hur du menar, men alternativet här är att du har henne i famnen hela tiden, DÅ överger du inte henne och du både ser och hör allt hon gör.
HÄR, i detta scenario anser jag att det är jätte bra att kunna skilja på skriken. När du hör skillnaden ledsen/arg/frustrerad/trött så blir det enklare för dig att agera eller låta bli att agera.Tänk efter hur du agerade med Tieke beroende på hur Tieke lät/sa; en ganka bra liknelse.
Jag har nu på kvällen (hon började natten kl. 19.30 men vaknade igen 20.20) försökt detsamma: vagna lite (för det känner hon) och sedan lägga händerna på henne.
MEN: det är naturligtvis ngt nytt. Jag kan också fastna i det..
Här tänker jag mig att jag personligen hellre fastnar vid "lägga handen på ryggen" än vid vagningen Jag har lite problem att jag alltid tittar på andra människor. 'De' säger att deras barn kan sova i vardagsrummet medan andra barn leker där; eller att de kan vandra omkring med barnet i staden utan problem.. Och då tänker jag att jag kanske ska slappna av och bara göra det, att hon då kommer att vänja sig vid det också.
Här säger jag som jag alltid gör... "Alla andra" tar inte hand om Madeleif Eva. "Alla andra" säger ibland så himla mycket men i slutändan är det inte "alla andra" som tar hand om dina barn.För egen del så är jag ganska ensam i min bekantskapskrets om att ha kurat mitt ena barn. Jag är nu också lika ensam om att ha en 2-åring som sover hela nätter. Jag är ensam om att ha en skrikis till bebis (Smulan) men jag är också ganska ensam om en liten skrikis som sover om nätterna och sover sina lurar.
Jag vill sa sagt att "alla andra" alltid säger så mycket OCH att alla bebisar ÄR olika! Som vi lär dem så blir de. Lär vi dem att sova nu så sover de sen också.
Låta skrika och av och till gå in och vagna eller skaka i handfatet eller ... är då inte direkt en bra lösning eftersom hon blir alltmer vaken av att skrika så mycket.
Här tycker jag att nej, inte låta skrika. Lugna henne. HUR du lugnar, det är här du måste bestämma dig för ETT sätt Eva. Jag tror inte på att göra olika varje gång. Oavsett för vad du bestämmer dig, för vilket sätt - stick to it och inget annat. Skaka inte handtaget ena gången för att vagna den andra och lägga handen den tredje. Du kan göra alla 3 moment på EN och samma gång. Hitta ETT sätt and stick to it.Skulle det vara ngn 'temporal' lösning att inte försöka att få henne att somna om utan bara ta henne upp, hålla henne vaken och då lägga henne igen?
NEJ Pardon my french här men nej. Att ta upp henne Eva efter 45 minuter kommer inte att lära henne att sova över skarvarna. Att ta upp henne efter 45 minuter kommer att sätta dig i det träsket du inte vill till, nämligen att ha en trött Madeleif som sover lite här och lite där. Jag vet för jag har testat, det mer förvirrade Smulan än hjälpte.Jag anser att du måste ha mer tilltro till både dig och henne. Tillsammans kan ni!
Min Dear Eva, det vill vi allaOch till slut tror jag att problemet också är att jag vill ha allt med en gång.
Det går tyvärr inte! Så, hållpunkter för imorgon som ÄR en ny dag:Jag föreslår att du håller dig till att göra morgon 06.30, sen hålla vaket som du gjorde i förrgår. Följ den rytmen.
Verktyg; bestäm dig för hur du vill göra.
Om du skall vagna enligt TorpSaras intruktioner eller om du skall vagna som du har gjort.
JAG tror att Madeleif kan mer än du tror, så jag föreslår att du har henne i vagnen en bit ifrån dig. Inte i vardagsrummet eftersom där överkoncentrerar du och tittar till henne hela tiden. Inte i sovrummet för det känns inte heller bra med tanke på idag. Kan du ha henne i ngt annat rum på samma våningsplan?
