Det hela började efter att hon sovit borta i tre nätter. Nätterna i sig hade varit superbra, hon sov hos sina mor - och farföräldrar omväxlande eftersom vi var bortresta, hon hade sovit precis som vanligt hos dem både på natten och på dagen. Men iochmed att vi kom hem och hon började sova hemma igen så startade "helvetet"; nu vaknar hon som sagt 2-3 ggr/natt ca 3-4 nätter/v. Det som händer är att hon sätter sig upp och gråter förtvivlat och förvirrat. Vi har - tyvärr tyvärr
Kanske skulle vi ha nöjt oss med att stå kvar utanför dörren och bara ramsat? Vi (mest jag...tar på mig skulden som den klena mor jag är) har dock bedömt gråten/skriken som att hon inte riktigt är "kontaktbar" och därför gått in istället.
Vad tror ni - ska vi kura om henne helt och hållet?
Vi märker också att det börjar bli mer och mer omöjligt för henne att sova sin 20-minutersvila på eftermiddagen kl 16. Ska man ta bort den också, istället för att låta henne ligga och vråla i sängen, vilket ofta händer nu. I övrigt funkar schemat perfekt fortfarande- hon lägger sig 20, kliver upp 08 med plus/minus 15 min och sover lunch 1,5 timme mitt på dagen.
Tacksam för svar/en ganska så trött mamma