Ha henne en bit ifrån dig så att du inte hör alla små pip men tillräckligt nära så att du ändå kan slappna av, det tror jag är jätte viktigt!
Ha något för dig så att du inte tänker på hur hon sover, om hon sover, när hon sover. Du överger henne inte, du kommer att vara i närheten men inte tätt intill henne.
Det som hände idag - det hände och nu vet du ju, nu fick du fler nycklar till vad som inte funkar. Alla lärdom är bra, även de "dåliga", av dem lär vi oss vad vi kan justera till nästa dag.
Ny dag, nya tag, nya äventyr, ny sida!
Du kan Eva, du kan och Madeleif kan. Misströsta inte
!Hej Eva
Jag följer din väg med Madelief och tänker att du har det så som både jag, Kalasis och många andra med oss haft det. Vi har kurat våra äldre barn en gång, och som du säger så visste man ju då vad som var en vana och vad som var andra behov. Så tänker man med nästa barn att om man bara gör "rätt" från början så ska det gå bättre.
Sen får vi ju alla olika bebisar, en del får sömntutor som bara behöver styras in lite lätt i sina scheman, medan andra är kortissovare och behöver övertygas med besked och kärlek Och vad svårt det är att hålla isär rutinerna och kärleken...
Nej, du gör jätterätt som jobbar på detta nu, och det kommer gå bra. När Conrad var i Madeliefs ålder slutade jag vagna för att bara buffa, men han var nästan 3,5 månader innan jag helt vågade sluta "hjälpa till". Jag har förresten med tiden börjat gå ut lite på promenad under soven och nu börjar det faktiskt funka.
Skynda långsamt
Det blir lättare snart.
Groetjes Malin
Jag följer din väg med Madelief och tänker att du har det så som både jag, Kalasis och många andra med oss haft det. Vi har kurat våra äldre barn en gång, och som du säger så visste man ju då vad som var en vana och vad som var andra behov. Så tänker man med nästa barn att om man bara gör "rätt" från början så ska det gå bättre.
Sen får vi ju alla olika bebisar, en del får sömntutor som bara behöver styras in lite lätt i sina scheman, medan andra är kortissovare och behöver övertygas med besked
och kärlek Och vad svårt det är att hålla isär rutinerna och kärleken...Jag har vid två tillfällen när min Conrad var i Madeliefs ålder gjort just detta. Och jag kan instämma med Kalaskakan där, det var ingen bra idé. Det goda det förde med sig var väl i så fall att jag fick se vad som hände! Conrad var konstant gnällig i min famn, och i förvirringen valde jag då att ge honom bröstet oftare med resultatet att han hackade vid tutten, släppte grät, tog tag, släppte grät o.s.v.eva BE skrev:hej hej,
Skulle det vara ngn 'temporal' lösning att inte försöka att få henne att somna om utan bara ta henne upp, hålla henne vaken och då lägga henne igen? Jag vet inte.. Men kanske bryts den onda associationen på det sättet?
Detta vill jag också vara med och säga nåt om, för visst kan man bli så grön av avund när man ser sovsemlorna, och vips tänker man att det är nog fel så som jag gör. MEN, det är låååångt ifrån alla. Det räcker att läsa lite runt på föräldraforum för att se att det finns jättemånga kortissovare, och det är jobbigt. Mammor nöter sönder parketten där de vankar fram och tillbaka för att om och om igen söva små gnölbebisar som sover för lite. Jag har även flera kompisar vars barn aldrig sov på annat sätt än att de kördes runt i vagn, och då fick man INTE stanna vid skyltfönster eller övergångsställe. Alternativ.Jag har lite problem att jag alltid tittar på andra människor. 'De' säger att deras barn kan sova i vardagsrummet medan andra barn leker där; eller att de kan vandra omkring med barnet i staden utan problem.
Nej, du gör jätterätt som jobbar på detta nu, och det kommer gå bra. När Conrad var i Madeliefs ålder slutade jag vagna för att bara buffa, men han var nästan 3,5 månader innan jag helt vågade sluta "hjälpa till". Jag har förresten med tiden börjat gå ut lite på promenad under soven och nu börjar det faktiskt funka.
Skynda långsamt
Det blir lättare snart.Groetjes Malin
Hej,
Och tack igen båda för er hjälp och goda råd!
Idag har jag fortsatt som jag började igår kväll: lägga händerna på henne.
Jag har också märkt (men nu ska jag vänta nga dagar innan jag säger att det faktiskt har blivit en patron) att den långa natten gör henne väl. I morse kunde hon stanna vaken nästan 2 timmar!
FMluren fick jag lägga händerna fler gånger efter 50 minuter (obs:det har blivit lite längre nu än 40 minuter). Till slut, efter en orolig period, sov hon igen. Det blev 2,5 timmar eftersom jag inte ville förstöra det andra sömnet hon äntligen hamnade i. Middagsluren blev väldigt bra! Hon vaknade igen efter en timme. Jag lade på mina händer och lät henne gråta lite. Och efter en viss tid lyckades henne att somna om. Jättebra!
EM-luren var då svårt igen. Händerna, och gråt. Vid ett visst tillfälle stannade jag inne i rummet nga minuter, och när jag märkte att hon blev lugnare (men inte alls somnade djupt än), gick jag ute. Men hon hörde mig, och var helt vaken med ens. Lyfte huvudet o s v. Och då var det redan 1,5 timme sömn och tänkte jag: jag kan ta ut henne nu, för ett sömn av 1,5 timme kan vara okej i framtiden.
Kanske var det då ingen bra idé, eftersom jag inte riktigt hade hjälpt henne att somna om igen, eller inte för en längre period. Men jag var redan glad att hon hade somnat 'bra' resten av dagen, och att hon hade förstått lite grann med det där solfjädern (som tar lite längre än 3-4 sekunder hos mig, men hoppas att backa..).
Just nu har jag gjort lite fel.. Jag märkte efter eftermiddagsluren att det skulle bli svårt att hålla henne vaken tills kl.19.30, då jag har låtit henne sova i armarna under 20 minuter. Men det var förmodligen för tätt till kl.19.30 (det tog lite tid innan hon 'gav' sig i mina armar). Och när hon vaknade var det redan 19.11. Jag väntade tills kl.19.45 och bestämde mig att lägga henne, men var lite osäker när hon gråt mycket i sängen: hon såg väldigt vaken ut. Då har jag tagit upp henne och hållit henne lite längre vaken.. men det var förmodligen onödigt (hon var gnällig). Jag var bara rädd att lägga henne för sent och avvika av det schemat som jag hade uppställt.
Men när jag lade henne, gråt hon igen väldigt mycket. Jag hade bryts lite med den normala vana där jag håller henne upprätt mot mitt axel lite tills hon har blivit helt lugnt och sovklar. Nu var hon inte alls lugnt, och jag ville bara lägga henne eftersom det var mycket senare än mitt vanliga schema.
I alla fall, nu ligger hon i sängen. Kanske sover inte än.
Jag har ändå lagt henne i vårt sovrum hela dagen, fast jag är liten rädd att jag inte hör henne. Men jag vet när hon vaknar, och då går jag oftare in i hallen.
Jag sitter alltså inte bredvid henne, utom när det är middag: då sover jag i samma rummet (men nu har jag inte sovit mycket, för jag var lite nervöst om det skulle funka).
Men jag är alltså ganska nöjd med dagen. Jag tror, eller hoppas, jag är på bra väg. Det enda jag är fortfarande lite rädd för är att hon kommer att koppla sängen med gråt.
Det är också därför jag sade det med 45 minuter och att ta upp henne. När tieke var 4 månader gammal, då kunde hon helt plötsligt inte sova längre än 45 minuter. Och jag ville absolut att hon skulle sova (jag visste inte att hon var den ålder där de skulle sova lite mindre på dagen). Vi har haft 2 månader då vi försökte henne att sova igen genom att vagna, sitta bredvid henne, trycka ner henne - vi henne (kände inte till AW än); det var rena helvetet, båda för oss och för tieke. Hela dagar med gråt. Jag minns att jag ibland lämnade huset 1 timme, för att koppla av lite. Och när jag kom tillbaka och öppnade dörren, hörde jag bara gråt. Både jag, min sambo och tieke var helt utbränd. Efter 2 månader bestämde vi oss att vi inte skulle forcera henne längre att sova mer än 45 minuter. Och efter en månad vi den strategi började hon plötsligt sova längre igen. Bara eftersom sängen var inte en sådan traumatisk erfarenhet längre.
Det är svårt med att se ditt barn gråta så mycket i sängen.. Som just nu (hon sover fortfarande inte). Jag vet att det finns ingen alternativ, eller ingen duktig alternativ, just nu. Men jag är alltså bara lite rädd att hon kommer att gråta bara för att hon läggs..
Vi får se i de kommande dagarna. Jag hoppas att det fortsätts som nu och att hon snart blir lyckligt av att läggas i sängen..
Och 1 fråga till: natten börjar kl. 19.30 (alltså normalt sett). Tidigare har den börjat kl.22 och då sov hon ibland tills kl.4. Nu lägger jag henne, och tar henne upp kl.22 för att ge liten mat (hon sover mer eller mindre vidare utan att bli helt vaken), men hon vaknar ändå kl.1 eller 2. Det verkar alltså som om det har ingen effekt att ge henne mat kl.22. Då kanske ska jag inte göra det längre och bara vänta tills hon blir äldre och bestämmer sig att sova förbi kl.1 eller 2 igen?
Tack tack igen! Det är jättekult att ni svarar så ofta.. Så kan jag direkt höra er råd och bestämma vad jag ska göra ...
Hoppas att det fortsätter som nu, och att jag inte behövs för mycket råd längre. Vem vet..
g
eva
Och tack igen båda för er hjälp och goda råd!
Idag har jag fortsatt som jag började igår kväll: lägga händerna på henne.
Jag har också märkt (men nu ska jag vänta nga dagar innan jag säger att det faktiskt har blivit en patron) att den långa natten gör henne väl. I morse kunde hon stanna vaken nästan 2 timmar!
FMluren fick jag lägga händerna fler gånger efter 50 minuter (obs:det har blivit lite längre nu än 40 minuter). Till slut, efter en orolig period, sov hon igen. Det blev 2,5 timmar eftersom jag inte ville förstöra det andra sömnet hon äntligen hamnade i. Middagsluren blev väldigt bra! Hon vaknade igen efter en timme. Jag lade på mina händer och lät henne gråta lite. Och efter en viss tid lyckades henne att somna om. Jättebra!
EM-luren var då svårt igen. Händerna, och gråt. Vid ett visst tillfälle stannade jag inne i rummet nga minuter, och när jag märkte att hon blev lugnare (men inte alls somnade djupt än), gick jag ute. Men hon hörde mig, och var helt vaken med ens. Lyfte huvudet o s v. Och då var det redan 1,5 timme sömn och tänkte jag: jag kan ta ut henne nu, för ett sömn av 1,5 timme kan vara okej i framtiden.
Kanske var det då ingen bra idé, eftersom jag inte riktigt hade hjälpt henne att somna om igen, eller inte för en längre period. Men jag var redan glad att hon hade somnat 'bra' resten av dagen, och att hon hade förstått lite grann med det där solfjädern (som tar lite längre än 3-4 sekunder hos mig
, men hoppas att backa..).Just nu har jag gjort lite fel.. Jag märkte efter eftermiddagsluren att det skulle bli svårt att hålla henne vaken tills kl.19.30, då jag har låtit henne sova i armarna under 20 minuter. Men det var förmodligen för tätt till kl.19.30 (det tog lite tid innan hon 'gav' sig i mina armar). Och när hon vaknade var det redan 19.11. Jag väntade tills kl.19.45 och bestämde mig att lägga henne, men var lite osäker när hon gråt mycket i sängen: hon såg väldigt vaken ut. Då har jag tagit upp henne och hållit henne lite längre vaken.. men det var förmodligen onödigt (hon var gnällig). Jag var bara rädd att lägga henne för sent och avvika av det schemat som jag hade uppställt.
Men när jag lade henne, gråt hon igen väldigt mycket. Jag hade bryts lite med den normala vana där jag håller henne upprätt mot mitt axel lite tills hon har blivit helt lugnt och sovklar. Nu var hon inte alls lugnt, och jag ville bara lägga henne eftersom det var mycket senare än mitt vanliga schema.
I alla fall, nu ligger hon i sängen. Kanske sover inte än.
Jag har ändå lagt henne i vårt sovrum hela dagen, fast jag är liten rädd att jag inte hör henne. Men jag vet när hon vaknar, och då går jag oftare in i hallen.
Jag sitter alltså inte bredvid henne, utom när det är middag: då sover jag i samma rummet (men nu har jag inte sovit mycket, för jag var lite nervöst om det skulle funka
).Men jag är alltså ganska nöjd med dagen. Jag tror, eller hoppas, jag är på bra väg. Det enda jag är fortfarande lite rädd för är att hon kommer att koppla sängen med gråt.
Det är också därför jag sade det med 45 minuter och att ta upp henne. När tieke var 4 månader gammal, då kunde hon helt plötsligt inte sova längre än 45 minuter. Och jag ville absolut att hon skulle sova (jag visste inte att hon var den ålder där de skulle sova lite mindre på dagen). Vi har haft 2 månader då vi försökte henne att sova igen genom att vagna, sitta bredvid henne, trycka ner henne - vi henne (kände inte till AW än); det var rena helvetet, båda för oss och för tieke. Hela dagar med gråt. Jag minns att jag ibland lämnade huset 1 timme, för att koppla av lite. Och när jag kom tillbaka och öppnade dörren, hörde jag bara gråt. Både jag, min sambo och tieke var helt utbränd. Efter 2 månader bestämde vi oss att vi inte skulle forcera henne längre att sova mer än 45 minuter. Och efter en månad vi den strategi började hon plötsligt sova längre igen. Bara eftersom sängen var inte en sådan traumatisk erfarenhet längre.
Det är svårt med att se ditt barn gråta så mycket i sängen.. Som just nu (hon sover fortfarande inte). Jag vet att det finns ingen alternativ, eller ingen duktig alternativ, just nu. Men jag är alltså bara lite rädd att hon kommer att gråta bara för att hon läggs..
Vi får se i de kommande dagarna. Jag hoppas att det fortsätts som nu och att hon snart blir lyckligt av att läggas i sängen..
Och 1 fråga till: natten börjar kl. 19.30 (alltså normalt sett). Tidigare har den börjat kl.22 och då sov hon ibland tills kl.4. Nu lägger jag henne, och tar henne upp kl.22 för att ge liten mat (hon sover mer eller mindre vidare utan att bli helt vaken), men hon vaknar ändå kl.1 eller 2. Det verkar alltså som om det har ingen effekt att ge henne mat kl.22. Då kanske ska jag inte göra det längre och bara vänta tills hon blir äldre och bestämmer sig att sova förbi kl.1 eller 2 igen?
Tack tack igen! Det är jättekult att ni svarar så ofta.. Så kan jag direkt höra er råd och bestämma vad jag ska göra ...
Hoppas att det fortsätter som nu, och att jag inte behövs för mycket råd längre
. Vem vet..g
eva
mamma till
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
-
Kalaskakan
Hej Eva!
Vad roligt att höra att nästan hela dagen gick bra enligt dig, enligt mig tycker jag att dagen gick superbra :thumbsup:
Jag hinner dessvärre inte reflektera så mycket idag, jag vill därför bara kort säga: Fortsätt imorgon som du gjorde idag!
Sen:
Till imorgon så om du behöver ge henne en 20 minuters så gör det, helt rätt, men då förskjuts läggningen också. Åter igen, det är inget fel, det är "bara så man gör/det blir"
Allt som allt, superbra gjort idag och jag menar det!
En 20 minuters förskjuter läggningen.
Kram å hörs igen imorn'
Vad roligt att höra att nästan hela dagen gick bra enligt dig, enligt mig tycker jag att dagen gick superbra :thumbsup:
Jag hinner dessvärre inte reflektera så mycket idag, jag vill därför bara kort säga: Fortsätt imorgon som du gjorde idag!
Sen:
Så tycker jag inte att du gjorde fel. Du gjorde som du tänkte och inte visste annat.Just nu har jag gjort lite fel.. Jag märkte efter eftermiddagsluren att det skulle bli svårt att hålla henne vaken tills kl.19.30, då jag har låtit henne sova i armarna under 20 minuter. Men det var förmodligen för tätt till kl.19.30 (det tog lite tid innan hon 'gav' sig i mina armar). Och när hon vaknade var det redan 19.11. Jag väntade tills kl.19.45 och bestämde mig att lägga henne, men var lite osäker när hon gråt mycket i sängen: hon såg väldigt vaken ut. Då har jag tagit upp henne och hållit henne lite längre vaken.. men det var förmodligen onödigt (hon var gnällig). Jag var bara rädd att lägga henne för sent och avvika av det schemat som jag hade uppställt.
Men när jag lade henne, gråt hon igen väldigt mycket. Jag hade bryts lite med den normala vana där jag håller henne upprätt mot mitt axel lite tills hon har blivit helt lugnt och sovklar. Nu var hon inte alls lugnt, och jag ville bara lägga henne eftersom det var mycket senare än mitt vanliga schema.
Till imorgon så om du behöver ge henne en 20 minuters så gör det, helt rätt, men då förskjuts läggningen också. Åter igen, det är inget fel, det är "bara så man gör/det blir"
Allt som allt, superbra gjort idag och jag menar det!
En 20 minuters förskjuter läggningen.
Kram å hörs igen imorn'
-
Kalaskakan
Hillo Eva!
Då så, fler anekdoter från min sida 8) :
Hon kommer att bli lycklig av att läggas i sängen. Det är för (bövelen) störtskönt att sova . Få inte för dig att barn/bebisar inte tycker det.
Vet du? Detta säger jag med stor stor portion ömhet: Du måste släppa det gamla nu Eva. Du måste släppa dina tankar om att du gör fel, att du lämnar Madeleif ensam. Du måste släppa dina nuvarande tankar om att vara RÄDD.
DU, ingen annan än DU är Madeleif bästaste mamma. Madeleif kan inte ha/få en bättre mamma. Hon kan inte det.
Gråten i sängen: Hur låter hon? Jag säger inte emot dig, jag ber dig däremot att verkligen lyssna på hur hon låter. ÄR hon ledsen? Ja men då agerar du, på med handen på hennes rygg, andas lugnt, förmedla lugn. Känns DET inte bra - ta upp henne! Du gör inte fel.
Är hon arg? Arg får man vara Eva. Man får vara förbannad över att det är svårt att komma till ro. Lugna henne, på med din hand på hennes rygg. Funkar inte det? Nej, men låt då henne få svära alla världens svordomar, ge henne någon minut sen testar du igen. Handen på ryggen, förmedla lugnet.
Vad finns det omkring? Varför är hon arg? Är det ett veck på lakanet, är det för varmt, för kallt i rummet? Felsök, gör det, men finn inte felet i DIG, för jag slår vad om att felet inte finns i DIG!
Här hade jag gamblat och inte tagit upp för mat kl.22.00. Som du själv skriver, den gör varken till eller från.
Om Madeleif tidigare hade somnat för natten innan 22.00 så tror jag att hon skulle ha ätit 22.00, 01.00 och 04.00.
Så idag jag tolkar det som om Madeleif NU hoppar över 22.00-målet. Låter toppen ju!
(Smulan gjorde det samma, började med att hoppa över 22.00-målet, sen hoppade hon över 01.00 målet och sov 20.00-04.00 och åt 04.00. Sen hoppade hon över 04.00-målet också).
Som konkret svar på din fråga: Jag hade inte tagit upp för mat 22.00. Jag hade väntat tills Madeleif själv hade hoppat över mål efter mål.
Men berätta nu, hur gick dagen idag?
!
Då så, fler anekdoter från min sida 8) :
Det är svårt med att se ditt barn gråta så mycket i sängen.. Som just nu (hon sover fortfarande inte). Jag vet att det finns ingen alternativ, eller ingen duktig alternativ, just nu. Men jag är alltså bara lite rädd att hon kommer att gråta bara för att hon läggs..
Vi får se i de kommande dagarna. Jag hoppas att det fortsätts som nu och att hon snart blir lyckligt av att läggas i sängen..
Hon kommer att bli lycklig av att läggas i sängen. Det är för (bövelen) störtskönt att sova . Få inte för dig att barn/bebisar inte tycker det. Vet du? Detta säger jag med stor stor portion ömhet: Du måste släppa det gamla nu Eva. Du måste släppa dina tankar om att du gör fel, att du lämnar Madeleif ensam. Du måste släppa dina nuvarande tankar om att vara RÄDD.
DU, ingen annan än DU är Madeleif bästaste mamma. Madeleif kan inte ha/få en bättre mamma. Hon kan inte det.
Gråten i sängen: Hur låter hon? Jag säger inte emot dig, jag ber dig däremot att verkligen lyssna på hur hon låter. ÄR hon ledsen? Ja men då agerar du, på med handen på hennes rygg, andas lugnt, förmedla lugn. Känns DET inte bra - ta upp henne! Du gör inte fel.
Är hon arg? Arg får man vara Eva. Man får vara förbannad över att det är svårt att komma till ro. Lugna henne, på med din hand på hennes rygg. Funkar inte det? Nej, men låt då henne få svära alla världens svordomar, ge henne någon minut sen testar du igen. Handen på ryggen, förmedla lugnet.
Vad finns det omkring? Varför är hon arg? Är det ett veck på lakanet, är det för varmt, för kallt i rummet? Felsök, gör det, men finn inte felet i DIG, för jag slår vad om att felet inte finns i DIG!
Och 1 fråga till: natten börjar kl. 19.30 (alltså normalt sett). Tidigare har den börjat kl.22 och då sov hon ibland tills kl.4. Nu lägger jag henne, och tar henne upp kl.22 för att ge liten mat (hon sover mer eller mindre vidare utan att bli helt vaken), men hon vaknar ändå kl.1 eller 2. Det verkar alltså som om det har ingen effekt att ge henne mat kl.22. Då kanske ska jag inte göra det längre och bara vänta tills hon blir äldre och bestämmer sig att sova förbi kl.1 eller 2 igen?
Här hade jag gamblat och inte tagit upp för mat kl.22.00. Som du själv skriver, den gör varken till eller från.Om Madeleif tidigare hade somnat för natten innan 22.00 så tror jag att hon skulle ha ätit 22.00, 01.00 och 04.00.
Så idag jag tolkar det som om Madeleif NU hoppar över 22.00-målet. Låter toppen ju!
(Smulan gjorde det samma, började med att hoppa över 22.00-målet, sen hoppade hon över 01.00 målet och sov 20.00-04.00 och åt 04.00. Sen hoppade hon över 04.00-målet också).
Som konkret svar på din fråga: Jag hade inte tagit upp för mat 22.00. Jag hade väntat tills Madeleif själv hade hoppat över mål efter mål.
Men berätta nu, hur gick dagen idag?
!